1
N’AUTRA VOLTA…
I VADO AL MAR!
Due tempi di
Marco VOERZIO, Diego MARIUZZO e Stefano TROMBIN
Personaggi
ARTURO
LAURA
JOLANDA
GIORGIO
ORSOLINA
VICTOR
CARMEN
Posizione S.I.A.E. n° 873261A
2
P R I M O T E M P O
Il sipario si alza su una stanza all’ultimo piano dell’hotel “Stambecco Reale”.
E’ una stanza già riservata al personale, ora in disuso. Una porta a sinistra comunica con il corridoio e un’altra a destra che comunica con il bagno. Porte-finestre sul fondo si aprono su un terrazzo dal quale si gode la vista di un’alta montagna innevata. La stanza è scarsamente arredata. Due letti in ferro. Uno è coperto da un telo, sull’altro ci sono due sedie. Su entrambi materassi e cuscini. Su un muro è appeso un telefono. E’ mattino, le persiane sono chiuse e la stanza è poco illuminata.
SCENA 1^
Carmen sola
CARMEN
(E’ LA CAMERIERA DELL’HOTEL “STAMBECCO REALE”. E’ SPAGNOLA E NON PARLA ITALIANO. ENTRA DA SINISTRA E PORTA LENZUOLA E COPERTA PER UNO DEI LETTI. LASCIA LA PORTA APERTA E AVANZA OSSERVANDO LA STANZA CON DISGUSTO) Madre de Dios! “Che puzza di chiuso, di muffa e di gabinetto che c’è qui dentro!” (POSA LA BIANCHERIA SU UN LETTO E VA A SPALANCARE LA PORTA-FINESTRA) “Ecco così entra l’aria fresca di montagna che il polmone ci guadagna” (VA VERSO IL LETTO CON IL TELO, TOGLIE QUEST’ULTIMO E COMINCIA A SCUOTERLO, SI ALZA UNA NUVOLA DI POLVERE CHE LA FA TOSSIRE) Couff! Couff! Couff! Madre de Dios! Quanta polvere! Couff! Couff! Esto es un lietto de mierda, es un covos de acaros! Ma por los italianos va muy bien! Los italianos sonos todos puercos!!! (COMINCIA A FARE IL LETTO)
SCENA 2^
Laura, Arturo e detta
LAURA
(D.D.) Dai, fòrssa Arturo, bogia per piasì!
ARTURO
(D.D.) Speta na minuta! It sente nen come ch’i tranfio?
LAURA
(D.D.) Dai su!...
ARTURO
(D.D.) … e adess da che part i vado?
LAURA
(D.D.) It vedde nen? It l’has davanti al nas! 404 a l’è scrit ans la porta! Dai, intra!
ARTURO
(D.D.) Speta ‘n moment!
LAURA
(ENTRA VEDE CARMEN) Buongiorno!
CARMEN
Buenas dias, senora.
LAURA
(GIRANDOSI VERSO LA PORTA) Su, dai, fala nen tant longa, intra!
ARTURO
(ENTRA. E’ MALATO. E’ IN PIGIAMA E PANTOFOLE. HA UNA BORSA PER IL GHIACCIO IN TESTA E UNA SCIARPA INTORNO AL COLLO. PORTA CUSCINO E UNA COPERTA PIEGATA. SI GUARDA INTORNO) E costa a sarija la mia stanssia neuva?
LAURA
Si. La 404 a l’è ‘l numer ch’a l’han dine.
ARTURO
Ma a l’è na soffia!
LAURA
Perché còsa ch’it vorije: “La suite reale” della Reggia di Stupinigi?” (VA VERSO IL BAGNO)
ARTURO
Ma gnanca pì ij marochin a stan ant le soffie a Pòrta Palass!
LAURA
E a-j’è fin-a ‘l bagn! Goarda, goarda mach che meravija…
ARTURO
(ANDANDO A VEDERE) It peule capì che ròba! (GUARDANDO DALLA PORTA) Parlapà! A son sghejrasse a felo! A smija ‘n lòcol!
LAURA
(ANDANDO ALLA PORTA-FINESTRA) E chit-la lì ‘d lamentete sempre. Pitòst ven a goardè che bela vista!
ARTURO
Scusa ma andova a sarija la bela vista s’a-j’è cola montagna lì davanti ch’a coata tut?!
LAURA
Goarda che ciel seren, el sol, la fiòca…
ARTURO
Parla nen ed fiòca, che la fiòca ch’i l’hai vist ambelessì am basterà per tuta la vita e ancora ‘n tòch!
LAURA
Ma s’i soma rivà mach ier seira.
ARTURO
Aponto! Ambelessì a-j’è mach ‘d fiòca, fiòca, fiòca, e ‘d pin… coatà ‘d fiòca! Mi i lo savija ch’i dovijo nen vnì ambelessì, im lo sentija, i l’avija nuffialo ant l’aria, a mi am smangiava già…
3
LAURA
Còsa?...
ARTURO
… Tut!... I l’avrijo fait mej a stes-ne a cà…
LAURA
…con mia mama!?
ARTURO
Per carità! Parloma nen ed porcherie, per piasì! Tut al pì… i podijo andè al mar, eccò! Per lò meno a sarija nen suceduje lòn ch’a l’è suceduje. (SI GRATTA)
LAURA
Ma Arturo, a l’è pa colpa toa se apen-a rivà it ses pijate la varicella. (TRATTENENDO LA MANO DI ARTURO) E ‘l dotor a l’ha dite ‘d nen gratete!
ARTURO
Si, ma chiel a l’ha pa la grataròla come mi?! Magara a fussa vnuje a chiel! E peuj diso mi: avej ‘l corage ‘d butè ‘n malavi grave, quasi moribond come mi ant un-a bòita de stanssia come costa.
LAURA
La varicella a l’è contagiosa e s’it fusse stait an qualsiasi autr albergo a l’avrijo nen pensaje doe vòlte a sbat-te fòra. Anvece si a son stait così gentij da sistemete an costa stanssia.
ARTURO
Ebin, a mi, costa stanssia am pias nen! (A CARMEN CHE INTANTO HA CONTINUATO A SISTEMARE LA STANZA) Euhi, ti! (CARMEN NON RISPONDE) Ohila! (CARMEN C.S.) Yuuuh!!! (CARMEN C.S./ANDANDOLE INCONTRO) Ma a l’è ciòrgna?
CARMEN
(VOLTANDOSI DI SCATTO) Buenas dias senor, bien venido!
ARTURO
Eh?
CARMEN
Buenas dias senor, bien venido!
ARTURO
(A LAURA) Ma come a parla chila-sì? Còsa ch’a l’ha dit?
LAURA
A l’ha dite “Buongiorno signore, ben arrivato”. It sente nen ch’a l’è spagneula.
ARTURO
Ah! A l’è spagneula! (A CARMEN) Lei spagnola?...
CARMEN
Como?
ARTURO
A l’è nen spagneula, a l’ha dit ch’a l’è ‘d Como.
LAURA
Ma nò! “Como” an spagneul a veul dì: “Come”! A l’ha nen capì còsa it l’has ciamaje.
ARTURO
Ah! “Como” an col sens lì! (A CARMEN) Mi ci ho ciamato se lei spa-gno-la?
CARMEN
Si, yo ispanola.
ARTURO
A me, mi piace tanto lo spagnolino.
CARMEN
Yo, no intiendo!
LAURA
Ma còsa a-j intra lolì?
ARTURO
Lass-me dì, lass-me dì:… a me… spagnolino… bono!
CARMEN
Yo, no intiendo nada!
ARTURO
Nada? Nada a cantava! Quand a passava da sì d’invern a cantava sempre: “Ma che freddo fa…” (CARMEN LO GUARDA ALLIBITA)
LAURA
Mio marito diceva che a lui piace tanto el pimiento.
CARMEN
Ah! El pimiento.
ARTURO
Còsa ch’a l’è ‘s “pimiento”?
LAURA
Le spagnolin an spagneul!
CARMEN
El pimiento es muj bueno, es muj “forte”, “brucia” como el fuego!
ARTURO
Como?
CARMEN
El fuego, fuego!
ARTURO
No! Io non fuego!... Mia nòna… fuegava quand as lavava ij pè ant el sebber…
4
LAURA ARTURO CARMEN ARTURO CARMEN LAURA ARTURO CARMEN ARTURO LAURA CARMEN ARTURO CARMEN ARTURO LAURA CARMEN ARTURO LAURA CARMEN ARTURO LAURA CARMEN ARTURO CARMEN ARTURO CARMEN ARTURO CARMEN LAURA CARMEN ARTURO CARMEN LAURA ARTURO
Ma nò! Ma còsa it l’has capì? A l’ha dit che le spagnolin a brusa come ‘l feu! Como el fuego!
Ah si, si a l’è vera a brusa come ‘l feu: prima an boca e ‘l dì dòpo da sota! Che senta tòta senorita, costa a l’è la
mia stanssita?
Como?
La mia stanssita, la mia camerita…
Ah! Si, si, si esta camera es todas por vosotros, senor!
It l’has vist? A l’è tuta per ti costa stanssia.
Ebin a mi am pias nen!
Como?
Torna? (FORTE) Am pias nen!!!
(A CARMEN) Scusi, tanto, mio marito è malato, es muj malado, tiene la varicella, intiende?
(SCOPPIA A RIDERE) Ah! Ah! Ah!
Còsa a l’ha da rije adess? Còsa ‘t l’has dije?
Ah! Ah! Ah! La varicella! El senor tiene la varicella! Ah! Ah! Ma la varicellas es una maladia dos ninos!!! Ah! Ah!
Ah!
Còsa ch’a l’ha dit?
Che la varicella a l’è na maladia dij cit.
(CONTINUA A RIDERE) Ah! Ah! Ah!
Costa a sarà spagneula ma a l’è tuta fòla! (CARMEN RIDE) E ch’a la pianta lì ‘d rije desnò i fico na nata ‘n boca.
Mi i son malavi! Grave! I l’hai le brosse ch’a smangio! Gròsse parej! Eh? A l’ha mai vist-je ‘d brosse gròsse
parej?! E alora ch’a-j goarda si! (FA PER TIRARSI GIU’ I PANTALONI DEL PIGIAMA)
Arturo!...
Brosse! Non va bien! Es muj grave…
It vedde! Fin-a chila a dis ch’a l’è grave.
Ma se il dottore ha detto di nò!
Dotor no bueno!
It vedde, i l’avija dit-lo mi che col dotor lì a l’avija na facia…
Dotor matato mia nonas! Mia nonas aveva stesse brosse.
Come mi?
Si!
Istesse?
Si, si istesse! Dotor mandato mia nonas in ospedales, mia nonas perdido gamba… dentis, un braccios, i
capielli… unos ocios…
Allora ospedale non bueno?
Ospedales maldido! Tanti entrano, pochi escono! Despues mia nonas perdido…
Basta i veuj pì nen sente gnente ‘d soa nonas…
“Non c’è” mas nada de sientir: mia nonas es muerta! (PIANGE) Ih! Ih! Ih!... E’ stato orribile! Ih! Ih! Ih!
(A CARMEN) Su si calmi, signorina!
(SCOPPIA IN UN PIANTO ISTERICO) Ih! Ih! Ih!... Ih! Ih! Ih!....
5
LAURA
(AD ARTURO) Oh! Ma anche ti Arturo, còsa ch’a-j’è adess? Su, calm-te, rilass-te!
ARTURO
Eh già, come i faso a rilasseme s’i penso a lòn ch’a l’è capitaje a soa nòna: gnente gambe, gente dent, gnente brass, gnente cavej, gnente ocios… Ih! Ih! Ih!
LAURA
Smettila di frignare! Ch’a l’è nen el tò caso!
ARTURO
Còsa ‘t na sas ti?
LAURA
Goarda mi, per esempi: mi i l’hai avù la varicella da cita e i son ancora si adess.
ARTURO
Magara i l’aveissa avula ‘dcò mi da cit, la mia balia Orsolina a l’avrija savù chila come cureme! Chila a savija tut ans le maladie it lo sas che quand i l’hai avù la toss-asnin-a i son andait lì arzigh ed meuire, e chila con doi s-giaflon bin dait a l’ha fame rinasse?
LAURA
S’it la veule it la ciamo!
ARTURO
A st’ora a sarà mòrta, pòvra veja!
LAURA
E alora al pòst ed dì ‘d cretinade perché it vade nen a cogete e ‘t preuve a deurme?
ARTURO
Perché costa stanssia am pias nen! Adess i mando cola-lì a ciamè ‘l diretor ed l’albergo. (A CARMEN) Oehi ti, spagneula?! (CARMEN NON SENTE) Uheila, desvij-te i diso a ti!
CARMEN
A yo? Yo me ablo Carmen, mio fratello Carmelo, mia sorella Carmela…
ARTURO
Ma i soma peuj sicur ch’a sia spagneula?!...
CARMEN
…e mia nonas se ciamava…
ARTURO
I lo sai: Polifemo!
CARMEN
Como Polifemo?!
ARTURO
E si s’a l’avija mach pì un ocios!...
LAURA
Arturo!...
CARMEN
No! Mia nonas se ablava: Bernarda!
ARTURO
Bernarda?! Da noi la bernarda a l’è nen…?...
LAURA
Arturo!...Volgar!...
ARTURO
Si, va bin, i l’hai capì! Alora adess chila Carmencita ch’a la chita lì de piorar a va subit a ciamar mi i veuj parlar!
el diretor!...Che
CARMEN
Como? Como?
LAURA
Mio ombre tiene ablar con el director
CARMEN
Usted vuole ablar con el senor director?
ARTURO
Si!
CARMEN
Usted vuole che el senor director vienga quassus?
ARTURO
Si!
CARMEN
Ma el senor director es mai venido quassus.
ARTURO
Ebin s’a l’è mai venido a l’è la vòlta ch’a ven! E adess bogia, fòrssa desgaj-te, fa ampressa a andè a ciamar el director! (PRENDENDO L’OMBRELLO SUL LETTO) Desnò mi te masso como el torero massa el toros a le sinco de la tarde a la placa de toros!!!
CARMEN
Italianos maldido!!! (ESCE)
SCENA 3^
Arturo e Laura
ARTURO
(A LAURA CHE HA FISSATO IMMOBILE TUTTA LA SCENA) Còsa a l’ha dit?
6
LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA
Ed fete furb! It l’has finì ‘d fè ‘l pajasso? Ma it vergògne nen? Butete a fè tut col ridicol piagnisteo davanti a la
cambrera?
A l’è nen colpa mia, a l’è chila-lì con soe stòrie, a l’ha fame andè la frev a 60°! Andova a l’è ‘l termometro?
Perché?
Cosa it veule ch’a na fasa un del termometro!
It voreras pa torna misurete la frev?
Si! Quand da cit i l’hai avù ‘l morbillo la mia balia am misurava la frev ògni mes ora, esterna e interna.
Si, ma ti ‘t la misure ògni sinch minute esterna e interna!
Precaussion, mia cara, precaussion! I veuj pa meuire!
Ròbe da mat! Mi i l’hai mai vist gnun a fesse pijè da la paura an costa manera come ti.
Oeh! Comunque mach perché it sapie, a sbaruveme mi a-j va bin aut che la nòna ‘d chila-là! (SI GUARDA ALLO
SPECCHIO TIRANDO FUORI LA LINGUA. IMPROVVISAMENTE URLA) Aaaahhh!!! Laura, Laura ven subit si,
fa ampressa!
(ANDANDO VERSO ARTURO) Còsa a-j’è adess?
(PARLANDO CON LA LINGUA FUORI) Goarda si! It s-ciaire gnente ‘d fòravia?
I l’hai nen capì!
(C.S.) It s-ciaire gnente ‘d fòravia?
S’it parle con la lenga fòra (LO MIMA) Come i faso a capite?
(RITIRANDO LA LINGUA) It vedde gnente de strano? (MOSTRA LA LINGUA)
It l’has la lenga fòra!
Ma nen lolì! Goarda da bin!
Mi i veddo gnente.
A l’è pien-a ‘d macie!
Ma va! Ti le macie ch’it l’has a son cole ‘ns le mudande dòpo un meis che ‘t je cambie nen!
E con lòn còsa it veule dì?
Uff! i son straca mòrta.
Ti ‘t ses straca mòrta?! Ma se ‘l malavi i son mi!
E mi i son cola ch’a l’ha passà tuta la neuit an bianch. It ses gratate e lamentate tuta la neuit! S’it l’avejsse avù ‘n
pòch ed rigoard per mi, it podije almeno felo ‘n silenssio!
Oh già! E come a fa un a lamentesse ‘n silenssio? (SI GRATTA)
Vard-lo torna lì! Grat-te, grat-te!….
Am smangia ‘n daspertut!
I l’hai mai vist gnun d’autri òmo malavi così con disgust come ti.
I penso che quand it parle ‘d gnun d’autri òmo it riferisse a… “la ligera”.
It sarija motobin grata se non ti riferissi al mio primo marito epitetandolo…
Epiteta… còsa?
Epitetandolo… chiamandolo, soprannominandolo…
Ah!
… “la ligera”; Grazie!
7
ARTURO
Ma un ch’a l’ha mangiate tut el patrimòni lassand-te senssa ‘n pich an sacòcia se nen “ligera”, come it veule epiteto… epiteta…
LAURA
…epitetarlo…
ARTURO
Grassie!… “un sant’òm”? (Benefator)
LAURA
Come vuoi, però ti faccio notare che Giorgio,…
ARTURO
E chi a l’è Giorgio?
LAURA
A l’è chiel!…
ARTURO
Chiel chi?
LAURA
El mè prim òm!
ARTURO
I savija nen ch’as ciamava “Giorgio”! I l’avija sempre pensà ch’as ciameijsa Filippo!
LAURA
Ebin, comunque, Giorgio, quand a l’era malavi a l’era nen na pieuva come ti, a dasija gnun fastidi, a s’anfilava ‘nt el let e a stasija ciuto!… E agonizzava per conto suo!
ARTURO
Eh si! El tò sagrin pì gròs a l’era nen ch’a l’era malavi ma a l’era con chi a s’anfilava ant el let quand a stasija bin.
LAURA
Costi apressament volgar tentit-je per ti e per ij tò amis da piòla. Giorgio era un bel uomo e quindi era logico che fosse molto ricercato…
ARTURO
Daj carabiniè?
LAURA
…dalle donne! Gli correvano dietro tutte e forse lo fanno ancora! (A ARTURO CHE SI STA GRATTANDO LA SCHIENA CONTRO UNO STIPITE) Arturo, ti it l’has mai vist un vej taboj pien ed pules gratesse contra ‘n lampion?
ARTURO
Nò!
LAURA
Mi si, adess! A l’è tròp ciamete ‘d gratete con ‘n pòch ed deuit!
ARTURO
Ancheuj it l’has con mi, né ch’it l’has con mi? Con un povero malato! Ma còsa ch’i l’hai fate?
LAURA
E it l’has anche ‘l corage ‘d ciamem-lo? A l’è la prima vòlta ch’i riesso a portete an montagna a sghijè e anvece i dovoma stè relegà si ‘nsima tut el temp, al pòst ed seurte a divertisse ans la fiòca.
ARTURO
Si, ma se ‘t em scotave mi…
LAURA
A ti at n’an fa nen perché at pias nen, ma a mi si!
ARTURO
I lo sai! I lo sai, i son mach un egòista. I l’hai ruvinate la vacanssa. Se anvece ‘d pijè la varicella che ti it l’has fait i l’avejssa pijà na maladia che ‘dcò ti it l’has nen fait e parej l’avrijo podù condivide ansema l’istessa maladia e passè le vacansse tuti e doi cogià ‘nt el let servì e riverì come doi colombòt ant el so nì d’amor.
LAURA
Lo vedi che se vuoi sai anche essere romantico…
ARTURO
Modestament…
LAURA
E’ solo che speravo di passare una vacanza meravigliosa con te, una seconda luna di miele, ecco.
ARTURO
Oh! Ma giòja, dime nen parej ch’am ven da piorè. It sas còsa ch’i foma? Apen-a i rivoma a cà, andoma a Borghetto Santo Spirito.
LAURA
A Borghetto Santo Spirito!
ARTURO
Si, al mar…
LAURA
Ma s’i soma a dicember!
ARTURO
Ebin i spetoma agost, còsa a-j n’an fa? E peuj pensa noi doi da soi ans la spiaggia deserta ‘d Borghetto, lontan da “occhi indiscreti”…
LAURA
“Lontano da occhi indiscreti” a agosto?
