…e un ch’a fa quatr!
due atti comicissimi di
TreMaGi
(SIAE 103597)
Personaggi |
|
Pero, un pòr diav un pòch ambotià Berto, un bonòm con la “S” fiapà Renso, un blagheur con la “R” pëssià Gildo, col ch’a fa quatr e a tartaja |
Pelaverga Baròt |
Augusto Borgiallo, avocat per finta |
|
Giulio, cambré |
|
Madama Olimpia, vidoa dl’ing. Romualdo Borghetto |
|
Silvia Borghetto, soa fija |
|
Eulalia Borghetto, cugnà d’Olimpia, ancora da marié |
|
Rag. Amilcare Berla, segretari ‘d madama Olimpia |
|
Vitòria, fomna ‘d Pero Pelaverga Baròt |
|
Reginaldo Pagano, critich d’art |
Scena:
L’azione si svolge interamente nel salotto della signorile casa di Madama Olimpia. La stanza si trova al piano terreno ed è luminosa ed accogliente. Cassapanca al centro in fondo, poltrone, tavolino, divano e/o sedie a piacere. Accessi:
1.L’ingresso: a destra della cassapanca in fondo;
2.Il giardino: a sinistra della cassapanca in fondo;
3.Le camere: sulla parete di sinistra;
4.La cucina: sulla parete di destra.
|
La cassapanca deve dare la possibilità di uscire di nascosto dietro le quinte. Alcuni quadri alle pareti. Portaombrelli con alcuni robusti parapioggia.
PRIMO ATTO
Scena I
(IL SIPARIO SI ALZA; IL CAMPANELLO SUONA DUE VOLTE, MENTRE EULALIA ENTRA DALL’INGRESSO PORTANDO UN PACCO A FORMA DI TORTA CHE POSA SU UN TAVOLO; IL CAMPANELLO SUONA DI NUOVO)
EUL (CHIAMANDO) Giulio?... Oh, bòja fàuss!... Giulio?... Giulio! Giulio!
SIL (ENTRA DALLE CAMERE; È ANCORA VESTITA PER LA NOTTE) Giulio! Ma ‘ndoa ch’a l’è finì? Quandi ch’it l’has da manca, giurà che chiel-là as fa mai trové. S’i ‘ndoma avanti parèj, i saroma pronte quandi che le galin-e a pisso! (SUONA DI NUOVO IL CAMPANELLO; A EULALIA) Magna, it l’has pa vist Giulio?
EUL I j’era giusta ‘ncamin ch’i vurìa ciamét-lo a ti. E pensé che quandi ch’at serv nen, it l’has sempre an mes ai pé, col falabrach!
SIL A sarà n’ora, ch’i lo cerco...
EUL E se it fèisse ‘dcò ‘n pòch da sola? It duvrìe già esse trucà e vestìa. A l’è già ‘ncamin ch’ai riva ‘d gent.
SIL (GUARDA L’OROLOGIO) Beh... mi i l’hai nen dije a gnun da rivé presto parej... A speteran... Ant ël giardin a duvrìa già essje quaicòs da rusié!
EUL E chi a lo sa? A duvìa penseje Giulio... Ma chissà ‘ndoa a l’è ficasse col gadan... I l’avìa dijlo mi, a toa mare, ch’a duvìa nen angagé chiel-lì! Ma gnente... chila a veul sempre fé ‘d testa soa... (SUONA II CAMPANELLO; RIVOLTA VERSO L’INGRESSO) E basta! I l’oma capì!
SIL Lassa perde, magna. I vado mi.
EUL Brava. E ‘ntant guarda s’i të riesse a trové Giulio. Magara a l’è ‘ncamin ch’a giuta la cusinéra tacà ai fornéj...
SIL A l’è pì facil ch’a l’abia ‘ncantonala da quaiche part per gieughe a man mòrta...
EUL (BONARIAMENTE SCANDALIZZATA) Silvia! (SILVIA ESCE AD APRIRE) Ma ròbe da mat, là... Ma ‘ndoa ch’a sarà ficasse? (USCENDO DALLA CUCINA) Giulio!... Giulio!
Scena II
GIU (DOPO UN MOMENTO, SI APRE PIANO IL COPERCHIO DELLA CASSAPANCA E GIULIO SPUNTA CON ARIA SODDISFATTA) Ciama, ciama... Molti furono i chiamati, ma pochi risposero! (ESCE DALLA CASSAPANCA) E figurte s’i rispondo mi... pròpi ‘ncheuj, con tut lòn ch’i l’hai da fé... (GUARDA ATTENTAMENTE IL BICCHIERE SEMIVUOTO CHE HA IN MANO) Bòja fàuss! Anche tu mi abbandoni? Tu quoque figlio mio? (LO VUOTA DEL TUTTO) E mi it cambio con n’àutr! Parej i t’ampare! (SI GUARDA FURTIVAMENTE ATTORNO, POI PRENDE UNA BOTTIGLIA DENTRO LA CASSAPANCA E VERSA NEL BICCHIERE, MA LA BOTTIGLIA CONTIENE SOLO POCHE GOCCE) E no, eh? Questo è un complotto con ij fiòch e le frange! (CONTROLLA BENE CHE NON ARRIVI NESSUNO, QUINDI CERCA NELLA CASSAPANCA, NE ESTRAE UNA BOTTIGLIA PIENA, LA APRE E SI RIEMPIE IL BICCHIERE; BEVE UN SORSO, PROPRIO MENTRE)
EUL (RIENTRA DALLA CUCINA) Giulio! (A GIULIO VA DI TRAVERSO IL DRINK E NASCONDE IL BICCHIERE DIETRO LA SCHIENA) Giulio... ma còsa it ses ancamin ch’it fase?
GIU I j’era ‘ncamin ch’i gavava la poer, tòta Eulalia. (NASCONDE FRETTOLOSAMENTE DENTRO LA CASSAPANCA IL BICCHIERE E LA BOTTIGLIA E NE ESTRAE LO SPOLVERINO)
EUL (LO GUARDA STORTO) Ancheuj a j’è ‘l riceviment per la festa ‘d tòta Silvia e ti it gave la poer? A j’è da fé servissi al riceviment! Va an giardin! E staje daré a j’òspiti, ch’a l’è già rivàine!
GIU (VA VERSO IL GIARDINO) Subit, tòta Eulalia.
EUL E disje ai musicant ch’a ‘ncamin-o a soné, pen-a ch’a son pront.
GIU A va bin, tòta Eulalia. (OGNI VOLTA FA PER AVVIARSI)
EUL E telefona a l’oreficerìa e ciamje che fin ch’a l’ha fait ël mè regal per Silvia... A l’è ‘ncor nen rivà...
GIU A sarà fait, tòta Eulalia. (SEMPRE PIÙ INFASTIDITO)
EUL E pòrta sossì dëdlà an sla tàula. (GLI PORGE LA TORTA CHE STAVA SUL TAVOLO)
GIU Sì, tòta Eulalia.
EUL E guarda se la cusinéra a l’ha da manca.
GIU (SI ILLUMINA) Oh, là! Da la cusinera ij vado volentè! (VA VERSO LA CUCINA)
EUL (SOSPETTOSA, LO FERMA) Ansi no, Giulio... a la cusinera ij penso mi.
GIU Darmagi.
SIL (ENTRA DALL’INGRESSO PORTANDO NUMEROSI SOPRABITI) Giulio... Tò, ciàpa! (GLI DEPOSITA I SOPRABITI SULLE BRACCIA) Pensje ti, a sta ròba.
GIU Sì, tòta Eulalia... ehm, cioè... tòta Silvia.
SIL (RIVOLTA AD EULALIA) Mama a veul aussesse.
EUL Oh, Nòsgnor! I sperava che col mal dla testa a la tenèissa cogià almeno fin-a a doman...
SIL Macché... a l’è passaje, bòja fàuss!
EUL Giulio!
GIU (RASSEGNATO) Sì, tòta Eulalia?
EUL Cò ‘t fase? A l’han butate la sal an sla coa?
GIU Eh?
EUL Bogia! Va a fé le toe ròbe!
GIU Ah, sì... (SI AVVIA, POI SI FERMA) E da ‘ndoa i ‘ncamin-o?
EUL Ancamin-a da l’inissi, no? Pòrta dëdlà sta ròba! (LO SPINGE FUORI NELLE CAMERE)
GIU Subit, tòta Eulalia... (ESCE)
SIL (RIVOLTA VERSO L’ESTERNO, ANCORA A GIULIO) E veuida ij pòrtasënner!
GIU (D.D.) Ij penso mi, tòta Silvia...
Scena III
OLI (ENTRA DAL GIARDINO; È SEMPRE NERVOSA) Giulio!
EUL Oh, bondì, Olimpia cara... la toa sòlita emicrania?
OLI (DISTRATTAMENTE) Passà. (POI, RIVOLTA A SILVIA) Guarda mach che ‘d gent! Pròpi ‘ncheuj it duvìe organisé la toa festa?
SIL Beh, a l’è ‘ncheuj ch’i faso j’ani, no?
OLI Eh, i lo sai, i lo sai... i j’era ‘dcò mi, it sas?... Mach ch’a stago lontan da sì. Ch’as na stago ‘nt ël giardin e ch’a rompo nen le scatole. I l’hai da discute certi afé...
EUL It l’avrìe fait mej a sté ‘ncora ‘n pòch cogià...
OLI Cogià a stan ij malavi e ij vej. Vojàutri i l’eve mach da lasséme pensé ai mè afé an pas e ten-e lontan coj quatr falabràch. Da sì ‘n pòch ai riva ‘l ragionié Berla e i l’oma da manca d’un pòch ëd tranquilità.
EUL (ECCITATA) Ël ragionié Berla?
OLI Sì, ël tò... spasimante!
EUL (SCANDALIZZATA) Olimpia! Per piasì!
SIL Ma mama... Ël ragionié ‘ncheuj a l’è stait anvità a mangé na fëtta dla mia torta con ij mè amis, nen per parlé ‘d travaj...
OLI Preòcopte nen, i faroma ‘n pressa. Dòpo a l’avrà tut ël temp per fé ‘l gadan con toa magna!
EUL (C.S.) Olimpia! Ma còsa ‘t ven an ment!…
OLI I l’oma mach da buté a pòst la facènda ‘d col mè pòver cusin... I l’hai ricevù na telefonà da l’avocat ëd sò fieul. Pero Pelaverga Baròt a vnirà ‘mbelessì sta sèira.
EUL E no, eh... ades a më smija ch’i t’esagere!
SIL Ma mama! Pròpi ‘l dì dla mia festa!...
OLI I peuss pròpi feje gnente. A l’è ‘ndaje vaire sman-e ‘d travaj, per trové col Pero Pelaverga Baròt.
Scena IV
REG (SI AFFACCIA ALL’INGRESSO CON UN QUADRO SOTTO IL BRACCIO) A l’è permess?
SIL Oh, mama... I l’hai da presentete na person-a...
OLI Guardlo sì, l’autr! Ma a l’è nen tròp giovo, per ti?
SIL (FA FINTA DI NON AVER SENTITO) Reginaldo Pagano.
REG (CON LA MANO TESA) Piasì, madamin. I l’hai sentù tant parlé ‘d chila.
OLI Ah, sì? Mi ‘d chiel mai.
SIL Faje nen caso a mamina, Reginaldo. A baula, ma a mòrd nen. Costa a l’è magna Eulalia.
OLI Chila ne a baula, ne a mòrd.
EUL Piasì.
REG Tant, ma pròpi tant piasì. As ved ch’i seve soréle. I vë smije pròpi...
OLI Disoma gnun-e gavade, giovnòt.
EUL Verament mi i sarìa la cugnà. Madamin Olimpia a l’è la vidoa ‘d mè fratel, Romualdo Borghetto... la pòvra bonanima...
OLI Beh... ringrassiand ël cel, tut autr che pòvra, la bonanima! E ch’a staga tranquil, che ij sòld a mia fija i jë lasso l’istess... anche s’a sposa ‘n fabiòch!
SIL (TAGLIA CORTO) I l’hai anvità Reginaldo a fermesse a ca nòstra per ël weekend.
OLI A va? (VEDE IL QUADRO) Cò a l’è?
SIL Reginaldo a l’ha falo ‘ncurnisé per mi, per regalemlo a la mia festa! (LO PRENDE E MOSTRA IL DIPINTO, CHE RISULTA ESSERE ORRIPILANTE) A l’è ‘l mè ultim quader... “Volo di colomba”...
OLI Am sa che la toa colomba a l’è volà per tera e a l’è finìa sota ‘n camion!
REG Ma no... ch’a scusa madamin, ma a l’è belissim... (RECITA COME LEGGENDO UNA RECENSIONE) “C’è tutta l’energia del frullo d’ali irrefrenabile dell’emblema della pace che, sorvolando il mondo, cerca, purtroppo inutilmente, ma caparbiamente, di redimere il mondo... laggiù... sotto... in fondo... stravirà da le guère dl’òm. (SILVIA LO GUARDA ESTATICA, LE ALTRE DUE LO GUARDANO STUPITE, POI GUARDANO IL QUADRO, POI DI NUOVO LUI, IN SILENZIO)
EUL (DOPO UN MOMENTO) Ah, ecco...
OLI (ATTONITA) Stravirà... e già ch’a l’è stravirà...
SIL Pendomlo da quaiche part…
OLI Sì, bin ëstermà. Sednò at pendo ‘dcò ti.
EUL Ma dài, Olimpia! Cerca d’esse ‘n pòch gentila... Silvia a l’è na pitriss moderna... A son ij “nuovi movimenti artistici”!
OLI Mi i preferìa coj vej...
SIL (A REGINALDO) Cò it na dirìe ‘d pendlo an biblioteca?
REG I sai nen. Andoma a vëdde s’a j’è la luci giusta.
OLI (A SILVIA) Perchè? Còsa a na sa, chiel-lì?
SIL Reginaldo a l’è un dij critich d’art pì rinomà.
OLI Chissà j’autri...
EUL (CERCANDO DI COPRIRLA) Ma dabon? Giovo parej?
REG Beh, disoma che... i buto motobin pì giovo ‘d lòn ch’i son... Per dila giusta, a l’è già da ‘n bel pòch ch’i l’hai molà la pupa! Ah, ah, ah! (RIDE FORZOSAMENTE; LE TRE DONNE LO GUARDANO AMMUTOLITE)
OLI (A SILVIA) Ma ‘ndoa ch’it l’has rimedialo, chiel-sì?
SIL A sarà mej ch’it vade a cambiéte, Reginaldo. It compagno dëdlà.
Scena IV
GIU (ENTRA DALL’INGRESSO CON FARE PROFESSIONALE) A j’è ‘l ragionié Berla... a ciama se madamin a peul ricevlo.
OLI Disje ch’a ven-a avanti.
SIL Sì, Giulio... e ‘ntant compagna monsù Pagano ‘nt la soa stansia.
GIU Subit, tòta, ma... nen per savej ij sò afé, ma... chi ch’a sarìa sto “monsù Pagano”?
SIL (INDICANDO REGINALDO) Ma monsù Reginaldo Pagano... ambelessì, no? Scusa, Reginaldo. A l’è la mia famija... it abitueràss, pòch per vòlta... (GIULIO PRENDE LA VALIGIA DI REGINALDO, LA SOPPESA E POI GLIELA PORGE; GLI FA COL CAPO CENNO DI SEGUIRLO ED ESCONO INSIEME DALLE CAMERE)
SIL Ël ragionié Berla a l’è n’anticip, no?
OLI O già. A brusa dal desideri ‘d rapì toa magna e portesla sù a Cialambèrt.
EUL (VERGOGNOSA) Olimpia, per piasì!...
OLI A l’è vnùit per butè a pòst col afè ‘d Pero Pelaverga Baròt... (BERLA ENTRA DALL’INGRESSO, CON UNA CARTELLA E OLIMPIA NON LO VEDE) Ma a la fin, i penso ch’a sarà mai butà a pòst gnun afé, se ai buta ‘l ghëddo e ‘l temp ch’a l’ha butaje con toa magna...
EUL (CONFUSA) Ragionié Berla…
OLI Esagera nen a sopaté la coa. A l’avrìa già dovù ‘mpalméte da ‘n pés.
SIL Mamina, guarda che…
OLI A l’è gnente d’autr che ‘n ciaciaron, un biòvo e ‘n plandron.
EUL (CERCANDO DI RIPARARE) It duvrìe nen parléje parej al ragionié...
OLI I son nen ancamin ch’i parlo al ragionié. I parlo con ti. E it diso ch’a l’è ‘n fagnan, un badòla, un tërlùch… (SI VOLTA E VEDE BERLA) Salve Berla.
BER (MOLTO TIMIDO E REMISSIVO) Ceréa, madamin Borghetto… Ceréa tòte...
EUL (IMBARAZZATA) I lo vëddoma nen tant sovens, ragionié...
OLI Beata ti. Mi i lo vëddo fin-a tròp. (A BERLA) A l’ha portà ‘l contrat, Berla?
BER (INDICA LA CARTELLA) Sì, madamin. (VERSO SILVIA) Tòta Silvia, i l’hai ël piasì ‘d feje ij mèj pì car auguri ‘d “Buon compleanno”. Pròpi con tut ël cheur.
SIL Grassie, ragionié. Chiel a l’è sempre gentil.
OLI Come na purga. Ch’as daga n’andi, Berla! Prima i ‘ncaminoma e prima i finioma. Parej i peude ‘ndé a la vòstra festa.
BER Ah, sì... madamin... cioè... sì, subit... (ESTRAE IL CONTRATTO E LO LEGGE) “Contratto per l’assegnazione di cinquantamila euro a favore di Pietro Pelaverga Baròt”.
OLI Esatto.
BER …che d’ora in poi sarà indicato come “la parte”, nel testo del presente contratto, voluto, stilato e sottoscritto dalla signora Olimpia, vedova del defunto ingegnere Romualdo Borghetto…
OLI Ch’a lassa perde ij “preamboli”, Berla.
SIL Chi ch’a l’è ‘s “Pietro Pelaverga Baròt”?
OLI Ël pare ‘d Pero, Gioanin, a l’era ‘l mé pì car amis. Fieul ëd j’avzin ëd ca, al pais. I soma fin-a ‘ndà a scòla ‘nsema...
EUL Ma sinquantamila euro a son un baron ëd sòld, Olimpia...
OLI Na cita part ëd lòn ch’a l’ha lassame ‘l mè pòr Romualdo. Gioanin e ij sòj a l’han giutame tant, da giovo, quand ch’a l’è mancaje ij mèj. E a l’è ‘ndait a meuire sensa ‘n sòld. I veuj rendje ‘l mè debit, per lòn ch’i peuss, dasendje na man a sò fieul Pero. A l’è la ròba pì giusta ch’i peussa fé... E peuj i peudo dëscariélo da le tasse!... Berla! A l’ha butaje che Pero a l’avrà ij sòld mach s’a l’è l’unich parent ëd mè cusin Gioanin?
BER (LEGGENDO IL CONTRATTO) …purché egli sia l’unico parente vivente del defunto Giovanni Pelaverga Baròt.
SIL E perchè sta precisassion, mama?
OLI Se Gioanin a l’è mòrt sensa ‘n pich, a l’è tuta colpa dij sòj parent... na maniga ‘d fagnan vagabond... a l’han ciucialo come na lasèrta! Mi sinquantamila euro a col Pero i jë dago volenté e im lavo ‘n pòch la cossiensa, ma i veuj nen ch’as jë fasa mangé dai parent cornajass, come ch’a l’ha fàit sò pare! (A BERLA) Ch’ai fasa vëdde lòn ch’i l’oma fait ëscrive an sël giornal!...
BER Oh, sì... ecco l’artaj... (ESTRAE DALLA VALIGETTA UN RITAGLIO DI GIORNALE E LO PORGE A SILVIA)
SIL (LEGGE) “...qualsiasi parente vivente...” beh... i capisso nen come ch’a fasìa a presentesse ‘n parent mòrt... “...Pelaverga Baròt...” va bè... (RESTITUISCE IL RITAGLIO)
EUL E gnun àutri a l’ha telefonà, oltre a sto Pero?
OLI No. Chiel e ‘l sò avocat a ven-o ancheuj. Se entro stasseira a l’è nen rivaje d’àutri Pelaverga Baròt o “collaterali”...
SIL E se a rivo?
OLI Dificil. Ëd “Pelaverga” magara ai na j’è, ma ‘d “Pelaverga Baròt”... i chërdo pròpi ‘d no... Dògnimòdo... as vëdrà... butoma nen ël chèr davanti ai beu... I l’hai decidù parej! Se entro stassèira a l’è nen rivaje d’àutri Pelaverga Baròt, i firmoma ‘l contrat e ij dago ij gran. Ai j’ha sì, Berla?
BER Sì, madamin. (ESTRAE DALLA CARTELLA UN FASCIO DI BANCONOTE)
OLI Va bin. E ades, ch’a fasa quaicòs ëd furb. Ch’a fasa balé mia cugnà.
BER (METTE VIA IN FRETTA I SOLDI E PORGE IL BRACCIO A EULALIA) Ne sono lusingato. (ESCE VERSO IL GIARDINO CON EULALIA)
Scena V
SIL (LI SEGUE CON LO SGUARDO) Che bei, ch’a son... Che bela cobia!
OLI Ma fa nen rije... La berta e ‘l cornajass... A sarà trant’ani ch’a van avanti parej! A son conossusse prima che mi e tò pare...
SIL E dài, mama... Lassa ‘n pòch dë spassio a la poesìa... doe anime candide...
OLI ‘Ardla sì, ch’ai sauta fòra l’artista!... Dësvijte! It l’has bele trant’ani! A l’è ora ch’it sisteme!
SIL Cioè i duvrìa buté al mond ëd cit e marieme...
OLI Magara anvertend l’ordin…
SIL A va bin. Vist ch’it ses tant “ansiosa” ‘d vëdme marià, at farà piasì savèj ch’i l’hai sernù col ch’a fa per mi.
OLI Oh, ma guarda mach… “Uno su mille ce la fa”! E chi ch’a sarìa ‘l prim an coa?
SIL (ESTATICA) Reginaldo Pagano.
OLI Col gadan dëdlà? Ma fame nen rije! Fate paghé ‘l cine dontrè vòlte e peuj daje ‘l bleu!
SIL A l’ha dime ch’i son la soa “Musa ispiratrice”... che la mia pitùra a j’ispira i sentiment pì profond... Ma mi i l’hai ancor nen daje na rispòsta...
OLI A fa gnente lòn ch’i tij diras... a basta ch’a sia ‘n bel “no”.
SIL A l’ha tanta... personalità e fascino...
OLI Dì ‘n pòch... ma... Se it marje chiel-là, ij vòstri cit a vniran come ij tò quader?
SIL Perché? Còs a l’han ch’a va nen ij mè quader?
OLI A van nen e basta! (ESCE IN GIARDINO SEGUITA DA SILVIA CHE PROTESTA A SOGGETTO)
Scena VI
GIU (ENTRA FURTIVAMENTE DALLE CAMERE, VA DIETRO LA POLTRONA, PRENDE LA BOTTIGLIA E SI RIEMPIE IL BICCHIERE; QUANDO STA PER BERE, SUONA IL CAMPANELLO; GIULIO SBRUFFA) Pòrca schifa! (RIPROVA A BERE, MA IL CAMPANELLO SUONA DI NUOVO; SBRUFFA DI NUOVO) Ma possibil ch’as peussa nen sté ‘n moment an pas? (POSA BICCHIERE E BOTTIGLIA DIETRO LA POLTRONA) I rivo, i rivo... (ESCE IN INGRESSO AD APRIRE)
GUS (ENTRA DALL’INGRESSO VESTITO ELEGANTEMENTE ED OSTENTANDO UN’ANDATURA RICERCATA; LO SEGUE GIULIO, SBIGOTTITO, MA PERO NON SI VEDE ANCORA) Ch’a scusa s’i pudrài smijeje esagerà, ma i chërdìa ch’ai fùissa gnun... i l’hai sonà e i durbije nen e alora i j’ero ‘ncamin ch’i ‘ndasìo via, ma peuj i l’hai vist ch’a j’era scrit "benvenuto" an sël tapis e alora... i l’oma torna sonà!... Lassé perde tute le ricerche! Non cercate più il beneficiario! Si è trovato!... Stame davzin, Pero. (SI VOLTA, MA PERO NON C’È; SCHIOCCA LE DITA VERSO L’USCITA, PERO ENTRA DALL’INGRESSO E GLI SI NASCONDE DIETRO LA SCHIENA; HA UNA GIACCA SDRUCITA) Iv presento monsù Pero Pelaverga Baròt. (SI VOLTA E CERCA PERO, CHE, SEGUENDO NERVOSAMENTE I SUOI MOVIMENTI, CONTINUA A NASCONDERSI DIETRO LA SUA SCHIENA) Pero?… (GUSTO TORNA IN INGRESSO E GUARDA FUORI, MA PERO LO SEGUE; GUSTO SI VOLTA DI NUOVO SENZA VEDERLO E VA ALL’USCITA DEL GIARDINO) Pero?… (PERO GLI TOCCA UNA SPALLA FACENDOLO TRASALIRE) Ah! (TRASFORMA PRUDENTEMENTE IL GRIDO IN RISATA) Ah, ah, ah... it ses sì, Pero... (GIULIO HA OSSERVATO SCONCERTATO LA SCENA) Dunque... i disìa, monsù Borghetto...
GIU No, ch’a scusa... mi i son nen monsù Borghetto... a j’è gnun monsù Borghèt.
GUS Come no? Ch’a guarda sì! (ESTRAE DALLA TASCA E FA VEDERE A GIULIO UN RITAGLIO DI GIORNALE ANALOGO A QUELLO DI POCO FA)
GIU Ah, sì... Chiel a veul parlé con Madamin Olimpia!
GUS A sì? (GUARDA NERVOSAMENTE IL RITAGLIO) E sta madamin... andoa ch’a sarìa?
GIU Se am da ‘n moment, ij la ciamo.
GUS (RIPRENDE IL PIENO CONTROLLO) Ah, sì... grassie... Ch’a sia così gentil da anformé madamin Olimpia che monsù Pietro Pelaverga Baròt a l’è sì con ël sò legal, Augusto Borgiallo. (SI INCHINA SALUTANDO COL CAPPELLO CON GESTO AMPOLLOSO; PERO LO IMITA COL BONET IN MODO ANCOR PIÙ MALDESTRO)
GIU (ALLUDENDO AL CAPPELLO) A veul demlo a mi, monsù?
GUS (GLI DA IL CAPPELLO) Grassie, brav òm. (GLI DA L’OMBRELLO) Grassie, brav òm. (GLI DA LA SCIARPA) Grassie, brav òm.
GIU Un moment, monsù. (A PERO) I disìa a chiel, monsù.
PER (IMITANDO GUSTO, GLI DA IL CAPPELLO) Grassie, brav òm. (SI TOGLIE UNA LUNGHISSIMA SCIARPA DA INTORNO AL COLLO E LA CACCIA NELL’OMBRELLO) Grassie, brav òm. (GIULIO ESCE IN GIARDINO SCUOTENDO IL CAPO)
Scena VII
GUS Alora, Pero, im racomando... mi i son ël tò avocat ëd fiducia.
PER Perché?
GUS Come perché?
PER É. Perché?
GUS Oh, bòja fàuss! Ripassoma. Sta madama Olimpia a l’ha cercate con n’insersion an sël giornal, giust?
PER É.
GUS Probabilment a vorerà déte quaicòs, giust?
PER É.
GUS E ti it deuve esse rapresentà da ‘n legal, sì ch’i sai... un nodar, n’avocat, un “pubblico ufficiale”, giust?
PER É.
GUS E alora, perché i duvrìo campé via coi quatr sòld ch’i l’oma per procuresse n’avocat, dal moment che, fasand finta mi d’esse n’avocat, i l’oma mach dovù caté sta muda e ‘n capel?
PER Eh? Ma i soma gnanca ‘d lòn ch’as trata...
GUS (MOSTRANDOGLI IL GIORNALE) Perché toa magna a duvìa pijésse ‘l mal dla pansa ‘d cerchéte?
PER É... Perché?
GUS Chilassì a deuv avej un baron ëd sòld, giust?
PER É.
GUS Noi, tra tuti doi, bin pòchi, giust?
PER É.
GUS E alora, fame ‘l piasì, na bon-a vòlta... fomje nen capì che mi i faso ‘l trabucant e ti l’ambianchin!
PER É... Perché?
GUS (SCONSOLATO) Disoma ch’a fa nen fin.
Scena VIII
BER (ENTRA DAL GIARDINO CON UNA CARTELLA) Oh!... i ciamo scusa…
PER (SI AVVIA PER PRESENTARSI) Ah, tant piasì, magna Olimpia! Mi i son Pero!
GUS (CERCA DI ARGINARLO) No! A deuv nen esse chila... (POI, A BERLA, IN MODO RICERCATO) Ch’a scusa, neh... ai pias tant ëschersé...
BER No, ma ch’as figura... l j’era ‘dcò mi ‘ncamin ch’i cercava madamin... (TENDENDO LA MANO) I son ël ragionié Amilcare Berla, consulent ëd madamin Olimpia.
GUS Mi i son l’avocat Augusto Borgiallo. (GLI STRINGE LA MANO) Piasì, ragionié...
BER Borgiallo... Borgiallo... am ricòrda quaicòs... avocat civilista? Andoa ch’a travaja? Mi i na conòsso tanti, sòi coléga... I l’hai sovens da fé ‘n tribunal...
GUS (PREOCCUPATO) Ah, che bel... (CERCA DI SVICOLARE) Maaa... Per ades... i travajo... ambelessì! (RIDACCHIA)
BER (PERPLESSO, STRINGE LA MANO A PERO) Piasì, Amilcare Berla...
PER Berla... Berla... am ricòrda quaicòs...
GUS (LO COPRE, PRESENTANDOLO RAPIDAMENTE) Monsù Pero Pelaverga Baròt, un conossent ëd madamin Olimpia.
BER Ah, finalment! Tant piasì ‘d conòslo, monsù!
GUS Già... Mi i son ël sò legal.
BER (A GUSTO) Che dròlo ch’i sìo mai ancontrasse prima, neh?
GUS Eh, ma... i son ëstàit tant a l’éstero...
BER Ah, va? E còs a fasìa?
PER L’avocat.
GUS Beh, sì... (RIDACCHIA IMBARAZZATO) “Cause di tipo... edilizio”!
BER Ah... Anteressant.
Scena IX
OLI (D.D.) E ‘ndoa ch’a sarìa? An salòt?
BER Oh, ecco madamin Olimpia...
GUS (A PERO) Atension... ij soma... (SPINGE AVANTI PERO)
OLI (ENTRANDO DAL GIARDINO) Oh, guardlo sì, ël fieul ëd Gioanin!... It jë smije, ‘t sas? (POI, VEDENDO GUSTO) E costì chi ch’a l’è?
GUS Augusto Borgiallo, ël sò avocat.
OLI Ah, ël sò avocat, eh? Bin. Pero, disme quaicòs ëd ti... Còs it fase ‘d travai?
PER I dago ‘l bianch.
GUS (CON UNA SMORFIA) Ah, ah, ah... che simpatich!... A fa ‘l pitor!
OLI Pitor? Ma che bel! N’artista! ‘Dcò mia fija, ‘t sas? Bin, bin... E che tipo ‘d quader it piture?
PER Ehm... (GUARDA GUSTO CHE FA STRANI GESTI) Muraje...
OLI Muraje?
GUS Affreschi! Mosaici!
OLI (É UN PO’ PERPLESSA, MA LASCIA PERDERE) Va beh... ma ades... vnoma a noi.
GUS (IN DISPARTE A PERO) A l’è ora... S’a t’eufr des, tira per vint.
OLI Pero Pelaverga Baròt, mi i l’hai intension ëd regaléte sinquanta… (SI INTERROMPE, RIVOLGENDOSI A BERLA E ACCENNANDO ALLA CARTELLA)
PER (IN DISPARTE A GUSTO) A l’ha ufrime sinquanta. Ij na ciamo sent?
GUS Ma no!... Speta!
OLI (BERLA ESTRAE DALLA CARTELLA LA BUSTA COI SOLDI E GLIELA PASSA) Sinquantamila euro. (GUSTO SUSSULTA, LA MANO SUL CUORE; PERO CADE IN GINOCCHIO; GUSTO LO AIUTA A RIMETTERSI IN PIEDI) An sl’ongia. (OLIMPIA MOSTRA LA SOMMA, MENTRE PERO CADE DI NUOVO)
BER A basta ch’a sìa l’ùnich... e i ripéto... l’ùnich parent “vivente” ëd Giovanni Pelaverga Baròt.
GUS “Vivente”, Pero... “vivente”!... (AIUTA PERO A TIRARSI SU E LO PILOTA FINO A FARLO TROVARE IN GINOCCHIO VICINO A OLIMPIA)
OLI I son ancamin ch’i t’eufro na bela pugnà ‘d gran, neh... Ma tirte sù! I son pa la Madòna dl’Oropa!...
BER A l’ha quaiche parent ancora viv?
PER Maaa... a ‘ndarìa vëdde...
GUS (LO INTERROMPE) Scusé, neh... ma st’afé a l’è në shock, per ël mè client. A l’è mej che mi e chiel i discuto ‘n moment da na part... Tant per... esaminé da bin j’aspet legaj ëd la question...
BER Ah, beh... sì, as capis...
OLI Sì, sì... Na bon-a idea, avocat Borgial. Berla, lassomje soj. Ansi... spetoma ‘ncora dontre dì, da vëdde s’ai sàuta fòra quaiche autr parent ch’a rispond a l’anùnsi dël giornal... vojautri doi iv fermereve ‘mbelessì a ca mia, ëd pòst ai na j’è. Parej i pudreve parlé da tranquij e spieghéve. E i podroma fé conossensa e discute con calma tuti ij particolar. E peuj ancheuj a j’è la festa ‘d mia fija Silvia. A propòsit, i deuvo ‘ncora vestime. Fé con tut ël vòstr còmod!... Berla! Ch’am ëspéta dëdlà! (INDICANDO IL GIARDINO, ESCE NELLE CAMERE; BERLA ESCE IN GIARDINO)
Scena X
(I DUE SI GUARDANO AMMUTOLITI PER UN MOMENTO)
GUS (SI RIPRENDE) Sinquantamila... sinquantamila èuro... e ti ‘t ses l’unich “beneficiario accreditato”... ma adess... pensoma al riceviment. Per lòn ch’i l’hai podù capì, a j’è da mangé e bèive a volontà!... I vado a vëdde s’i riesso a trové doi vestì adat a l’ocasion.
PER E mi i vado a ca. (SI AVVIA, MA GUSTO LO FERMA)
GUS A ca?
PER I l’hai promettùje a mia fomna ch’i tornava per disné.
GUS It deuve nen promëtte ròbe ch’it peude nen manten-e!... Pì che tut a cola purga ‘d toa fomna!
PER Vitòria a l’è nen na purga! A l’è na brava sposa. E bela.
GUS Sì, scrivme... Ti pensa mach a sté lì brav quacià ant un canton... ciuto... almeno fin-a a quandi ch’it l’abie nen ciapà ij sinquantamila. (FINENDO LA FRASE, SI AVVICINA FURTIVAMENTE ALLA PORTA DELLE CAMERE E LA APRE DI SCATTO ANDANDO A COLPIRE QUALCOSA DIETRO DI ESSA)
GIU (EVIDENTEMENTE ERA APPOGGIATO AD ORIGLIARE E SI È PRESO UNA BELLA LEGNATA; ENTRA DALLE CAMERE COPRENDOSI DOLOROSAMENTE UN OCCHIO) I j’era ‘ncamin a lucidé la manoja...
GUS E con còsa? Con j’orìje?
GIU (CAMBIA DISCORSO) Ehm... I l’hai pensà che sta muda a pudìa vnìve a taj...
GUS Brav, Giulio! Pròpi lòn ch’a j’andasìa!
GIU (POSA I PANTALONI SULLA POLTRONA E TIENE IN MANO SOLO LA GIACCA; RIDE) Ch’a scusa, neh, monsù Borgial... ma i treuvo sta situassion pitòst dròla... (CONTINUA A RIDERE ALLEGRAMENTE)
GUS Già... (INIZIA A RIDERE ANCHE LUI)
GIU E sì, perchè... i l’eve contàine ‘d cole bele... (RIDONO TUTTI E TRE) e un ch’a fa l’avocat... ch’a l’è nen... e l’autr ch’a fa ‘l pitor... ch’a l’è nen... sensa conté che da ‘n moment a l’autr magara ai sàuta fòra ‘n Pelaverga neuv... (RIDONO; POI GIULIO SI FA SERIO E TENDE LA MANO) e mi ch’i slongo la man per riceve quaicòs ch’am giuta a sté ciuto...
GUS (DIVENTA IMPROVVISAMENTE SERIO NEL VEDERE LA MANO TESA, MENTRE PERO CONTINUA A RIDERE, NON AVENDO CAPITO) Ma costassì a l’è n’estorsion!
GIU Sì, monsù. Precisament.
GUS (A PERO) Còs it l’has da rije, ti?
PER (FATTOSI SERIO) Si ch’i sai, mi?
GUS (SI FRUGA IN TASCA) A sarà la prima e ultima vòlta ch’im faso ricaté da ti.
GIU Ch’a staga tranquil, monsù. I ‘nvestirai bin ij sòi sòld. (GUSTO CONSEGNA UNA BANCONOTA DA CINQUE EURO E GIULIO LA GUARDA SCHIFATO) Beh... s’i veuj bèive ‘n bon nebieul... i duvrài contentéme d’un mignòn... (MOSTRA A PERO LA GIACCA DA SERA) Sì a j’è la soa muda.
Scena XI
REG (D.D.) Quaidun a l’ha vist Giulio?
GUS (A GIULIO) Chi a l’è?
GIU A më smija monsù Pagano... Reginaldo Pagano. A l’è n’amis ëd tòta Silvia. (CON INTENZIONE) N’amis... tant amis... A l’ha capì?
GUS (POCO INTERESSATO ALLA CONFIDENZA) Sì, va beh... i l’hai capì.
PER Mi, no.
GIU A l’è ‘n critich d’art... A smija ‘n grand intenditor ëd pitùra... (GUARDA PERO)
PER (DECISO) Mi im na vado a ca bele subit! (SI AVVIA VERSO L’USCITA)
GUS (LO FERMA PER IL COLLETTO DELLA GIACCA) Spéta! It veule pa molé tut prima da ‘ncaminé? Va ‘n moment dëdlà, che peuj i vëddoma...
PER (AGITATO, GUARDA DI QUA E DI LÀ) E ‘ndoa ch’i vado?
GIU Da sì! (LO FA USCIRE DALL’INGRESSO, MENTRE GUSTO SI SIEDE SULLA POLTRONA CON OSTENTATA TRANQUILLITÀ)
REG (ENTRA DALLE CAMERE E VA VERSO GIULIO) Oh, Giulio... I treuvo pì nen la mia giàca...
GIU (CON LA GIACCA DIETRO LA SCHIENA) Dabon, monsù? Che dròlo...
REG Già... (LA VEDE) Ma... a l’è nen cola-lì?
GIU Eh? Oh, sì... ehm... as capis... i j’era giust ancamin ch’i la spassolava per feje pijé aria. (SCUOTE LA GIACCA)
REG Ah, sì... brav. E le braje?
GIU Còsa, le braje?
REG Andoa ch’a son le braje ‘dla muda?
GIU Ah, cole braje!... I l’hai pen-a stiraje... (GUSTO PORGE A GIULIO I CALZONI SUI QUALI ERA SEDUTO)
REG (VEDENDO I CALZONI) Ma i peuss nen butémje ant ësto stat!
GIU Ch’ai pensa nen, monsù... adess i jë stiro torna e ij faso torné bele neuv...
REG Grassie. (A GUSTO) Oh, i son nen presentame... I më s-ciamo Reginaldo Pagano.
GUS Gusto Borgial.
REG Ah, sì... l’avocat ëd monsù Pelaverga... a l’han acenàme quaicòs... a l’han dime che ‘l sò client a l’è n’artista... Am piasrìa vëdde quaiche soa pitura. A l’è ‘ncamin ch’a espon da quaiche part?
GUS I spero ‘d no.
REG Beh, i spero che pì tardi i l’avrài ël piasì ‘d conòsslo. Giulio?…
GIU Si, monsù?...
REG Ch’a dësmentja nen le mie braje. (ESCE NELLE CAMERE)
Scena XII
GUS (PRENDE GIACCA E PANTALONI, APRE LA PORTA DELLA CUCINA E LI BUTTA FUORI) Ciàpa sta ròba. Fa ‘n miracol e cerca da smijé ‘n galantòm.
GIU A sarìa pròpi ‘n miracol. (SUONA IL CAMPANELLO; VA IN INGRESSO AD APRIRE E RIENTRA A TEMPO ACCOMPAGNANDO BERTO)
BRT (PARLA CON LA “S” BLESA) Bon-a seira...
GUS Bon-a sei... (SI INTERROMPE VEDENDO IL NUOVO VENUTO; LUI E GIULIO SI GUARDANO, POI I LORO SGUARDI ATTONITI VANNO DA BERTO ALLA PORTA DELLA CUCINA DOVE C’È PERO)
BRT Mi i son Berto Pelaverga Baròt. (GUSTO E GIULIO AVANZANO VERSO DI LUI, MENTRE BERTO RETROCEDE) I son ëvnùit ambelessì dòp ch’i l’hai lesù l’insersion an sël giornal. (MOSTRA UN RITAGLIO DI GIORNALE; GUSTO E GIULIO GLI SI AVVICINANO ANCORA MENTRE BERTO RETROCEDE SEMPRE DI PIÙ; IMPACCIATISSIMO) Che bela giornà, neh? (ORMAI NON PUÒ PIÙ INDIETREGGIARE) I peus parlé con madamin Olimpia Borghetto?
GUS No. (GUSTO E GIULIO SI PONGONO AI DUE LATI DI BERTO E LO OSSERVANO INSISTENTEMENTE)
GIU Stessa facia... a l’è impossibil!
GUS Altro che impossibil! A l’è teribil!...