8
ARTURO
Ma si, a-j saran coj tre ò quat…mila barachin ed la Fiat an ferie, ma còsa ‘t veule ch’a sio an confrot al sol, al mar, al ciel, a la sabbia, ij cit ch’a gieugo con la sabbia…
LAURA
Si, ma ti it desmentije che l’autr ani al mar anche stasand sota l’ombrelon el prim dì a l’è vnute un eritema su
tuta la pel e i soma stait quindes dì sarà ‘nt la stanssia ‘d l’albergo!
I soma stait anche lì na sman-a sarà ‘nt la stanssia ‘d l’albergo con mi ch’it masagiava con el bianch d’euv
sbatù!
ARTURO
It vedde? A l’è segn del destin: mi i dev nen andè ‘n vacanssa.
LAURA
E invece no! Ho avuto un’idea meravigliosa, sai dove andiamo?
ARTURO
Nò!
LAURA
Dove abbiamo passato la nòstra prima luna di miele!
ARTURO
A Oropa?!
LAURA
Si! Oh, è stato stupendo. Io ne ricordo ogni momento, tu no?
ARTURO
Si purtròp!
LAURA
Anche tutte le cose che abbiamo fatto?
ARTURO
It voreras dì: che non abbiamo fatto!
LAURA
Oh, io vorrei tanto essere di nuovo là!
ARTURO
Mi nò!
LAURA
Come no? A me è piaciuto tantissimo!
ARTURO
E a mi gnanca ‘n pòch!
LAURA
Ma come non ti è piaciuta la nostra luna di miele?
ARTURO
Nò!
LAURA
Ma perché? Cosa c’era che non andava?
ARTURO
Toa mare! I l’oma fait el viage ‘d nòsse ‘n tre! Perché la toa sgnora mama, madama Jolanda Perotti vedova De Regibus, òltre a decide chila andova i dovijo andè noi an viage ‘d nòsse, i l’oma ‘dcò dovù rabastess-la daprés perché a cà da sola a vorija nen steje! A disija, e im lo ricòrdo benissim: “E mi chi i son el can da goardia?”
LAURA
Ma scusa, povera mamma, ci teneva così tanto che anche noi, andassimo in viaggio di nozze dove era stata lei, con il mio povero papà trent’anni prima. E per di più il destino ha voluto che il nostro matrimonio fosse celebrato lo stesso giorno della decima ricorrenza della dipartita di mio papà, quindi si può dire che abbiamo fatto la luna di miele…
ARTURO
…con la befana e con el mòrt!
LAURA
Arturo!!! Dicevo che abbiamo fatto la luna di miele…
ARTURO
…a la memòria del caro estinto!
LAURA
Bravo! It vedde che s’it veule it capisse! Ti ricòrdi? Era così contenta la mamma…
ARTURO
Ah! Alora a l’è per lòn ch’a l’ha fame gavè le scarpe e ij causset e a l’ha obligame a marcè da l’intrada fin-a andrinta el santuari tut ansima a la giaira an ginojon, e quand i son rivà andrinta i l’avija ij ginoj ch’a sagnavo e i riessija pì nen a tireme su! Meno male ch’a son rivaje doi ch’a l’han pijame un da na part e l’aut da l’autra e a l’han portame via ‘d peis. E toa mare tuta trulla ch’a-j basava ‘l cordon al frà!
LAURA
Arturo! Basta per piacere!!!
ARTURO
Nò, a basta nen, perché mi i son finì a l’ospidal andova a l’han dame dodes pont per ginoj perché a-j’ero tuti e doi sgarognà!
LAURA
E anche lì i soma fasse na sman-a ‘d convalescenssa sarà ‘nt na stanssia d’albergo!
ARTURO
It vedde? It vedde? A l’è ‘l mè destin, pì ciair che parej: mi i devo nen andè ‘n vacanssa!
LAURA
E invece nò, torniamo a Oropa e sono sicura che andrà tutto bene e vedrai che stavolta saremo felici io, tu e la mamma.
9
ARTURO
Nò, stavòlta toa mare a sta a cà!!! E peuj mi i veuj nen andè a Oropa, am pias nen! Mi, i veuj andè al mar!
LAURA
Ecco it vedde, it ses sempre ‘l sòlit! It cambie mai! Sei un tiranno…
ARTURO
Còsa?
LAURA
Un tiranno, indisponente, noioso e abitudinario!!!
ARTURO
Ah si?! I j’era mai ancorzum-ne.
LAURA
E anche cafone!
ARTURO
A l’è vera, it l’has rason! I l’avrija mai dovute marijè!
LAURA
Ma còsa dici?
ARTURO
I lo disija per ti! Na fija bela e grassiosa come ti a l’avrija mai dovù marijè un “cappone” come
mi!
LAURA
Un… cosa?
ARTURO
Un cappone! It l’has dilo ti, prima.
LAURA
Cafone! Ho detto cafone! Vedi? Sei anche ignorante! Aveva ragione la mamma!
ARTURO
A l’è vera i son mach un pisquano.
LAURA
Ma no, Arturo, it ses nen un pisquano…
ARTURO
Oh, si ,si! Ecome! I son un pisquano e i lo sai bin. E mi it veuj bin ant un-a manera… ant un-a manera… pisquan-a!
LAURA
Ma io adoro essere amata in una maniera… pisquan-a!
ARTURO
Oh nò! Mi i vorerija podej-te vorej bin ant un-a manera diversa, pì brilanta, pì come… “la ligera”!…
LAURA
Ma Arturo, mi it veuj bin pròpe perché it ses nen come “la ligera”. Per questo ti ho sposato.
ARTURO
It lo sas, i son sempre ciamame perché it l’has marijame? Adess i lo sai: perché i son nen come “la ligera”. Grassie! It ses un’amisa… e se ognuno fosse amato per ciò che è e non per ciò che non è, è come se non fosse amato per ciò che non è, ma per ciò che è!
LAURA
Quando hai di questi turbamenti psicotici non ti sopporto! E poi quando ti metti una cosa in testa è molto difficile volerti bene comunque!
ARTURO
Ecco, it vedde, tre an ‘d matrimòni e ‘t sas gnanca ti se ‘t em veule bin! Certo che se i je smijejssa ‘n pòch ed pì alla “ligera”…
LAURA
Se ‘t nòmine ancora na vòlta Giorgio…
ARTURO
…e chi a l’è Giorgio…
LAURA
Uff! Lo sai… il mio primo…
ARTURO
Ah già, ch’as ciama Giòrs…
LAURA
Se ‘t lo nòmine ancora na vòlta i seurto da costa stanssia e ‘t mòlo per sempre…
ARTURO
E ‘t farije bin! Ti ‘t ses nen malavia, ti ‘t l’has nen la varicella. Va e… dismorati, e lassia che io muoia solo e abbandonato in questa triste e misera stanssita…
LAURA
E mol-la ‘d dì ‘d gavade! Io volevo solo divertirmi insieme a te. (ANDANDO ALLA PORTA-FINESTRA E INDICANDO FUORI) Volevo scalare quella montagna con te.
ARTURO
(RAGGIUNGENDOLA) Cola?
LAURA
Quella lì!
ARTURO
A pè?
LAURA
Nò! An bicicletta!
ARTURO
Ma ‘t ses mata? It s-ciaire nen come a rampija?
10
LAURA
Uff!
ARTURO
E peuj lassù a dev fè na freid da s-giaf!
LAURA
E invece è meraviglioso! (INDICANDO) Ma guarda: il ghiacciaio da cui si vede sorgere il sole, la baita dove si passa la notte e dove si fa colazione con la polenta, le tome, e i fagioli cotti al forno con le cotiche di maiale…
ARTURO
… e ‘n mes stop, nò?!
LAURA
Ah, quanti bei ricordi!
ARTURO
(SOSPETTOSO) Perché? Ti ‘t ses già staje là?
LAURA
(TITUBANTE) Eh… Ehm !… Si. Non te l’avevo detto ?
ARTURO
Nò! E… con chi ‘t ses vnuje?
LAURA
(C.S) Eh… ehm!… con la mamma.
ARTURO
(RIDENDO) Ah! Ah! Ah! A sarija pròpe piasume vedd-la col roclò ed toa mare rampijesse fin-a là senssa rotolè giù! O i l’eve portala a spala? Ah! Ah! Ah!…
LAURA
Ci è andata da sola e senza scapicollarsi!
ARTURO
E senssa còsa?…
LAURA
Scapicollarsi!
ARTURO
Come?
LAURA
Rompersi l’osso del collo!
ARTURO
Ah si? Ah! Ah! E comunque a l’è nen dit che se a l’è rampijasse toa mare fin-a la senssa scapi… sca… sca… sca… s-ciapesse l’òs del còl i debia rampijeme ‘dcò mi e s-ciapem-lo!
LAURA
Ecco! Lo vedi come sei? Non hai per niente il senso dell’avventura. Giorgio, invece, era sempre pronto a provare esperienze nuove.
ARTURO
Edzoratut a provè ‘d fomne neuve! An fond a l’era ‘n bandor chiel, pa na patamòla come mi, at lassava sempre sola come ‘n can.
LAURA
Beh, quand i soma stait si am lassava certo nen da sola. A l’avija nen la varicella, chiel!
ARTURO
Ah! Ma alora a l’è con Giòrs ch’it ses vnuva si?
LAURA
Eh… Ehm! … i l’avija nen dit-lo?
ARTURO
Nò, it l’has dime ch’it ses vnuva si mach con toa mare!
LAURA
E beh ci sono venuta con la mamma e con… Giorgio…
ARTURO
Ah! Perché toa mare già ‘ntlora a rompija le ba…
LAURA
(TERGIVERSANDO) Vuoi misurarti la febbre? Caro?
ARTURO
Adess i l’hai nen veuja! E… còsa it fasije si, con Giòrs?
LAURA
(MIMA DI SCIARE)
ARTURO
E còsa a sarija? (MIMA ANCHE LUI)
LAURA
Sciavamo. E’ ora di misurare la febbre, tesoro.
ARTURO
Nò a l’è nen ora e ciam-me nen tesoro. E quand a l’è ch’it ses vnuva si con… Giòrs?
LAURA
Dopo!
ARTURO
Dòpo còsa?
LAURA
Dopo… il matrimonio.
ARTURO
Mach dopo?
11
LAURA
Si. Su coraggio misurati la febbre adesso…
ARTURO
Laura, it ses pa vnuva si an viage ‘d nòsse con… Giòrs?
LAURA
Eh… Ehm… si!
ARTURO
An cost albergo?
LAURA
Eh… si!
ARTURO
E magara anche an costa stanssia?
LAURA
Nò!
ARTURO
Nò? E andova a l’avijo butave?
LAURA
Nell’appartamento nuziale, naturalmente!
ARTURO
Uhm! L‘appartamento nuziale?
LAURA
Eh… si!
ARTURO
Nò! E magara con toa mare ch’a dormija a ij pè del let a fè la goardia.
LAURA
Ma era diverso sai? C’era un’altra gestione allora…
ARTURO
Ah! Adess i capisso! Ansi i capisso gnente, a l’è tròp complicà! Ma alora, la montagna, la baita, la polenta, ij faseuj, ij pet… tut con “la ligera”?
LAURA
Si… e la mamma.
ARTURO
Ah! Ma tut son a l’è teribil: portè ‘l tò second marì in una seconda luna di miele nello stesso albergo dove passato la prima luna di miele con il tuo primo marito…. Aaahhh!!!…
hai
LAURA
Ma no, Arturo, fa nen parej, non è come pensi, io ho passato qui un periodo stupendo con Giorgio, e volevo passarlo anche con te…
ARTURO
Per peuj paragoneme a chiel, pas dòp pas, basin dòpo basin, chiel un bandor e mi quaj vòlta ch’i faso cilecca… per peuj andeje a contè tut a cola strega ‘d toa mare, e rije a le mie spale! Dilo, ch’a l’è parej, dilo! Ah! Laura come it l’has podù feme sòn?…
LAURA
Ma no, Arturo, non è come credi…
ARTURO
Ah nò, nò! A venta andè via subit da sì, subit! Ven, andoma!… Un moment, a propòsit ed toa mare, gav-me ancora na nata: a l’è pa per caso Giòrs ch’a l’è portas-la an spala fin-a ‘ns la ponta ‘d la montagna?
LAURA
Eeeh!… (ANNUENDO CON LA TESTA) Uhm! Uhm!…
ARTURO
E stavòlta i l’avrija dovù… mi… hoep?
LAURA
(ANNUISCE) Uhm!…
ARTURO
Meno male che stavòlta a l’è staita a cà! Grassie Nossgnor! E se peuj anche toa mare a mangia ij faseuj con le cone… Uhm! I veuj gnanca imaginelo!… Dai, ven, andoma… andoma!…
SCENA 4^
Jolanda e detti
JOLANDA
(E’ LA MADRE DI LAURA. E’ VESTITA A LUTTO BUFFAMENTE CON UN CAPPELLO. SPALANCANDO LA PORTA CHE VA A SBATTERE SUL NASO DI ARTURO E RIMANENDO SULLA SOGLIA) Laura!!!
LAURA
Mamma!
JOLANDA
(ANDANDOLE INCONTRO) Oh cita, giòja cara… ma fate vedde…
LAURA
Come mai qui? Vestita così, poi…?
JOLANDA
I son subit precipitame, come i l’hai savù ‘d la desgrassia!…
LAURA
Ma che desgrassia, mama?
JOLANDA
Ma come che desgrassia?… lì ‘d tò còso, tò òmo Gerlando…
12
LAURA
Arturo mama!
JOLANDA
Ah, già! Si, Arturo… Ma conta, cita, conta come a l’è andaita…
LAURA
Sent mama…
JOLANDA
Oh, nò! Ma fate vedde, giòja, cara oh, come ch’it ses smòrta!…
LAURA
Ma mamma…
JOLANDA
E si, i lo sai, i lo sai giòja, a son còse ch’a segno coste, ed ferije che mach con el temp as rimargino… con el temp tut a passa, it vedras che da si doe ò tre ore it ricorderas gnanca pì chi a l’era lì, Giaco…
LAURA
Arturo, mamma!…
JOLANDA
Ah già, Arturo! Si ansoma cola meza caussa lì!
ARTURO
Ouh! Ch’a goarda ch’i son ancora si, né?!
JOLANDA
Come ancora si? Ma a l’è nen mòrt?!
ARTURO
Mi? (FACENDO LE CORNA) Teh! Ch’a s-ciòpa chila!
JOLANDA
Còsa?! E chiel a l’ha fame fè tut es viage per trovela ancora viv? (RINCORRENDOLO E PICCHIANDOLO CON LA BORSETTA) Ma ‘s vergògna nen brut, insolent, vilan, fingard, maleducà…
ARTURO
(PARANDOSI E SCAPPANDO) Nò! Nò! Nò! Laura ven a pijè toa mare, ch’a veul masseme chila!…
LAURA
Ma nò, mama, fòrse it l’has capì mal, mi per telefono i l’hai dite ch’a l’è pijasse la varicella, nen ch’a l’era moribond.
JOLANDA
La varicella?! A la soa età? Grand come la fam e as pija ancora la varicella? As vergògna nen? Ma come a l’è permettuse brut, vilan, gram, ‘d feje pijè ne sbaruv parej a mia cita, per avej mach pijà la varicella?!... A la ved nen come a l’è smòrta?
ARTURO
(PARANDOSI E SCAPPANDO) Nò! Nò! Nò! Laura! Pija toa mare, grop-la da quaj part!
LAURA
Basta mamma!
JOLANDA
A l’è chiel-lì che mach a goardelo am fa andè ‘n bestia!
ARTURO
A l’è chila ch’a l’è na bestia grama! (LA GUARDA) Ma come a l’è vestisse? A smija ‘n cornajass!
JOLANDA
(FA PER AVVENTARSI SU ARTURO) Uhm! Ch’a goarda che mi…
LAURA
(FERMANDOLA) Nò, mamma!
ARTURO
E cola zanzariera lì davanti a peul anche gavela, i soma a dicember, a-j son ancora nen le mosche, ij moscon e ij tavan ch’a giro d’antorn a le buse!
JOLANDA
Adess basta!
LAURA
Mamma!
JOLANDA
(AVVENTANDOSI CONTRO ARTURO) Mi ij sopòrto tut…
ARTURO
…i i dirija nen!
JOLANDA
Ma sòn a supera ògni limite e bele malavi i buto nen tant a moleje doi scopass!
ARTURO
(LA FERMA) Alt! Ch’am ven-a nen tant davsin, ch’i podrija tachej-la ‘dcò a chila la varicella!
JOLANDA
A-j piaserija! Ma am despias tant per chiel, a casca mal. Mi i l’hai già fala, a so temp quand a l’era ora,
da cita!
ARTURO
Alora a l’ha fala ansema a Garibaldi!
JOLANDA
(FA UN GESTO DI STIZZA) Ah!
LAURA
Anche ti, Arturo, chit-la lì adess!…
ARTURO
Va bin, va bin, depongo le armi! (SI GRATTA DI NUOVO CONTRO UNO STIPITE)
13
JOLANDA
(GUARDANDOLA SCHIFATA) Uhm!… Ma come ch’a fa a gratesse, grossè, volgar, plebeo!…
ARTURO
Comunque a veul dì che se chila la varicella a l’ha già fala per feje piasì, la pròssima vòlta sempre ch’a l’abia già nen fala, i cercherai ‘d pijè la rogna!
JOLANDA
Perché?
ARTURO
Perché, se i la taco as grata ‘dcò chila!
LAURA
Arturo!
JOLANDA
Lass-lo perde it vedde nen a l’è mach un maleducà! As n’ancala fin-a a presentesse davanti a mi an pigiama.
ARTURO
Ch’a goarda che s’a veul i buto nen tant a gavem-lo!
LAURA
Arturo!
ARTURO
Tant as sbaruva pa, a l’è pa pì na teta! E peuj a l’avrà vist pì d’òmo patanù chila che madama Pompadour!!!
JOLANDA
Che maleducà! Che maleducà! I l’hai nen ed paròle!…
ARTURO
Eccò, brava, ch’a staga ciuto!
JOLANDA
(A LAURA) Mi i sai nen còsa ch’a sia tacate d’andè a marijè n’afè parej, un pastissè…
ARTURO
Si, comunque i faso notè che mi i son nen un pastissè qualsiasi, perché la mia ditta a produv mach ed prodotti d’alta arte dolciaria. Ant la mia ditta as produv ed tut: da le galette a-ij savojard, da le bignole a-ij wafers.
JOLANDA
E peuj a n’ha sempre un-a, a l’è sempre malavi, e na vòlta l’anfreidor, na vòlta la varicella, e na vòlta la caussinera e na vòlta la pecòla…
ARTURO
Cola magara a l’ha chila!…
JOLANDA
Giorgio, anvece si, ch’a meritava, si ch’a l’era ‘n bel òmo: grand, bel, risolin… anvece chiel a l’è cit, gras e brut!
ARTURO
Meno male che si l’oma “la bella utero”!
LAURA
“Otero”, Arturo “la bella Otero”!
ARTURO
Ma si tant a l’è istess!
JOLANDA
Giorgio quand a vnisija a troveme a l’è mai permettuse ‘d presentesse a man veuide. A l’avija sempre ‘n pensè gentil per mi, am portava sempre ‘n cit cadeau.
ARTURO
Còsa a-j portava?
LAURA
Un cadeau!…un pensiero, un presente, un regalino.
ARTURO
E beh? Anche mi quand i vado da chila i pòrto sempre quajcòsa: un pachet ed torcet, un chilo ‘d biciolan, na scatola ‘d paste ‘d melia…
JOLANDA
Perché a sa che i mangio nen!
ARTURO
Ma mi je pòrto perché a-j mangia.
JOLANDA
Ma s’i l’hai ‘l diabete!
ARTURO
Aponto!
JOLANDA
A lo sa còsa ch’a l’è chiel?
ARTURO
Nò! I spetava chila ch’am lo disejssa!
LAURA
Mamma! Arturo!
JOLANDA
A l’è mach un babacio!
LAURA
Mamma!
ARTURO
E chila a l’è na piatola!
LAURA
Arturo!
14
JOLANDA
E chiel un bon a gnente!
LAURA
Mamma!
ARTURO
E chila na stracabale!