BRT Beh... A mi a më smija peuj nen tant mal... I peus vëdde madamin Olimpia?
GUS No. Giulio, sta atent a la pòrta. Ch’a j’intra gnun.
GIU Ij penso mi. (ALLUNGA LA MANO; GUSTO È INFASTIDITO, MA GLI DA UNA BANCONOTA; GIULIO VA SODDISFATTO VERSO LA PORTA)
GUS (MELLIFLUO) Ch’a më scusa... i son nen presentame... Avocat Gusto Borgial, consulent legal ëd madamin Olimpia, vidoa dl’ingegné... ehm... Alassio... Varazze... Spotorno...
GIU Borghetto.
GUS Borghetto, già...
BRT Ah, sì... tant piasì, avocat...
GUS Chiel a l’è pròpi sicur ëd ciamesse... “Berto Pelaverga Baròt”?
BRT Beh... Sì, sìcur... Berto Pelaverga Baròt...
GUS Berto! Chi ch’a l’era sò pare?
BRT Ma… Gioanin Pelaverga Baròt...
GUS E perchè Pero a sa gnente ‘d chiel?
BRT Pero?
GIU Ma sì! Pero... ‘l sò... “fratello di sangue”!
BRT (COLPITO) “Fratello di sangue”? Chiel a veul dì che mi i l’avrìa… (SI ILLUMINA) Ma a l’è meraviglios!
GUS Euh, fantastich!... Mi im sento mal. A veul dì che chiel a na savìa gnente d’avej un fratel?
BRT Beh, no... I vëdde... papà a l’è mòrt prima che mi i nassèissa... e la famija a l’ha dovusse separé... mi i son ëstàit anlevà da magna Luisa... a Marentin.
GIU (SEMPRE SULLA PORTA) Ah, i soma a pòst… Marentin!
GUS Ah, beh... sòn a sistema tut. Am dëspias, chiel a l’ha fait tuta sta stra inutilment. Arvëdse. (SPINGE BERTO VERSO L’USCITA)
BRT Ma col anùnsi an sël giornal... i chërdìa ‘d rabasté quàiche sòld...
GUS (SI FERMA) E ‘nvece no. Toa magna Olimpia ai da a Pero sinquantamila euro. A basta ch’ai sia nen d’àutri parent. It veule pa ruvinéje la piassa, no?
BRT Beh, no... mi i veuj nen ruviné gnente a gnun, ma…
GUS E alora perché it torne nen a Marentin da toa magna?
GIU (SI AVVICINA FURTIVO) Se quaidun a lo ved ch’a seurt ades, a lo pija per monsù Pero e a ‘ncamin-a a ciaméje ‘l perchè e ‘l percome... Perché i lo stermoma nen ambelessì fin-a a dòp la festa e peuj i lo foma ‘ndé via da stermà?
GUS Stermelo ‘ndoa?
GIU Mah... (PENSA UN ATTIMO) An cusin-a! A j’è da mangé a da bèive...
GUS S’it lo dise ti... (A BERTO) Va con Giulio. (GIULIO ALLUNGA LA MANO E GUSTO LO FORAGGIA A MALINCUORE)
BRT La mia valis?
GUS Lassa perde la valis. Ij penserai mi. E si t’ancontre quaidun... fa finta d’esse Pero.
BRT Come i faso?
GUS Fa lë stupid.
GIU Andoma. (ESCE CON BERTO IN CUCINA)
Scena XIII
OLI (ENTRANDO DALLE CAMERE) Monsù Borgial... Andoa ch’a l’è Pero?
GUS Dëdlà! (INDICA L’USCITA DA DOVE OLIMPIA È APPENA ENTRATA)
OLI Ma no... i rivo ades dëdlà e...
GUS Dëdlà! (INDICA UN’ALTRA USCITA)
OLI A peul nen ësté ant doi pòst ant l’istess moment, neh...
GUS Beh... sòn a lo dis chila.
OLI (NON HA SENTITO, STA PENSANDO AD ALTRO) Avocat, ch’a më scota bin... i l’hai da manca ‘d na man, da chiel... Mia fija a l’è pijasse na caplin-a per col biòvo... col fafioché... Reginaldo Pagano. I veuj nen ch’a l’abio la possibilità dë sté tròp anséma, coj doi... Avocat, tra chiel e Pero, fé ‘n manera ‘d nen lasséje soj... Almeno fin-a a che mia fija a sia fasse furba!
GUS E còsa i duvrìo fé?
OLI I duvrài pa mostreje mi, no? Féla balé! Lasséla mai da sola! Tenìla ocupà! Da sì ‘n pòchi d’ani, a erediterà ‘n baron ëd sòld... i veuj nen ch’as jë gòda ‘n babàcio come col Pagan.
GUS (TORCENDOSI LE MANI) E no, eh! A sarìa ‘n pecà! (OLIMPIA ESCE IN GIARDINO)
Scena XIV
PER (ENTRA AFFANNATO DALL’INGRESSO, VESTITO DA SERA) Gusto!
GUS Co’ a j’è?
PER I l’hai vist Giulio ch’am compagnava via... da la cusin-a...
GUS It j’ere nen ti...
PER Ah, no? Beh... a l’era ‘n gadan con la mia facia.
GUS A l’era tò fratel gemel.
PER Còsa? I savìa nen d’avèj un gemel...
GUS E ades it lo sas. Ma pensje nen... i l’oma archivialo!... Dì, pitòst... Toa magna Olimpia at ciama ‘n cit piasì.
PER Dabon?
GUS It deuve fé colp su soa fija Silvia e tenla ocupà.
PER I peus nen. A l’è mia cusin-a.
GUS E co’ a veul dì? Da sempre as mario tra cusin. A fa bin a la rassa.
PER E peuj mia fomna a dis ch’i deuvo resté “celibe”.
GUS Ah, già... toa fomna... (SI ILLUMINA) E ti disje gnente, a toa fomna! E peuj... it deuve pa mariétla, no? Guarda... se tut a va bin, con toa magna e con la... “Silvietta”... it pudras torné da toa fomna con un bel util.
PER Che ròba?
GUS Guadagn... baronét... sòld...
PER Ah... sòld...
GUS E per avèj sti sòld it deuve fé colp su chila!
PER Oh, beh... s’it lo dise ti, Gusto... ma come i deuvo fé?
GUS Ma còsa, (IMITANDOLO) “come i deuvo fé”? Come ch’it l’has fait con toa fomna?
PER Mi si ch’i sai? A l’ha fait tut chila!
GUS I duvoma ‘ncaminé tut da l’inissi, là... Alora... Silvia a l’è setà ‘mbelessì… (INDICA UNA SEDIA VUOTA) Pen-a ch’it la vëdde, it avzin-e e it jë dise, con voce flautata... "Sono felice di fare la sua conoscenza"… Dài... bogia...
PER Andoa ch’i bogio?
GUS (SEMPRE INDICANDO LA SEDIA) Disje con voce flautata... "Sono felice di fare la sua conoscenza"…
PER (ALLUDENDO ALLA SEDIA) A sossì?
GUS Sì.
PER Con voce... flatulenta?
GUS Flautata.
PER (RIPETE MALAMENTE) “Sono felice di fare la sua conoscenza.”
GUS Ecco... bin... e fa e parla e bogia come s’it fùisse... “affascinato”. (SI GIRA CON MOVENZE COMICAMENTE ESAGERATE) E sorid, antant ch’it parle... (PERO ASSUME UN’ARIA SCEMA) Bòja fàuss! A sarìa ‘n soris, lolì? (PERO ANNUISCE) Beh, speroma ‘n bin... Peuj it ij dise: "Confido nella sua benevolenza…"
PER Sempre a la cadrega?
GUS Ma no! A chila, no? A Silvia!
PER “Mi fido della sua Benevagienna...”
GUS Ma sì!... Peveragno e Mombasiglio!... E peuj it ij dise: "I spero ch’i l’avroma temp ëd conòs-se mej ant ël weekend".
PER Ant ël còsa?
GUS Lassa perde va... Disje gnente... salutla mach e staje sempre dapress.
PER (ALLA SEDIA) Staje sempre dapress!
GUS Se le ròbe as buto mal, it ij ciame scusa e it na vade ‘nt ël giardin.
PER A co’ fé?
GUS It vade a guardé le fior. Ant ël giardin ij son mi ch’i të spéto. Ades... assumi un contegno... sta sù, drit... cerca da fé finta d’avej na facia furba, n’aria ‘nteligenta... (ESCE IN GIARDINO CON QUALCHE PERPLESSITÀ)
Scena XV
(PERO, RIMASTO SOLO, PROVA COMICAMENTE A SEGUIRE LE INDICAZIONI DI GUSTO)
EUL (ENTRA DAL GIARDINO, STUPITA DI TROVARE PERO LÌ DA SOLO) Ceréa...
PER Ceréa... (TRA SÉ) A deuv esse chila... (A EULALIA, CON UNO STRANISSIMO INCHINO) Sono felice di farle una bella riverenza.
EUL Grassie.
PER Posso confidare nella sua Carmagnola?
EUL Ch’a scusa?
PER I spero ch’am conòssa mej dël “uìch-uìch”...
EUL “Uìch-uìch”?
PER Dël “uìch-uèch”... come a l’era già?
EUL Come a l’era còsa?
PER Ehm… cha më scusa... i deuvo ‘ndé ant ël giardin. (PERO SCAPPA VERSO IL GIARDINO, MA RICOMPARE SUBITO SORRIDENTE, CON UN MAZZO DI FIORI, SPINTO DA GUSTO) Sono felice di fare la penitenza...
EUL (TAGLIA CORTO) Mi i son Eulalia Borghetto, la cugnà ‘d madamin Olimpia.
GUS La cugnà? Oh, che piasì... A permèt? (ACCENNA UN BACIAMANO) Avocat Augusto Borgiallo. Chila a conòss già monsù Pelaverga Baròt...
PER (RIPETE LE MOSSE DI GUSTO) Oh, che piasì... A permèt?... Chila a conòss già monsù Borgial...
EUL (LASCIA CORRERE) Mia cugnà a l’ha dime che chiel a l’è n’artista...
GUS (SI INTROMETTE) N’artista? Chila, madamin, a l’ha davanti ‘l Caravaggio redivivo!
EUL I son tòta...
GUS Ah, sì... tòta... (RIPRENDE) A ved nen che sguard? Che espression fin-a? Che mangiòire decise? (PERO FA DELLE SMORFIE COME PER ESPRIMERE TUTTO CIÒ) A ved nen la front àuta e spassiosa ch’a denòta ‘n servél... (DUBBIOSO) come dì…
EUL (SUGGESTIONATA) Oh, ma a l’è vèra... sì, sì... as capiss...
GUS (INCREDULO) Dabon?
EUL I pensava... chissà se monsù Pelaverga Baròt am farìa nen un cit piasì?
PER A peul ésse sicura che an qualsiasi moment a peul sempre conté sù monsù Pelaverga Baròt! Ch’a staga tranquila. (IN DISPARTE A GUSTO) I sarài pa mi? (GESTO DI STIZZA DI GUSTO, CHE GLI IMPONE IL SILENZIO)
GUS Ma qualsiasi còsa, cara madamin...
EUL I son tòta...
GUS (SI CORREGGE) Cara tòta... qualsiasi còsa...
EUL Oh, bin. Meno male. A ved, ël mè regal per la festa ‘d Silvia a l’è ‘ncor nen rivà e mi i pensava... chissà se monsù Pelaverga Baròt a sarìa dispòst a féme ‘n bel ritrat? Ah, per Silvia a sarìa na sorpreisa magnifica!
PER Ma mi i son nen bon a pituré!…
GUS (INTERVIENE) Per ades, a l’è ‘mpossibil. Ehm... a l’ha perdù ij penéj. Già. Tuta la scatola con tuti ij penéj.
EUL Oh, bòja fàuss... A fa gnente! I pijoma coj ëd Silvia! (ESCE DECISA NELLE CAMERE)
PER Ecco! E adess? Mi i son nen bon a pituré!
GUS Ma figùrte!... Chi ch’a l’è nen bon a pituré al dì d’ancheuj? E peuj ti ‘t ses già amanà con la penelëssa, no? Ël penelin da pitor a fa mach le righe pì fin-e...
Scena XVI
GIU (ENTRANDO DALL’INGRESSO) I ciamo scusa... a j’è na person-a... na sgnora... ch’a veul parlé con monsù Pero... A dis ch’a l’è soa fomna! (ESCE NELL’INGRESSO)
PER Vitòria!
GUS Autr che vitòria!... A l’è na dësfàita! ‘N disastro! Na ruvin-a! Còs ai fa ‘mbelessì toa fomna?
PER I l’hai lassaje ‘n bijèt disandje ‘ndoa ch’i j’ero ‘ndait. I l’hai gnun segret, per Vitòria.
GUS Brav furb. (PERO SI AVVIA VERSO L’INGRESSO) Torna sì. S’i la conòsso bin... cola ficapocio a vurerà savèj tut e an ruvinerà la frità...
PER Mi i l’hai gnun segret per Vitòria.
GUS Scota... vate a stermé da quache part... mi ij dirai ch’it ses tornà a ca.
PER Mi i l’hai gnun segret per Vitòria.
GUS Ti pensje nen. It deuve nen dì gnun-a busìa. Im la macio mi, la cossiensa. (SPINGE PERO NELLE CAMERE)
GIU (ENTRA SEGUITO DA VITTORIA) Avanti, madamin. Ch’a s’acòmoda.
VIT Ciao, Augusto. (GIULIO ALLUNGA LA MANO) Ah, sì. (GLI DÀ UNA MONETA) Grazie.
GIU (SARCASTICO) A veul pa la resta, no? (ESCE BORBOTTANDO IN CUCINA)
VIT (APPRENSIVA) Dov’è il mio Pietro?... Oh, Augusto... in che pasticcio vi siete cacciati, questa volta?
GUS Pasticcio? Perché? Siamo qui per dipingere la facciata della casa...
VIT Allora? Dov’è Pietro?
GUS È andato a casa. A vurìa nen fé dlë straordinari.
VIT Non credo una parola. Ho visto tutte quelle belle donne in giardino...
GUS Belle donne?
VIT Non starai mica cercando di incastrare Pietro con un mucchio di donnine?
GUS (POCO CONVINCENTE) Ma Vittoria, che diamine!...
VIT Speriamo di no. Ad ogni modo, lui è qui in giro... e io non me ne vado finché non l’ho trovato, ecco! (ESCE RAPIDAMENTE IN GIARDINO)
GUS (FA PER SEGUIRLA) Vitòria…
PER (SPUNTA CON LA TESTA DALLA PORTA DELLE CAMERE; L’ATTORE SARÀ GIÀ VESTITO DA “BERTO”) I peus vëdde Vitòria?
GUS No, it peude nen. (RICACCIA PERO NELLE CAMERE E CHIUDE LA PORTA) Sta lì ‘ndrinta tranquil e bogia nen.
GIU (ENTRA DALLA CUCINA) Mi i sai pì nen còsa fé... A veul pì nen ësté stermà ‘n cusin-a... a veul seurte...
GUS Oh, pòrca l’òca! A l’era già dificil fé rasoné un Pelaverga sol... figurte doi!
BRT (ENTRA DALLA CUCINA) Avocat Borgial, i pudrìa avej la mia valis? (PRENDE LA VALIGETTA)
GUS Mi i l’hai da manca ‘d na bocà d’aria! (ESCE IN GIARDINO)
Scena XVII
EUL (ENTRA DALLE CAMERE CON PENNELLI E COLORI) Ecco, monsù Pelaverga… (BERTO SUSSULTA) Sì a j’è tut lòn ch’ai va… Come i deuvo buteme? (BERTO È ESTERREFATTO) Ch’a studia bin la posission, antant ch’i vado a pijé ‘l rest, parej a peul pijéme come a veul. Giulio, ch’a ven-a a deme na man. (ESCE NELLE CAMERE SEGUITA DA GIULIO)
VIT (ENTRA DAL GIARDINO E VEDE BERTO) Amore mio! (GLI CORRE INCONTRO E GLI SALTA AL COLLO) Ti ho cercato dappertutto... Ma che ci fai vestito da sera? (BERTO VORREBBE PARLARE, MA VITTORIA GLI METTE UN DITO SULLA BOCCA) Niente bugie. (TIMIDAMENTE) Non vuoi sapere perché sono venuta? (BERTO APRE LA BOCCA PER PARLARE) Ho avuto il tuo biglietto e volevo dirtelo subito... Ce l’abbiamo fatta! (DONDOLA LE BRACCIA COME PER CULLARE UN NEONATO; BERTO È ANNICHILITO; VITTORIA DONDOLA LE BRACCIA DI NUOVO; ORA ANCHE BERTO DONDOLA LE BRACCIA, CON FARE INTERROGATIVO; VITTORIA INDICA SE STESSA, POI LUI, E DONDOLA LE BRACCIA; BERTO INDICA LEI, POI SÉ STESSO, DONDOLA LE BRACCIA E SI FERMA INORRIDITO; RETROCEDE) Sì!... Dopo tanto tempo... Non è meraviglioso?
BRT Pì che meraviglios a l’è miracolos! I veuj dì... (SUPPLICANTE) io non ho potuto... non avrei mai potuto… I son nen ëstait mi!
VIT (PAUSA) Ripeti un po’…
BRT I ripeto... cosa?
VIT (STUPITA) Perché parli così?
BRT Così... come?
VIT Come... come il telegiornale!
BRT Credo che ci sia un equivoco… (DONDOLA LE BRACCIA) A propòsit ëd divèrse ròbe...
GUS (RIENTRA DAL GIARDINO) Alora... mi… (SI FERMA, DUBBIOSO) Pero o Berto?
BRT Beh... mi verament…
GUS Doi pì doi?
BRT (STUPITO) Quatr.
GUS Allora, Berto... mi...
VIT (MINACCIOSA) Monsù Borgiallo, lei sta cercando di mettere il mio Pietro contro di me!
GUS Ma it ses Pero? (CON UN GESTO DI STIZZA) Bòja fàuss!
BRT Ansoma! Quaidun a veul ëspieghéme, per piasì?
VIT Tutti questi discorsi strani… Adesso non vuole ammettere di essere il padre del mio… (DONDOLA LE BRACCIA)
GUS Il padre del… (DONDOLA LE BRACCIA E POI REALIZZA) Oh, Vitòria! Cara, cara Vitòria!… (VA VERSO BERTO, CHE È COME IMPALATO) Congratulassion! (GLI SCUOTE LA MANO)
BRT Senta, signorina… cioè... signora. È un grande onore... e vorrei ringraziarla. Ma sicuramente... io non sono il padre del suo… (DONDOLA LE BRACCIA E IMITA IL PIANTO DI UN BAMBINO)
VIT (FURIBONDA) Maledetto! Ti sottrai alle tue responsabilità, eh? (GLI VA INCONTRO E BERTO SCAPPA IN GIARDINO)
GUS (LA FERMA E CERCA DI CALMARLA, CINGENDOLE LE SPALLE CON UN BRACCIO) Avere un bambino è uno shock, sa?
VIT Ma questo bambino l’ha voluto lui...
GUS Vittoria... gli dia solo un po’ di tempo... (GUARDA NERVOSAMENTE L’USCITA DA DOVE SE N’È ANDATO BERTO) Ha bisogno di qualche giorno... per realizzare... È... ehm... è troppo felice!...
VIT (PIANGE) Pietro... pietro mio... perché mi fai soffrire così? (GUSTO LE DA UN FAZZOLETTO E LEI SI SOFFIA RUMOROSAMENTE IL NASO, CAUSANDO UN’ESPRESSIONE SCHIFATA DI GUSTO)
Scena XVIII
PER (ENTRA DALLE CAMERE) Vitòria... tesòr... còsa a j’è? Perché it piore?
VIT (SEMPRE PIANGENDO) Beh... pensavo che ti avrebbe fatto piacere... (DONDOLA LE BRACCIA)
PER Eh?
GUS It capisse, no? (DONDOLA LE BRACCIA)
PER (DONDOLA LE BRACCIA, POI REALIZZA) It veule dì…? (GUSTO ANNUISCE) Mi sono riprodotto! (CROLLA SULLA POLTRONA)
VIT (RIDIVENTA AGGRESSIVA) Non sembravi tanto contento, la prima volta.
PER It veule dì ch’a l’è già ‘l second?
VIT Vieni. Torniamocene a casa. (LO PRENDE PER MANO E LO FA ALZARE)
GUS No! Lui resta qui. A l’è chila, ch’as na va a ca. Mach chila!
PER Ecco... Augusto dice che devo occuparmi di Silvia.
VIT Silvia?
PER Già... I tornerai a ca pen-a ch’i l’avrai fait colp su chila.
VIT (MOSTRA IL PUGNO PRIMA A PERO E POI A GUSTO) Ah! Lo sapevo che c’era sotto qualcosa di losco! Ma non preoccupatevi... Scoverò questa Silvia e ci penserò io. (ESCE MINACCIOSA IN GIARDINO)
PER Oh, Gusto!... E adess? Come i foma a taconéla?
GUS Ti corje dapress a toa fomna e tenla ocupà.