LAURA
Arturo! (COMINCIA UNA CONFUSIONE GENERALE DOVE TUTTI SI PARLANO SOPRA)
SCENA 5^
Victor e detti
VICTOR
(E’ IL DIRETTORE DELL’ALBERGO E’ DI BELL’ASPETTO, ELEGANTE, RAFFINATO E DAI MODI CORTESI. DOPO AVER BUSSATO ALLA PORTA DELLA CAMERA PER DUE VOLTE DURANTE LA CONFUSIONE E NON AVENDO AVUTO RISPOSTA E’ ENTRATO DIRETTAMENTE NELLA CAMERA PORTANDOSI ALLE SPALLE DI ARTURO, TOSSICCHIA) Ehm!… Ehm!… (NESSUNO LO SENTE. TOCCA ARTURO SU UNA SPALLA) Bonjour monsieur!
ARTURO
(NON CALCOLANDOLO MINIMAMENTE) Eh? Cerea! (CONTINUANDO A LITIGARE CON JOLANDA) A l’ha capì a dev ciapè d’aria…
VICTOR
Pardon, excusez moi, il signore voleva vedermi?
ARTURO
Mi nò! (A JOLANDA) E chila ch’am fasa el piasì adess…
VICTOR
No? Giù, mi hanno detto che voleva vedermi…
ARTURO
E bin se a l’han dij-lo a son sbagliasse, mi i veuj vedde gnun! Adess per piasì ch’a vada ch’i dovoma finì na discussion… (A JOLANDA) Alora a l’ha capì?…
VICTOR
E’ proprio sicuro, monsieur, che non voleva vedermi?…
ARTURO
I l’hai dije ‘d nòòò!!! I veuj vedde gnun! I l’hai la varicellaaa!!!
VICTOR
Oui, lo so e me ne dolgo. Ma ciò non impedisce affatto al monsieur che volesse vedermi.
ARTURO
Ch’a senta, i lo diso ancora un-a vòlta: i son malavi, i veuj stè tranquil, i veuj vedde gnun, i l’hai ‘n diav per cavej i sai nen perché ma a l’han relegame ‘n costa soffia ch’am pias nen, a-j’era na cambrera spagneula ch’a capija ‘n tubo ‘d gnente, i l’hai mandà a ciamè ‘l diretor per lamenteme, a riva pì nen, i sai nen s’a l’è perdusse, come se a basteissa nen a l’è ‘dcò rivaje mia suocera che ‘n quanto a pistè ij ghitarin a j’è gnun ch’a la bat, quindi se chiel a l’è vnù per feme girè le bale i la prego ‘d girè ij garet e feme ‘l piasì d’andes-ne cortesement fòra dij ciap!!!
LAURA
(PORTANDOSI VICINO AD ARTURO CON FINTA DISINVOLTURA) Arturo!… (PIANO MANGIANDOSI LE PAROLE)…Goarda che forse chiel-lì a l’è ‘l diretor…
ARTURO
Eh?
LAURA
(C.S.) Goarda che fòrse a l’è ‘l diretor…
ARTURO
Còsa ‘t dise?
LAURA
(FORTE) Fòrse a l’è ‘l diretor!!!
ARTURO
(STUPITO) Chiel-sì?
LAURA
Si!
ARTURO
(A VICTOR) Ch’a scusa… ma chiel… a sarija… el diretor?…
VICTOR
Oui, moi je suis le directeur, sono… il direttore.
JOLANDA
(TRA SE) Che figura !
ARTURO
Oh! Ma ch’am scusa… tant…
VICTOR
Pas de quoi… pas de quoi…
ARTURO
I l’avija pijala per un cretin qualsiasi…
LAURA
Arturo!…
ARTURO
Si ansoma ‘n badòla ‘d passage!… Diretor i son pròpe verament tant, tant, tant mortificà! (SI INGINOCCHIA)
15
VICTOR ARTURO VICTOR JOLANDA ARTURO VICTOR LAURA VICTOR LAURA VICTOR LAURA VICTOR LAURA VICTOR ARTURO JOLANDA ARTURO JOLANDA ARTURO JOLANDA ARTURO JOLANDA ARTURO JOLANDA ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO
Ma cosa fa ? Si alzi, non è il caso… il n’y a pas d’importance, non importa. Io sono dotato di un senso
dell’umorismo quasi britannico. Regardez, guardi: riesco a ridere anche di me stesso. Ah! Ah!
(A LAURA) Come ch’a rij mal! Ehm… diretor i peudo presenteje mia signora?…
Mais naturelment!…
(ANDANDO VERSO VICTOR TENDENDO LA MANO) Onoratissima !…
(SPINGENDOLA VIA) Còsa ch’a veul chila? Ch’as gava da ‘n mes… (A VICTOR) Ch’a scusa ma a l’è meza
gabia… (INDICANDO LAURA) Ecco chila a l’è mia madamin…
(FACENDO IL BACIAMANO A LAURA) Enchantè madame, vous etes très charmante.
Merci.
Moi je suis a votre disposition pour tous votre desirs.
Merci. Vous etes bien aimable.
Mais vous parlè francais ?
Un petit peu.
Mais non, vous parlez très bien.
Trouvez-vous ?
Mais oui ! (I DUE PARLOTTANO TRA LORO)
(INGELOSITO) Ma còsa ch’a fan?
A s-ciaira nen? Socializzano!
Còsa a l’è?
Conversano amabilmente!
Còsa ch’a fan?
A ciaciaro!
Ah si? Ma a mi am pias pròpe gnente sossì, adess i penso mi! (PRENDE L’OMBRELLO E FA PER ANDARE
VERSO VICTOR E LAURA)
Còsa ch’a fa ch’a ven-a si, ch’a-j lassa stè!
Ch’am lassa andè ò i dago na parapieuvà ‘ns la testassa!
Houff!
(AFFERRANDO VICTOR PER UN BRACCIO CON IL MANICO DELL’OMBRELLO) Ch’a senta chiel, i son mi
ch’i l’hai da parleje, nen mia fomna…
Tres bien, mi dica…
I l’hai mandalo a ciamè per dije che mi ‘m na vado da cost albergo.
Allez-vous? Mais pourquoi, non si trova bene qui ?
Per gnente !
Tres bien! E, où, allez-vous ?
Eh ?
Où allez-vous ?
Còsa ch’a dis ?
Dove andrà?
Ant un autr albergo! A-j’è pa mach el so ambelessì.
16
VICTOR ARTURO LAURA VICTOR JOLANDA ARTURO VICTOR ARTURO LAURA ARTURO VICTOR LAURA JOLANDA ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO LAURA VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO LAURA JOLANDA VICTOR ARTURO
Tres bien, ma lei ha la varicella.
Ebin?
A l’ha rason el diretor, Arturo. (GALANTE) E poi è tanto gentile a permetterti di rimanere qui. (AD ARTURO)
Brulichi semplicemente di germi!
Mais oui! Se va via da quest’albergo, dovrà andare all’ospedale. Non ci sarà nessun altro albergo disposto ad
ospitarla nelle sue condizioni.
Ch’a-j daga da ment al diretor…
Ma còsa ch’a veul chila? Ch’a staga ciuto! Gnun a l’ha dije ‘d parlè! (A VICTOR) Mi i preferisso l’ospidal!
Non credo che lei preferirebbe l’ospedale…
I lo preferisso a… cost cess!!!
Arturo, it ricòrde pì nen Carmen, soa nòna… le gambe, ij brass, i cavej, l’ocios… tanti entrano pochi escono…
Ah già a l’è veras, la nònas ed chila-las… am na fa gnente, i vado l’istess a l’ospidal!…
Chiamo l’ambulanza?…
Arturo pensije da bin…
Ma si ch’a-j pensa da bin, pa vera diretor…
A veul stè ciuto chila!
Alors, qu’est-ce que je dois faire?
Prego ?
Cosa devo fare ?
(A VICTOR) Ch’a lassa perde l’ambulanssa! Im na torno subit a cà. Andova a son ij mè vestì?
Non ci sono.
I n’avija na valis pien-a!
Li ho mandati a sterilizzare.
Tutti?
Tutti!
Anche mudande, causset… la pansera?…
Anche quelli!
E adess còsa ch’im buto a seurte? (AGITANDO LA CAMICIA DA NOTTE) I peudo pa seurte parej!
Agit-te nen, Arturo, prima o poi te li riportano!
Impossible, madame. Ci vogliono parecchi giorni per la sterilizzazione, disinfestazione e derattizzazione.
Ch’a goarda ch’i stago nen ant un-a stala!
Mi spiace, ma è la prassi.
I l’hai capì! (A VICTOR) Ch’as despeuja!
Arturo!
Ma a l’è mat?
Comment?
Nò, nen doman, adess! Ch’as despeuja, ch’as despantanuva, ch’as gava tut!
17
VICTOR
Mais pourquoi?
ARTURO
Pourquoi, pourquoi ? Pourquoi dui a fa nen trois ! Perchè vist che ij mè vestì a l’ha mandaje a disinfestè mi i vado via con ij sò !!! (A JOLANDA) Ohi chila, veja, ch’a-j daga na man si al pinguino a despeujesse,… ch’as desgagia…
JOLANDA
Ma mi…
LAURA
Ma Artu…
ARTURO
Ciuto! Pòche ciance, veja! Ch’a-j gava le braje, fòrssa!
VICTOR
Mais, il n’est pas possible monsieur, all’ospedale gliene daranno di puliti.
ARTURO
Ma mi i vado nen a l’ospidal!!! I l’hai cambià idea!
VICTOR
Anch’io ho cambiato idea: lei andrà in ospedale. Si metta nei miei panni…
ARTURO
A l’è lòn ch’i vorija, ma se as je gava nen…
VICTOR
Cosa direbbero i clienti dell’albergo se venissero a sapere della presenza di un malato di varicella?
JOLANDA
El diretor a l’ha rason. Se mi i fussa ‘na clienta ‘d l’albergo i sarija la prima a lamenteme!
ARTURO
Ma sicome a l’è nen na clienta: ch’a staga ciuto!
VICTOR
Per di più, abbiamo con noi per la settimana bianca, una colonia di 25 collegiali svizzere, accompagnate dalla loro istitutrice teutonica Fraulen Margareta Von Barbisen, e chissà cosa penserebbero se la vedessero scorazzare in giro per l’albergo in camicia da notte?
ARTURO
A penserijo ch’a l’è ‘n bel vedde! Ch’a l’han mai vist un omocio parej!
VICTOR
(ALZANDO LA CORNETTA DEL CITOFONO) Faccio chiamare l’ambulanza.
ARTURO
Tant mi i bogio nen da si! Mi im faso nen sbate fòra da na barbisa qualunque!…
VICTOR
Margareta von… Barbisen!
ARTURO
Si, va bin chila-lì! Se pròpe a veul mandè quajdun a l’ospidal ch’a-j manda lì, la veja, parej ‘s la gavoma da ij pè!
LAURA
(A VICTOR CIVETTUOLA) Scusi tanto signor direttore, mio marito è un po’ nervoso. Forse si è espresso in maniera poco chiara, lui, voleva solamente chiedergli se lei fosse così gentile da consentirgli di rimanere qui, in questa camera, lontano da tutti, così nessuno si accorgerà neppure della sua esistenza. E lui, mio marito, si impegnerebbe a non mettere piedi fuori di qui, Pa vera Arturo?
ARTURO
Nò!
LAURA
Arturo!!!
ARTURO
E va bin i seurto nen da si!
LAURA
Ecco fatto signor direttore. Adesso può rimanere?
VICTOR
Se me lo chiede così…, certamente, madame, (LE BACIA LA MANO) è una mia debolezza…
JOLANDA
(A ARTURO) A l’ha vist come ch’as fa?
ARTURO
Ma ch’a la mòla lì!
VICTOR
J’adore les femmes très charmantes… (LE BACIA DI NUOVO LA MANO)
LAURA
Merci beaucoup, monsieur le directeur…
VICTOR
Pas de quoi, madame… (BUSSANO ALLA PORTA)
TUTTI
Avanti!!!
TUTTTI
(CONFUSAMENTE) Prego! Nò chiel! Nò, nò, chiel, ecc.
TUTTI
Avanti!!!
18
SCENA 6^
Carmen e detti
CARMEN
(ENTRANDO AGITATA) Senor director, senor director es sucedida unas cossa muy grave, muy tremienda, muy terrible, muy dolorossa!
LAURA
Cosa sarà successo?
JOLANDA
Còsa a l’è capitaje?
ARTURO
A l’avrà pijà feu ‘l giasse ‘n ponta ‘d cola montagna là!
CARMEN
Abajo, de sotos, en l’entrada està unos otro malado de varicella que vagabunda en piyama co unos giornales sotos el braccios…
VICTOR
Mais comment c’est possible de dans mon hotel? Moi je ne comprend pas ! Deux cases de varicella ?
CARMEN
Senor director, pero està unas cossa muy grave, muy tremienda, muy terrible, muy dolorossa…
ARTURO
I l’eve capì a-j ‘è un’autra còssa dolorossa: a-j’è la forestale a l’è scapaje na renna a Babbo Natale a son ancamin ch’a la cerco, (A JOLANDA) a son vnù a pijela!
LAURA
Arturo!
JOLANDA
Ch’as fasa furb cretin!!!
CARMEN
El dotor ha dicho a la senora von Barbisen que en esto albergo estan dos casos de varicella, unos d’abajo y l’otro en soffitas, e la senora von Barbisen quiere smamarse co todos los veinte y cinco los muchachitas!!!
VICTOR
C’est terrible. Prima una varicella, adesso due! Vites, vites… dovete andarvene, subito…
ARTURO
Ma prima a l’ha dit ch’i podija restè…
VICTOR
Prima si, ma adesso no! Se fraulen Margareta von Barbisen se ne va con le collegiali avrei ventisei camere vuote! Comprenez-vous? Moi je serais ruvinè!
ARTURO
Come ?
VICTOR
I sarija ruvinà !
ARTURO
(A LAURA) It vedde, quand as scauda a parla anche piemonteis !… Eh, nò! S’i vado an ospidal i son ruvinà!
VICTOR
Je m’anfoute! Rovinato o nò, si prepari a traslocare. Adesso non ho tempo di stare qua a ciarlare con lei, devo andare giù a individuare subito l’altro infetto (PARLOTTA CON CARMEN)
JOLANDA
Oh! Ansoma basta mi i na peudo pì ‘d tuta sta stòria! I son straca, i veuj riposeme!
ARTURO
Eccò brava ch’as gava da ij pè!
JOLANDA
I parlo nen con chiel! Giòja, cara, cita, andova a son ij tò alloggiamenti?
LAURA
Al secondo piano! Speta it faso compagnè dal diretor. (A VICTOR) Signor direttore…
CARMEN
(ESCE)
VICTOR
Oui, madame…
LAURA
Mi scusi se la disturbo in questo infelice momento, ma mentre scende sarebbe così gentile da accompagnare la mia mamma alla camera 208?
VICTOR
Mais, certainement madames, avec beaucoup de plaisir! Chaque votre desir c’est un ordre pour moi !
LAURA
Merci.
ARTURO
(A VICTOR) S’am scota mi a la campa giù da la tromba ‘d le scale!
VICTOR
(A JOLANDA) Alors madames nous allons?…
JOLANDA
(CERIMONIOSA) Oh direttore, è un piacere immenso essere scortata da lei…
VICTOR
Pas de riens… allora scendiamo?
19
JOLANDA
In ascensore ?
VICTOR
Nò, per le scale!
JOLANDA
Oh!… mi prende in braccio?
VICTOR
(FACENDOLA USCIRE) Ehm!… per di qua madame…
JOLANDA
(USCENDO SEGUITA DA VICTOR) C’è molta strada da fare?…
LAURA
E adesso, còsa facciamo Arturo?
ARTURO
Mah?!… Ti sai nen, ma mi i speto l’ambulanssa ch’a ven-a a pijeme! Laura, s’i seurto pì nen viv da l’ospidal a sarà na fortun-a per ti e… toa mare!
LAURA
Oh nò, Arturo non dire cosi! Io non rimarrò qui inerme ad attendere la tua misera fine! Qualcosa farò! Non so cosa, ma qualcosa farò!
ARTURO
Ah si? Alora fòrse i soma ancora ‘n temp. Laura lesta corije dapres al diretor, corije dapres e…cerca ‘d convinc-lo a feme stè si.
LAURA
(METTENDOSI SULL’ATTENTI) Agli ordini signor capitano!
ARTURO
Riposo soldato!
LAURA
Arturo?
ARTURO
Si?
LAURA
(BATTENDOGLI UNA PACCA SULLA SPALLA) Su con la vita! (P.P.)
ARTURO
(CON UN FIL DI VOCE) A l’è na paròla! Ah, Laura?
LAURA
Si?
ARTURO
Mentre ch’it vade: assicurt-te che ‘l diretor a la campa giù dabon da le scale, toa mare!
LAURA
Arturo!!! (ESCE)
SCENA 7^
Arturo solo, poi Giorgio
ARTURO
(RIMASTO SOLO VA VERSO IL LETTO, PRENDE L’OMBRELLO E LO SISTEMA A FIANCO DEL LETTO, TIRA GIU’ LE LENZUOLA APPRESTANDOSI A METTERSI A LETTO. AVVERTE DEI DOLORI ALL’ADDOME E VA NEL BAGNO CHIUDENDOSI LA PORTA ALLE SPALLE)
GIORGIO
(DOPO UNA BREVE PAUSA ENTRA DALLA PORTA DI SINISTRA. INDOSSA UN PIGIAMA VIVACE. HA IN MANO UN GIORNALE. SI GUARDA INTORNO DISGUSTATO. VA VERSO IL LETTO, GETTA SOPRA IL GIORNALE, SI STIRA E SI SFORZA DI TROVARE IL MODO DI GRATTARSI LA SCHIENA, NON CI RIESCE, PRENDE IL GIORNALE, LO ARROTOLA E SE NE SERVE PER GRATTARSI. SI SIEDE SUL LETTO, SI TOGLIE LE PANTOFOLE SCALCIANDOLE E SI INFILA NEL LETTO. PRENDE IL GIORNALE E SI METTE A LEGGERE COPRENDOSI IL VISO)
ARTURO
(RIENTRA DAL BAGNO. VA ALLA PORTA FINESTRA E GUARDA FUORI. POI VA AL LETTO, STA PER METTERSI SOTTO LE LENZUOLA. TIRA VIA LE LENZUOLA E IMPROVVISAMENTE SI ACCORGE DI GIORGIO)
GIORGIO
(LASCIA CADERE IL GIORNALE E VEDE ARTURO)
ARTURO
(BALZA IN PIEDI AFFERRANDO L’OMBRELLO E PUNTANDOLO CONTRO GIORGIO) Alto là! Fermo là! Chi va là? Fermo o sparo!
GIORGIO
Con el paraqua?
ARTURO
Ah, già!…Chi a l’è chiel, còsa ch’a veul, còsa ch’a-j fa ant el mè let?
GIORGIO
El so let?
ARTURO
Si, el mè let, perchè? I j’era ancamin ch’i andasija a cogeme!
GIORGIO
Am despias per chiel, ma chi tardi arriva male alloggia!
ARTURO
Ma prima i j’era mi…
20
GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO
E adess i son mi!
Mi i j’era mach andait da là na minuta…
E a lo sa nen che chi va all’osto perde il posto? A lo san fin-a ij cit.
Ma mi i son nen andait a l’òsto, i son andait al gabinet!
E alora chi va al gabinetto, perde il letto! A-j pias ed pì parej?
A lo sa ch’a l’ha na bela facia ‘d tòla, chiel comunque, mi i lo averto che se a persist a vorej stè si, a l’è
gravemente in pericolo di vita, perché mi i podrija anche…
…spareme con el paraqua?
Nò, pess, tacheje la varicella!
Alora ch’as sagrin-a nen pì che tant: i l’hai edcò mi, la varicella!
Ma alora chiel a l’è l’autr malavi ch’a girava a piede libero per l’albergo! A lo sa che ‘l diretor a l’è ‘ncamin ch’a lo
cerca?
I lo sai a l’è chiel ch’a l’ha mandame si!
E a savrà anche ch’a veul mandene a l’ospidal?
A vorerà mandè chiel a l’ospidal!
Se i vado mi, a dev vnije ‘dcò chiel!
Sbagliato! Mi na stanssia i l’hai, chiel nò.
E che stanssia?
Costa!
Eh nò, costa a l’è la mia!
A l’ha pagala?
Nò!
E mi anvece si!
Eh nò, sòn a l’è nen giust! Un malavi ‘d varicella a dovrija nen tratè parej un autr malavi ‘d varicella!
C’est l’argent qui fait la guerre!
Ambelessì a parlo tuti american !…
A son ij sòld ch’a fan la goera!
Se mi i finisso a l’ospidal, chissà mia fomna come ch’a patirà…
Perché a l’è si ‘dcò chila?
Si! …a mangerà pì nen, a deurmirà pì nen, a…
Ch’a staga tranquil che quajdun ch’a la fasa gieughe mentre chiel a-j’è nen, a lo treuva!
A l’è pròpe sòn ch’am preòcopa!
Alora a veul dì ch’a l’è bela?
Oh! Bela a l’è dì pòch! A l’è bela, bela, bela come na madòna piturà. A l’è stupenda, magnifica, adorabila,
ancantevola… a l’è un angel.
Ah bin, s’a l’è parej, a peul restè.
Dabon?
Si!
21
ARTURO
Oh grassie, grassie, come i peudo contracambiè? Ah! (PORGENDOGLI LA BORSA DELL’ACQUA CALDA) I peudo euffre?
GIORGIO
Nò, grassie, i l’hai nen da manca ‘d la borsa ‘d l’acqua cauda.
ARTURO
Gnanca mi! (APRENDO LA BORSA DELL’ACQUA CALDA) A l’è mach che mi, con tut el freid ch’a fa si e per nen ch’as n’ancòrsejssa mia fomna, i l’hai stermaje ‘n drinta la branda, ògnitant i na beivo na golà e parej im scaudo, a na veul un cichet?
GIORGIO
(PRENDENDOLA) Ah, beh, s’a l’è parej, un cichet “d’acqua cauda” a peul nen fè che bin! A la salute! (BEVE)
ARTURO
A la soa!
GIORGIO
E pitòst, ch’a disa, soa fomna, adess andova ch’a l’è?
ARTURO
Am piaserija savej-lo ‘dcò mi! I l’hai mandala a parlè con el diretor, a riva pì nen.
GIORGIO
A l’avrà pa molalo?
ARTURO
Ch’a goarda, a l’avrija fait bin! A l’è tuta colpa mia con mia varicella, i l’hai ruvinaje le vacansse ‘d Natal! A lo sa? A chila a-j pias tant sghijè!
GIORGIO
Ah interessant! Ma sghijè an che sens?
ARTURO
Come ‘n che sens? (MIMANDO) Sghijè, parej, ans la fiòca…
GIORGIO
Ah, ans la fiòca! Perché mi i cherdija… a sa anche mi am pias sghijè…
ARTURO
Ma a lo sa che chiel, am ricòrda tant “la ligera”. Anche chiel a sghijava.
GIORGIO
Ma come ch’as permet ed deme ‘d “la ligera” a mi?
ARTURO
Nò, per carità, i sarija mai ancalame, chiel a l’è na person-a così gentila… “la ligera” a l’è mach col lavativ del prim òmo ‘d mia fomna. A sa, noi, ant l’intimità, i lo ciamoma parej… per nen dì ‘d pess.
GIORGIO
E còsa a l’ha fait per meritesse cost apelativ?
ARTURO
Pa gnente ‘d fòravia, a l’ha marijala, a l’ha mangiaje tuti ij sold, e l’ha piantala lì quat a gnun!
GIORGIO
Che bastard!
ARTURO
A ved, a ved che anche chiel a ancamin-a a pensela come mi e mia fomna!…
GIORGIO
Ma i l’eve tute le rason ed pensela parej, chiel e soa fomna…
ARTURO
Alora a disija che ‘dcò chiel a l’è si per sghijè?…
GIORGIO
Nò, mi i son si per travaj…
ARTURO
Che gener ed travaj?
GIORGIO
Fomne!
ARTURO
Ah, i l’hai capì, a l’è ‘n rapresentant ed prodotti di bellezza…
GIORGIO
Nò! Sono un donnaiolo…
ARTURO
Eh?
GIORGIO
Un donnaiolo!
ARTURO
Ma donnaiolo an che sens?
GIORGIO
Ant el sens ed donnaiolo, I coro darè a le fomne!
ARTURO
Ah! (RIMANE PERPLESSO)
GIORGIO
Quajcòsa ch’a va nen?
ARTURO
Ma a lo sa che pì i lo goardo e pì am ricòrda “la ligera”?
GIORGIO
Per piasì, ch’a ansista nen…
22
ARTURO
Nò, nò! Ma a l’è che… ma?!…(FA PER GRATTARSI MA NON RIESCE AD ARRIVARE NEL PUNTO CHE GLI PRUDE NELLA SCHIENA)
GIORGIO
(OSSERVANDOLO) A val nen la pen-a sforsesse tant per gratesse… (ARROTOLANDO E PORGENDOGLI IL GIORNALE) Ch’a preuva con sòn. (GLI FA VEDERE) Parej! A riva ‘nt tuti ij canton.
ARTURO
(PRENDE IL GIORNALE E SI GRATTA) Uh! Grassie! Ma a l’è na belissima idea! (SI GRATTA COL GIORNALE) Uh che meravija!… (RAVVEDENDOSI) A sarà pà un ed coj giornaj peccaminosi? A sa mia fomna a-j piaserija nen.
GIORGIO
Ch’a senta giovnòt, butoma bin an ciair na còsa: costa a l’è la mia stanssia e per bela che soa fomna a peuda esse, a mi am n’an fa gnente ‘d lòn ch’a-j pias nen.
ARTURO
Certo che chiel come donnaiolo a l’è ‘n pòch baravantan! A-j piaso le fomne, ma ant l’istess temp a l’ha con le fomne!
GIORGIO
A l’è per via ed na bruta esperienssa ch’i l’hai avù con un’esponenta di questo genere di grande interesse e di scarsa intelligenza…
ARTURO
Ssshhht! Ch’am disa gnente, ch’am lassa anduvinè: per via ‘d na fomna!
GIORGIO
Brav, a l’è svicio chiel.
ARTURO
Modestament… certament la dòna sbaglià?
GIORGIO
Disoma pitòst, la fomna sbaglià. I l’hai marijala, l’eror pì gròs ed la mia vita…
ARTURO
A rompija, né?
GIORGIO
A rompija?! A l’era na strega.
ARTURO
Na strega ‘d cole con la ramassa?
GIORGIO
E si ch’a goardo ‘nt la bala ‘d veder! Ma nò, na strega per dì ch’a l’era grama! I parlo peuj nen ed la mare, i veuj sòn, i veuj lòn, prima i son mi…
ARTURO
Ch’am parla nen ed suocere am dis gnente ‘d neuv, che anche mi i son ant l’istessa bagna.
GIORGIO
Bòn, per tajè curt i soma stait sposà n’ani e peuj a l’ha molame lì quat a gnun.
ARTURO
Ohmmi pòvr om, come ch’am despias! A dev esse stait tant doloros per chiel…
GIORGIO
E ansoma a son còse ch’a lasso la marca, ma la vita a va avanti e per fortun-a ‘l mond a l’è pien ed… fomne !
ARTURO
E la strega… pardon, soa fomna che fin ch’a l’ha fait?
GIORGIO
E chi a lo sa?… Magara a l’ha marijà un badòla, un trapiass, un pisquano qualunque ch’a sarà gnanca bon a deje lòn ch’a veul quand a l’è ora, e a passerà le giornà a bajè per la stoffia!
ARTURO
A-j’ha sta bin, parej a ampara cola megera. (PORGE A GIORGIO LA BORSA DELL’ACQUA CALDA) Ancora un cichet per dimenticare?
GIORGIO
Grassie! (BEVE)
ARTURO
Ch’a senta, chiel ch’a l’è esperto ‘d la materia, i podrija ciameje ‘n consej ans un-a facenda personal, dlicà, intima?…
GIORGIO
Ma certo mè car amis, ch’a ven-a si, ch’as cogia! (ARTURO SI CORICA SUL LETTO MENTRE GIORGIO PRENDE UNA SEDIA E SI SIEDE VICINO AL LETTO)… adesso non pensi a nulla…
ARTURO
Si!
GIORGIO
Si rilassi…
ARTURO
Si…
GIORGIO
…liberi la mente
ARTURO
…Si…
GIORGIO
…da qualsiasi pensiero…
23
ARTURO
Si…
GIORGIO
Si è liberato?
ARTURO
Si…
GIORGIO
Bene allora mi dica, mi racconti, mi narri…
ARTURO
Im ricòrdo pì nen! Fòrse i l’hai liberala tròp la ment? Ah si, adess im ricòrdo, ecco: a ved tra mi e mia fomna… le còse… a l’è nen ch’a vado tant bin…
GIORGIO
Si! … continui litigi o disarmonia generale?
ARTURO
Come?
GIORGIO
Continui litigi, i ruse sempre ò una disarmonia generale?
ARTURO
Ma disuma… una fisarmonica generale…
GIORGIO
Disarmonia generale!…
ARTURO
Ecco, si, lolì… a l’ha fame vnì a passè le vacansse ‘d Natal ambelessì per tireme fòra, come a dis chila, da la “roulotte quotidiana”…
GIORGIO
…”routine quotidiana”!…
ARTURO
Ecco, brav, lolì…i dovijo andess-ne a spass su e giù per le montagne, man ant la man, pròpe come a l’avija fait con “la ligera”.
GIORGIO
A l’era già staita si, con chiel?
ARTURO
Si! A l’avijo fait si el viage ‘d nòsse!
GIORGIO
Come tanti. Per esempi anche mi… son vnù si an viage ‘d nòsse!
ARTURO
Con la strega?
GIORGIO
Già, con la strega! E come ch’a sghijava. A l’è l’unica fomna ch’a sia mai rivà an ponta a cola montagna.
ARTURO
Anche mia fomna a dis d’esse rivà fin-a là.
GIORGIO
Oeh mè car, le fomne a na conto tante ‘d bale!
ARTURO
A dis d’essije andaita con “la ligera”
GIORGIO
Eh beh! A podrija anche esse…
ARTURO
E a dis anche d’avej passà la neuit an cola baita.
GIORGIO
Anche sòn a peul esse, ass deurm an cola baita…
ARTURO
E che la matin per colassion a l’han mangià la polenta concia e ij faseuj con le cone.
GIORGIO
E anche son a l’è vera, a fan mach lòn da mangè lassù.
ARTURO
Ma alora a l’è staje dabon lassù?
GIORGIO
Am despias per chiel ma i cherdo pròpe ‘d si.
ARTURO
Aaah!… Basta, basta! I son disperà ch’am giuta monssù
GIORGIO
I vorerija, ma purtròp i sai nen còsa fè… (VEDE LA BORSA DELL’ACQUA CALDA, LA PRENDE E PORGENDOLA AD ARTURO) Ch’a ten-a, ch’a na beiva na stissa, a-j farà bin…
ARTURO
Grassie! (BEVE) Ch’a senta mi i vado na minuta ‘n bagn perché tuta costa agitassion a l’ha desbogiame ‘n pòch… a l’è ciapame ‘n toiron, e ij toiron per mi, a son come le cirese: uno tira l’altro…
GIORGIO
Dòpo ch’a deurba la fnestra!
ARTURO
A-j’è nen. A l’è ‘n cessòt bòrgno! Con permess. (P.P.) Ah! Mentre ch’i son i faso ‘dcò na piorada, un sfògh, con permess… Ah! S‘a doveissa riveje mia fomna a sarija così gentil d’anformela ch’i dividoma la stanssia, magara a-j tira su ‘l moral edcò a chila! (P.P.)
24
GIORGIO |
Ma certament! |
|
ARTURO |
Grassie! |
|
GIORGIO |
Ah! E… come as ciama soa fomna? |
|
ARTURO |
Laura… |
|
GIORGIO |
Laura? |
|
ARTURO |
Si, Laura De Regibus. A dòpo. (ESCE) |
|
SCENA 8^ |
||
Giorgio solo, poi Laura |
||
GIORGIO |
(SALTA GIU’ DAL LETTO SENZA PANTOFOLE) Oh nò! Laura De Regibus! Ma a l’è la mia ex-fomna! Si a |
|
venta fè quajcòsa! Ah, si! (CORRE AL CITOFONO E PRENDE LA CORNETTA) Pronto portineria? Sono il |
||
signor |
della 404 quello della varicella. Pensavo di fermarmi, ma ho avuto un improvviso |
|
contrattempo, devo andare via subito. Mi mandi su i miei vestiti! Come? Li avete mandati a sterilizzare?!… Tra |
||
qualche giorno?!… Allora esca, me ne vada a comprare degli altri!!! |
||
LAURA |
(D.D.) Arturo! Arturo!… |
|
GIORGIO |
(APRE LA PORTA E RICHIUDENDOLA) Come non detto!!! Si a venta scapè. Ma andova? (SI GUARDA |
|
INTORNO) Da sì! (VA ALLA PORTA DEL BAGNO E SPINGE PER APRIRE, MA NON SI APRE) |
||
ARTURO |
(D.D.) Occupato! |
|
GIORGIO |
(TRA SE) Ah già, che si a-j’è col-là dij toiron. (FORTE) Ch’a scusa!… |
|
LAURA |
(D.D.) Arturo! |
|
GIORGIO |
Andoma da sì (VA SUL BALCONE, FA PER SCAVALCARE LA RINGHIERA, MA VEDE CHE L’ALTEZZA E’ |
|
VERTIGINOSA) A l’è tròp aut, s’i vado giù im sbergnaco come na tomatica! (RIENTRA NELLA STANZA) Còsa i |
||
faso adess? (APRE LA PORTA DELLA CAMERA) |
||
LAURA |
(D.D.) Arturo, sono qui! |
|
GIORGIO |
(RICHIUDE LA PORTA) Ohmmi! A l’è si! (CORRE NEL LETTO E VI SI INFILA E SI COPRE FIN SOPRA LA |
|
TESTA) |
||
LAURA |
(ENTRA) Arturo, tesoro, stai tranquillo. E’ tutto sistemato! (VEDE LA PORTA FINESTRA APERTA) Ma Arturo, |
|
ma ‘t ses mat? Stè con la pòrta del pogieul duverta? Rischi anche di prenderti una polmonite! (LA RICHIUDE) |
||
Ecco fatto! (ANDANDO VERSO IL LETTO) C’è solo una cosa: devi dividere la stanza con un’altra persona, non |
||
ti dispiace vero? (GIORGIO SI VOLTA DALL’ALTRA PARTE E LAURA VA DALL’ALTRA PARTE DEL LETTO) |
||
Su, dai, taca nen a fè ‘d le stòrie! A l’è sempre mej che finì a l’ospidal! (GIORGIO SI VOLTA DALL’ALTRO LATO |
||
DEL LETTO E LAURA LO SEGUE) E dai coniglietto, fai il bravo! (GIORGIO SI METTE CORICATO |
||
NORMALMENTE SEMPRE SOTTO LE COPERTE) Oh! Ansoma Arturo, chit-la lì ‘d fè ij caprissi! (SCOPRE |
||
GIORGIO CHE RESTA IMMOBILE, LAURA RESTA ATTONITA, POI LANCIA UN GRIDO) Aaah!!! Giorgio!!! |
||
GIORGIO |
(SENZA MUOVERSI) Ciao Laura come va? Anche ti si? (SI SIEDE SUL LETTO) |
|
LAURA |
A quanto pare non sono la sola! Teh ciapa ligera! (RIFILA A GIORGIO UNO SCHIAFFONE) |
|
GIORGIO |
Ahia! |
|
SCENA 9^ |
||
Arturo e detti |
||
ARTURO |
(RIENTRA DAL BAGNO IN TEMPO PER VEDERE LO SCHIAFFONE DI LAURA A GIORGIO) Ma nò, Laura |
|
còsa ‘t fase? A l’è ‘n mè amis, a l’è na brava person-a. |
||
‘T lo sas ch’a l’è così gentil da feme stè si con chiel. |
||
LAURA |
Ah varda ‘n pòch! |
|
ARTURO |
(A GIORGIO) I son verament tant, tant, tant mortificà, i sai nen còsa a sia passaje per la testa, a sa le fomne a |
|
son un pòch baravantan-e… (A LAURA) Su, dai, da brava ciam-je scusa al monssù… |
||
LAURA |
Nò! |
|
ARTURO |
Dai, ciam-je scusa… |
25
LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO GIORGIO
Nò!
E su, dai… it ciamo per piasì…
Nòòò!
Se ‘t je ciame scusa i vado a deje ‘n basin a toa mare…
Nò!
Cerca ‘d capì anche ti, col monssù lì a l’ha avù na vita infelice, e tut per colpa ‘d na fomna…
Ah si?
Si! Un matrimòni tragich, dòp mach n’ani ch’a j’ero sposà, la fomna a l’ha molalo lì quat a gnun!
Ah, si?
Si, tut sòn a l’è cascaje adòss come ‘n macigno, come ‘n mon, e per digerì costi mon a-j basta nen el
bicarbonato, nòòò! Però a tira avanti l’istess, pòvr òm!
Ah si? E la fomna, a tira avanti ‘dcò chila?
A smija che chila, a sia marijasse con un badòla, un babacio, un pisquano qualsiasi e a baja da la matin a la
seira per la stoffia!
E poi, meno male, che dicono che gli uomini non sono pettegoli.
Ma sòn a l’è nen esse petegoj, a l’è la verità! Pensa a l’ha fin-a dime che soa fomna a l’era na carogna!
(LENTAMENTE SI E’ DI NUOVO NASCOSTO SOTTO LE LENZUOLA)
Ah si?
Si!
E a l’’ha pà per caso anche dite che cola strega ‘d soa fomna i j’era mi?
(RIDACCHIANDO) Eh! Eh! Ti? (A GIORGIO) A l’ha sentù? A l’ha dit che soa fomna a-j’era chi… (A LAURA
CON STUPORE) Come ti?!
Si mi! Pròpe mi! E questo tizio straordinariamente gentile: il tuo nuovo amico, a l’è Giòrs! Anssi “la ligera” come ‘t
lo ciame ti!
Ma a l’è nen possibil! A l’ha contame ‘d còse teribile ‘d soa fomna!
I peuss imaginè còsa a l’ha contate es busiars!
Monssù i giuro ch’a l’è tut vera!
Ciuto ti!
(INNERVOSENDOSI E REALIZZANDO) Un moment, un moment, ch’i capisso pì gnente! …Ma alora se ti ‘t ses
la strega, chiel a l’è “la ligera”, mi i sarija… el panada!
Nò! Ti ‘t ses el pisquano!
Ah ! Meno male !
(A ARTURO) E peuj còsa a l’ha contate ancora?
Guarda ch’i son nen mi ch’i l’hai contaje a chiel, ma a l’è chiel ch’a l’ha contame a mi!
E còsa it l’has contaje, Arturo?
Ma mi… gnente, lì lì… pòch, pòch… pet, pet…
E queste sono cose da raccontare a un estraneo?
Ma a l’è pa ‘n estraneo. A l’è “la ligera”. I soma quasi parent!
I l’oma na fomna ‘n doi!
26
ARTURO
I soma cusin ed ciapa!
LAURA
Adess basta i penso mi! Giorgio, aussa le ciape da lì ed esci per sempre da questa stanza!
GIORGIO
Seurte da la mia stanssia? Ma gnanca per seugn!
LAURA
Ah si! Se è così, ce ne andiamo noi! Ven Arturo, andoma…(P.P.)
ARTURO
Andova?
LAURA
A l’ospidal!
ARTURO
Nò, a l’ospidal, nò! “Tanti entrano, pochi sortono…” non te ne anvisi più?
GIORGIO
Oeh! Ma pòvr Arturo, a l’ha rason, perché it trate parej ‘n pòver malavi? Pòvr òm, it vedde nen an che stat ch’a l’è? A l’è mach pì pel e òss, a sta gnanca ‘n pè, andova it veule portelo questo povero derelitto, questo relitto umano, questo scarto della natura? Questo povero demente, questo deficiente a riva pì nen viv a l’ospidal, a s-ciòpa per la strà! (A LAURA) It veule pa avej ‘n cadaver ans la cossienssa? Anvece s’a veul stè si con mi, che senss’autr a l’è mej che l’ospidal, a mi am dà gnun fastidi. Anssi i ‘ndasijo così d’acòrdi prima ch’it rivejsse ti, a l’è nen vera, Arturo?
ARTURO
Oh si, Giorgio!
GIORGIO
Arturo it ses mè òspite! Allora accetta?