PER Tenla ocupà. Sì. (ESCE DI CORSA IN GIARDINO)
Scena XIX
GIU (ENTRA DALLE CAMERE SORSEGGIANDO DA UN BICCHIERE E GUARDANDO VERSO L’ESTERNO, DOV’È USCITO PERO) Che afé complicà, monsù Borgial... motobin complicà...
GUS Possibil ch’ai sìa nen na manera pì tranquila per butésse ‘n sacòcia ij sinquantamila?...
GIU Ch’a pensa mach s’as savèissa ‘n gir tut ës truschin... (TENDE LA MANO)
GUS As pudrìa nen butéla an sl’amicissia e an sëI rispét... (CON ELOQUENTE GESTO DELLE DITA) vicendévol?
GIU No. Si accettano solo contanti. (PRENDE LA BANCONOTA ED ESCE NELLE CAMERE)
GUS (BERTO ENTRA FURTIVAMENTE DAL GIARDINO) Doi pì doi?
BRT Quatr.
GUS Còsa a l’è tornà a fé, ‘mbelessì?
BRT La mia valisëtta...
GUS Ch’as preòcopa nen ëd la soa valisëtta. Ch’a së sterma ‘n cusin-a.
SIL (ENTRANDO DAL GIARDINO) Ceréa. (GUSTO SI PONE DAVANTI A BERTO) Mama a l’ha dime ch’i l’avrìa trovave sì e i vurìa presenteme. I son Silvia Borghetto.
BRT (FA CAPOLINO SOPRA LA SPALLA DI GUSTO) A sì?
SIL Monsù Pelaverga Baròt?
BRT Sì, grassie. (SI VEDE CHE È AMORE A PRIMA VISTA)
SIL Tant piasì... (PORGE LA MANO)
BRT Ël piasì a l’è me, grassie... (LE STRINGE LA MANO)
GUS Mi i son l’avocat Augusto Borgiallo. (I DUE SI GUARDANO NEGLI OCCHI, CONTINUANO A STRINGERSI LA MANO E NON GLI PRESTANO ATTENZIONE) I son Gusto Borgial!
BRT (SI VOLTA E STRINGE LA MANO A GUSTO) Piasì. (POI REALIZZA) Oh! (A SILVIA) Costì a l’è Gusto Borgial... l’avocat ëd Pero... cioè... ël mè avocat.
SIL Piasì. (BERTO E SILVIA SI STRINGONO NUOVAMENTE LA MANO)
BRT Tant, tant, tant, ma pròpi tant piasì.
GUS (PAUSA, MENTRE GUARDA I DUE CHE CONTINUANO A STRINGERSI LA MANO) A l’è mach na pompa d’aqua, o i l’eve trovà ‘l petròlio?
SIL Monsù Pelaverga Baròt... ch’a ven-a... a stan servend ël vermouth, ant ël giardin...
BRT Ma domse dël “ti”... i soma quasi parent...
GUS Bon-a idea... Ecco... chila ch’a ‘ncamin-a a ‘ndé... (LA ACCOMPAGNA VERSO IL GIARDINO) Monsù Pelaverga a riva subit... (SILVIA ESCE ESTATICA) …ma nen costì. (A BERTO) E chiel, ch’a fila via!
BRT Giuda bastard! Gnente mal, la Silviùcia, neh?... (GUSTO LO SPINGE VERSO L’INGRESSO MENTRE EULALIA ENTRADALLE CAMERE; ALLORA LO DIROTTA TORNANDO INDIETRO)
EUL (PORTA UNA GRANDE TELA DA DIPINTO SU CAVALLETTO) Ah, monsù Pelaverga... A l’è pront?
BRT Ch’a scusa?
EUL I l’hai portà tut ël necessàri.
BRT Còsa i duvrìa fé?
GUS (LO PRENDE IN DISPARTE) Ël sò ritrat.
BRT (TRASALE) Ël sò ritrat? Ma... ma mi i son un diletant...
GUS Ch’a lo fasa da diletant. A farà sempre mej che Pero.
EUL Monsù Pero...? (BERTO NON SI MUOVE)
GUS (DANDOGLI UNA GOMITATA) A dis a chiel!
BRT Eh? Ah, sì...
EUL A j’andarìa quaicòs da ten-e ‘n man... un oggetto caratterizzante... ch’am giuta a pensé, chiel ch’a l’è n’artista... (SI GUARDA ATTORNO, CERCANDO) Ch’am giuta a cerché quaicòs... ai dëspias?
BRT (A GUSTO) Am dëspias?
GUS (LO PRENDE IN DISPARTE) Ch’as na vada via!
BRT (AD EULALIA, AVVIANDOSI) Ah, no... Certo ch’am dëspias nen! Ij penso mi... (ESCE NELLE CAMERE)
Scena XX
EUL (SI GUARDA INTORNO) Chissà ‘ndoa ch’i pudrìa butéme per risulté mej...?
GUS Ch’as buta sì, madamin...
EUL I son tòta...
GUS Ah, sì... tòta... ch’as buta sì... (LA FA ACCOMODARE SU UNA SEDIA E LA METTE IN POSA A FAVORE DI LUCE FINGENDO PROFESSIONALITÀ)
PER (ENTRA DAL GIARDINO AFFANNATO) Gusto! I treuvo pì nen Vitòria da gnun-e part!
GUS Sì, sì... peuj i vëddoma... Ades pija sta tèila.
PER Per cò fè?
GUS Pituré. (PERO È INORRIDITO, MA ESEGUE)
EUL A l’ha nen trovalo, ‘l cavalèt?
PER Eh?
GUS (INTERVIENE) Monsù Pero a l’è abituà a pituré sensa cavalèt, madamin...
EUL I son tòta...
GUS Già, già...
PER Scusé, neh... ma còsa a l’è sta stòria dël cavalèt?
GUS (IN DISPARTE) Piantla lì! Sta ciuto e faje ‘l ritrat a chilassì!
PER E còsa i faso prima?
GUS Butla an pòsa, no? (PERO FA DEL SUO MEGLIO PER IMITARE UN ARTISTA, FACENDO MUOVERE EULALIA FINCHÉ QUESTA SI TROVA CON GLI OCCHI AL CIELO E LE BRACCIA SPALANCATE; DI NUOVO IN DISPARTE) Ma it la vëdde nen? A smija mè barba civich! (PERO LE FA ABBASSARE LE BRACCIA E LE DRAPPEGGIA UNO SCIALLE ATTORNO ALLA TESTA) Ch’a më scusa, madamin… (EULALIA NON SENTE) Madamin!... Ades a l’è ‘dcò diventà sorda...
PER Còsa i faso, ades?
GUS (SI METTE CON NONCURANZA DI FIANCO AD EULALIA, IN MODO CHE LEI NON LO POSSA VEDERE; PROVA A CHIAMARE) Madamin!... No, a sent nen. Alora... Pija ‘l penel, parej... (MIMA IL GESTO) Pucia ‘nt la tinta, parej... e peuj it piture la facia... (PERO INTINGE UN VERO PENNELLO NELLA TINTA E LO PASSA SULLA FACCIA DI GUSTO; OSSERVA IL RISULTATO E POI GLI FA I BAFFI E LE BASETTE; GUSTO MANTIENE LA CALMA) It l’has dësmentià la barba. (PERO ESEGUE; ALLA FINE GUSTO GLI STRAPPA IL PENNELLO DI MANO, PRENDE UN PANNO E SI ASCIUGA LA FACCIA)
PER E ades?
GUS (TENDE IL BRACCIO CON IL POLLICE IN ALTO) Ël pòles! A l’è per la prospetiva!
PER Per che ròba?
GUS Pija la prospetiva dla soa facia con ël pòles... e peuj pitura! (PERO SI GUARDA IL POLLICE E LO DIPINGE) Ma no! La facia dla madamin! (PERO AVANZA SU EULALIA COL PENNELLO PUNTATO, MA GUSTO LO FERMA) Sta ferm sì, che ades it faso vëdde... (PARTENDO DAL DISEGNO DEL POLLICE, DISEGNA UN OVALE) E ades, butje ‘ndrinta j’“accessori”! Sota a j’è ‘l menton. Ancamin-a da j’euj. (PERO DIPINGE DUE OCCHI CONVERGENTI IN CIMA ALLA FACCIA, CON LUNGHE CIGLIA) A smijo doe cimes ant un sigilin... (PERO RIEMPIE GLI OCCHI DI TINTA ROSSA) Perché j’euj ross?
PER Ades ch’a vëdda ‘s quader it capiras...
GUS Bin. Butje ij cavej an sla biòca. (PERO DISEGNA TRE CAPELLI IN CIMA ALLA TESTA) Passoma a la boca.
PER (DIPINGE UNA BOCCA PICCOLISSIMA) A l’è ‘ncamin ch’a sùbia.
GUS E ‘l nas? (PERO DIPINGE IL NASO ROSSO, CHE SPORGE DA UN LATO DELLA FACCIA)
EUL A l’è finì?
PER (FIERO) Già. (EULALIA VIENE AVANTI E GUARDA IL RITRATTO E SVIENE TRA LE BRACCIA DI PERO)
Scena XXI
VIT (ENTRA DAL GIARDINO COME UNA FURIA) Ah, lo sapevo che c’era sotto qualche femmina!
PER Ma Vitòria… (CEDE RAPIDAMENTE EULALIA A GUSTO; VITTORIA LO INSEGUE PER LA STANZA MINACCIOSA, FINCHÉ I DUE CONIUGI SI RINCORRONO VERSO IL GIARDINO ED ESCONO)
GUS (FACENDO SEDERE EULALIA IN POLTRONA) Ch’a scusa ‘n moment, madamin... (ED ESCE PREOCCUPATO VERSO IL GIARDINO)
EUL (CONFUSA) I son tòta...
OLI (ENTRA CON BERLA DAL GIARDINO) Perché it ses nen fòra a balé? (VEDENDO IL RITRATTO) Cò a l’è st’afé?
EUL A l’è ‘l ritrat ch’a l’ha fame col Pelaverga Baròt...
OLI Ël tò ritrat? Miseria!... I l’avrìa dit tut meno che ‘n ritrat!
BER I penso ch’i duvrìo denuncélo per... “diffamazione”.
EUL Va beh... (SI SENTE MEGLIO E SI ALZA) I son mi ch’i l’hai ciamaje da féme ‘l ritrat... e ades im lo ten-o. I l’hai gnente d’àutr da regaleje a Silvia... Magara chila a lo aprésia...
BER Già... tra artista...
OLI Berla! Ch’a fasa ‘l piasì ‘d nen ciamé artista né mia fija, né col badòla ‘d Pero!
BER (CAMBIA DISCORSO) Tòta Eulalia... a son ancamin ch’a son-o ij valzer, fòra... non vuole concedermi l’onore?
EUL Oh, volenté, ragionié... (SI AVVIANO COME PICCIONCINI TUBANTI)
OLI Berla! (INDICA LA VALIGETTA CHE BERLA HA SEMPRE CON SÉ) Ch’a perda nen ëd vista ij gran!...
BER (SI SCUOTE DALL’ESTASI) Ah, sì, madamin... Ch’a staga tranquila... (ESCE IN GIARDINO CON EULALIA)
Scena XXII
GUS (ENTRANDO DAL GIARDINO) Oh... cerea...
OLI Andoa ch’a l’è Pero?
GUS Ehm... a l’è ‘nsema a la soa Silvia... come a l’ha dit chila, madamin...
OLI Va beh... I vado a saluté j’òspiti. A sarìa ‘n ver pecà, per vojàutri, se ‘n mes ëd lor ai sautèissa fòra n’autr Pelaverga Baròt...
GUS Per carità, ch’a lo pensa gnanca! (OLIMPIA ESCE DIVERTITA VERSO IL GIARDINO, MENTRE DALLE CAMERE ENTRA BERTO)
GUS (DUBBIOSO) Doi pì doi?
BRT Quatr.
GUS Berto! Cò a l’è tornà a fé ‘mbelessì?
BRT Fòra a fa freid.
GUS Perché as na torna nen an cusin-a?
SIL (ENTRANDO DAL GIARDINO) Pero... perchè it ven-e nen ant ël giardin a bèive quaicòs?
GUS A peul nen.
SIL Perché no?
GUS Ch’a guarda lòn ch’a l’è rivàje a Adamo e Eva.
SIL (RIDE E OFFRE IL BRACCIO A BERTO) Pero?
BRT (SOSPIRANDO) Magara ch’i lo fùissa...
SIL Eh?
BRT No... cioè... i vurìa dì... i ven-o volenté. (SEGUE SILVIA CHE SI AVVIA)
GUS Berto!... (BERTO SI FERMA E SI VOLTA)
SIL (SI FERMA E SI VOLTA ANCHE LEI) Chi ch’a l’è Berto?
BRT (A GUSTO) Ades i pàiro nen. (RIPARTE ANDANDO ADDOSSO A SILVIA; I DUE FINISCONO ABBRACCIATI)
VIT (ENTRA DAL GIARDINO E LI VEDE) Ecco che ci risiamo! Ti ho cercato per tutto il giardino e tu dov’eri? Con un’altra smorfiosa!
GUS Ch’a senta, Vitòria…
VIT Mi lasci stare, lei! Quella ragazza… quella gallina lo stava abbracciando!
BRT Am ambrassava?
VIT Si, ti abbracciava!... (LE SI INCRESPA IL VOLTO) E io?
BRT Beh... i sai nen se la tòta a veul ambrassé ‘dcò chila...
VIT Cosa? (SI METTE A PIANGERE) Adesso mi da pure del lei...
SIL Posso chiederle che cosa ci fa lei qui?
VIT Cosa ci faccio? Voglio che quel maiale si assuma tutte le sue responsabilità! (DONDOLA LE BRACCIA COME PER CULLARE UN NEONATO; SILVIA E BERTO LA GUARDANO, SBALORDITI)
GUS (DIVERTITO, A BERTO) A l’è piasùte, la bici? Ades pedala!
FINE PRIMO ATTO
SECONDO ATTO
Scena I
(LA SCENA PROSEGUE DAL MOMENTO IN CUI ERA FINITO IL PRIMO ATTO)
BRT Ah... ades i capisso... Ël cit a l’è ‘d Pero!
VIT Ah! Ora lo ammetti, eh?...
BRT Beh, sì... (REALIZZA) Cioè, no!
SIL Credo che lei si sbagli...
VIT Lei non si impicci!
SIL Costa sì a deuv esse mata...
VIT Cosa? Io sarei matta? E lei allora cos’è, che invita qui Pietro per fargli dipingere la sua facciata e poi circuirlo?
SIL “Circuirlo” io? Senta, signorina...
VIT Sono signora, se non le dispiace.
GUS (A BERTO, IN DISPARTE) An pressa! Scapoma ant ël giardin!... (SI AVVIANO DI SOPPIATTO)
OLI (ENTRANDO DAL GIARDINO) Cò a l’è sta féra? Dëdlà a j’è la festa e vojàutri i stéve sì a discùte?
BRT (CERCA DI SDRAMMATIZZARE) Chila... chila a deuv esse madamin Olimpia!...
OLI As capis ch’i son madamin Olimpia!
BRT I son pròpi content ëd conòssla. (PORGE LA MANO)
OLI Ma cò ‘t ses ancamin ch’it dise? E perchè it parle parej?
BRT Parej come?
GUS (INTERVIENE) I son content ch’a ciama sòn, madamin... A l’è stàit durant... la sin-a... ier sèira... a l’ha... ehm... mangià ij faseuj!
BRT Sì, già... ij faseuj... a disné...
OLI Ij faseuj? A sin-a o a disné?
|
BRT A sin-a.
GUS A disné e a sin-a. A chiel, ij faseuj, anvece da fé aria ai cambio la vos.
OLI E chi a l’è ch’a discutìa con mia fija? (A VITTORIA) Chi è lei, signorina?
VIT Sono signora... e sono venuta a portarmi via il mio Pietro!
SIL (A OLIMPIA) Chiel a dis... (POI, A VITTORIA, CON TONO DI SFIDA) Lui dice che non la conosce.
VIT (DI RIMANDO) È mio marito.
OLI Pero! Sta dòna a dis da esse toa fomna!...
BRT A va?
VIT Sì. Proprio così.
BRT No. A l’è nen.
VIT (FURENTE) Cosa?
SIL (A BERTO) Ma... a l’è sicur?
BRT Sicurissim… A l’è sposà… ehm… con monsù Borgial. (INDICA GUSTO)
GUS Eh?
VIT Cosa? (SCOPPIA A PIANGERE)
SIL Beh... perché a l’ha nen dilo prima?
GUS Mah... i vurìa manten-e ‘l segret... Su, dài Vitòria... cerca da calméte... (LA ABBRACCIA E FOLGORA CON LO SGUARDO BERTO CHE SORRIDE BEATO)
OLI Avocat... soa fomna a smija ‘n pòch... “sconvolta”... ch’a fasa fermé ‘dcò chila ‘mbelessì a ca mia... parej, mentre i parloma dij nòstri afé, a pudrà ocupésse ‘dcò ‘n pòch ëd chila...
GUS Eh? Ah, sì... grassie... (A VITTORIA) Parej i pudrài ocupéme ‘d ti...
VIT Non so che ti prende, Augusto... (A BERTO) Allora... ci fermiamo!
BRT A va?...
OLI (AD EULALIA, CHE ENTRA DAL GIARDINO) Eulalia, sta fija as ferma da noi per ël weekend. A l’è la fomna dl’avocat Borgial.
VIT No. Io sono la moglie di Pietro. (SI AGGRAPPA A BERTO, CHE SI DIVINCOLA E FUGGE IN GIARDINO)
OLI (A EULALIA, STUPITA) Ades a l’è ‘n pòch... bolversà...
EUL Oh, pòvra fija... D’ògni mòdo, stassèira a j’è na festa. As divertirà.
VIT Non sono vestita da festa...
SIL Non si preoccupi. Le presterò uno dei miei vestiti.
OLI Già. Ai sarà da mangé e da balé... E chila e monsù Borgial i faréve na sconda lun-a d’amel! (VITTORIA GEME MENTRE ESCE CON SILVIA NELLE CAMERE)
Scena II
PER (ENTRA DAL GIARDINO) Ah, che bel giardin ch’i l’eve!... E gròss! I l’hai fàit pròpi ‘n bel gir.
OLI Ma s’it ses ëstait sì... ant ësta stansia... fin-a a ades...
PER Beh... s’i son mai surtì da sta stansia... (SI GUARDA INTORNO) A veul dì ch’a j’è ‘n baron ëd bele piante, sì ‘ndrinta...
SIL (RIENTRA DALLE CAMERE) I l’hai daje da misuré na bela vesta, a madamin Borgial.
PER (A GUSTO) Ah... it ses peuj mariate?
GUS (PERDE LA CALMA) Sta ciùto! Va via! Lasseme riposé ‘n moment, tra tuti doi! (ESCE IN INGRESSO, SPINGENDO FUORI ANCHE PERO)
EUL (ATTONITA) Ma... sti doi am la conto pa giusta... I dise ch’a bèivo?
SIL No... A saran mach un pòch stordì a penséje a tuti coi sòld...
BRT (ENTRA DAL GIARDINO) Avocat Borgial?
OLI (LE TRE DONNE SONO STRALUNATE) Ma ti... it vòle?
BRT Cò i faso mi?
OLI Ma it ses pen-a surtì...
BRT Mi?... Ehm... Ah, sì... a l’è che... i l’avìa da manca da pijé ‘n pòch d’aria!...
OLI (LO GUARDA SOSPETTOSA) E... andoa a l’è Monsù Borgial?
BRT E già... andoa a l’è?
OLI I j’ere ‘nsema, no?
BRT A chi?
OLI Sent... lassoma mach perde, va...
BRT (CON SOLLIEVO) É. A l’è mej...
SIL (CERCA DI SDRAMMATIZZARE) Beh... i voroma ‘ndé a la festa?
BRT E già, eh... Sednò, cò a diso j’anvità? (ESCE PRECIPITOSAMENTE IN GIARDINO)
EUL Ma... a l’è n’idea mia... o monsù Pelaverga Baròt a parlava... divers?
SIL Ah, sì? Beh, magara a l’è ‘ncamin ch’a cerca ‘d miglioré la parlada...
OLI Boh... i sai nen còs dime...
SIL Dle vòlte a smija ‘n pòch... dròlo...
EUL Però... a l’è ‘n bel giovnòt, neh...
OLI Guardla sì, l’àutra... s’i scotoma ti a deuv ancora nasse, col brut! At pias fin-a col biòvo ‘d Berla!...
EUL Ma Olimpia!...
VIT (ENTRA DALLE CAMERE) Oh, Pietro... che te ne pare del vestito?
PER I të smije ‘n bonbon...
VIT L’orchestra sta suonando, in giardino...
SIL It veule balé, Pero?
PER Sì. Andoma, Vitòria... (VITTORIA FA UNA SMORFIA A SILVIA, IRRIDENDOLA, ED ESCE IN GIARDINO CON PERO PER MANO)
SIL Ah, bele conquiste ch’i faso! A sarà mej ch’i vada a cerché Reginaldo...
EUL J’òmo... tuti l’istess! (EULALIA E SILVIA ESCONO IN GIARDINO)
Scena III
OLI Monsù Borgial... a duvrìa nen permëtte a Pero ‘d fé tant ël gadan con soa fomna...