LAURA
Nò!
ARTURO
Si!
LAURA
Nò!
ARTURO
Si! Accettiamo!
GIORGIO
E alora qua la mano! E chiunque a vorejssa portete a l’ospidal “dovrà passare sul mio corpo”!
ARTURO
Grassie! Grassie! Monssù “la ligera”… Laura disije grassie ‘dcò ti a monssù “la ligera”…
LAURA
A-j mancherija ancora!…
GIORGIO
Ma che monssù, dame del ti, ciam-me Giorgio…
ARTURO
Dabon? I peulo? Oh grassie Giorgio! Grassie! I peudo dete ‘n basin (LO BACIA) I peudo ciamete Giòrs am pias ed pì Giòrs… e a ti at pias Giòrs?
GIORGIO
Nò! Comunque fa ti!
ARTURO
Oh grassie Giòrs, su avanti, Laura, ringrassia Giòrs…
LAURA
Arturo, Arturo ma che òmo ‘t ses? It l’has gnanca ‘n pòch ed dignità?…
ARTURO
Ma Laura, mi i son malavi, e ‘l malavi c’ha là da manca di cure amorevoli…
GIORGIO
E già…
ARTURO
…Cure particular, che a l’ospidal a dan nen…
LAURA
Figurom-se!
ARTURO
Perché il malavi va coccolato, vezzeggiato… poponato! Dij-lo ‘n pòch edcò ti Giòrs!
GIORGIO
(A LAURA) Ma certo Lauretta it vedras che si, con mi as troverà benissim. I lo soagno mi! (PRENDENDO ARTURO DA PARTE) Daje pa da ment a le fomne, a son d’òche patentà! (ACCOMPAGNANDOLO AL LETTO) Su, ven Arturo, but-te ‘nt el let, (LO CORICA E GLI RIMBOCCA LE COPERTE) ecco, parej… a va bin parej, it ses còmod, Arturo?
ARTURO
I stago come ‘n pocio, grassie.
GIORGIO
It l’has da manca ‘d quajcòsa?
ARTURO
Nò, grassie!
GIORGIO
Na gaseus, un bicer ed vin brolè, l’urinari?
27
ARTURO
Nò, grassie, i l’hai già fait tut.
GIORGIO
Oeh! Ma fate vedde! Come ch’it ses palid… ti it l’has la frev?!
ARTURO
I sai nen nòstra fomna a l’ha nen vorssù ch’im la misurejssa !
GIORGIO
Oh, ma che vergògna, Lauretta, it em sorprende, andova a l’è finija tuta la toa premura? (A ARTURO) Adess i la misuruma subit, ne! (CERCA IL TERMOMETRO)
LAURA
Ma si va, coccolatevi a vicenda! Fè pura ij pajasso! Fate come se io non ci fossi! (SI APPARTA)
GIORGIO
(CHE HA TROVATO IL TERMOMETRO, A ARTURO) Su da brav, duverta la boca… (ARTURO ESEGUE) Fame vedde la lenga… (ARTURO ESEGUE) Oeh! Ma come a l’è sporca a venta pulidela… (GLIELA PULISCE CON UN LEMBO DI LENZUOLO) Fait! (GLI INFILA IL TERMOMETRO IN BOCCA) E adess ten la boca sarà!
ARTURO
Ma mi… (FA BALLONZOLARE IL TERMOMETRO IN BOCCA)
GIORGIO
Sarà!!! (GLIELA RICHIUDE, VA DA LAURA) Laura? Lauretta?
LAURA
Spariss!
GIORGIO
It sas nen che piasì ch’am fa torna ved-te!
LAURA
A mi gnente!
GIORGIO
An costi quatr ani i l’hai sempre pensate…
LAURA
E mi mò!
GIORGIO
Laura, Lauretta…
LAURA
Ciam-me nen Lauretta!
GIORGIO
Ehm! Laura, perché t’em trate parej?
ARTURO
Giòrs it l’has goardala ti l’ora per la frev?
GIORGIO
Si, i l’hai goardala mi! Adess ten la boca sarà! (A LAURA) It lo sas, i son ritornà ambelessì tuti ij ani…
LAURA
Ah si! E con chi? Con l’ochetta di turno?
GIORGIO
Nò, da sol, Laura! Còsa ch’it pense? Come potrei mai profanare il ricordo della nostra luna di miele portando qui un’altra donna…
LAURA
Come se ‘t conosseissa nen!
GIORGIO
Còsa che anvece ti…
LAURA
Còsa che anvece mi?…
GIORGIO
…It l’has portà si chiel-lì!
ARTURO
Giòrs, ma còsa ‘t fase ambelelì! Ven a vedde se la frev a va su!…
GIORGIO
Le sinch minute a son ancora nen passà! Buta torna ‘l termometro an boca e ten-la sarà! (A LAURA) Ma perché it l’has portalo pròpe si? It l’avrije almeno avù ‘n pòch ed rispet per el tò prim marì!
LAURA
Un posto vale l’altro!
GIORGIO
It ricòrde come i j’ero an-namorà?
LAURA
Errori di gioventù!
GIORGIO
Però i soma torna si, d’andova i l’oma ancaminà: istess pòst, istess albergo, istessa fiòca…
LAURA
Ma marito diverso!
GIORGIO
Ebin, còsa ch’a veul dì?
ARTURO
Ma ansoma Giòrs, còsa ‘t fase ambelelì a st’ora le sinch minute a son passà, it veule vnì a vedde s’i l’hai la frev o nò?!
LAURA
(ANDANDO DA ARTURO) Se ‘t ses ancorzut-ne, tò amis Giòrs, a l’è ‘ncamin ch’am fa torna ‘l fil!
28
ARTURO
Còsa? El fil a mia fomna? Eh nò, Eh! Eh nò, eh! El malavi i son mi, mi i l’hai la precedenssa! Mi i dev esse curà! E ti Giòrs it perde temp a feje ‘l fil a mia fomna?! Eh nò! Mè car, prima it em cure mi e peuj s’a-j’è temp it je fase ‘l fil a mia fomna…
LAURA
Ma Arturo!….
ARTURO
Oh ansoma, adess basta! Mi i veuj savej vaire ch’a l’è sta frev!
GIORGIO
(PRENDENDO IL TERMOMETRO E LEGGENDO) Quaranteut!
LAURA
(PRENDENDO IL TERMOMETRO A GIORGIO) Quaranteut?
ARTURO
(PRENDENDO IL TERMOMETRO A LAURA) Quaranteut?
LAURA
Ma è un febbrone da cavallo! Bisogna chiamare qualcuno…
GIORGIO
As podrija ciamè ‘l veterinari!…
ARTURO
Oooooh! Oh! Oh! Basta là! Mi i n’hai bele a basta ‘d chiel! A l’ha vist? A l’è content? La colpa a l’è mach tuta soa s’i l’hai la frev auta parej…
GIORGIO
Come mia?…
ARTURO GIORGIO
Si, soa! Perché se a l’avejssa goardame mi anvece ‘d fè l’erlo con mia fomna! A mi sarija nen montame ‘l nervos e quindi ‘d consegoenssa gnanca la frev! Ma come a l’è permettuse?! (DA UNO SCHIAFFO A GIORGIO) Ahia!!!
ARTURO
Ven Laura, seurtoma subit da costa stanssia!… (P.P.)
GIORGIO
Ma Arturo!…
ARTURO
A-j’è pì gnun Arturo! Addio monssù “la ligera”! (PRENDE LAURA E FACENDO PER USCIRE) Ven, Laura, andoma!… I veuj pì nen divide la stanssia con chiel-lì!
LAURA
Ma se fin-a a sinch minute fa it pendije da ij so laver…
ARTURO
Ebin adess i pendo pì nen! Mi im na vado ‘d corsa a l’ospidal!
LAURA
Va bin! Ti va pura a l’ospidal, mi, però, i stago si a curè Giorgio.
ARTURO
E mi chi am cura?
LAURA
Ti ricordo che anche lui è malato! Non posso mica abbandonarlo così!
ARTURO
Ah si? Non puoi abbandonarlo? Alora i stago si ‘dcò mi!
LAURA
Arturo decid-te mach, per piasì!
GIORGIO
Alora, as ferma ò a va?
LAURA
Rimane! (A ARTURO) Arturo chiedi subito scusa a Giorgio e ringrazialo per la pazienza…
ARTURO
Nò!
LAURA
Dai, forza chiedi scusa.
ARTURO
Nò! Esse obligà a stè si con chiel a veul nen dì ch’i debia ‘dcò parleje ansema!
GIORGIO
Còsa a dis?
LAURA
(A GIORGIO) Dice che non ti rivolgerà la parola.
GIORGIO
Disije ch’a va bin istess, cara.
LAURA
(A ARTURO) Dice che fa lo stesso, caro.
ARTURO
E disije ch’at ciama nen “cara”.
LAURA
(A GIORGIO) Dice di non chiamarmi “cara”.
GIORGIO
Disije ch’a va bin, “cara”.
29
LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA GIORGIO LAURA GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO LAURA GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA GIORGIO LAURA GIORGIO ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO
(A ARTURO) Dice che va bene, “caro”…
Disije che mi…
Basta mi i diso pì gnente! S’it veule dij-lo, dij-lo ti!
Va bin! S’a l’è parej mi i l’hai pì gnente da dije!
Come it veule, e tu, Giorgio, infilati a letto.
E’ un ordine del medico?
Si!
Alora i vado subit! (SI SIEDE SUL LETTO E SI TOGLIE LE CIABATTE SEMPRE SCALCIANDOLE)
Ti aiuto?
Perché? A l’è nen bon a cogesse da sol?
Arturo, da questo momento, non sono più una donna…
Còsa it ses? Un òmo?
Sono un’infermiera!
Ciama n’autr!…
E che anfermera!
A mi am smija pròpe nen ch’a l’abia goardate come ch’as goarda n’anfermera.
Oh si! Farò tutto quello che mi dirà lei, sorella!
Vist che anvece a l’ha capì tut, Giorgio? Hai bisogno di qualcosa Giorgio?
I podrija avej ‘n bicer d’acqua, per piasì?
Subito! (PRENDE LA BOTTIGLIA DI ARTURO)
(TOGLIENDOGLIELA DALLE MANI) Costa a l’è mia!
E alora tentit-la! Spero ch’at vada ‘d travers! (VA NEL BAGNO)
A ti e a chiel!
(RIENTRA DAL BAGNO CON UN BICCHIERE D’ACQUA) Ecco l’acqua!
Grazie, sorella!
Bevi a piccoli sorsi, tutta di un colpo potrebbe farti male.
(BEVE) Si sorella. Uhm!… Bon-a!… Fresca!...
(TRA SE) Che facia ‚d tòla!... (FORTE) I lo veuj ‘dcò mi un bicer d’acqua, sorella!
Per fene còsa?
Per bej-la! Per fene còsa… chiel a l’ha bejvula, i peudo esse padron ed bej-la ‘dcò mi?
Ti ‘t l’has la toa!
Costa a l’è cauda, mi i veuj cola del rubinet, ch’a l’è bon-a!… Fresca!… A l’è acqua ‘d montagna, a fa pissè
longh!
E alora vat-la a pijè!
Per chiel it ses andaita e it vade ‘dcò per mi!
Uffa! Che pieuva! (VA NEL BAGNO)
(RIDACCHIA POI A GIORGIO CHE LO OSSERVA) Goarda, goarda, facia ‘d M…
30
LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA GIORGIO ARTURO LAURA ARTURO LAURA GIORGIO ARTURO LAURA GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO LAURA ARTURO
(RIENTRANDO CON UN BICCHIERE D’ACQUA) Tòh, si it l’has l’acqua!
Grassie, sorella! Anche mi i dev bej-la a piccoli sorsi?
Fa come it veule! (A GIORGIO) Porta pazienza, ma oggi è intrattabile, a l’ha le bòje!
La mia veja balia Orsolina, quand i l’avija le bòje am dasija sempre da beive acqua, limon e sucher…
N’autra vòlta ciama chila! Si a-j’è mach cola! (A GIORGIO) Desideri altro Giorgio?
Nò, grazie, a va bin parej! Sorella!
E chitela lì ‘d ciameme sorella, desnò iv mòlo si tuti e doi! (A ARTURO CHE SI E’ AVVICINATO AL LETTO) E
adesso còsa fai Arturo?
I vado a cogeme! Perché, mach chiel a peul stè cogià? (SI CORICA)
Nò, nò, fa pura…
Sorella, ch’a scusa, a-j despiaserija “rimboccarmi le coperte”?
(RIMBOCCANDO LE COPERTE) Eccò! It ses a pòst parej? (A GIORGIO) Vuoi che rimbocchi le coperte anche
a te?
Se pròpe it veule… (LAURA RIMBOCCA LE COPERTE A GIORGIO)
Sorella, a-j despiaserija pa deme na rangià al cussin?…
Subito! (VA A SISTEMARGLI IL CUSCINO) A va bin parej?…
Ancora ‘n pòch pì ‘n là… Nò! Un pòch pì ‘n sa, un pòch pì ‘n su… eccò parej…
(A GIORGIO) Vuoi che sistemi il cuscino anche a te, Giorgio?
Se pròpe it veule… (SISTEMA IL CUSCINO A GIORGIO) Grazie.
Sorella, a despiaserija pa…
Adess basta! Sorella di qua, sorella di là, sorella le bale! I son stoffia ‘d feve la serva a tuti e doi!!!
A l’ha rason, pòvra fija.
Chiel ch’a pensa per chiel!
Am pias pròpe nen ch’a la trata perej!
A l’è mia fomna nen la soa, e i la trato come ch’i veuj!
Ma a l’era mia fomna prima ch’a diventejssa la toa!
A podrija esse anche la fomna del Papa, ma se chiel prima a l’avejssa continoà a cureme mi anvece ‘d botesse
a fè l’erlo con chila a sarija capitaje gnente! Còsa ch’a l’ha chila ch’i l’hai nen mi?
Io non ne posso più! Me ne vado!
A-j n’a-j’è nen da manca ch’it na vade ti! Im na vado bele mi! (SI AVVIA VERSO LA PORTA D’INGRESSO)
SCENA 10^
JOLANDA GIORGIO LAURA JOLANDA ARTURO JOLANDA ARTURO
Jolanda e detti
(SPALANCA LA PORTA CHE VA DI NUOVO A COLPIRE IL NASO DI ARTURO) Laura!!!
Oh, nò! (SI COPRE CON LE LENZUOLA)
Còsa c’è ancora mamma?
I vorija mach ciamete…
Ch’a goarda che s’a l’è già ‘n-mascrasse per carlevè a l’è an anticip, a-j manco ancora doi meis!!!
Ma chiel a l’è nen cogià ‘nt el let?
Nò!
31
JOLANDA GIORGIO JOLANDA GIORGIO JOLANDA ARTURO JOLANDA ARTURO JOLANDA ARTURO JOLANDA GIORGIO JOLANDA GIORGIO JOLANDA GIORGIO JOLANDA GIORGIO JOLANDA ARTURO LAURA GIORGIO JOLANDA LAURA GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO LAURA
Ma alora se chiel a l’è lì, chi a-j’è ‘nt el let? (SCOPRE GIORGIO E RICONOSCENDOLO) Ma… chiel… Oh! Ma
Giorgio, ma che sorpreijsa, ma che piasì ‘d vedd-la!…
Eh! Eh! Madama…
Anche chiel ambelessì?
I vorija feje n’amprovisada, ma a chila as peul stermesse gnente!… Birichin-a!…
Oh! Oh! Oh! Sempre simpatich… che bel, parej i soma si tuta la famija al completo! Oh! Oh! Oh!…
I l’oma fait el raduno, come ij alpini!
Chiel ch’a staga ciuto, cerbero!
Ch’a staga ciuto chila, òca!
Ah! Oca, a mi?
Si, a chila! Le fomne a son tute òche, a l’ha dilo prima, lì, Giorgio.
Oh, ma Giorgio, chiel ch’a dis na còsa parej i sarija mai pì spetam-lo…
Si, ma a l’era, ne scherss, na facessia, as fasija per dì…
Da la soa boca a peul seurte qualsiasi còsa tant a lo sa che da chiel im ofendo nen… al contrari ‘d n’aut ch’i
conòsso mi… va bin, lassoma perde… e ch’a disa, Giorgio, a l’è si da sol?
Si, solo e immacolato!
Oh! Ma che combinassion edcò mi i son si da sola… e per cap-d’ani a l’è già ‘mpegnà?
Ehm, ma, i sai nen…
Benissim! Alora a peul fè cobia con mi! Tant mia fija a l’è già cobià lì con Gino, e mi e chiel i podrijo unire le
nostre due solitudini e fè cobia mi e chiel!
Si, ma mi verament…
Oh! Ch’am disa ‘d si, Giorgio, così potremo abbandonarci alle danze sfrenate.
L’unica danssa ch’a peul ancora fè chila a l’è “la danza delle banane spente”!
Arturo!
Am despias, madamin, ma mi i peudo nen bogieme da s’indrinta, i son malavi, i l’hai la varicella.
La varicella, ma alora a l’è grave, ma alora a dev curesse… s’a veul i peudo curela mi…
Mamma, per favore…
Grassie, ma i n’hai nen da manca, se pròpe a veul curè quajdun, a-j sarija so genner, che peuj magara a
s’ofend… (SPINGE JOLANDA VERSO ARTURO)
(SPINGENDOLA VERSO GIORGIO) Nò, nò, ch’a cura pura chiel che mi i ‘m ofendo nen!
(C.S.) Nò, nò, ch’a cura pura chiel…
(C.S.) Nò, nò, ch’a cura pura chiel…
(C.S.) Nò, nò, chiel…
(C.S.) Nò, chiel! Laura per piasì ten duverta la pòrta… (LAURA APRE LA PORTA) Grassie!…
(C.S. SPINGE JOLANDA) Nò, chiel! (ARTURO SI SPOSTA E JOLANDA FINISCE FUORI DALLA PORTA)
Olè! (CHIUDENDO LA PORTA) Bon viage, madama! E adess i vado a cogeme! (SI CORICA)
Edcò mi! (SI CORICA)
Ma… ma… ma…Mamma! (SI SIEDE AFFRANTA SULLA CASSAPANCA – SI SENTE BUSSARE)
32
TUTTI
Avanti!
SCENA 11^
Victor, Jolanda e detti
VICTOR
(SI APRE LA PORTA ED APPARE VICTOR TENENDO IN BRACCIO JOLANDA) Pardon, les messieur devono aver perso parte del loro bagaglio!
LAURA
Ma… ma… ma… mamma!!!
JOLANDA
Oh! Laura, giòja, che figura!…
VICTOR
Madame mi è letteralmente piovuta addosso mentre salivo le scale, credo in preda ad una forte amnesia per cui vagabondava senza meta per l’albergo.
JOLANDA
(AVVENTANDOSI SU ARTURO) E a l’è tuta colpa soa!
ARTURO
Còsa ch’a veul da mi? (INDICANDO GIORGIO) A l’è chiel ch’a l’ha possala!
GIORGIO
Mi i l’hai possà pròpe gnun!
JOLANDA
Brav, Giorgio! Ch’am pija le part!
LAURA
Mamma, Arturo, Giorgio, smettetela !!!
VICTOR
Bene, vedo con piacere che vi siete sistemati e ambientati, avete fatto conoscenza, avete preso confidenza. Molto bene! Très bien!
ARTURO
Très bien, “le bale”! Ma a lo sa chiel con chi dev divide la stanssia ? A lo sa chi a l’è chiel-lì? Eh? A lo conòss?
Ch’a lo goarda! A lo sa chi a l’è chiel-lì, eh? A lo sa?
VICTOR
Oui, je sais, je connais!
ARTURO
Come ?
VICTOR
I lo sai ! E’ un altro malato di varicella!
ARTURO
Eh nò! Alora a ved ch’a lo sa nen! I lo diso mi chi a l’è chiel-lì: chiel-lì a l’è “la ligera”!
VICTOR
Comment?
ARTURO
Nò, nen Gioan! A l’è “la ligera”! El prim òmo ‘d mia fomna!!!
VICTOR
Mais nòn?! Mais qu’est-ce que vous dites ?! Mais c’est incroyble ! Ma è meraviglioso ! Scusate ma riesco a trattenere a stento l’ilarità. Ah! Ah! Deux, due mariti nella stessa stanza con la stessa moglie e la stessa suocera, è una situazione très amusante, molto divertente, Ah! Ah! Ma due mariti nella stessa stanza, con la stessa moglie, la stessa suocera, ma con la varicella, c’est encore plus amusante, è ancora più divertente. Ah! Ah! (TOSSICCHIA) Ehm! Ehm! Bien, e dopo questa parentesi di grande ilarità, je suis montè jusqu’ici, fino qua, per comunicare loro che la direzione ha provveduto a trovare gratuitamente un’infermiera in grado di prendersi cura di voi durante il vostro soggiorno nel nostro albergo.
ARTURO
Còsa? N’anfermera? Ma s’a-j’è mia fomna!
VICTOR
Ma è appunto per non importunare la signora con queste fastidiose seccature che abbiamo provveduto a chiamare un’infermiera. Dopotutto la signora è qui per trascorrere una vacanza, non per badare a voi. N’est-ce pas madame?
LAURA
Oui, monsieur le directeur.
JOLANDA
Oui, monssù le diretor.
ARTURO
E mi i la veuj nen l’anfermera ! Mi i veuj mach mia fomna!
GIORGIO
E mi anvece i la veuj…
ARTURO
E mi nò!
GIORGIO
E mi si!
ARTURO
E mi…
GIORGIO
E sta ciuto na minuta! E ch’a disa, coma a l’è st’amfermera? A l’è bela?
33
VICTOR
Brutta!
GIORGIO
A l’è giovo almeno?
VICTOR
Vecchia!
JOLANDA
Pròpe lòn ch’a-j andasija!
ARTURO
Chila ch’as goarda chila, ch’a-j daga nen del so a-j autri!
VICTOR
Pensate che quando le ho detto che c’erano deux garcon, due giovinotti ammalati di varicella ha accettato con entusiasmo, non vedeva l’ora di correre qui come una vecchia baldracca ormai in disarmo quando sente l’odore di un ultimo insperato rapporto sessuale.
GIORGIO
Ah nò! S’a l’è parej, i l’ha veuj gnanca mi l’anfermera! A va benissim nòstra fomna.
JOLANDA
Ma per chiel, Giorgio, i son sempre mi!
ARTURO
E anvece mi, adess, i la veuj l’anfermera! Mia fomna a l’è si per sghijè e a va a sghijè! (A VICTOR) Ohi, chiel, pinguino, a conòss na person-a afidabil ch’a peuda compagnè mia fomna a sghijè? Ch’a goarda che mi i pago.
VICTOR
Si vous permettez, una così gentile madame, potrei accompagnarla moi-meme, io stesso e…naturellement, completament, gratuitement…
ARTURO
Eh?
VICTOR
A gratis!
ARTURO
Ah, beh! Alora s’a l’è a gratis a peul portela ancheuj, doman, passadoman, tuti ij dì fin-a a la fin ‘d le vacansse. Laura va pura a sghijè tranquila!
GIORGIO
Mi anvece i veuj che Laura a staga si!
ARTURO
E mi i veuj ch’a vada!…
GIORGIO
E mi i veuj ch’a staga!
ARTURO
E mi i veuj ch’a vada!
GIORGIO
E mi i veuj ch’a staga!
ARTURO
Laura va pura a sghijè! Daje nen da ment a questo losco figuro!
LAURA
Oh, grazie Arturo!
JOLANDA
I peus andeje ‘dcò mi?
ARTURO
Chila a sa andova a peul andè?
JOLANDA
Andova!
ARTURO
A…
JOLANDA
A?…
ARTURO
Eh?! Ch’as lo serna chila ‘l pòst!
LAURA
Arturo!!!… Monsieur le directeur…
VICTOR
Très bien! Alòrs per iniziare porterò madame sulla discesa per i principianti.
ARTURO
Ma che principianti, ch’a goarda che mia fomna a l’è na barbisa a sghijè. L’ultima vòlta ch’a l’è staita si a l’ha sghijà an ponta a cola montagna lì!
VICTOR
Mais non?! Mais c’est formidable ! Vous avez sghijè sul « le corn del boch » ?
LAURA
Oui, monsieur le directeur.
ARTURO
Andova ‘t l’has sghijà ?
LAURA
An sul “còrn del boch”! A l’è parej ch’as ciama cola montagna lì!
ARTURO
“El còrn del boch”?! (A JOLANDA) Chila a lo savija ch’as ciamava parej?
34
JOLANDA ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO LAURA JOLANDA ARTURO VICTOR LAURA JOLANDA VICTOR JOLANDA
Mi nò!
(A GIORGIO) E chiel a lo savija?
Mi si!
E perché a l’ha nen dim-lo prima!
A l’ha pa ciamam-lo!
Laura va pura…
Nò, Laura, va nen!
Chiel ch’a pensa a ij so afè! Laura va e dismorati lì con el pinguino!
Grassie Arturo. (LO BACIA SULLA FRONTE) It ses n’angel! Ciao Giorgio. E mi raccomando fate i bravi con
l’infermiera. Monsieur le directeur sono tutta sua…
Anche me!
Diretor ch’a goarda che la veja a l’è plandron-a, a venta gamaless-la a spale!
Per di qua madame…
Merci! (ESCE)
(FA PER USCIRE MA VICTOR LA FERMA) Mercì!
Un moment madame, in ordine di anzianità, prima sua figlia, poi moi, e dopo la vecchia!!! (ESCE)
Maleducà! (ESCE)
SCENA 12^
GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO
Arturo e Giorgio
Brav compliment! It l’has vist còsa it l’has combinà? It l’has campà toa fomna ant ij brass del luv, ch’a spetava
mach lòn!
A l’è na bravissima person-a e mi im fido pì ‘d chiel che ‘d ti!
A sarà ‘dcò na bravissima person-a, ma a sarà ‘dcò na bravissima person-a staneuit ant cola baita?
Còsa a-j intra la baita?
A-j intra perché per andè a sghijè an ponta ans el “còrn del boch” a bsògna passè la neuit ant cola baita là!
Nò! E mi ch’i pensava ch’a steisso via mach un paira d’ore! Ma ‘t podije nen dim-lo prima!
Ma i devo dite tut mi?!
Ohmmi! Còsa ch’i l’hai mai fait! E staneuit second chiel còsa a podrija capiteje ed così grave?
A l’è prest dit: a-j capiterà che quand staneuit el diretor a-j tambusserà a la pòrta tut patanù, Laura a-j dirà avanti
e ‘l rest i penso ch’a-j vada nen tant a imaginelo!…
Oh nò! Nò! Laura am farija mai na còsa parej…
A venta mai fidesse ‘d le fomne!
Però, forse, lì a l’è scur ed neuit ell pinguino a podrija anche sbagliè pòrta e tambussè a la pòrta ‘d mia suocera,
e con la fam ch’a l’ha chila-lì…
Am smija nen bòrgno parej el diretor…
E alora come a disija Sancrao i l’oma ‘nt el gnao!
It l’has ant el gnao!
I l’oma, perchè a l’è ‘dcò toa fomna…
A l’era mia fomna, adess a l’è la toa!
35
ARTURO
A l’è toa fomna mach quand at fa còmod a ti! Eh? Ah, ma mi adess i la ciamo al citofono, e i proibisso d’andè! (ALLA CORNETTA) Pronto? Pronto? Mi i son pront e chila a l’è pronta?
GIORGIO
(CHE E’ ANDATO ALLA PORTA-FINESTRA GUARDANDO FUORI) Risparm-te la fatica. A l’è già là ch’as rampija su per la montagna.
ARTURO
(LASCIA PENZOLARE LA CORNETTA E VA ALLA PORTA-FINESTRA) Andova? Andova?
GIORGIO
(INDICANDO) Là!
ARTURO
(APRE LA PORTA-FINESTRA E VA SUL BALCONE) Ma a-j’è ‘dcò soa mare ch’a va su a gata gnao! Laura! Laura! Ven subit andarera! It proibisso ant tute le manere ‘d passè la neuit con col torlopopo lì! I veuj ch’it la passe con mi! A l’ha nen sentume! (URLA) Lauraaa!!!… A son girasse tuti… meno che chila!
GIORGIO
Per fòrssa, a sarà vergognasse! Butesse a fè na piassada parej davanti a tut l’albergo!
ARTURO
A l’è vera it l’has rason! Da le paròle a venta passè a ij fatti! Adess i penso mi! (P.P.)
GIORGIO
E còsa ‘t fase?
ARTURO
I vado a pijè mia fomna bele daspermi!
GIORGIO
Concià parej! It ses goardate ‘nt un specc?
ARTURO
E beh ?! Ti ‘t spassegiave desnudo por l’albergo e mi i peudo nen girè ‘n camisa da neuit?! A mi gnun a peul fermeme, gnanca na camisa da neuit! (FA PER USCIRE)
SCENA 13^
Orsolina e detti
ORSOLINA
(APRE LA PORTA CHE COME CON JOLANDA VA A SBATTERE SUL NASO DI ARTURO. E’ L’INFERMIERA CHE IL DIRETTORE HA CHIAMATO. E’ ANZIANA, ROBUSTA, AUTORITARIA. PORTA DEGLI OCCHIALI A MEZZALUNA, HA UN CAPPELLO, UN PALTO’ E UNA BORSA TIPO SPESA DALLA QUALE SI INTRAVEDONO I FERRI PER IL LAVORO A MAGLIA) Bondì! Mi i son l’anfermera ch’a dev assiste doi cit con la varicella…
GIORGIO
Chila?
ORSOLINA
Si! Mi! Perché, a-j’è quajcòsa ch’a va nen?
GIORGIO
Nò… Nò… Anssi…
ORSOLINA
Alora, andova a son ij cit?
GIORGIO
Fòrse a son sbagliasse a dij-lo perché coj doi cit a sarijo doi cit un pòch cherssù!
ORSOLINA
A fa istess, cherssù ò nen, mi im fermo davanti a gnente, alora? A sauto fòra ò nò sti cit?!
GIORGIO
Un i sarija mi e l’autr… (INDICANDO ARTURO CHE E’ ALLE SPALLE DI ORSOLINA) A l’è lì darè! (ORSOLINA SI GIRA)
ARTURO
Piasì!… (RICONOSCE ORSOLINA) Ma nò!? Ma nò!? Ma nò, ma nò, ma nò!!!… Ma sì!…Or… Or… Or… Orsolina! Ma ‘t ses pròpe ti?!… La mia cara balia Orsolina ! It ricòrde pì nen ed mi ? I son mi…
ORSOLINA
Mi, chi?
ARTURO
El tò cit Arturo, Arturo Battistini, it ricòrde? It em ciamave sempre “Arturo cagaduro”?
ORSOLINA
Dime nen ch’it ses el mè cit Arturo
ARTURO
Sì i son pròpe mi!
ORSOLINA
Oh, ma lassa ch’it ambrassa! (LO ABBRACCIA QUASI STRITOLANDOLO) El mè cit Arturo, Arturo, Arturo cagaduro!
ARTURO
It ses sempre ‘n piòta Orsolina.
ORSOLINA
Disoma ch’im ten-o ‘n forma! I sauto ancora le cioende!
ARTURO
Però Orsolina it ses vnuva veja, bruta!
ORSOLINA
Ti anvece it ses sempre grand l’istess…
36
GIORGIO
(RIDE) Ah! Ah! Ah!…
ORSOLINA
E ti chit-la lì ‘d rije ò ‘t dago na purga! (GIORGIO SMETTE DI COLPO DI RIDERE. A ARTURO) E còsa ‘t fase fòra del let?
ARTURO
I andasija a cerchè mia fomna…
ORSOLINA
Perché it ses marijate?
ARTURO
Si!
ORSOLINA
I l’avrija mai pì dilo, che un come ti a l’avejssa trovà a marijesse, e chi a l’è cola povra fomna ch’a l’avù ‘l corage ‘d mariete?
ARTURO
(INDICANDO GIORGIO) Soa fomna!
ORSOLINA
Soa fomna? Còsa i l’eve fait, na cooperativa?
ARTURO
Ma nò, a l’è che soa fomna prima ‘d diventè mia fomna a l’era soa fomna, peuj a son separasse e soa fomna a l’è diventà mia fomna!
ORSOLINA
E andova a l’è adess costa fomna?
GIORGIO
A l’ha molane si quatr a gnun!
ARTURO
A l’ha lassane soi.
GIORGIO
A l’ha campane an mes a na strà…
ARTURO
Come doj bidet a cap-d’ani. Con permes, i vado a cerchela…
ORSOLINA
(GUARDA ARTURO IN MODO BRUSCO) Andova it vade ti?
ARTURO
A cerchela…
ORSOLINA
Con la varicella? Goarda ‘l dil! (FACENDO DI NO COL DITO) Fila subit a cogete… (DANDO UNA SBERLA A GIORGIO CHE SI STA GRATTANDO) E ti grat-te nen!
GIORGIO
Ahia!!!
ORSOLINA
(A ARTURO) E ti Arturino, it ses gratate?
ARTURO
Nò, Orsolina!
ORSOLINA
(ALZANDO LA MANO) It ses sicur?…
ARTURO
Si, Orsolina, na gratadin-a i son dam-la…
ORSOLINA
Ecco bravo, a l’è sempre mej dì la verità…
GIORGIO
(PRENDENDO LA BORSA DELL’ACQUA CALDA E FACENDO PER BERE) Fai il bravo Arturino, che peuj Orsolina at dà ‘l bombo!
ORSOLINA
(DANDO UNO SCAPACCIONE A GIORGIO) E ti còsa ‘t fase? (PRENDENDO LA BORSA DELL’ACQUA CALDA E ANNUSANDONE IL CONTENUTO) Còsa a l’è sossì? Uhm grappa! Sossì adess i lo sequestro mi! (PRENDENDO GIORGIO PER UN ORECCHIO) It ses malavi e it beive la branda? Ma ‘t ses mat, it lo sas nen ch’a peul fete mal?
GIORGIO
Ma a l’è pa mia, a l’è soa ! A l’ha stermala lì ‘ndrinta per nen che soa fomna as n’ancorzejssa!
ARTURO
A l’è nen vera Orsolina, a l’è soa, a l’è chiel ch’a l’ha portala si!
GIORGIO
Mi?!
ARTURO
Si, ti! It ses ciorgn, it l’has nen sentù còsa a l’ha dite Arturino? Ti ‘t ses mach ‘n contabale, mi I l’hai pejsate subit! Bravo Arturino, a venta sempre dì la verità! E adess tuti e doi ant el let! Anssi nò, un moment, prima goardè còsa ch’i l’hai portave. (DANDO UNA BARCHETTA AD ARTURO) Per ti la barchetta…
ARTURO
Oh che bela! A l’è ‘l “Titanic”?
ORSOLINA
(DANDO UN ORSACCHIOTTO A GIORGIO) E per ti l’orsacchiotto, e adess da bravi cit andeve subit a cogè!
37
ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA ARTURO
(PIANGE) Ah! Ah! Ah! Aaaahhh!…
Còsa ch’a j’è Arturino!
(FRIGNANDO) A mi am pias nen la barchetta! I veuj l’orsacchiotto!… Ah! Aaahhh!…
Ma nò Arturino, piora nen parej… che adess la toa Orsolina a rangia tut!… (PRENDE LA BARCHETTA E A
GIORGIO) Dame subit l’orsacchiotto ch’i lo dago a Arturino…
Nò, l’orsacchiotto a l’ha dam-lo a mi e i lo ten-o mi!
A ti ‘t dago la barchetta!
A mi am pias nen la barchetta, i veuj l’orsacchiotto!
(STRAPPANDOGLI L’ORSACCHIOTTO) I l’hai dit ed deme l’orsacchiotto!
(PRENDENDO LA BARCHETTA) E va bin ch’a-j daga l’orsacchiotto al teto parej a l’ha mola lì ‘d frignè!
(DANDO L’ORSACCHIOTTO A ARTURO) Ten Arturino, it ses content?
Uhm!… Si!… Orsolina a l’è mas-c ò fumela?
Goard-je sota la coa!… E adess subit cogià!
E nò! Chila am fa ‘l piasì d’andess-ne fòra dij pè bruta vejassa!
Ah! Ah! Ah! (DANDO UNA SBERLA A GIORGIO) As dis nen parej… (C.S.) As dis nen parej!… (C.S.) As dis nen
parej !…
Ma ouh ! Con chi a cherd ed parlè? Chila a sa nen ch’i son mi!
Si ch’i lo sai! It ses na ligera!
Ah ! Ah ! Ah! Ah! Ah! Ah! A l’ha apen-a conossulo e a l’ha già epiteta… epiteta… epiteta… anquadralo!
Mi coj come ti i conòsso it ses un brut maleducà ch’a l’ha desprendù le bon-e manere! Ma per toa fortun-a adess
i son si mi a mostret-je torna!
Ma tut sòn a l’è incredibil! A l’è ridicol!
Perché it em conòsse ancora nen, ma i l’oma tut el temp per felo!
(APPLAUDENDO) Brava Orsolina!!!
(A ARTURO) Ciuto ti! E fila a cogete!
Subit! (ESEGUE)
E adess it file anche ti!
Ma gnanca per idea, veja ciòspa!
(PRENDENDOLO PER UN ORECCHIO) Còsa ‘t l’has dit? Eh? Còsa ‘t l’has dit?
Gnente, gnente ! I vado subit a cogeme!
Vist che ancaminoma a conòss-se?
(GODUTO) Eh! Eh! Stavòlta a l’è la vòlta ch’a l’ha trovala la fomna ch’a lo buta a pòst!!!
S I P A R I O
F I N E P R I M O T E M P O
38
S E C O N D O T E M P O
Tre giorni dopo. La scena è la stessa. La stanza è riordinata. Su un ripiano c’è un vassoio con flaconi di medicinali, sui comodini ci sono dei centrini e dei vasetti con dei fiori. Sulla porta finestra c’è una tendina a quadri bianchi e rossi. Fuori della finestra c’è un cannocchiale su un tripode. All’apertura del sipario Arturo e Giorgio sono seduti immobili nel letto, entrambi hanno il termometro in bocca.
SCENA 1^
Arturo, Giorgio e Orsolina
ORSOLINA
(ENTRA DALLA PORTA DEL BAGNO, INDOSSA UN CAMICE BIANCO ED UNA CRESTINA DA INFERMIERA, PORTA IN MANO UN VASSOIETTO CON DUE SUPPOSTE) Alora, cit, costa frev a-j’è ò a-j’è nen? (PRENDE IL POLSO A ARTURO E GUARDA L’ORA. GIORGIO SI GRATTA) Giorgino, goarda ch’i l’hai vist-te! S’it continoe a gratete parej it pòrte via anche ij tòch. A l’è nen vera Arturino?
ARTURO
(NON POTENDO PARLARE PER VIA DEL TERMOMETRO IN BOCCA, ANNUISCE) Uhm! Uhm!…
ORSOLINA
Goarda Arturino che anvece a scota, a nen gratesse le brosse a son quasi andaje via tute. A l’è nen vera Arturino?
ARTURO
(C.S.) Uhm! Uhm!…
GIORGIO
(TOGLIENDOSI IL TERMOMETRO DI BOCCA) I podoma pa esse tuti ed santarelin come chiel, a l’è nen vera Arturino?
ARTURO
(TOGLIENDOSI ANCHE LUI IL TERMOMETRO DI BOCCA) Mi s’i devo grateme, mi im grato mach el pertus dij erbette!
ORSOLINA
Ma còsa ch’i feve? Buteve torna subit ‘l termometro ‘n boca! (TASTANDO SEMPRE IL POLSO DI ARTURO) Oeh! Ohila!
GIORGIO
Quajcòsa ch’a va nen?
ORSOLINA
O a l’è fermasse la mostra ò Arturino a l’è mòrt!
GIORGIO
Chi? Chiel-s’ mòrt?
ARTURO
Ohmmi, i son mòrt! Ma alora s’i son mòrt i son a l’infern, perché it je ses edcò ti, Giòrs! Ih! Ih! Ih!…
GIORGIO
E chit-la lì ‘d frignè! Che ti ‘t meuire nen gnanca con le canonà!
ORSOLINA
(LEGGE IL TERMOMETRO DI ARTURO) Sagrin-te nen, Arturino, a l’è mach fermasse la mostra!
GIORGIO
Per fòrssa a l’è veja come chila! (RIDE) Ah! Ah! Ah!…
ARTURO
(VEDE SUL COMODINO IL VASSOIO CON LE SUPPOSTE, NE PRENDE UNA E LA MANGIA)
ORSOLINA
(AVVICINANDOSI A GIORGIO MINACCIOSA) An tre dì i l’oma ancora nen amparaje le bon-e manere?