GUS A l’ha rason, madamin...
OLI A duvìa nen sté dapress a mia fija? A sarà bin bon a balé, no?
GUS Euh... nen per gnente a lo ciamo Fred Astaire...
OLI I dirai a Silvia ch’a veul anvitela per ël pròssim bal. E chiel... Ch’as contròla soa fomna! (ESCE IN GIARDINO)
REG (ENTRA DALLE CAMERE) Ah! Monsù Borgial... I cercava Silvia. A l’avìa promettume da balé con mi...
GUS Ancheuj a l’è ‘n pòch sfortunà, Reginaldo... A l’è butasse pen-a ades a balé con Pero.
REG Ël sò Pero a ‘ncamin-a a deme ‘n pò fastidi, a sa? Mi i l’hai dontrè progét, per Silvia...
GUS Padronissim.
REG E gnun dë sti proget a j’intro ‘n bel gnente con monsù Pelaverga Baròt. (ESCE IN GIARDINO)
GUS Bin... che vinca il migliore!
GIU (ENTRA DAL GIARDINO) Che baraonda, Gusto! Che bordel!
GUS Cò a j’è?
GIU Cola Vitòria a l’è ‘ncamin ch’a da spetacol! A veul savej da monsù Pero cò ai sucéd... tuta la vrità!
GUS Oh, bòja fàuss! I duvoma cerché da gavejla d’ant ij pé a Pero...
GIU I l’hai n’idea miglior. Gavomësla d’ant ij pé ‘d pianta!…
GUS It veule pa massela?
GIU Ma no... (TIRA FUORI UNA SCATOLA DI COMPRESSE) Sonnifero.
GUS (COLPITO) Sonnifero?
GIU Sonnifero.
GUS (PENSIEROSO) A son pericolose?
GIU A l’è pì pericolosa chilalì dësvija.
GUS Ma ai faran pa mal?
GIU Ai faran mach bin. E benissim a noi. As dësvijerà dòpo ‘n paira d’ore frësca come na reusa.
GUS Meravigliosa idea! Dòpo tut a l’ha pròpi da manca ‘d riposésse ‘n pòch… Giulio, Giulio... le toe idee a valo òr!
GIU I lo sai... (TENDE LA MANO; GUSTO SMETTE DI RIDERE E PAGA) Va bin! Fòrsa, alora! (GIULIO ESCE DAL GIARDINO)
Scena IV
(BERTO ENTRA DAL GIARDINO)
GUS Ehm… Doi pì doi?
BRT Quatr.
GUS Berto! A l’è vnùme n’idea grandiosa!
BRT Im fido nen granché dle soe idee...
GUS Ch’a senta... madamin Olimpia a veul che Pero a... “antarten-a” Silvia... disoma... ch’a la ten-a ocopà. Ma Pero a l’ha na fomna... e chila a l’è nen d’acòrdi.
BRT Giust.
GUS Oltretut, a më smija che Silvia a preferissa ch’a sia chiel a “tenla ocopà”.
BRT Magara...
GUS Per dila tuta, am da l’idea che ‘dcò a chiel la “Silviuccia” ai dëspiasa per gnente...
BRT Ël discors a fila.
GUS E come s’a bastèissa nen, col Reginaldo Pagano a l’è ‘n momentin ëd cativ umor. Chiel a traterà la “question” con chiel-là sicurament mej che Pero... perciò, noi i tenroma Pero bin lontan dal camp ëd bataja, mentre che chiel as da da fé con Silvietta!
BRT Ottima idea.
GUS E fasand finta d’esse Pero a la farà balé tut ël temp!
BRT Costa a l’è ‘n pòch meno fin-a. I son nen pròpi ‘n “tangheur”!...
GUS Ma va!... As trata mach da ‘ndé a temp!
BRT A l’è l’orchestra, ch’a va mai a temp con mi! Per dila giusta, mè car avocat, ël mè pé drit a sa mai cò a fa ‘l mancin!
Scena V
SIL (ENTRA DAL GIARDINO) Oh, Pero. Mama a l’ha dime ch’ai pias tant balé...
BRT Ecco... i j’era giusta ‘ncamin ch’i disìa a l’avocat...
GUS Un pòch ëd timidëssa!... A l’è ch’as la sent nen ëd balé con tuta cola gent...
SIL (DIVERTITA) Ma sì, i capisso... Va beh... i buteroma ‘n pò ‘d musica ‘mbelessì...
BRT (IN DISPARTE A GUSTO) E ades? come i foma?
GUS (PIANO) Ch’a sòpia...
BRT Eh?
GUS (PIÙ FORTE) Ch’a sòpia!
BRT Cò i faso?
GUS A deuv sopié!
BRT Perché? (GUSTO GLI PESTA UN PIEDE) Ahia! (SI METTE A SALTELLARE SU UNA GAMBA SOLA IN GIRO PER LA STANZA)
GUS Oh, bòja ‘d na miseria! A l’è storzùsse na cavìja!
BRT (SALTELLANDO) Ma no! A l’è chiel ch’a l’ha pistàme ‘n pé!
GUS D’ògni mòdo, ades a peul pì nen balé… peccato!
BRT (SI FERMA GRADUALMENTE) I deuvo avej n’òss rot...
SIL Adiritura? A venta almeno bagnélo... buté ‘n pòch d’aqua...
GUS Euh, che dë stòrie!... Andoma a la fontan-a, va... (BERTO SI APPOGGIA ALLE SUE SPALLE ED I DUE ESCONO IN GIARDINO)
Scena VI
REG (ENTRA DAL GIARDINO) Ah, it ses sì...
SIL (SOPRAPENSIERO) Eh?
REG I l’hai cercate daspertut...
SIL A va? As ved ch’it l’has nen cercame ‘mbelessì...
REG I l’hai nen vist-te tuta la sèira...
SIL I son ëstàita con Pero Pelaverga.
REG Ah... chiel-là... Cerca ‘d ricordéte ch’a j’è ‘dcò d’àutri, a la toa festa... ij son ‘dcò mi... (LE SI AVVICINA, MA LEI SI ALLONTANA, QUASI INFASTIDITA) I capisso... Sto... “Pelaverga Baròt”... a smija ch’a t’anteressa motobin...
SIL Ma s’i lo conòsso pen-a...
REG (SOGGHIGNANDO) “Amore a prima vista”?
SIL (SEDENDOSI) Fa nen ël borìch.
REG Sta atenta ti, a lòn ch’it fase, mia cara. A l’è nen adat a ti.
SIL Oh, dabon?
REG Ma come, “dabon”? Cò a l’ha chiel-lì da euffre? Gnun-a posission... gnanca ‘n pich... (GUSTO ENTRA DAL GIARDINO)
SIL (ALLONTANANDOSI) Magara a son ròbe ch’am anteresso nen...
REG (AVVICINANDOSI) Sta tranquila, che mi it conòsso fin-a tròp bin...
GUS (DIETRO DI LORO) I disturbo?
SIL (SI VOLTA) No... ansi, i chërdo che monsù Pagan a fùissa ‘ncamin a ‘ndé via.
REG I l’hai capì... Benissim. (AVVIANDOSI) Ma almeno ‘n bal am lo concederà, stassèira...
GUS (TIMIDAMENTE) Ma sì... ch’ai conta... i vëdrai da dësbrujémla... (PAGANO REAGISCE CON UN GESTO DI STIZZA ED ESCE IN GIARDINO) Che tipo scontros!...
SIL (DIVERTITA) Fòrse a l’è nen ël sò tipo, Gusto...
GUS I veuj dì, ch’a peul nen paragonélo a Pero... pa vera?
SIL Giust. I deuvo amëtte che Pero a l’è... divers...
GUS Euh! Ecome!
SIL A smija na person-a diversa tute le vòlte ch’i lo vëddo!
GUS (ALLUSIVO) Sì. Pròpi parej.
Scena VII
GIU (ENTRA DAL GIARDINO SENZA VEDERE SILVIA) Avocat Borgial, ai farà piasì savej che madamin Vitòria a l’è bele che sistemà.
SIL Come a sarìa a dì, ch’a l’è sistemà?
GIU Ah, ecco... ehm... a smija che madamin Borgial a fùissa ‘n pòch ëstraca... e parej... i l’hai faje fé ‘n sugnet.
SIL Ah, beh... meno male. Alora, a l’è tut sistemà.
GIU Già.
SIL Beh, a l’è ora ch’i vada a la mia festa ‘n pòch ëdcò mi... (ESCE IN GIARDINO)
GUS (IN DISPARTE) A deurm?
GIU S’a deurm? A plùca come ‘n masnajòt!
GUS Brav! I sai nen come fé per ricambié!
GIU I lo sai mi, i lo sai mi... i foma peuj tut un cont!...
PER (ENTRA DI VOLATA DAL GIARDINO) Gusto!
GUS Cò a j’è?
PER Vitòria! A l’ha n’aspet ch’am pias per gnente!
GUS Gnanca a mi.
PER A l’ha beivù na golà ‘d vermouth... e a l’è svenùa!
GUS Pensje nen... a l’ha mai soportà ij licor... I guarderài mi ch’ai suceda gnente, va... Ti ades gavte da ‘nt ij pé, che Berto a l’ha da manca d’avej teren liber! (SPINGE PERO NELLE CAMERE)
PER (DD) E cò i faso ‘mbelessì?
GUS Les quaicòs!
PER (DD) E còsa? (GUSTO PRENDE L’ELENCO TELEFONICO E GLIELO TIRA)
Scena VIII
OLI (ENTRA DAL GIARDINO CON BERLA) Oh, avocat... Silvia e Pero a fan pròpi na bela cobia, neh? Comunque, sempre mej che col... Ubaldo... Arcibaldo... Braccobaldo o come diav a së s-ciama...
GUS A treuva?
OLI I l’hai pensà ch’as pudrìa fé che firmé ‘l contrat bele subit. Tant as ved gnun d’àutri Pelaverga Baròt an circolassion...
GUS Per fortun-a.
OLI Berla, a l’ha sempre a portà ‘d man la soa cartéla?
BER As capis, madamin... (MOSTRA LA BORSETTA DI EULALIA)
OLI Ma costa-sì a l’è la borsa ‘d mia cugnà!...
BER Oh, Giuda imperator!
OLI Berla! Ma a l’è cretin? A j’era sinquantamila euro ‘ndrinta a cola cartéla!
BER (CONFUSISSIMO) Epura il-l’avìa, quand ch’i balava con tòta Eulalia... As ved ch’i soma scambiassje...
OLI Tornoma subit dëdlà a cerché la soa borsa, rassa d’un gadan! S’a l’ha perdume coi sòld, per prima còsa i lo òbligo a marié Eulalia! Bele doman!
BER Oh, madamin... ch’a schersa nen con ij sentiment...
OLI A l’è chiel ch’am fa perde ij sentiment! Ch’a cora mach dëdlà pì che ‘n pressa, tërlùch! Sednò ij conto a tuti che rassa d’un badòla ch’i l’hai per consulent! (BERLA ESCE AFFRANTO IN GIARDINO, LEI LO SEGUE FURIBONDA)
GUS (VEDENDO GIULIO DIVERTITO DALLA SCENA) Cò a j’è da rije?
GIU Beh, a sarìa pròpi dròlo... con tuti ij sòld ch’a l’ha dame ‘d mancia a mi, ades lor an n’han pì nen per chiel!
Scena IX
BRT (ENTRA CON SILVIA DAL GIARDINO, MANO NELLA MANO) Silvia...
SIL (I DUE NON VEDONO GIULIO E GUSTO) Sì?
BRT A l’è stàita pròpi na bela spassigiada... (DI TANTO IN TANTO SI MASSAGGIA LE GAMBE DOLORANTI PER LA PASSEGGIATA)
SIL Anche per mi. (GUSTO, OSSERVANDO BERTO E SILVIA, PRENDE PER MANO GIULIO, CHE REAGISCE)
BRT Silvia...
SIL Sì?
BRT Nen sempre i spassigio volenté...
SIL A no? (GUSTO METTE UN BRACCIO SULLE SPALLE DI GIULIO, CHE SI DIVINCOLA)
BRT E beh... a j’è diverse manere da spassigé...
SIL A va?
BRT Beh... sì. Con ti am pias pròpi tant, spassigé... (GUSTO PROSEGUE NELLE SUE COMICHE “AVANCES”, CONTRASTATE DA GIULIO, FINCHÉ FANNO RUMORE; BERTO E SILVIA LI SENTONO E SUSSULTANO)
GUS (SI RICOMPONE, IMPACCIATO) Già... andoma ‘n pòch a vëdde come ch’a va sta festa, là... (ESCE FRETTOLOSAMENTE IN GIARDINO)
GIU E mi… ehm… i l’hai da déje ël làit a la cambréra e vëdde se ‘l gat a l’ha lavà ij bicer... o viceversa! (ESCE RAPIDAMENTE IN CUCINA)
SIL (CERCA DI RIPRENDERE IL FILO) Andoa ch’i j’ero?
BRT A spass. Magara a l’era mej s’it restave a la festa... (SI MASSAGGIA)
SIL No... ansi… però ades... riposomse ‘n pòch...
BRT Sì. A fa bin... un pòch ëd ripòs... dòpo na bela spassigiada... (SI SIEDE)
SIL Già... Pero?…
BRT (SALTA SU) Andoa ch’a l’è?
SIL Pero…
BRT Ah, già... ehm... sì?
SIL Quandi ch’i son con ti... i sai gnanca pì ‘ndoa ch’i son...
BRT Tranquila... a l’è normal. Am capita ‘dcò a mi.
SIL Còsa?
BRT Ah, beh... gnente, gnente... Silvia... i peuss ciamete na ròba? (LEI ANNUISCE) Se mi i fùissa nen col che ti it pense che mi i duvrìa esse, ma s’i fùissa quaidun che ti it pense nen che mi i pudrìa esse… it piaserìa l’istess?
SIL Eh?... Sent... chiunque ch’it sìe... it im piase l’istess.
BRT Dabon? It dise dabon? I lo sai ch’a l’è pòch ch’is conossoma, ma i l’hai da ciaméte na ròba...
SIL Sì...
BRT Mi... ehm... i l’hai da manca ‘d quaidun…
SIL Sì?
BRT Ch’a më stira la ròba…
SIL (SORPRESA) Ch’a të stira la ròba?
BRT Sì. E ch’am fasa ‘dcò da mangé.
SIL Perché it pije nen na serventa?
BRT No, no... a l’è che ‘ntëcà im sento sol...
SIL Alora pijte ‘n can!
BRT Ma al can ai basta nen un padron... Ai va ‘dcò na padron-a... e ‘dcò mi... (PAUSA) Silvia... at piaso ij cit?
SIL Sì... tant...
BRT Beh, mi i l’hai sempre pensà che… ij mè cit a duvrìo avej na mare.
SIL A më smija ch’a sia giust.
BRT Ti it veule nen che ij tò cit a l’abio na mare?
SIL Ma còsa it veule dì, con tuti sti discors?
BRT Lòn ch’i veuj di... a l’è che mi i son mi e ti it ses ti... e tuti doi ansema i soma diferent... e lòn ch’i l’hai mi e lòn ch’it l’has ti... a son ròbe giuste per ij cit...
SIL Con tuti sti cit per ij pé, i duvrìo prima sposesse!
BRT Ma gnanca per seugn! (POI REALIZZA) Cioè, sì! Altroché, s’i duvrìo!
SIL Dame ‘n pòch ëd temp per penséje ‘nsima...
BRT (ESTATICO) Tut ël temp ch’it veule...
SIL Oh, Pero... (PAUSA) Andoma a fé na spassigiada ant ël giardin?
BRT (FA UNA SMORFIA, POI SI SIEDE, MASSAGGIANDOSI LE GAMBE) Ancamin-a a ‘ndé ti... j’anvità at reclamo... Mi peuj i rivo, neh...
SIL Sì, a l’è mej. Ma ti tarda nen...
BRT I rivo subit. Doe minute... (SILVIA ESCE FELICE IN GIARDINO) Giuda bastard, che tiranerv! I l’avroma fait vint chilòmetro, per sto giardin!
Scena X
GUS (RIENTRA DAL GIARDINO) Come a l’è ‘ndàita?
BRT Benòne! I chërdo pròpi ch’i sìo ‘n-namoràsse come doi cuniòt...
GUS Benissim! Pagan a l’è sistemà e ‘l contrat a l’è pront per la firma.
BRT E mi i dirai la vrità a madamin Olimpia.
GUS Giust. E chiel a dirà la vrità... (POI REALIZZA) Ma no! A l’è mat?
BRT I l’hai pijà la mia decision.
GUS Ma a peul nen. Se chiel a dis la vrità, gnun a pijerà pì ‘n sòld. E Pero? E mi?
BRT A l’è l’unica ròba che ‘n gentilòm a peussa fé. E mi i la farai. Anche s’i son nen un gentilòm. (ESCE IN GIARDINO)
GUS (VA ALLA PORTA DELLA CUCINA E LA APRE, COLPENDO GIULIO CHE ORIGLIAVA E CHE QUINDI ENTRA CON UNA MANO SULLA FRONTE E UN’ESPRESSIONE DOLORANTE) It l’has sentù cò a l’ha dit?
GIU E già, eh... A l’ha quaiche idea brilanta?
GUS Beh, sent... vist che ‘l sonnifero a l’ha avù tant sucess con Vitòria... perché it deuvre nen l’istess sistema ‘dcò con Berto?
GIU E già, ch’i pudrìa! As dis che... can ch’a bàula, a mòrd nen... ma can ch’a deurm... a bàula gnanca!
GUS (RIDE DI CUORE) Già ch’a l’è vera! Ij can ch’a deurmo a bàulo pa! Ah, ah! Am pias! Ah, ah! (GIULIO TENDE LA MANO; TUTTI E DUE CONTINUANO A RIDERE, FINCHÉ GUSTO VEDE LA MANO TESA DI GIULIO; ALLORA SMETTE DI RIDERE E GLI DA UNA BANCONOTA; GIULIO INTASCA ED ESCE IN GIARDINO)
PER (ENTRA DALLE CAMERE CON L’ELENCO DEL TELEFONO) Gusto, costì i l’hai finìlo. It im na daghe n’àutr?
GUS (PRENDE L’ELENCO E LO APPOGGIA SU UNA SEDIA) Ven sì, ch’i l’hai da parléte. It ses bin Pero, no?
PER Chi, mi?
GUS Doi pì doi?
PER Doi pì doi còsa?
GUS Sì, it ses Pero.
PER Ah, beh... Per un moment i j’era spaventàme...
GUS Guarda, mi i son terorisà!...
GIU (RIENTRA AFFANNATO DAL GIARDINO) Berto a l’è ‘ncamin ch’a ven sì!
GUS A l’ha già parlà con madama Olimpia?
GIU No. Ma a la cercava... e alora i l’hai dije che madama a l’era ‘mbelessì.
GUS (DA L’ELENCO TELEFONICO A PERO) Tò, va a lese!
PER Ma i l’hai già lesùlo tut...
GUS Leslo torna. (LO SPINGE NELLE CAMERE)
PER (DA DIETRO) Quand i pudrai seurte?
GUS Al moment giust. (A GIULIO) It l’has tut? (GIULIO MOSTRA LA SCATOLA DELLE PILLOLE) Speroma ch’a faso sò dover...
GIU E perchè a duvrìo nen fé sò dover? A l’ha vist con Vitòria...
GUS Ah... per cola lì... ai basta guardé ‘n pòch ëd tele...
GIU Beh... per lòn... la tele an fa deurme ‘dcò mi. A basta ‘mbroché ‘l programa giust. A l’è peuj gnanca tant dificil...
Scena XI
BRT (ENTRA DAL GIARDINO) Madamin Olimpia a l’è sì?
GUS (GLI VA INCONTRO E GLI PONE IL BRACCIO INTORNO ALLE SPALLE) No, carissim... a sarà tornà ant ël giardin...
BRT Che strano... i rivo da là, ma... Giulio a l’avìa dime che...
GUS Ma sù! Beivoma ‘n bicer, per festegé! (GIULIO COMINCIA A PREPARARE DA BERE E INTANTO ARMEGGIA GOFFAMENTE CON LE COMPRESSE)
BRT E còsa i festegioma?
GUS Beh... ël compleanno ‘d Silvia, no?... E ‘l vòstr... “incontro di anime”, eh, eh...
BRT A l’è nen anrabià perchè ch’i veuj dije tut a madama?
GUS Ma no!... Dòp tut, còsa a son sinquantamila euro tacà a l’amor? (GIULIO ARRIVA COL VASSOIO E TRE BICCHIERI; IN DISPARTE) Col ch’a l’è?
GIU Col an mes... (BERTO PRENDE UN BICCHIERE SBAGLIATO)
GUS No! Col bicer lì a l’è ‘n pò ‘ncrinà... I lo pijo mi. I vorerìa mai ch’as fèissa mal pròpi ‘ncheuj. (BERTO PRENDE L’ALTRO BICCHIERE SBAGLIATO) No! Col-lì a l’è col ëd Giulio... (SI CONFONDE) Ecco... col-lì a l’è ‘l sò... no... costì a l’è ‘l mè... cioè...