(TIRANDOSI SU LE MANICHE) O i dev fet-ne ‘n passman?
GIORGIO
Va bin, va bin i l’hai capì!…
ORSOLINA
(PRENDENDO IL TERMOMETRO DI GIORGIO) E fame vedde ‘s termometro! (LEGGE) Bin, la frev i l’eve pì nen!
GIORGIO
Oh! Meno male, parej i podoma beive la branda! Andova a l’ha stermala la borsa ‘d l’acqua caoda?
ORSOLINA
A ti a t’anteressa nen! I lo sai mi e basta! Adess a l’è ora ‘d la meisin-a! (VA AL COMODINO DI FIANCO A ARTURO E GUARDANDO SUL VASSOIO) E che fin ch’a l’han fait le supposte ch’a j’ero si ‘nsima?
ARTURO
(LECCANDOSI LE DITA) Orsolina, che bon ch’a-j’ero coj cicolatin a la cicolata bianca dietetich, senssa sucher, it n’has ancora?
ORSOLINA
Ma che cicolatin, a-j’ero supposte badòla!
ARTURO
Supposte?! Ma che scheur, it podije nen dim-lo? A l’è per lòn ch’ampastavo la boca…
GIORGIO
Brav, Arturino, parej i butoma pì nen!
ORSOLINA
At piaserija?! Ma mi adess i vado a pijene dij autre doe! (P.P.)
GIORGIO
Ch’as destorba pura nen che tant mi i la buto nen!
39
ORSOLINA
Lòn… i lo vedoma! (ENTRA NEL BAGNO)
GIORGIO
Bruta veja, stupida, gnoranta!… E ‘l soldà andova a la falo sta maresciala: ant ij bersagliè?! (SI METTE IN ATTO DI SCORREGGIARE)
ARTURO
Còsa ‘t fase adess crin, it pette anche? Sent mach che tanf d’euv marss! (SI ALZA) Puahhh!!!…
GIORGIO
A son tute le meisin-e ch’am da chila-lì! Ma i soma peuj sicur ch’a sia ‘n piòta parej st’anfermera? (CERCA IN GIRO)
ARTURO
Oh si, mè car ti, adess magara a l’è ‘n pòch passà ‘ns la rapa, a l’è ‘n pòch ant la tromba, ma na vòlta da giovo si ch’a l’era svicia, pensa, im ricòrdo che da giovo a-j dasija da pupè a tre cit per vòlta: un da sì, l’autr da si e l’autr… fòrsse a l’è passaje tròp temp im ricòrdo pì nen da bin!…
GIORGIO
(SEMPRE CERCANDO) Si, i l’hai capì tut! Chissà andova a l’ha butala sta grappa?!…
ORSOLINA
(RIENTRANDO CON IL VASSOIO CON SOPRA DUE SUPPOSTE) Su avanti prontè ij darè… (LI VEDE IN PIEDI) Ma còsa ch’i feve fòra del let, i seve mat, subit tuti e doi cogià ch’i butoma la suppòsta!
GIORGIO
Eh nò, mi i l’hai già dije che i la buto nen! Ch’as la buta chila!
ORSOLINA
E anvece ti ‘t la bute! Giù le braje!
GIORGIO
An moment, s’i pròpe i dev butela im la buto da mi! (PRENDE UNA SUPPOSTA DAL VASSOIO E FA PER ANDARE IN BAGNO)
ORSOLINA
Andova it cherde d’andè bel fieul?
GIORGIO
Ant el bagn a butem-la!
ORSOLINA
Mi i veuj ved-te mentre ‘t la bute!
GIORGIO
E mi i veuj nen feje vedde le mie bele ciapette a ‘n vej trombon come chila!!!
ORSOLINA
Goarda che peuj i controlo!
GIORGIO
Già, brava, e come ch’a fa?
ORSOLINA
Come ch’as fa con le galin-e per sente s’a l’han l’euf: (MOSTRANDO IL DITO INDICE) Col dil!!!
GIORGIO
(ENTRA VELOCEMENTE IN BAGNO PARANDOSI LE TERGA)
ARTURO
(RIDE) Ah! Ah! Ah! Ah!….
ORSOLINA
(GIRANDOSI VERSO ARTURO) E adess a noi…
ARTURO
(SCAPPANDO) Còsa ‘t veule fè Orsolina?…
ORSOLINA
(INSEGUENDOLO) Butete la suppostina!
ARTURO
Ma mi i l’hai già mangiala, i son a pòst.
ORSOLINA
Eh nò, ti ‘t l’has pijala per boca…
ARTURO
E ti andova a l’è ch’it veule butem-la?
ORSOLINA
Ant el… La supposta perché a fasa efet a venta pijela per da sota…
ARTURO
Nò, mi i la veuj nen da sota!…
ORSOLINA
Ti anvece it la bute da sota!
ARTURO
Nòòò!!!
ORSOLINA
Arturino… ven si!
ARTURO
Nò!
ORSOLINA
Dai ven…
ARTURO
Nò!
ORSOLINA
I l’hai dite ven si!
40
ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA ARTURO
Nò!
Arturino, ven si ò s’it ciapo, it destaco la testa!
(SCAPPANDO) Aiuto, aiuto qui si attenta alla virtù di un giovane virgulto, aiuto, aiuto…
(RINCORRENDOLO) Ven si!
Nò, aiuto! Aiuto! (SI NASCONDE SOTTO IL LETTO)
SCENA 2^
GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO ORSOLINA GIORGIO ARTURO ORSOLINA ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO ORSOLINA GIORGIO ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA
Giorgio e detti
(RIENTRA DAL BAGNO SENTENDO IL BACCANO) Oeh! Oeh! Còsa a-j capita ambelessì? A l’è ancamin ch’a-j
pija la pel al can?
Fa nen tant al gagio Giorgino! It ses butat-la la suppòsta?
Si ! I l’hai butala ! A-j va pa na sienssa! A venta pa fè “la caccia al tesoro” per trovè ‘l beucc andova butela!
Giòrs, meno male ch’it ses rivà, giut-me per piasì, che Orsolina a veul buteme la supposta e ‘t sas andova?
Andova?
(PARLA NELL’ORECCHIO A GIORGIO)
Ma nò?!…
Si! A veul feme “la bua”!…
Ma che “bua e bua”!? (A GIORGIO) E ti còsa ‘t fase lì ampalà? Dame na man a buteje sta supposta!
(GODUTO) Mi? Con tant piasì!… (FA PER PRENDERE ARTURO)
(SCAPPANDO) Eh nò, a val nen parej… i doi pì gròss contra ‘l pì cit, eh nò! Eh nò!
Arturino ven si!
Nò!
Dai Arturino, ven si!
Nò! (CONFUSIONE CON RINCORSA, ARTURO SI BUTTA A TERRA)
(FINALMENTE ACCHIAPPANDO ARTURO) Vard-lo si! It l’has vist ch’i l’hai ciapate!
Nò! Lass-me andè, lass-me andè…
Giorgino, but-lo ans el let e ten-lo ferm!
Con tant piasì! (LO METTE SUL LETTO)
Eh nò! Qui mi si usa violenza!
Sta ciuto!
S’a-j fussa si mia fomna a permetteria mai questo nefasto sopruso!
Ma sicome a-j’è nen i faso lòn ch’i veuj! Fòrssa aussa ‘l tafenno!
Nò!
(DANDOGLI UNO SCHIAFFO SULLE TERGA) Aussa ‘l tafenno!
Si! (LO ALZA)
Rilass-te… ten le ciape mòle!
Eh?
Ten le ciape mòle! (A GIORGIO) E ti ten-lo ferm!
41
GIORGIO
Con tant piasì!
ORSOLINA
(MENTRE ARTURO SCULETTA) Pronti?…
GIORGIO
Pronti!
ARTURO
Un moment! I soma peuj sicur ch’a sia ‘l pòst giust? (GUARDA ORSOLINA)
ORSOLINA
Si!
ARTURO
(GUARDA GIORGIO CERCANDO COMPASSIONE)
GIORGIO
Si!
ARTURO
Ma se peuj it sbaglie a ‘nfilela?
ORSOLINA
Mi ed suppòste i l’hai butane a kilo e i l’hai sempre centrà ‘l bersaglio!
ARTURO
Ma e se…
ORSOLINA
Basta, butoma sta supòsta! Alora pronti?
GIORGIO
Pronti!
ORSOLINA
Alora e uno…
ARTURO
Im racomando fa pian Orsolina…
ORSOLINA
… e due…
ARTURO
Dasiòt, né Orsolina ch’i son debol d’emorroidi!
ORSOLINA
… e tre!!! (INFILA CON VIOLENZA LA SUPPOSTA A ARTURO)
ARTURO
Uh!… Uh! Uh!… Uh! Uh! Uh!...
GIORGIO
(A ORSOLINA) A fa mach pì: uh!
ORSOLINA
(A ARTURO) Arturino come it staghe?
ARTURO
Uh!… (COMINCIA A FARE LA GALLINA PER LA STANZA TRA GLI SGUARDI ALLIBITI DI ORSOLINA E GIORGIO, DOPO AVER FATTO IL GIRO DELLA CAMERA, CROLLA SVENUTO SUL LETTO)
GIORGIO
A l’è mòrt!
ORSOLINA GIORGIO
(ANDANDO VERSO ARTURO) Ma nò, ch’a lo fa apòsta! (PRENDENDO ARTURO PER UN BRACCIO E CHIAMANDOLO) Arturo! Arturo!… (INDICANDO A GIORGIO L’ALTRO BRACCIO) Pij-lo da là! Arturo! Arturo!… (LO SIEDONO SUL LETTO MA ARTURO CROLLA DI NUOVO) I l’hai dij-lo, a l’è mòrt!
ORSOLINA
Ma và! Adess i penso mi! Arturino tir-te su ò ‘t ampijenisso la facia ‘d lordon!
ARTURO
(TIRANDOSI SU DI SCATTO) Hòp!
ORSOLINA
(A GIORGIO) It l’has vist come a l’è arpijasse?
ARTURO
Andova i son? Ch’i seve, bon-a gent?
GIORGIO
I soma le pie donne… chila a l’è Jessica e mi i son Ugo!… Caro…
ARTURO
Fate furb! Orsolina però it ses staita grama, it l’has fame vedde le steile…
ORSOLINA
Oh, adess basta, pòche bale, al’è ora d’andè a “nanna”, su fòrssa, cit, ant el let!
GIORGIO
A deurme senssa mangè, eh nò eh! Dij-lo ‘n pòch edcò ti Arturino.
ARTURO
Oh, si! Mi i l’hai la panssa ch’a roja!
ORSOLINA
Adess i penso mi, i calo giù e iv faso prontè doi bej brodin ‘d còj e fiusche d’aj ch’av polida ‘ndrinta ch’av gava l’infiamassion! Speta si, i rivo subit! (ESCE)
GIORGIO
Lolì as lo bej chila!
42
ARTURO
(VA AL BALCONE COL BINOCOLO E GUARDA) Giòrs, la luce a l’è ancora anvisca…
GIORGIO
Fin-a a quand a la destisso nen it peule stè tranquil!
ARTURO
(C.S.) A l’è destissasse!
GIORGIO
Ecco adess it peule ancaminè a sagrinete!
ARTURO
(C.S.) A l’è torna anviscasse! A l’è duvertasse la pòrta… a seurt quajdun… a l’è chiel, el diretor… anssi nò, a l’è nen chiel, a l’è chila… a l’è Laura…
GIORGIO
Decid-te!
ARTURO
Anssi nò, a l’è chiel!
GIORGIO
(FACENDO PER PRENDERGLI IL BINOCOLO) Sa, fame guardè mi!
ARTURO
Adess i son ancamin ch’i goardo mi!
GIORGIO
I veuj goardè anche mi! (GLI PRENDE IL BINOCOLO IN MALOMODO)
ARTURO
Còsa ‘t fase? It veule strosseme?
GIORGIO
(GUARDANDO COL BINOCOLO) Nò, nò a l’è nen el diretor, a l’è Laura…
SCENA 3^
Laura e Detti
LAURA
(ENTRA NON VISTA DA I DUE CHE SONO SUL BALCONCINO, E SI PORTA ALLE LORO SPALLE)
GIORGIO
(CONTINUANDO LA FRASE SOPRA)… i riconosserija daspertut il suo ancheggiare, dondolante… ah! I soma torna!…
ARTURO
Còsa a-j’è?
GIORGIO
A l’è intrà, a l’ha sarà la pòrta e a l’ha destissà la luce!
ARTURO
(RIPRENDENDO IL BINOCOLO) Fame vedde! Fame vedde!
GIORGIO
Pòvr Arturo, it em fase pen-a, it sas? Si a venta afrontè la realtà dij fatti! Còsa ‘t veule mi e ti i soma sfortunà i l’oma marijà una doppio giochista, anssi na triplogiochista e quand a tornerà ‘ndrè, s’a tornerà, con chila it l’has sarà, e se ti ‘t l’avras nen el corage ‘d mostreje la pòrta, i penso mi a felo… (SI VOLTA E VEDE LAURA) Oh ciao Laura, che sorpreisa, anche ti si?
LAURA
Già!
GIORGIO
Arturino, goarda ‘n pòch chi a-j’è?
ARTURO
Ciuto, ciuto, lass-me goardè, ch’a-j’è torna quajdun ch’a seurt… a l’è torna Laura! Goarda, goarda anche ti! (PASSA IL BINOCOLO A LAURA CHE PRENDE IL SUO POSTO) Còsa ‘t vedde, còsa ‘t vedde?
LAURA
(GUARDA COL BINOCOLO, POI PASSANDOLO A ARTURO) A l’è Gepin el custode ‘d la baita, ch’a pòrta ‘ndrinta ‘l bòsch per butè su la polenta!
ARTURO
Ma che Gepin e Gepin a l’è Laura! (SI ACCORGE DI LAURA) Laura? Aaah! (SI NASCONDE DIETRO GIORGIO)
GIORGIO
It ses nen content ‘d veddla? A smijava ch’it l’abie vist un fantasma!
ARTURO
Laura, co… co… co… co… come mai it ses si?
GIORGIO
Ne che bela sorpreisa? Su avanti salut-la! (LO SPINGE VERSO LAURA)
ARTURO
E possa nen!
GIORGIO
It spetavo nen presto parej…
ARTURO
… a son mach passaje tre dì!…
LAURA
Pensavate che fossi ancora nella baita con el diretor?
GIORGIO
Si!
43
ARTURO
Nò!
GIORGIO
Nò!
ARTURO
Si!
LAURA
Decidetevi!
GIORGIO
Laura it ses staita ò nò an cola baita con el diretor?
LAURA
Si!
ARTURO
Aaaaahhh!!!
GIORGIO
I l’avrija giuraje!
LAURA
Con il direttore, la mamma e venticinque escursionisti!
ARTURO
(A GIORGIO) Còsa a l’ha fait soa mare? A l’ha scursane vintesinch?
GIORGIO
Sta brav un moment!…
LAURA
Era una gita in alta quota organizzata da Victor!
ARTURO
Victor? E chi a l’è sto Victor?
LAURA
Il direttore!
ARTURO
Perché as ciama Victòr?
LAURA
Si!
GIORGIO
Eh già: Victor le diretor!!!
LAURA
Tres bien, visto che a quanto pare con me è finita, vi saluto: addio!…
ARTURO
Nò Laura speta, va nen via!…
GIORGIO
Lass-la andè, lass-la andè…
ARTURO
E it ses divertite con Victor el diretor?
LAURA
Oh! Immensamente! Victor è un uomo estremamente affascinante… e si è perdutamente innamorato di me… E se vuoi saperlo mi ha anche chiesto di sposarlo!
ARTURO
Nò a l’è nen possibil, con cola facia da lampadin-a fulminà, ma come a l’ha fait?
GIORGIO
As ved ch’a l’ha cambià la lampadin-a!
LAURA
Bene ora vado perché il mio nuovo spasimante mi aspetta di sotto. Ha dato una festa da ballo in mio onore con musica di violini, ostriche e champagne!… E alla fine della serata avrò scoperto il vero uomo che si nasconde sotto le mentite spoglie di Victor! (P.P.)
SCENA 4^
Orsolina e Detti
ORSOLINA
(ENTRA CON UN VASSOIO CON DUE SCODELLE) Ecco, si a-j’ son ij brodin! (VEDE LAURA) E costa bernuffia chi a l’è?
LAURA
Ma come si permette?
ORSOLINA
Ciuto! I l’hai nen dije ‘d parlè! Alora, chi a l’è?
ART/GIO
Soa fom…
ART/GIO
Mia fom…
ART/GIO
Nòstra fomna!
ORSOLINA
A l’è vera Arturino?
ARTURO
Si, Orsolina!
44
LAURA ARTURO LAURA GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO LAURA ORSOLINA LAURA ORSOLINA LAURA ARTURO LAURA ORSOLINA ARTURO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ARTURO ORSOLINA ARTURO GIORGIO ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA ARTURO GIORGIO LAURA GIORGIO
Orsolina?!
Si, chila a l’è Orsolina, la mia veja balia ‘d quand i j’era cit…
Ma ‘t l’avije dime ch’a l’era mòrta!
Beh, per l’ocasion a l’han riesumala!…
A l’è staita na sorpreisa ‘dcò per mi! It sas adess a fa l’anfermera volontaria a fa servissi ambelessì a cor “in
soccorso” ed chi a n’ha damanca, un pòch come ij can da valanga, come ij san Bernard.
L’unica diferenssa a l’è che chila a va nen an gir con el botalin con la branda sota tacà ‘l còl e a perd nen le
bave!
Orsolina it presento Laura, Laura it presento Orsolina!
(PORGENDO LA MANO) Piacere…
(NON PRENDENDOLE LA MANO) Uhm!… Mairolin-a, facia smòrta, euj destiss, splufria!…
Ma…
Ciuto! Eh si, a-j son pì nen le fomne ‘d na vòlta! Comunque a peul andè! C’ha tena!
Grassie tante!
(PIANO A LAURA) It ses piasuje, it ses piasuje!
E ij doi cit a son comportasse da bin?
A sa, le masnà a son masnà! Arturino a l’è sempre ‘l cit fòl… ed tanti ani fa ch’a veul combinè le marminele, ma
as fa sempre cuchè con le man ant la marmlada, a l’è nen vera Arturino?
Uhm!… Uhm!…
Anvece l’autr a l’è disoma ‘n pòch pì vivace, ma mi i l’hai anquadralo subit, vera Giorgino?
Oh adess basta con tute stè stòrie, mi i n’hai le bale pien-e!
Ah! Ah! Ah! As parla parej davanti a na madamin? As parla parej? As parla parej?…
Va bin, va bin! A l’è vera, a l’è vera!
(A LAURA) Adess ch’a scusa, ma a l’han el brodin da beive. (AI DUE) Su avanti, desgageve ch’a-j’è ‘l bròd ed
còj e aj da beive prima ch’as sfreida!
Mi i lo beivo nen col scheur!
Gnanca mi!
(PRENDENDOLI PER LE ORECCHIE) Scoteme bin, s’i lo beive nen iv lo veuido giù con l’ambossor!
(BEVENDO) Uhm!… Ma che bon ch’a l’è sossì!
Mi i l’hai mai beivù na galuparia parej! Uhm!…
Orsolina a-j sarija pa ‘n cuciarin ed formagg gratà da buteje ‘ndrinta?
Nò! It lo beive parej!
Oh si, it l’has rason, a venta nen ruvineje ‘l gust, a venta gustelo natural! Uhm!…
(A LAURA) A l’ha vist con le bon-e manere a s’oten sempre tut! Su, e adess da brav cit, pronteve per la nanna
ch’i veddo ch’i l’eve già j’ojet ch’as saro…
(INTENDENDO LAURA) E chila andova a va?
(A LAURA) Eh già e ti andova ch’it vade?
Vado alla festa che ha organizzato Victor!
Ah già la festa!…
45
ARTURO
(ANDANDO DAVANTI ALLA PORTA) Nò, Laura ti ‘t vade nen! It ampedisso an tute le manere… d’andè… a… balè… con… el… diretor… (RALLENTA VEDENDO ORSOLINA CHE AVANZA MINACCIOSA)
ORSOLINA
Chila a va andova ch’a veul!…
ARTURO
Laura, va pura, e divertiti!