GIU Avocat, a permet? (INDICANDO I BICCHIERI) Costì a l’è ‘l mè, costì a l’è ‘l sò e costì a l’è ‘d monsù Berto.
BRT Alora ‘l mè a l’è costì? (NE PRENDE UNO)
GUS I lo spero tant...
GIU I foma ‘n brindisi? (NE PRENDE UN ALTRO)
GUS (PRENDENDO IL BICCHIERE CHE RESTA) A la nòstra!… (BEVONO; GUSTO ESAMINA ANSIOSO BERTO) As sent bin?
BRT Sì... benissim.
GUS (LASCIANDOSI ANDARE IN POLTRONA) Oh, bòja fàuss! Cò i l’hai beivù?
BRT Bin, ades tornoma ai nòstri afé...
GIU (PRESO DAL PANICO) Ma a l’è sicur ëd sentse bin?
BRT As capis... (COMINCIA A BARCOLLARE) Oh...
GUS (SALTANDO SU) Ecco! A ved? Cò ij disìa mi?
BRT (GLI GIRA LA TESTA) Im sento ‘n pòch... dròlo... (CROLLA TRA LE BRACCIA DI GUSTO)
GIU (APRENDO LA CASSAPANCA) Sì ‘ndrinta! (DEPOSITANO BERTO NELLA CASSAPANCA, POI SI SIEDONO SOPRA) Fait!
GUS E ades... “la mossa successiva”!
GIU Ch’a sarìa a dì?
GUS Cosa?
GIU “La mossa successiva”. Cola ch’a sarìa?
GUS (CI PENSA UN ATTIMO) I sai ancora nen.
Scena XII
(SI SENTONO RISATE PROVENIENTI DALLE CAMERE)
GUS (APRE LA PORTA) Dai, Pero... a l’è ora. Ven fòra. (PERO ESCE CON UNA BOTTIGLIA DI LIQUORE IN MANO; È UBRIACO) Pero! Ma cò ‘t l’has fait?
PER I son vuidame mesa bota ‘d gaseus...
GUS (GLI PRENDE LA BOTTIGLIA E LEGGE L’ETICHETTA) A l’è nen gaseus, gadan! A l’è gin!
PER Gin? (ALZANDO IL BICCHIERE) Gin-gin! (BARCOLLA)
GUS Come i foma, ades? Un Pelaverga drogà là ‘ndrinta e n’autr cioch sì fòra!... (POSA LA BOTTIGLIA)
GIU Se madama Olimpia a lo ved concià parej, a va a finì ch’a cambia idea an sij sinquantamila...
GUS I duvoma butélo subit torna an quader...
GIU Na bela tassa ‘d cafè amer. (ESCE DI CORSA IN CUCINA)
GUS Pero! It ses cioch come na bija!
PER (BARCOLLANDO) Gnanca per seugn...
GIU (ENTRA DALLA CUCINA CON UN BRICCO) Ecco ‘l café. La cambrera a l’avìa pen-a falo.
GUS Tòh! Beiv sossì. (FA BERE PERO DIRETTAMENTE DAL BRICCO) Come a va? (PERO NON RISPONDE, BARCOLLA E POI RUTTA)
GIU Portomlo ‘n giardin, ch’a pija ‘n pòch d’aria!...
GUS No! I podoma nen lassé ch’a lo vëddo ant ësto stat!...
GIU Alora... dëdlà! (INDICANDO LE CAMERE)
PER (BARCOLLA E BEVE FELICE IL CAFFÉ) Mi i preferirìa ‘ndé a deurme...
GUS It peude nen andé a deurme ades...
PER Sì, ma mi i preferirìa ‘ndé a deurme...
GUS E mi i preferisso ch’it vade dëdlà. (CON L’AIUTO DI GIULIO LO SPINGE NELLE CAMERE E CHIUDE LA PORTA)
VIT (ENTRA ASSONNATA DAL GIARDINO) Pietro?... Augusto, dov’è Pietro?... Non capisco... devo essermi addormentata... (SBADIGLIA) Che sonno...
GUS (A GIULIO) Ai mancava costassì...
VIT Giulio, ha visto il signor Pelaverga Baròt?
GIU (NON SA CHE DIRE) Sarà fuori in giardino, signora... con gli altri invitati...
VIT (SI ARRABBIA) Ma se vengo adesso di là! L’ho già cercato, in giardino! Non c’è, capito? Se no, non glielo chiedevo! (POI A GUSTO) Tu non me la racconti giusta! Che cosa state combinando? Parla!
GUS Pero a l’è dëdlà! (LA SPINGE RAPIDAMENTE NELLE CAMERE) Andé a deurme, tuti doi!
VIT (SBADIGLIANDO, RICOMPARE SULLA PORTA) Ma non ho neanche una camicia da notte...
GUS Non ti serve! (LA RICACCIA NELLE CAMERE; BERTO FA CAPOLINO DALLA CASSAPANCA, GIULIO E GUSTO LO VEDONO E SI VANNO A SEDERE SULLA CASSAPANCA; REGINALDO ENTRA DAL GIARDINO E I DUE SCATTANO IN PIEDI OSTENTANDO INDIFFERENZA; LA PORTA DELLE CAMERE E IL COPERCHIO DELLA CASSAPANCA SI DISCHIUDONO CONTEMPORANEAMENTE; GIULIO SI RISIEDE SULLA CASSAPANCA E GUSTO CORRE A CHIUDERE LA PORTA DELLE CAMERE, MANTENENDO BEN STRETTA LA MANIGLIA)
REG (IRRITATO) A l’ha vist monsù Pelaverga Baròt?
GIU Qual?
GUS (SEMPRE TENENDO LA PORTA) A l’è ‘ncamin ch’a intra... e a seurt.
GIU (SEMPRE SEDUTO) A seurt e a intra.
REG Silvia a l’ha pen-a dime ch’a son fidansasse...
GUS Ah, sì? Auguri.
GIU Tanti auguri.
REG Per gnente, monsù Borgial! Ansi, vist che chiel a l’è ‘l sò avocat, i l’hai ël piasì da dije ch’i l’hai intension ëd finìla na vòlta per tute, con chiel-là! Stassèira! (ESCE DALL’INGRESSO)
GUS (PAUSA) Bòja fàuss!... (HA MOLLATO LA PRESA E LA PORTA DELLE CAMERE SI SCHIUDE; GIULIO VA VERSO GUSTO PER AIUTARLO, MA SI SCHIUDE ANCHE LA CASSAPANCA) No. Ti sta atent a col-là! (RICHIUDE E STRINGE LA PRESA, CERCANDO DI ASSUMERE UN’ARIA INDIFFERENTE, MENTRE GIULIO SI SIEDE DI NUOVO) Ma a j’è nen na ciav, per ste pòrte?
GIU Sì, ma i duvrìa ‘ndéla a pijé dëdlà ‘n cusin-a...
GUS (APRE LA PORTA DELLE CAMERE E URLA VERSO L’INTERNO) Basta ades! Sté lì ‘ndrinta! (LA RICHIUDE, VA ALLA CASSAPANCA E LA APRE) I veuj nen sente bogé na piuma! Fin ch’i ciama nen mi! (RICHIUDE E SI VOLTA VERSO IL PUBBLICO, LE BRACCIA CONSERTE, IMPERIOSO)
GIU (È AMMUTOLITO ANCHE LUI; DOPO UN MOMENTO) Pòrco fàuss! (RIMANE UN ATTIMO A GUARDARLO, INCREDULO)
Scena XIII
REN (ENTRA DALL’INGRESSO; È IL TERZO GEMELLO, HA LA ERRE MOSCIA; I DUE SONO ALLIBITI) Permes? A l’era duvert e... Cerea a tuti. (NON RISPONDONO, RIMANGONO A BOCCA APERTA) E alora? I ciape le mosche?
GIU Ch’a lassa perde le mosche... la soa facia, pitòst…
REN A l’è cola ch’a l’han dame ‘d série.
GUS I sai già ch’am piaserà nen la rispòsta ch’am darà... ma... chiel chi ch’a l’è?
REN I më s-ciamo Renzo Pelaverga Baròt.
GIU ...E tre!
GUS A l’è fieul ëd Gioanin?
REN Già... Ma mi i l’hai mai conossù mè pare. A l’è mòrt prima ch’i nassèissa e parej mi i son stait anlevà a Cialambèrt, da barba Cinto.
GUS (A GIULIO) But-te ‘d guardia là fòra e guarda ch’ai riva gnun.
GIU (TENDE LA MANO) Purtròp, ant una circostansa parej... i l’hai paura ch’ai costerà ‘n pòch pì carëstios... (GUSTO PORGE IL DENARO) Sta stòria a l’è ‘ncamin ch’am rend pì dël servissi! (ESCE IN GIARDINO)
REN Alora... vnoma a j’afé.
GUS A j’è gnun afé, tra ‘d noi.
REN (COL DITO SULLE LABBRA) Shhht!
GUS Eh?
REN Shhht. (SOTTOVOCE) Quaidun a peul sente. (CON FARE CIRCOSPETTO, VA IN PUNTA DI PIEDI VICINO ALL’USCITA, POI BALZA FUORI DI COLPO, SORPRENDENDO GIULIO CHE ORIGLIAVA)
GIU (ENTRANDO DAL GIARDINO CON OSTENTATA INDIFFERENZA) A l’ha da manca, monsù? (POI, SICCOME I DUE LO GUARDANO MALE, ESCE DI NUOVO IN GIARDINO, MOGIO)
REN Oh, là... E ades parloma pura dël perchè dla mia visita. I l’hai lesù l’insersion an sël giornal e i son partì subit per ëvnì a ‘ncassé...
GUS ...’n bel gnente.
REN Beh, sossì a l’è pòch gentil da part soa... tanto pì che a l’è da almeno mes’ora ch’i scoto tut, da lì fòra...
GUS Còsa? Chiel a l’ha spiàne?
REN Pròpi parej. E la mia presensa ‘mbelessì a sarìa pitòst... ambarassanta per vojàutri. Specialment se mi i ‘ndèissa sù e giù disand a tuti ch’i soma an tre!
GUS A j’ero già tròpi doi...
REN (GRIDANDO) Tre geméj! Che bel!
GUS Ciuto, ciuto! (GUARDA CHE NON ARRIVI NESSUNO, POI, IN DISPARTE) A va bin. S’as na va via... ij darai ël des per sent...
REN Ël des per sent... (FINGE INTERESSE) eh, sì... la propòsta am tira... am buta an sël sust... (POI SI SCUOTE) ma i preferisso ten-me tut per mi!
GUS Eh?
REN Sì. I l’hai intension ëd feme passè per mè fratel Pero, pijéme ij sinquantamila, pijéme la fija e ‘ndèmla a gòde an quaiche canton.
Scena XIV
REG (ENTRA DALL’INGRESSO) Ah, monsù Pelaverga...
GUS (A RENSO) Ehm... Pero... ës monsù sì a l’è n’amis ëd Silvia... a veul parléte...
REG (PORGENDO LA MANO A RENSO) Parej finalment is conossoma...
REN Ah, is conossìo nen? (STRINGE LA MANO DI REGINALDO)
REG Piasì, Reginaldo Pagano. (IRONICO) Ij faso le mie congratulassion.
REN Cò a l’è ch’as grata?
REG Ch’a fasa nen tant ël Tòni, con mi... A l’ha tirame pròpi ‘n bel pachèt, va...
REN Che pachet?
REG Come, che pachet? A l’ha fregame Silvia da sota ai barbis!
REN Silvia?... Ah, sì! Silvia! Lei mi lusinga!
REG Beh, comunque i penso ch’a l’abia... “vinto il migliore”...
REN Sì. I lo penso ‘dcò mi.
REG D’ògni mòdo... vnoma ai nòstri afé.
REN Afé?
REG La soa pitura.
REN Che pitura?
GUS Cò a l’è sta stòria?
REG Ij lo diso subit, avocat... Im riferisso a col ritrat ch’a l’ha faje a tòta Eulalia.
REN Ehm... (GUARDA GUSTO CON ARIA INTERROGATIVA) Ah, cola pitura!
REG Già... a j’è come... “un certo conflitto di stili”. Sota a che influensa a pensa d’avèjlo realisà?
REN Intestinal... Influensa intestinal.
REG (RIDE) Chiel a schersa sempre... Dopo aver studiato il ritratto molto attentamente, sono venuto ad una sola conclusione...
GUS Sì, ma…
REG Il signor Pelaverga Baròt ha un grande talento.
GUS Sì, ma… (STUPEFATTO) Còsa?
REG Il signor Pelaverga Baròt ha un grande talento.
GUS Il signor Pelaverga Baròt ha un grande talento?
REG Sì, monsù. E mi i l’avrìa tant piasì ‘d comissionèje ‘n quader per la mia galeria d’arte. I pudrìo fé... disoma... mila euro, per ancaminé? (MENTRE PARLA COMPILA, STACCA UN ASSEGNO E GLIELO CONSEGNA)
GUS Eh?
REG Am firmerìa mach ësta ricevuta? (PORGE UN FOGLIETTO)
REN Ma ch’as figura! La piuma, avocat... e la schin-a. (PRENDE UNA PENNA DAL TASCHINO DI GUSTO E FIRMA APPOGGIANDOSI SULLE SPALLE DI GUSTO; NEL SEGNARE IL PUNTO, PUNGE GUSTO CHE TRASALE) A l’è ‘n piasì fé j’afé con chiel, monsù Pagan... (GLI DA UNA PACCA SULLE SPALLE MENTRE PAGANO SI CACCIA IL FOGLIO IN TASCA)
REG Già... ëdcò con chiel. Arvëdse. (PAGANO ESCE IN GIARDINO)
Scena XV
GUS (ALLIBITO) Mila euro per ancaminé...
REN E ades pensoma a intré ‘nt la part ëd mè fratel Pero.
GUS Chiel a peul nen impersoné Pero!
REN Perché no?
GUS Tant per ancaminé... (AMMOSCIANDO LA ERRE) la soa “erre”!
REN Mi im preocuperìa nen vàire per tut lòn...
GUS E ‘l vestì? Pero a l’ha la giaca scura... come la mia.
REN Beh, per ël vestì i stoma ‘n moment. (ADOCCHIA L’ABITO DI GUSTO) Sa... continovoma dëdlà la nòstra ciaciarada... ehm… tant per evité ch’ai riva quaidun ëd la famija…
GUS (CON COMPLICITÀ) Bon-a idea. Dëdlà i saroma soj, sensa gnun ch’a peul fiché ‘l pocio ant ij nòstri discors. (SENZA FARSI VEDERE DA RENSO, PRENDE UN OMBRELLO DAL PORTAOMBRELLI E LO NASCONDE DIETRO LA SCHIENA, AVVIANDOSI VERSO L’INGRESSO)
REN I son sicur ch’i troveroma na solussion... (SENZA FARSI VEDERE DA GUSTO, PRENDE UN ALTRO OMBRELLO E LO TIENE NASCOSTO DIETRO LA SCHIENA) E ch’as preòcupa nen, ch’i sai andoa trové na giaca scura... (CON UN GHIGNO DEMONIACO ESCONO ENTRAMBI)
Scena XVI
GIU (ENTRA DAL GIARDINO GUARDANDOSI INTORNO) No, madamin... ch’a staga nen dëdsà... sta stansia a l’è tròp frèida, per chila...
OLI Ma se as chërpa dla càud!
GIU Sì, ecco... i vurìa dì... tròp càuda...
OLI I l’hai già ditlo mila vòlte, Giulio... ti it bèive tròp! Un bel dì i t’ancamineras a sente le vos, come Giovanna d’Arco! (DALL’INGRESSO SI SENTE PROVENIRE UN COLPO SORDO, SEGUITO DA UN GRIDO; OLIVIA E GIULIO SI GUARDANO L’UN L’ALTRO)
GIU Ma ades a l’ha sentù ‘dcò chila, no?
OLI Sì. Cò a sarà?
GIU Beh, i savrìa nen, madamin. I vado a vëdde. (ESCE IN INGRESSO)
OLI (A SE STESSA) I l’hai come la sensassion ch’a sia ‘ncamin ch’ai suced quaicòsa che mi i deuvo nen savèj...
GIU (RIENTRA CON UN OMBRELLO) A j’era pa gnun, dëdlà... Mach sossì.
OLI Ij paraqua a viagio pa da soj!...
GIU (PENSOSO) Ah, no... ‘s capiss...
OLI Andoa ch’a sarà Pelaverga Baròt?
GIU (CON INTENZIONE) Beh... a pudrìa esse ‘n doi o tre pòst...
OLI Alora valo a cerché. (SI METTE A RILEGGERE IL CONTRATTO)
GIU A va bin, madamin. (GUSTO ENTRA DALL’INGRESSO IN MUTANDE E MOLTO ESPRESSIVAMENTE CHIEDE A GIULIO ABITI NUOVI, POI ESCE DI NUOVO, NASCONDENDOSI; GIULIO ESCE IN CUCINA)
SIL (ENTRANDO DAL GIARDINO CON BERLA) Ah, it ses sì, mama?
BER I vëddo ch’a l’ha chila ‘l contrat, madamin...
OLI Ai manca mach la firma ‘d Pero.
BRT (ESCE DALLA CASSAPANCA RINTRONATO) Oh, la mia testa...
OLI Pero! Cò ‘t fasìe lì ‘ndrinta?... Bòja fàuss! Ma ‘t ses cioch come na bija!
BRT No, no… (TENENDOSI LA TESTA DOLENTE)
SIL (PRENDENDOLO SOTTOBRACCIO) Mama a l’è contentissima dla notissia...
BRT Che notissia?
SIL Ch’i soma fidansasse, no?
BRT A va?
OLI Sa, ades ven sì e firma ‘s contrat!
BER Un moment... Ai va ‘n testimòni... Tòta Silvia, s’ai dispias nen…
BRT Madamin Olimpia... prima i deuvo dije na ròba... mi i son nen...
BER (LO INTERROMPE) Un moment...
OLI Cò a j’è ades? (GIULIO ENTRA DALLA CUCINA CON I VESTITI PER GUSTO, ATTRAVERSA LA SCENA ED ESCE IN INGRESSO OSSERVATO DAI PERPLESSI PRESENTI)
BER (RIPRENDE) Dunque... anche se tuti i soma convint che monsù Pero Pelaverga Baròt a l’è verament monsù Pero Pelaverga Baròt, la preuva dla soa identità a eviterìa ‘n baron ëd pastiss...
OLI Ch’a së spiega, Berla...
BER Se chiel a l’avèissa ‘mbelessì ‘n qualsiasi document, a podrìa fénlo vëdde...
OLI (A BERTO) It l’has un document da fene vëdde?
BRT Madamin Olimpia... chila a së sta preòcupand inutilment... A ved... mi i son nen... (NON SA COME DIRLO)
OLI A l’è nen còsa?
BRT Sì, a ved... (ESTRAE LA CARTA D’IDENTITÀ DALLA TASCA INTERNA DELLA GIACCA) Il l’hai pro, ‘n document, ma a servirà nen...
BER No, monsù. A servirà ecome...
OLI Che ‘d paròle! Basta, ades! Via! Firmoma ‘s contrat!
BRT No, madamin. I son decis. Ades i deuvo pròpi...
GUS (BALZA FUORI DALL’INGRESSO CON FORZATA ALLEGRIA, STRAPPA LA CARTA D’IDENTITÀ DALLE MANI DI BERTO, SE LA CACCIA IN TASCA E SI VA A PIAZZARE TRA BERTO E GLI ALTRI) Salve, salve, salve...
BRT Madamin, i disìa…
SIL (A BERTO) It l’has ës document, sì o no? (GUSTO MINACCIA BERTO)
BRT (GUARDANDO ANSIOSAMENTE GUSTO) Sì... ehm… a sarà dëdlà...
OLI E valo a pijé, no?
BRT Silvia…
SIL Sì, tesòr?
OLI E fa ‘mpressa!
BRT Sì, tesòr. (ESCE IN GIARDINO)
Scena XVII
(SI SENTE BUSSARE FRENETICAMENTE ALLA PORTA DELLE CAMERE)
OLI Cò a l’è ‘s ciadel?
GUS (RIDE CON ESPRESSIONE EBETE E SI GUARDA ATTORNO) Che ciadel?
OLI Chi a l’è ch’a tambussa?
GUS (FACENDO LO GNORRI) A tambussa? Chi?
OLI Ma come, “chi”? A l’è fin-a a ‘des ch’a bato ‘nt la pòrta!
GUS A va? Mi i l’hai nen sentù... (SI SENTE BUSSARE DI NUOVO; A QUESTO PUNTO GUSTO PRENDE LA CHIAVE, APRE E LASCIA ENTRARE PERO DALLE CAMERE)
SIL Ma it j’ere nen andàit dëdlà? (INDICA IL GIARDINO)
PER A cò fé?
OLI A pijé la carta d’identità.
PER Perché? Il l’hai ambelessì... (ESTRAE IL DOCUMENTO DI TASCA)
BER (PRENDE IL DOCUMENTO) Grassie.
PER (SI SIEDE) E peuj i l’hai ëdcò na veuja ‘d fròla... I peus sempre dimostré chi i son. A basta guardé la veuja.
OLI Andoa ch’a l’è?
PER Chi?
OLI La veuja.
PER Che veuja?
OLI Ma come “che veuja”? La toa veuja ‘d fròla, no? Andoa ch’it l’has?
PER Ij son setà ‘nsima...
VIT (ENTRA DALLE CAMERE CON LA TESTA DOLORANTE) Oh, povera me…
GUS N’assident! A l’è dësvijasse!
VIT Io ti ammazzo, Augusto! Chiudermi a chiave fuori da quella porta...
OLI Chiuderla a chiave, signora Borgiallo?
VIT Non sono la signora Borgiallo!
OLI (ASSECONDANDOLA) No, certo... non lo è. Ora però vada a fare un riposino.
VIT Non lascio qui da solo con voi il mio Pietro! (A PERO) Diglielo anche tu!...
PER E dài, Vitòria...
GUS (A VITÒRIA) Vai a dormire, cara... (SORRIDE GUARDANDOSI INTORNO)
VIT (A GUSTO) Zitto, tu! (A PERO) Pietro! Cerca di essere serio, almeno tu!
PER Beh… i vëdde... Vitòria a dis ch’i deuvo dì la vrità e alora...
GUS (SPINTONANDOLI IN MALO MODO NELLE CAMERE) I më smije strach... andé ‘ncora ‘n moment a riposeve dëdlà... (FA USCIRE VITTORIA E PERO, CHIUDE LA PORTA E TIENE FERMAMENTE CHIUSA LA MANIGLIA)
Scena XVIII
OLI (ALLIBITA) Ma... avocat... cola-là a l’è soa fomna!...
BER A la lassa dëdlà con monsù Pelaverga Baròt?
SIL Cò a veul dì con lòn, ragionié? A vorerà pa fé d’insinuassion an sla moralità ‘d Pero, eh?
OLI I capisso nen còs ai capita ‘mbelessì, stassèira...
SIL (FREDDAMENTE) Pero a l’era giusta ‘ncamin ch’a vurìa spieghenlo!
BER A më smija che ‘dcò l’avocat Borgial a na sàpia quaicòsa...
OLI I dirìa ‘dcò mi... (PAUSA) Alora, avocat?
GUS (CON IL SOLITO SORRISO EBETE) Eh?... Alora còsa?
OLI Còs a l’è ‘ncamin ch’ai capita, ‘mbelessì? (RENSO ENTRA DALL’INGRESSO) E ti? Còs it fase?
BER (SPORGENDOSI A GUARDARE FUORI, VERSO L’INGRESSO) Da ‘ndoa ch’a l’è passa?
REN Mi?... Da la pòrta!...
SIL Lassa perde, ades... un moment fa, it duvìe dine quaicòsa... la verità...
REN La verità?... La verità a l’è ch’i son contentissim che madamin Olimpia am concéda l’onor ëd fidanséme con la sua Silvia...
SIL Oh, Pero...
OLI Mah... s’a l’è tut sì... Fòrsa, alora! Berla! Ch’a tira fòra ij sòld!
BER Prònti! (RENSO PORGE LA MANO) Prima, però, a j’è da firmé ‘l contrat. (BERLA ESTRAE IL CONTRATTO E GLIELO PORGE)
REN Gusto, mi i firmo. (PRENDE LA PENNA E SI ACCINGE A FIRMARE)
GUS (AFFERRA IL CONTRATTO) No! Speté! “Obiezione, vostro onore!”…
OLI Còsa?
GUS I veuj dì, vostro onore... cioè... madamin... sollevo obiezione formale.
BER Perché? (RIMETTENDO IL DENARO NELLA BORSA)
GUS Perché... a l’è n’àutr, ël titolar ëd la sucession.
BER Titolar ëd la sucession? Ansoma, avocat...
OLI Se as firma nen ës contrat pì che ‘n pressa, im na torno a la festa. (RENSO SI ACCINGE A FIRMARE; BERLA TIRA FUORI IL DENARO)
GUS No! (DISPERATO) Oh! Ah! Ahi! (PRENDE IL CONTRATTO)
BER Cò a j’è ades?
GUS (SOFFERENTE) La schin-a... La gamba... La testa… ahi, ahi...
SIL Firma, Pero... parej i ‘ndoma a balé...
REN (RIPRENDE IL CONTRATTO) Magara... Andoa ch’i deuvo firmé?
EUL (ENTRA DAL GIARDINO) I ciamo scusa, ma a j’è ‘l “valzer”...
BER Chi ch’a l’è “Valter”?
EUL No... ël “valzer”... im ciamava se... (ALLUDENDO A BERLA) quaidun am farìa balé ‘n gir o doi...
OLI Ma Eulalia...
BER Ma bin volenté, tòta...
OLI Ma Berla...
SIL Fantàstich. Andoma, Pero...
OLI Ma Silvia...
REN Còsa ‘t na frega dël bal?... Ehm... i vorìa dì... e ‘l contrat?
SIL Ël contrat a peul ëspeté sinch minute...
GUS Ël valser, no.
REN (MOLTO RESTÌO) Ma... i savrìa nen...
SIL Tant ai va via ‘dcò ‘l ragionié... Mach na minuta...
REN Ma ‘l contrat… (SILVIA LO AFFERRA E LO TRASCINA FUORI IN GIARDINO)
OLI (ACCONDISCENDENTE) I l’hai già capì... Ch’a bogia, Berla! Andoma ‘n pòch a vëdde ‘s valser...
BER Se chila a cred, madamin...
OLI Basta! Ch’as pija sotbrassëtta mia cugnà e ch’as la pòrta a balé sensa tante stòrie! Peuj i penseroma al contrat.
EUL Ma Olimpia!... (ESCONO TUTTI E TRE IN GIARDINO)
Scena XIX
REG (ENTRA DAL GIARDINO) Ah, avocat... i sperava ‘d trové Silvia, ‘mbelessì...
GUS Chiel a l’è ‘n pòch sfortunà... a l’è pen-a ‘ndàita a balé con Pero.
REG A sì?... I penso che ‘s cit document a la farà torné ‘ndarera...
GUS Che document?
REG (ESIBENDO IL FOGLIO) Ël mè contrat con monsù Pelaverga Baròt…
GUS (SUDA FREDDO) Eh?
REG Come sò avocat, ch’a lo guarda bin. I vorerìa nen ch’ai fùissa quaicòs d’iregolar... (MOSTRA A GUSTO IL FOGLIETTO)
GUS (GUARDANDO IL FOGLIO) Ma... a l’è la ricevuta ‘d coj mila euro a Pero Pelaverga Baròt per fé ‘n quader...
REG E chiel a lo chërd dabon? Mila euro per col fafioché? Eh, no, avocat... Purtròp, lòn che monsù Pelaverga Baròt a l’ha firmà a l’era n’autra ròba. Ch’a lesa, avocat, ch’a lesa... (TIENE IL FOGLIETTO IN MODO CHE GUSTO POSSA LEGGERE)
GUS (LEGGE) "Io, Pietro Pelaverga Baròt, con la presente mi impegno a porre termine alla mia relazione con la signorina Silvia Borghetto. In cambio di ciò accetto dal signor Reginaldo Pagano la somma di mille euro". (VORREBBE STRAPPARE IL CONTRATTO, MA PAGANO LO MANTIENE A DISTANZA)
REG I chërdo nen che la “Silviuccia” a sarà tant contenta, quandi ch’a vnirà a savèj che monsù Pelaverga Baròt ai da ‘n valor ëd mila euro...
GUS Ma a l’è na busiarderìa!
REG A l’è nen l’impression ch’a da ‘s fujèt sì, mè car avocat... (GLIELO SVENTOLA SOTTO IL NASO) “Tutto è lecito in amore come in guerra!”... (GIULIO ENTRA DALL’INGRESSO; PAGANO SI DISTRAE, GUSTO GLI STRAPPA LA RICEVUTA DALLE DITA E CORRE FUORI DALL’INGRESSO; PAGANO LO INSEGUE; GIULIO PRENDE UN OMBRELLO DAL PORTAOMBRELLI ED ESCE ANCHE LUI IN ATTEGGIAMENTO DI MINACCIOSO AGGUATO)
Scena XX
GIU (RIENTRA DALL’INGRESSO SPOLVERANDOSI LE MANI) A pòst.
GUS (RIENTRA ANCHE LUI DALL’INGRESSO, METTENDOSI LA RICEVUTA IN TASCA) Meno male. ‘Dcò costa a l’è sistemà.
GIU Già... (TENDE LA MANO; GUSTO PAGA CON DISAPPUNTO; GIULIO ESCE SODDISFATTO IN CUCINA)
BRT (ENTRA DAL GIARDINO) Ròbe da mat...
GUS Doi pì doi?
BRT Quatr. I capisso nen lòn ch’ai capita ‘ncheuj...
GUS Ch’as tranquilisa, a l’è nen ël sol.
BRT I l’hai pen-a beivù ‘n bicerin... e i son pijame na piomba... (INDICANDO IL GIARDINO) Come mai Pero a l’è ‘ncamin ch’a bala con Silvia?
GUS Silvia a bala nen con Pero, ma con Renso.
BRT Giust, giust... (POI REALIZZA) Chi a l’è Renso?
GUS Sò fratel gemel… n’àutr...
BRT E no, eh... sossì a l’è tròp!
GUS I séve vojàutri, ch’i seve tròpi!
SIL (ENTRA DAL GIARDINO E, SENZA VEDERE BERTO, VA VERSO GUSTO) Avocat, a më smija che Pero ades a esagera, neh! A l’è ‘ncamin ch’a bèiv come ‘n bocin e a cor dapress a tuti ij cotin ch’a ‘ncrosia! (SI VOLTA E VEDE BERTO) Ma guarda che bech! It bute ‘dcò a seguime, ades?
BRT Ma no... lassa ch’i të spiega…
SIL Spieg-me, alora! Fòrsa!...
BRT A l’è doe ore ch’i preuvo... It vëdde... mi i son nen chi it chërde ch’i sia…
SIL A no?
BRT No. Quand i son rivà la prima vòlta i l’hai dit chi ch’i j’era. Peuj, quand i l’hai conossùte, i son stait obligà a dite che i j’era col ch’i j’era nen. Peuj i l’hai dovù esse col ch’i l’avìa dit d’esse, ma i lo era nen e i l’avrìa vorsù esse col ch’i j’era quand i l’avìa dit da esse mi. Ades, ti it deuve savej che mi i son nen col ch’i l’hai dit d’esse, ma col ch’i j’era quand i l’hai dit d’esse col ch’i j’era.
GUS (DOPO UNA LUNGA PAUSA A BOCCA APERTA) Eh?
SIL (ATTONITA) Preuva ‘n pòch a ripete...
BRT Quand i son rivà la prima vòlta…
GUS No! I spiego mi. (CONDUCE SILVIA VERSO LA PORTA DEL GIARDINO E LA FA GUARDARE FUORI) A ved? A l’è nen chiel, no?
SIL (GUARDA BERTO, GUARDA FUORI, POI GUARDA NUOVAMENTE BERTO) Ma... i peuss nen chërde a lòn ch’i vëddo, Pero...
BRT A già... n’àutra ròba... Mi i son nen Pero.
SIL (SEMPRE PIÙ SBALORDITA) A no?
BRT No. L’avocat Borgial a l’ha ciamame da esslo e mi i savìa pì nen còsa esse o nen esse.
GUS (DECLAMA) “Essere o non essere... questo è il problema...”!
SIL Beh... s’it ses nen Pero... chi ‘t ses?
BRT I son… ehm… (A GUSTO) Chi i son?
GUS Ma dai!... Doi pì doi?
BRT Quatr.
GUS Vist? It ses Berto.
SIL Berto?
GUS Alberto Pelaverga Baròt. Pero a l’è ‘l fratel gemel.
SIL Ch’a sarìa col-là fòra ch’a bala...
BRT No. Col-là a l’è Renso.
SIL Renso?... E Pero?
GUS Già... E Pero?... (SI GUARDA INTORNO) I l’oma perdune un...
SIL Ma vaire ch’i seve?
BRT Tre.
SIL (SEDENDOSI ALLIBITA) Tre?
BRT Parej a dis l’avocat Borgial, ch’a l’è un ch’a sa ten-e ij cont.
SIL Ma it savras bin, vaire fratej ch’i seve, no?
BRT No. Ij nòstri a son mancà tuti doi ch’i j’ero pen-a nà... e l’”albero genealogico” dij Pelaverga Baròt a l’è camolasse... e a l’è ‘ndait an malora... (PAUSA)
SIL (ALZANDOSI PENSOSA) Parej... tuti tre i l’eve filà con mi...
BRT (PRENDENDOLA PER MANO) No, no... lòn mach mi...
SIL E tuti tre i seve sì per core dapress ai sòld ëd mia mare...
GUS (IMITANDO BERTO, LE PRENDE L’ALTRA MANO) No, no... lòn mach mi...
Scena XXI
VIT (ENTRANDO MINACCIOSA DALLE CAMERE) Ci risiamo!
GUS (FERMANDOLA) Ciuto! Ades, ciuto ‘n moment! Calma, Vitòria! I cercherai da spiegheje tut na vòlta per tute. Alora... Costì a l’è Berto, fratel gemel ëd Pero. Mi i son ëvnùit sì con Pero, fratel gemel ëd Berto. Berto a l’è ‘n-namorasse ‘d Silvia, che a chërdìa che Pero a fùissa Berto. Ti ‘nvece it chërdìe che Berto a fùissa Pero. Renso a riva e a vurìa fesse passé per Pero. Ai ciamo a Berto ij document ëd Pero. Renso a bala con Silvia... ehm... e mi i son Gusto.
VIT (PAUSA) Perché non l’hai detto subito?
GUS (COLPITO) Cosa?
VIT Beh, sei tu che l’hai detto, no? Sono tre. Alberto ama Silvia, Pietro ama me, Renzo si sta dando da fare con tutte e tu sei il vero Augusto.
GUS A basta spieghesse, no?
VIT Ma allora cosa c’entrano tutti questi scambi di gemelli?
SIL Già... perchè tute ste complicassion?
GUS Perché madamin Olimpia a l’ha decidù che s’ai na j’era pì che un sol a l’avrìa daje pì gnente a gnun...
SIL Va beh... ma mia mama a lo sa pa...
GUS Ma chila sì, tòta....
SIL E perchè i duvrìa dijlo?
BRT Già... perchè it duvrìe dijlo?
SIL L’unica ròba da fé a l’è… ehm… liberesse ëd Renso. (A BERTO) Ti it gave d’antorn e it lasse che Pero a firma ‘l contrat.
GUS Ma perchè i l’oma nen contaje tut prima?... Mi sta fija i la adòro!
BRT ‘Dcò mi...
GUS Alora... Renso a deuv esse eliminà a la svelta. Ij diroma a Giulio da felo vnì ‘mbelessì.
BRT Ai costerà na bon-a man...
GUS Tant i l’hai ël cont duvert... Mi i pijo ‘n paraqua... (PRENDE UN OMBRELLO DAL PORTAOMBRELLI) I l’hai già colaudalo... Pen-a che Renso a riva, Silvia a tira la soa atension e mi, da daré... patatràch! (MIMA IL GESTO)
BRT Mi i vado a cerché Giulio... (ESCE NELLE CAMERE)
SIL Second mi, a l’è ‘n programa perfét.
VIT E se Renzo dovesse entrare di là? (ALLUDE ALLE CAMERE)
GUS Beh, alora ti e Pero i duvrìje ripete ‘l process dëdlà.
SIL Sì, bon-a idea.
VIT Ehi, dov’è il mio Pietro?
GUS A duvrìa esse ‘ncora dëdlà, no? (APRE LA PORTA DELLE CAMERE E CHIAMA) Pero... ven pura...
PER (ENTRA CONFUSO DALLE CAMERE) Madamin Olimpia... Vitòria a dis ch’i deuvo sempre dì la vrità…
GUS (CON UN BUFFETTO SULLA GUANCIA) Sveglia!
PER I son pro dësvij... (SEMPRE A GUSTO) Am dëspias, tòta Silvia…
GUS Dësvijte dai... i deuvo spieghete cò ‘t deuve feje a Renso!...
PER (È SEMPRE RINTRONATO) Chi a l’è Renso?
VIT Tuo fratello gemello...
PER I chërdìa ch’a fùissa Berto...
GUS Oh, bòja spinass! A l’è ‘ncora ‘nt j’òmini! (LO SPINGE DI NUOVO FUORI NELLE CAMERE)
SIL Oh, pòr monsù Pero... che situassion... am fa fin-a tenerëssa...
GUS Chila ch’as contenta dël fratel!
SIL Sì, sì... ch’a staga tranquil.
GUS Vitòria, va dëdlà con tò Pero e cerca da dësvijélo... S’ai riva Renso i deuve esse pront
VIT (USCENDO ECCITATA NELLE CAMERE) Santo cielo, che emozione!
Scena XXII
OLI (DAL GIARDINO) Fòrsa, ‘ndoma Pero! Ch’as bogia, Berla!
GUS Madamin Olimpia con Berto!... O con Renso...
SIL Cò i foma, ades?
GUS Ehm... i cercoma ‘d guadagné temp!...
SIL E Pero e Vitòria?
GUS Oh, Giuda fàuss! (APRE LA PORTA DELLE CAMERE E PARLA VERSO L’ESTERNO) Resté lì ciuto, vojàutri doi. A l’è staje ‘n cit... contratèmp...
OLI (ENTRA DAL GIARDINO SEGUITA DA BERLA E RENSO; VEDE GUSTO) Ecco, ‘ndoa a l’è!... Avocat, i cercavo pròpi chiel!
REN Ciao, somà!
GUS Doi pì doi?
REN L’avocat a l’ha ij poj! (RIDE IN MODO SGUAIATO) Ah, ah, ah!
GUS (IN DISPARTE A SILVIA) A l’è Renso...
OLI (A SILVIA, COMPIACIUTA) It ij piase pròpi tant, a sto Pero, ‘t sas? It duvìe sente lòn ch’a l’ha dime ‘d ti!
GUS E chila a duvìa sente lòn ch’i l’oma dit ëd chiel...
BER Bòn. Alora ades i podoma sistemé l’afé, no?
OLI (SI SIEDONO INTORNO AL TAVOLO) Avocat Borgial, ch’as seta e ch’a fasa firmé Pero al pòst giust.
GUS Un moment... a l’è mej se chila as seta lì... chiel as seta là... Pero as seta sì... (LI FA SPOSTARE DI SEDIA E NELLA CONFUSIONE PRENDE DI NASCOSTO IL CONTRATTO)
OLI A va bin, firmoma ‘s contrat... (A BERLA) Andoa ch’a l’è?
BER (CADE DALLE NUVOLE) Chi?
OLI Ma come “chi”? Ël contrat, no?
GUS Ragionié! Ch’am disa nen ch’a l’ha perdùlo!...
BER (CERCA AFFANNATO NELLA BORSA) Ma... i capisso nen... (POI, INDICANDO LE CAMERE) Meno male che dëdlà ai na j’è n’àutra còpia...
OLI (CON SGUARDO TORVO) Meno male per chiel, ragionié!
REN (ALZANDOSI) I vado a pijélo mi. (ESCE NELLE CAMERE)
GUS I ven-o ‘dcò mi. (PRENDE UN OMBRELLO PASSANDO E GLI VA DIETRO)
OLI Berla! Come a l’ha fait a perde col contrat? Al-l’avìa lì, sota ‘l nas! (SI SENTE UN COLPO SORDO VENIRE DALLE CAMERE) Cò a l’è rivàje?
SIL (CON OSTENTATA NONCURANZA) A l’ha sonà ‘n bòt.
BER (GUARDA L’OROLOGIO E LO APPOGGIA ALL’ORECCHIO) Un bòt?
OLI Ma che “un bòt”? A l’è tut àutr che ‘n bòt!
SIL It duvras fé vëdde la mostra dëdlà, mama...
OLI A j’è gnun-a mostra, dëdlà...
SIL A no? I duvrìo butene un-a, neh?
PER (ENTRA CON GUSTO) It l’avras pa esagerà?
GUS (SPAZZOLANDOSI LE MANI) No... a l’ha la biòca dura... Ai penserà Vitòria. (POI, AGLI ALTRI) Oh, là! Ecco ‘l contrat!
BER (PRENDENDO IL FOGLIO) Benissim.. Madamin Borghèt, ch’as buta a la mia drita. Monsù Pelaverga Baròt, chiel ch’as buta a la mia snistra. Mi i starai sì ‘n mes. An serverìa ‘n testimoni...
OLI Berla! I së sposoma pa!... Alora, i soma pront? (GIULIO ENTRA DALLA CUCINA CON UN GRAPPINO, NEL QUALE LASCIA CADERE UNA COMPRESSA)
BER (INDICANDO SUL CONTRATTO) Ecco... a duvrìa firmé sì, madamin...
GIU (A PERO) A gradirìa ‘n bicerin ëd branda, monsù?
PER Eh? Ah, sì si!
GUS (REALIZZANDO) Stassèira, no!
GIU (LO FERMA E, IN DISPARTE) A j’è la bomba, ‘ndrinta!...
GUS I l’hai capìlo... mach che costì a l’è dabon Pero!
GIU Oh, Giuda bastard! (TORNA DA PERO) Ch’a speta! A j’è na mosca! (CERCA DI STRAPPARE IL BICCHIERE DALLE MANI DI PERO)
PER Mi i vëddo gnun-e mosche... (BEVE, SOTTRAENDOSI) Mach na golà...
GUS Firma, prima!…
OLI Ch’a lo lassa bèive, s’a l’ha sei... Ansi, i propon-o ‘n brindisi.
PER Sì, brindoma… (ALZA IL BICCHIERE E SUBITO CROLLA A TERRA)
OLI Cò a l’è rivaje? Avocat, se Pero a firma nen ades, as na fa pì gnente, eh?...
GUS A l’ha mach damanca d’un pòch d’aria frësca... Ch’a speta, i lo pòrto mi!... (LO RIMETTE IN PIEDI A FATICA) Giulio! Dame na man! (GIULIO, SENZA DIRE UNA PAROLA, TENDE LA MANO, GUSTO PAGA, SEMPRE SOSTENENDO PERO, E QUINDI OTTIENE L’AIUTO DI GIULIO; I TRE ESCONO IN GIARDINO A SOGGETTO)
OLI Ma ròbe da mat, là... che òmo ch’a l’è, ch’a sopòrta nen na stissa ‘d branda?
BER E ades?
OLI E ades, còsa?
BER Cò i foma con ël contrat?
OLI Ch’a guarda Berla... s’a va avanti parej, a va a finì ch’i më stofio e im ten-o ij mej sòld. I chërdìa mai pì da ‘mbate ‘n biòvo parej!...
SIL Dài, mama... esagera nen?
OLI Mi i esagero? Guarda... it sas cò ‘t diso? Che ti it marieras mai un gadan come chiel-là!
SIL Ma mama!...
OLI Mama ‘n còrno!... E firma... e firma nen... Basta! I na peuss pì! (ESCE RAPIDA IN GIARDINO, SEGUITA DA SILVIA E DA BERLA A SOGGETTO)
Scena XXIII
(DOPO UN ATTIMO DI VUOTO, RIENTRANO GUSTO E GIULIO DAL GIARDINO)
GIU Ch’as preòcupa nen... Madamin a cambierà idea, doman...
GUS No, no... s’a va avanti parej, doman a l’avrà capì tut dij Pelaverga Baròt. I deuvo fé firmé col contrat stassèira!... (GLI VIENE UN’IDEA) Berla! Ël ragionié Berla!... It chërde ch’i pudrìo convinc-lo a giutene?
GIU E perché no? A basterìa che tòta Eulalia a lo... cissèissa ‘n pòch...
GUS Alora ij soma. Con l’aiùt ëd Silvia i convincioma tòta Eulalia ch’a convinc ël ragionié Berla, ch’a convinc madamin Olimpia...
GIU A sarà ‘n pòch dificil. Tòta Eulalia a l’è ‘n pòch fòra fase.
GUS Come a sarìa a dì?
GIU Sensa felo apòsta... i l’hai daje ‘n bicerin dij mè...
GUS Ma possibil ch’it deuve sempre bombé la person-a sbaglià?
GIU Però... (GLI VIENE UN’IDEA) I pudrìo fé veste quaidun da magna Eulalia!... Ël ragionié Berla a l’ha la vista curta e se mi ij faso sparì j’uciaj…
GUS E magara tij daghe ‘n paira ‘d bicer…
GIU E già... Ai va mach quaidun dispòst a travestisse... (UNA PAUSA; SI GUARDANO L’UN L’ALTRO; SI INGOBBISCE E PIEGA UN PO’ LE GINOCCHIA, POI RAPIDO) Mi i son tròp cit.
GUS (SI ALZA SULLE SULLE PUNTE DEI PIEDI) E mi i son tròp grand.
PER (ENTRANDO DAL GIARDINO ANCORA STORDITO) Ah, it ses sì... (GUSTO E GIULIO SI GUARDANO E ANNUISCONO CON COMPLICITÀ)
GIU I vado subit a pijé ‘n vestì ‘d tòta Eulalia! (ESCE NELLE CAMERE)
GUS Ades, it deuve travestite.
PER Mi?
GUS Sì. It travestiras da magna Eulalia.
PER Ma i peus pa... I smijo tut meno che na fomna!
GUS Ma sì... It l’has ij lineament ëd toa mare...
PER E j’acessòri ‘d mè pare.
GUS Pòche stòrie, dài! (SPINGENDO PERO VERSO LE CAMERE) Va dëdlà e ‘ncamin-a a dësvestite! (LO COSTRINGE AD USCIRE DUBBIOSO)
SIL (ENTRA DAL GIARDINO PREOCCUPATA) Oh, Gusto... i riesso nen a féje cambié idea a mia mama...
GUS A fa gnente. I l’oma progetà n’afé... “un piano infallibile”! Pero as travest da soa magna Eulalia, parej a convinc ël ragionié Berla a consegné ‘l contrat... na bela firma... e i ‘ncassoma ij gran!
SIL A l’è nen ch’a sia ‘n pòch complicà?...
GUS Beh... na manera pì a la man i l’oma nen trovala!...
GIU (ENTRA CON UN ABITO APPROPRIATO) A va bin, costì?
GUS (LO PRENDE E LO OSSERVA) Meraviglios!
GIU Ades i faso ‘n manera da feje bèive ‘n paira ‘d cichèt al ragionié!
GUS Brav! (METTE MANO AL PORTAFOGLI)
GIU No, no... stavòlta a l’è a mè carich! Andoa ch’a l’è monsù Pero?
GUS Dëdlà ch’as disvest... (GIULIO ESCE NELLE CAMERE COMPIACIUTO) Chila ch’a staga sì ‘d guardia. Mi i vado a dé le giuste istrussion a Pero.
VIT (ENTRA DALLE CAMERE) Perché Pietro è in mutande?
GUS Si traveste.
VIT Come, “si traveste”? Perché? Da che cosa?
GUS Ehm... se hai un po’ di pazienza... lo vedrai...
VIT Quel Renzo se ne va in giro...
GUS Renzo va in giro? Andoa ch’a l’è ‘l mè anestétich? (PRENDE UN OMBRELLO ED ESCE NELLE CAMERE SEGUITO DA VITTORIA)
OLI (ENTRANDO DAL GIARDINO) N’assident al dì ch’a l’è passame per la testa n’idea parej! (DALLE CAMERE SI SENTE IL SOLITO COLPO SORDO) Cò a l’è rivàje?
SIL Cola mostra a l’è sempre pì fòra fase!
OLI Già, pròpi cola mostra ch’i l’oma mai avù!... Lassa perde, va... ven con mi ant ël giardin. A j’è tuti j’anvità ch’at reclamo. (ESCONO IN GIARDINO)
GUS (FA SPUNTARE LA TESTA DALLA PORTA DELLE CAMERE, GUARDA BENE CHE NON CI SIA NESSUNO, POI ENTRA CON CIRCOSPEZIONE; SI RIVOLGE VERSO LE CAMERE) Ven pura...
PER (DA FUORI SCENA) A j’è gnun?
GUS No, sta tranquil. Ven avanti... Mi im buto ‘d guardia ant ël giardin... (ESCE IN GIARDINO; PERO ENTRA DALLE CAMERE RILUTTANTE, VESTITO DA EULALIA, MOLTO IMPACCIATO; SI AGGIUSTA I SENI E GIOCHERELLA CON LA GONNA)
Scena XXIV
BER (ENTRA ALLE SUE SPALLE, VEDE QUELLA CHE CREDE SIA EULALIA E UN LAMPO D’AMORE GLI ACCENDE GLI OCCHI; SI AVVICINA A PERO E GLI SI SIEDE ACCANTO) Oh, Eulalia... (PERO SUSSULTA E SI METTE RAPIDAMENTE A POSTO LA GONNA) Finalmente soli...
PER E col... (SI SCHIARISCE LA VOCE E LA FA PIÙ ACUTA) e col contrat…
BER No, Eulalia!... Lassoma sté j’afé, per un moment... Foma parlé ‘l cheur... (PONE UNA MANO SULLE GINOCCHIA DI PERO)
PER (SCHIAFFEGGIA LA MANO DI BERLA) Coroma nen tròp, ragionié...
BER I stoma così bin, ansema... nojàutri doi... (LO INCALZA)
PER (LO RESPINGE) Oh, no!
BER (LO ATTIRA A SÉ) Oh, sì!
PER (LO RESPINGE) Oh, no!
BER (LO ATTIRA A SÉ) Oh, sì!
PER No! (DÀ UNA SPINTA A BERLA FACENDOLO FINIRE SEDUTO A TERRA)
BER Oh, Eulalia!... (ASSATANATO) It l’has ël diav andrinta, stassèira... e ‘dcò mi! (PERO SI ALZA E COMINCIA AD ALLONTANARSI; BERLA GLI VA INCONTRO FINCHÉ IL TUTTO DIVENTA UN INSEGUIMENTO RAPIDO; PERO INCIAMPA E CADE, BERLA GLI AFFERRA LA GONNA; PERO SI RIALZA E CORRE FUORI DALL’INGRESSO COI PANTALONI RIVOLTATI FINO AL GINOCCHIO, PERCHÈ LA GONNA RIMANE IN MANO A BERLA; BERLA RIMANE IN MEZZO ALLA SCENA SVENTOLANDO LA GONNA) Eulalia! Eulalia!... Torna ‘ndaré!... Torna da mi!... (ESCE ANCHE LUI CORRENDO NELL’INGRESSO)
EUL (ENTRA DAL GIARDINO; SUBITO PERO RIENTRA DALL’INGRESSO E CORRE VERSO LA PORTA DELLE CAMERE PER NASCONDERSI; NEL VEDERSI, I DUE SUSSULTANO E GRIDANO; POI PERO SI RIFUGIA NELLE CAMERE) Im sento ‘ncora nen tròp bin... A sarà staita na vision?...
BER (ENTRA DI CORSA DALL’INGRESSO) Ah... Eulalia... (LE VA INCONTRO A BRACCIA TESE)
EUL Amilcare... ma cò ai sucéd?
BER I veuj la mia ricompensa! (L’ABBRACCIA DECISO)
EUL Amilcare, it ses cioch?…
BER Sì, cioch dij tò cavej... cioch dij tò euj... cioch dël tò profum…
EUL (TENENDOLO A DISTANZA) Amilcare... it conòsso pì nen...
BER Gnanca mi... I sai pì nen cò im toiro... I deurmo pì nen... I mangio pì nen...
EUL It mange pì nen?
BER Beh... pròpi pì gnente, no... Disoma ch’i mangio ‘n pòch ëd meno, là...
EUL Sent, Amilcare... va ‘nt ël giardin a pijé ‘n pòch d’aria...
BER Ma Eulalia...
EUL Va, Amilcare... va... mi i rivo da sì sinch minute... (BERLA ESCE IN GIARDINO CON LE PIVE NEL SACCO)
Scena XXV
GUS (ENTRA DAL GIARDINO; EULALIA GLI VOLTA LE SPALLE E LUI GUARDA ANCORA VERSO IL GIARDINO) Ël ragionié a l’è surtì, neh? Dài, disvest-te!
EUL Còsa?
GUS Fòrsa! Stoma nen lì a perde temp! (COMINCIA A SBOTTONARLA; DOPO UN ATTIMO DI SMARRIMENTO EULALIA GLI DA UNA SBERLA) A l’è nen ël moment da fé ‘d boricade! Gav-te sta vesta, ‘mpressa! It l’has paùra ch’at vëddo le mudande ‘d lan-a? (EULALIA SVIENE TRA LE SUE BRACCIA; SUBITO GUSTO REALIZZA) Bòja fàuss! La còpia sbaglià! (LA PRENDE IN BRACCIO, MENTRE DALLE CAMERE ENTRA GIULIO) A j’è ‘ncora pòst, dëdlà? (ED ESCE DALLE CAMERE CON EULALIA IN BRACCIO)
GIU A sarà ‘n problema ant l’orari ‘d visita...
SIL (ENTRANDO DAL GIARDINO) Giulio, come i soma butà?
GIU Pì o meno come al manicòmio...
GUS (RIENTRA DALLE CAMERE) Beh, ‘dcò costa a l’è a pòst!...
SIL (A GUSTO) Come a l’è comportasse Pero ant l’imitassion ëd mia magna?
GUS (SARCASTICAMENTE) Euh!... A smijava Alighiero Noschese!
SIL Meno male che ‘l ragionié Berla a l’ha la vista curta.
GUS D’ògni mòdo, ringrassioma ‘l Cel che almeno Renso a l’è fòra dij pé...
SIL I penso pa... a l’è ‘ncamin ch’a parla con mama tacà a le reuse...
REN (ENTRA DAL GIARDINO SOTTOBRACCIO A OLIMPIA; LI SEGUE BERLA) Oh, giusta ti, avocat!... Ven un pòch sì...
OLI Dài, firmoma ‘s contrat, che peuj i ‘ndoma a divertisse ‘n pòch ëdcò noi... (VANNO AL TAVOLO; BERLA FRUGA NELLA BORSA)
GUS Alt!
OLI Ma cò a j’è ‘ncora?
SIL (VICINO ALL’USCITA) Guardé! Na stèila filanta!...
OLI Am na ‘nfà gnente dle stèile! Ch’ai casca tut ël mond, a basta ch’as firma!
SIL No... mi e Pero i voroma esprime ‘n desideri.
REN Prima i firmo. (PRENDE LA PENNA)
GUS (TIRANDOLO) No, prima it esprimi ‘n desideri! (AFFERRA LA PENNA E SCAPPA; RENSO LO INSEGUE; OLIMPIA SI COPRE IL VOLTO DISPERATA; GIULIO SGAMBETTA RENSO CHE CADE; GUSTO PRENDE UN OMBRELLO E LO DA IN TESTA A RENSO; IN UN ATTIMO GUSTO E GIULIO GLI SONO ADDOSSO; SILVIA SOLLEVA IL COPERCHIO DELLA CASSAPANCA E RENSO CI VIENE SBATTUTO DENTRO; I TRE SI SIEDONO SUL COPERCHIO DELLA CASSAPANCA)
OLI (NON SI È ACCORTA DI NULLA; ALZANDO LO SGUARDO) Andoa ch’a l’è Pelaverga Baròt?
GUS A sta nen vaire bin.
OLI A l’è ‘ndàit via?
GUS Magara...
SIL I vado a cerchélo e lo riporto sì. (SILVIA ESCE IN GIARDINO CON GIULIO)
Scena XXVI
OLI Ma ‘ndoa ch’a l’è ‘ndàit? (VA VERSO LA PORTA DEL GIARDINO) Pero!...
PER (ENTRA DALLE CAMERE E LE VA ALLE SPALLE) Cucù...
OLI (TRASALE) Da ‘ndoa ‘t ses passà?
PER Chi, mi?
OLI Oh, basta! Per l’ultima vòlta, ch’as firma ‘s contrat! Berla! Ch’a ven-a nen a dime ch’a l’ha torna perdùlo, neh!...
BER Gnun problema, i duvreroma la còpia... I deuvo mach ricordé ‘ncora ‘n moment da bin la clausola principal. (LA PORTA DELLE CAMERE SI APRE PIANO; GUSTO ACCORRE E LA RICHIUDE TENENDONE FORTE LA MANIGLIA) “...purché non ci siano altri parenti vivi…” s’a veul firmé ‘mbelessì... (IL COPERCHIO DELLA CASSAPANCA SI APRE E GUSTO CORRE E VI SI SIEDE SOPRA)
OLI (ALZANDO LO SGUARDO) Avocat, ch’a ven-a sì a vëdde... che consulent ch’a l’è? (GUSTO GUARDA DUBBIOSO LA CASSAPANCA E LA PORTA DELLE CAMERE, MA SI AVVICINA IL TAVOLO)
BER Ecco... L’ultima firma sì… (IL COPERCHIO DELLA CASSAPANCA SI APRE E PERO ACCORRE, VI SALTA SU E SI SIEDE)
OLI Ma ‘ndoa...? Torna subit sì! (VA VERSO PERO CON BERLA; LA PORTA DELLE CAMERE SI APRE; PERO E GUSTO ACCORRONO E LA CHIUDONO CON L’ORRORE SUL VOLTO) Ma cò i seve ‘ncamin ch’i combin-e, vojàutri doi? (LA CASSAPANCA SI APRE E QUESTA VOLTA OLIMPIA SE NE ACCORGE) Ma che…? (OLIMPIA E BERLA VI GUARDANO DENTRO E SOBBALZANO; INSIEME CHIUDONO IL COPERCHIO E SI SIEDONO SOPRA SBALORDITI) Mi ij vëddo dopi... (PERO E GUSTO SCAPPANO NELLE CAMERE ATTERRITI)
OLI Berla... a l’ha vist ëdcò chiel lòn ch’i chërdo d’avej vist mi?
BER (A BOCCA APERTA) Còsa a chërd d’avej vist chila?
OLI Ma... i chërdo d’avej vist Pero core dëdlà...
BER ‘Dcò mi.
OLI Alora... chi ch’a j’è sì ‘ndrinta?... (SI ALZANO, IL COPERCHIO SI APRE E RENSO SPUNTA FUORI) Nòsgnor ëd Lans!
REN (TENENDOSI LA TESTA) Ahiammì… quaidun a l’ha dame na patéla ‘n sla burnìa... (ESCE IN GIARDINO BARCOLLANDO)
OLI Berla!... Ma che porcherìa ch’a l’han dane da bèive?
BER A veul dì ch’a l’abio drogane?
OLI (COMINCIA A REALIZZARE) Epura... lorsì am la conto nen giusta...
BER (INCREDULO) A chërd ch’i l’abio d’alucinassion?
OLI Alucinassion? Mi i chërdo da ‘ncaminé a dubité quaicòs...
GUS (ENTRA DALLE CAMERE CON PERO, TRATTENENDOLO PER UN BRACCIO) Dài, sù... a l’è tut passà... (A OLIMPIA) A l’è mach un pòch spaventà, ecco... (A PERO) Lassa fé a mi... It deuve ‘ncora firmé ‘l contrat...
OLI (ANCORA TURBATA) E j’àutri?
GUS (CON NONCURANZA) J’àutri còsa?
OLI (PIÙ DECISA) J’àutri Pelaverga Baròt ch’a giro per ca mia!
GUS (INDICANDO VERSO LE CAMERE) A veul dì...?
OLI Ah! ‘Dcò lì?... No, mi i disìa mach sì. (INDICANDO LA CASSAPANCA)
GUS (VA ALLA CASSAPANCA E VI GUARDA DENTRO) Ma sì a j’è gnun...
BER A l’è ‘ndàit ant ël giardin.
SIL (ENTRA DAL GIARDINO) Gusto! I riesso nen a trové Pero!...
OLI (INQUISITRICE) Silvia! It na sas gnente ëd tuti sti Pelaverga?
SIL Beh, sì… i son morosa con un dij tre gemej...
OLI Gemej? Ah, ecco... Almeno i vnoma a savèj ch’As trata ‘d gemej... e ch’a son adiritura tre... E col dij tre ch’a sarìa ‘l fortunà?
SIL Berto.
OLI Berto? (GUARDANDO PERO) A l’è costì?
GUS No, costì a l’è Pero.
OLI Alora col ch’a l’è scapà dal còfo?
SIL No, col-là a l’è Renso.
OLI Renso? Ma ròbe da mat!...
Scena XVII
VIT (ENTRA DALLE CAMERE) Dov’è Pietro?
OLI E costa a sarìa n’àutra soréla?
VIT (VEDE PERO) Oh, Pietro!... (A GUSTO) È il mio Pietro?
GUS (A PERO) Doi pì doi?
PER An che sens?
GUS Sì, a l’è Pero. (PERO E VITTORIA ESCONO IN GIARDINO ABBRACCIATI)
GIU (ENTRA DAL GIARDINO) I ciamo scusa, madamin... (NON OTTIENE RISPOSTA, MA AFFERRA LA SITUAZIONE) I ciamo scusa, madamin... (FA PER USCIRE)
OLI (LO FERMA) Ven sì. It sas gnente dë sto congress ëd Pelaverga Baròt?
GIU No, madamin. Gnente.
OLI E dë sto... “Augusto Borgiallo”... Còsa it na sas?
GIU Beh… (GUSTO GLI PASSA DI NASCOSTO UNA BANCONOTA) Beh… (GUSTO GLI PORGE UN’ALTRA BANCONOTA) Ehm… (GUSTO GLI DÀ IL PORTAFOGLI) Gnente, madamin.
OLI It chërdo nen.
GIU Ma madamin...
OLI Va via! Sednò it licénsio!
GIU No, madamin... Per carità... A sarìa la sconda vòlta, da stamatin... (ESCE)
OLI A sa cò ij diso Berla?
BER No, madamin... Ch’a disa...
OLI (DIVERTITA) Ch’i son divertime, con tuti sti Pelaverga... Già... E alora, a sa cò i faso? (BERLA ESEGUE) A Pero Pelaverga Baròt vintmila euro. A Berto Pelaverga Baròt vintmila euro. A Renso Pelaverga Baròt vintmila euro. A fan sessantamila euro. E parlomne pì. Meno male ch’ai na j’è mach tre…
GIL (ENTRA CON GIULIO DALL’INGRESSO) A l’è permess? I son Gildo Pelaverga Baròt…
BER ...E un ch’a fa quatr!