ORSOLINA
E vojautri i file subit a laveve ij dent, ij pè e sota le aselle…
ARTURO
Prima i dev finì ‘d parlè con mia fomna!…
GIORGIO
Anche mi!…
ORSOLINA
Dòpo! Adess ant el bagn, fòrssa, tuti e doi!
ARTURO
Ma tuti e doi i je stoma nen…
ORSOLINA
Iv faso stè mi! Anssi i je stoma tuti tre!
ART/GIO
Ma noi…
ORSOLINA
Silenssio! Attenti! Per fila sinistr, sinistr! Avanti march! Uno! Due! Uno! Due! (ENTRANO TUTTI E TRE NEL BAGNO GOFFAMENTE A FATICA, MENTRE ENTRANO FRASI A SOGGETTO: “Pian a ved nen che i son mi”, “Su fòrssa còsa i spete”, “Eh ma parej am sbergnaca” ecc)
SCENA 5^
Laura e Carmen
CARMEN
(D.D. BUSSA ALLA PORTA) Senor Pistolini, senor Bertozzi, arape la puerta es muy importantos, es muy urghiente!… Arapes por favor!…
LAURA
(APRENDO LA PORTA) Carmen, còsa c’è da urlare così.
CARMEN
(ENTRANDO AFFANNATA CON UNA LETTERA IN MANO) Excuceme senora, ma es muy importanto, donde està el dindondero, e lì e là e là che l’aspetava… donde estan el senor Pistolini y el senor Bertozzi?
LAURA
Al momento sono riuniti in una seduta particolare, ma porquè?
CARMEN
Porchè esta es una missiva muy importante por losotros, de los miedico, es los risultados de los analisis, de los sangre y de todos los interioras spuzzolentes y putrides de este porcaciones de los italianos…
LAURA
(FA PER PRENDERLE) Allora puoi darle a me !
CARMEN
Nò! Este son para los senores Pistolini y Bertozzi!
LAURA
Va bene, allora puoi darle a me che le darò a loro.
CARMEN
Usted es segura?
LAURA
Segura!
CARMEN
(DANDOLE LA LETTERA) Alora la missiva es todas para usted!
LAURA
Muchas gracias! (APRE LA BUSTA E FA PER LEGGERE)
CARMEN
(CERCA DI SBIRCIARE)
LAURA
(SE NE ACCORGE E FA UNA RISATINA) Eh! E! Eh!… Grazie Carmen, puoi andare!
CARMEN
Buenas noche!… (P.P.)
LAURA
Buenas noche!
CARMEN
(TORNANDO INDIETRO) Senora…
LAURA
Còsa a-j’è ancora Carmen?
CARMEN
Excuceme senora, no es che per casos por la commission la me donaria un pocheto de manceta? Yo soy tanto bisognosa, yo tiengo mia nonas muy malada! (PIANGE) Ih! Ih! Ih!
LAURA
Ma non era morta tua nonas?
CARMEN
Mia nonas paternas es muerta, quela malada es la nonas maternas!
46
LAURA
I l’hai capì! Alora “un pocheto de manceta” te la fai dare dai senores Pistolini y Bertozzi claro?
CARMEN
Ohi, claro que si! Yo tuerno mas tardi para la manceta! Asta la vista senora! (USCENDO CANTA) Adios muchachos companeros de my vida…
LAURA
Una volta questo era un fior d’albergo, adesso invece tra la cameriera iberica e l’infermiera teutonica, a l’è diventà na gabia ‘d mat! (LEGGE LA LETTERA) “Egregi signori Pistolini e Bertozzi, mi pregio darvi comunicazione che le vostre analisi hanno avuto esito negativo, pertanto non si tratta di varicella, ma di una semplicissima e banale orticaria causata da una intossicazione alimentare. Quindi non siete più in quarantena. Nel porgervi ancora le mie più sentite scuse per l’inconveniente vi auguro una buona permanenza…” (ANDANDO VERSO LA PORTA DEL BAGNO) Giorgio, Artur… (SI FERMA COLTA DA UN’IDEA IMPROVVISA) Eh nò! I lo diso nen, si sono divertiti alle mie spalle? E adesso mi voglio divertire un po’ anch’io! (PARTE UNA MUSICA DI SOTTOFONDO) Così imparano! (INCOMINCIA A MUOVERSI A TEMPO DI MUSICA E ANDANDO VERSO LA PORTA D’USCITA) Victor aspettami, sono tutta per te!!! (CANTICCHIA ED ESCE)
SCENA 6^
Orsolina e Detti
ORSOLINA
(D.D. DAL BAGNO SI SENTE CONFUSIONE, POI USCENDO A FATICA) Fòrssa, vnì fòra da lì ‘ndrinta!
Bogeve!
GIORGIO
(D.D.) Na minuta, ch’i soma antortojasse!
ARTURO
(D.D.) A venta ch’is desdavan-o!
GIORGIO
(D.D.) Spòsta ‘l brass Arturo!…
ARTURO
(D.D.) I peudo nen!
GIORGIO
Perché?
ARTURO
A-j’è tò pè ansima! Còsa ‘t l’has el 48 de scarpe!
GIORGIO
E fa tenssion !
ARTURO
Còsa a-j’è?
GIORGIO
It l’has butame ‘n dil ant l’euj!
ARTURO
E ti l’euj but-lo da n’autra part! Ahhaaa!!!…
GIORGIO
E crija nen ch’it em s-ciorgnisse!
ARTURO
Ma ‘t ses mat? It l’has dame na gomognà andova a-j bat nen el sol ! Uuuhhh !!!…
GIORGIO
Adess gir-te!
ARTURO
Perché?
GIORGIO
Gir-te!
ARTURO
Eccò! E son dur parej ch’a ponta còsa ch’a l’è?
GIORGIO
El mè genoj!
ARTURO
Gav-lo subit!
GIORGIO
Content parej?
ARTURO
Eh nò, eh!? Eh nò le ciape ‘ns el naso nò, eh!
ORSOLINA
Sa, alora i veule seurte? O v faso seurte mi a caus ant el darè?!
GIORGIO
(D.D.) Fòrse i soma… (METTE FUORI UN BRACCIO, POI UNA GAMBA E ESCE A TENTONI) Bòja flin, lì ‘ndrinta am smijava d’esse na sardin-a ‘n scatola!…
ARTURO
(ESCE ANCHE LUI A TENTONI UN PO’ SACCAGNATO) Oh… oh!… Oh!… La prossima vòlta ch’i introma tuti tre lì ‘ndrinta a venta organissesse mej perché mi mach a pijè la savonetta quajdun a l’ha fame man mòrta tre vòlte!
ARTURO
(SI ACCORGE CHE LAURA NON C’E?) Ma? Laura… Laura… Giòrs! Laura… a-j’è pì nen!
47
GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA ARTURO GIORGIO ORSOLINA ART/GIO ORSOLINA ART/GIO ORSOLINA
E già! Second mi a l’è andas-ne!
Grassie i lo s-ciairo!
Eh còsa ‘t veule le fomne son parej: ancheuj a-j son, doman nò!
Sicurament a l’è andaita a la festa organizà dal diretor… ohmmi còsa ch’i foma adess ?…
I savrija nen…
Iv lo diso mi còsa ch’i feve, i pense pì nen e andeve a nanna tuti e doi!
I sai nen s’i riessirai a deurme…
Avanti, fòrssa, pòche bale! Filè ‘nt el let!
Prima però i veuj na stissa ‘d branda.
Gnun-a branda a l’è ora ‘d deurme.
A l’era l’unica còsa ch’am giutava a pijè seugn tranquil!
Su, adess basta, a deurme ‘d corsa!!!
Subit!
E va bin, tant as peul nen fesse diversament!… (VA A LETTO)
E fè ij brav i veuj nen sente volè na mosca, mi i son si fòra ch’iv controlo! S’iv sento mach dì na paròla intro e iv
na faso ‘n bel frach a tuti e doi, chiaro!
Chiarissimo!
Buonanotte e sogni d’oro bimbi belli!
Buonanotte e sogni d’oro donna brutta!
(MANDA UN BACIO, SPEGNE LA LUCE ED ESCE DA SINISTRA)
SCENA 7^
Arturo e Giorgio
ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO
Beh! Alora, bon-a neuit anche a ti…
Speroma ch’a lo sia na bon-a neuit!
Speroma, ah!? E… petta nen! (DOPO UNA BREVE PAUSA) Pssst… Giòrs?… Giòrs?!…
Ouh! Còsa a-j’è?
It deurme?
Nò, i conto le feje!
Chissà nòstra fomna, còsa ch’a fa an cola baita ch’a son tre dì ch’as fa nen vedde?
As ved che ‘n cola baita a l’ha quajcòsa ‘d mej da fè che stè si con noi! E adess deurm e sta ciuto!
I sai nen s’i riessirai a deurme, comunque… bon-a neuit!…
Speroma ch’a sia na bon-a neuit!
It l’has già dilo prima!
I lo diso vaire vòlte ch’i veuj! Bon-a neuit!
Ciao ! (DOPO UNA BREVE PAUSA) Giòrs ?…
Còsa it veule torna?
It sas pa andova a l’è la manin-a per gratesse?
Perché?
48
ARTURO
Perché i l’hai ne smangisson andova Orsolina a l’ha butame la suppòsta e i veuj nen grateme con il dito nudo, perché peuj a resta l’odor…
GIORGIO
(DANDOGLI “LA MANINA”) Tòh! Grat-te andova it veule, basta ch’it em lasse deurme!…
ARTURO
Oh, grassie! (COMINCIA A GRATTARSI CONTORCENDOSI NEL LETTO E NON LASCIANDO DORMIRE GIORGIO, DOPODICHE’ CERCA DI DORMIRE MA NON RIESCE, ALLORA SI ALZA E COMINCIA A PASSEGGIARE SUL LETTO)
GIORGIO
As peul saveisse còsa ch’it fas?
ARTURO
I riesso nen a deurme, i fasija doi pass !
GIORGIO
Ans el let?
ARTURO
Perchè andova I dev spasseggiè, per tera?
GIORGIO
Per còsa it l’has pijalo, per “il lungomare ‘d Viareggio”?
ARTURO
Uff!… Giòrs…
GIORGIO
Còsa a-j’è torna?
ARTURO
(INDICANDO IL LATO DEL LETTO DALLA PARTE DI GIORGIO) I veuj andè ‘nbelelà!
GIORGIO
A fè còsa?
ARTURO
Gnente, parej! Magara là a cambia l’aria.
GIORGIO
E va!…
ARTURO
(PASSA SOPRA GIORGIO)
GIORGIO
Fa pian! Ahi! Ahi!…
ARTURO
(SI GUARDA ATTORNO) Uhm!… am pias nen! I torno andrè! (SCAVALCA DI NUOVO GIORGIO)
GIORGIO
Adess basta eh! Che neuit! Che neuit!
ARTURO
Giòrs, it l’has pa ‘n tranquillante?
GIORGIO
Nò! Nò! I l’hai nen! El tranquillante a podija esse la branda ‘nt la borsa ‘d l’acqua cauda, ma a l’ha stermala as treuva nen! E adess sta ciuto! Deurm! Fame deurme! Desnò it pendo fòra dal pogieul !
ARTURO
Oeh! Come ‘t ses permalos! Un a peul ciamete gnente che subit, pluff, it anvische come ‘n brichet !
GIORGIO
(URLA) Ciuto!
ARTURO
Oh nò, mi i stago nen si a spetè ch’am sponto ij còrn come al boch… (P.P.)
GIORGIO
Andova it veule andè?
ARTURO
A pijè Laura! E se a servirà la pijeraj con la fòrssa, sperand d’avejne. Ch’a costa lòn ch’a costa, viva l’Aosta! A centra gnente ma a da la carica. (P.P.) Es vedoma…
GIORGIO
(ALZANDOSI DAL LETTO) Speta, ti sta si, i vado mi! Ti sbafumà come ‘t ses it darije tròp ant l’euj, mi anvece i son già feità a coste cose.
ARTURO
Già ma come ‘t fase a seurte, lì fòra a-j’è Orsolina ch’a monta la goardia!
GIORGIO
A l’è era, it l’has rason! Bisogna eluderla!…
ARTURO
Eh?…
GIORGIO
Bisogna eluderla!…
ARTURO
Come?
GIORGIO
A venta, schivela, evitela, scansela!…
ARTURO
Ah!
49
GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO
(APRENDO LA PORTA E GUARDANDO FUORI FURTIVAMENTE) in, a-j’è nen, il campo è libero, i vado in
missione…
Giòrs?!…
Si?
Grassie!…
Còsa ch’i farija nen per ti e… toa fomna!
It ses pròpe n’amis! It ricorderaj sempre parej !
I vado !
SCENA 8^
ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ARTURO ORSOLINA ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO ORSOLINA ARTURO GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO ORSOLINA GIORGIO
Orsolina e Detti
(COMPARENDO SULLA PORTA HA SENTITO LE ULTIME PAROLE DI GIORGIO) Andova it vade ti?
Eh… a cerchè…
A cerchè chi?
A cerchè chi? Chi… chila!
Mi?
Si pròpe chila!
E perché?
Perché… perché…
Perché?…
Perché… perché Arturino a sta nen bin! A l’è nen vera Arturino?
Eeehhh!…
A l’è vera Arturino?
Si, nò… sai nen… fòrse…
Si!… A l’ha tant mal pansa…
Si, am fa tant mal la pansa…
Eh già! Povr Arturino! A lo sent nen come ch’a piora, Arturino? (A ARTURO) Piora!
Eh?
Piora!!!
Ah! (PIANGE) Ih! Ih! Ih!…
Ma còsa ch’it l’has Arturino?
Ih! Ih! Ih!… am veno le caudan-e!
A sarà pa ‘n meno pausa?
It la mòle ‘d dì ‘d gavade!
A propòsit ed menopausa, chila, a l’è già da ‘n tòch ch’a l’è ‘n menopausa?
Am despias per chiel, ma, mi, i l’hai ancora ‘l triciclo.
A pedaj? Eh… ma… adess a venta fè quajcòsa per Arturino!
As ved ch’a saran staje le supposte ns le stòmi!
O cola porcheria ‘d bròd ch’a l’ha fane bej-ve!
50
ORSOLINA
Comunque a sia adess a venta destopelo!
GIORGIO
Col tirabosson?
ORSOLINA
Ma che tirabosson, i sai mi còsa ch’a-j va, i penso mi! Ti adess goerna Arturino che mi i calo giù na minuta a feme preparè ‘l rimedi… E bogè nen da si, desnò quand i rivo iv pijo a lordon!!! (ESCE)
GIORGIO
A l’è andaita, el campo adess a l’è libero, it l’has vist come a l’è stait facil mandela via. Bin, alora mi i vado a cerchè Laura prima ch’a sia tròp tardi… (P.P.)
ARTURO
Speta, e mi?
GIORGIO
E ti… speta che Orsolina a riva con el rimedi! Ah: s’it l’has nen mie neuve ant el gir ed n’ora bute pura ‘l cheur an pas! At salut ! (ESCE)
ARTURO
Oh già, prima Laura, adess chiel, ma a l’han pròpe ‘nt el sangh ed molè lì quat a gnun la gent ! E mi si da sol a cheuse ant la mia bagna a spetè Orsolina che chissà con còsa a l’è bon-a a rivè adess da sperimentè ‘ns la mia pel!… (BUSSANO ALLA PORTA) Ohmmi! A l’è già si Orsolina! (SI NASCONDE)
SCENA 9^
Victor e Arturo
VICTOR
(APRENDO LA PORTA) Excusez-moi, è permesso?
ARTURO
Ah! A l’è chiel! Còsa ch’a veul?
VICTOR
Vous etes tout seul ?
ARTURO
Eh ?
VICTOR
E’ solo ?
ARTURO
Pròpe sol nò! A-j’è ‘l let, el baul, el pòrtamantel, el gabinet…
VICTOR
Oh! Oh! Oh!… Vous etes très amusante, mais moi intendevo dire di monsieur Giorgiò…
ARTURO
A l’è… a l’è… a l’è andait a pijè na bocà d’aria !…
VICTOR
Tres bien! Moi je voulas parler avec vous de votre femme… (IMPAPOCCHIA IL DISCORSO)
ARTURO
Come?
VICTOR
(C.S)
ARTURO
Ch’a parla come ch’a mangia!
VICTOR
C’est vrai, pardon! Io volevo parlare con lei di sua moglie.
ARTURO
Ed mia fomna? A va bin, spetoma mach ch’a riva monsieur Giorgio.
VICTOR
Mais pourquoi? Non è lei il marito ?
ARTURO
Nò, si, forse…
VICTOR
Come forse?
ARTURO
An costi ultimi dì a son capitaje talment tante cose ch’i lo sai gnanca pì mi! Beh, disoma ‘d si, i son l’omo ‘d mia fomna!
VICTOR
Très bien! Allora è con lei che moi je dois parler.
ARTURO
E allora parlisca pure… sono tutt’occhi…
VICTOR
Ecco, vede… moi je suis très in-namorè de votre femme…
ARTURO
Come ?
VICTOR
Io sono perdutament innamorato di sua moglie.
51
ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO
Ah! Tut si?
Ho detto che sono innamorato di sua moglie!…
Si, si, i l’hai sentù! I son pa ciòrgn!
Votre femme c’est un bon-bon du ciel e moi je voudrais l’épouser!
(RIMANE ASSENTE)
Vous avez compris? Oi je voudrais l’pouser !
Andova ?
Comment ?
Andova a veul posela mia fomna ans un birò, ans na taola ! Ch’a goarda però che come sopramobil a l’è ‘n pòch
pesanta.
Mais nòn, ma che cosa avete capito? Io voglio sposarla vostra moglie.
Ah si?!… Ma verament sai fa nen scheur mia fomna a l’è già marijà con mi!
Per questo sono venuto a chiederglielo di persona moi-meme stesso medesimo. E alors?
E alora còsa?
Csa facciamo?
Còsa ch’i foma?
Non so, mi dica lei…
Mi sai nen, chiel còsa ch’a fa?
Ma sono io che lo chiedo a lei! Cosa facciamo?
Ma? Cagoma ‘ns la barca e peuj scapoma?!
Mais non! Se qualcuno avesse fatto a me una proposta del genere a me, io avrei avuto da dire qualcosa, e così
credo anche lei. Quindi che cosa dice?
Ma… io… io… io non dicio gnente… io…
Moi je vous en prie! Mi dica qualcosa !
Lui è andato via!
Ma chi lui?
Monsieur Giorgio!
Mais qu’est-ce que centra monsieur Giorgio?
Lui a l’è più pratico di queste cose. Ci capisce di più di me. Ci chiediamo una consulenza.
SCENA 10^
GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO VICTOR GIORGIO
Giorgio e detti
(RIENTRANDO CON UNA BOTTIGLIA DI GRAPPA IN MANO) Eh! Eh! Eh!… Bòja flin, bòja flip, bòja faus!
(A VICTOR) A l’ha vist? A l’è si, a basta ciamelo! (A GIORGIO) E alora it l’has trovala Laura?
Nò! Però i l’hai trovà costa!
Andova ‘t l’has pijala?
An cusin-a. A l’ha dam-la el cusinè a l’è un ch’as n’antend!
Mais qu’est-ce que vous faites an giro pour l’albergo? Non può mica !
Oh, ma varda chi a-j’è! Còsa ch’a-j fa ambelessì il novello casnova?
52
ARTURO
A l’è vnù si a veul porteme via Laura. Fa quaijcòsa ti.
GIORGIO
Si! (A VICTOR) Còsa a veul fè chiel?
ARTURO
A veul marijè Laura!
GIORGIO
Ciuto ti! Lass-lo dì da chiel! (A VICTOR) Alora Don Giovanni!
VICTOR
Oui, moi je vodrais sposè madame Laura!
GIORGIO
Ma nò ?
VICTOR
Mais oui!
ARTURO
Tenssion che adess i sentoma l’esperto !
GIORGIO
Oh! Oh! Oh! Come ch’am fa rije!
ARTURO
(A VICTOR) A rij a rij. A l’ha vist ch’a rij?
GIORGIO
Am despias tant per chiel, ma a riva tardi, a-j’è pròpe gnanca la pì lontan-a possibilità che Laura a veula marijesse con chiel, perché ‘l dì ch’a dovejssa molè ‘l mè vej amis Arturino ò ch’a dovejssa tirè ij caosset… Laura a-j penserà nen doe volte a tornè ‘d corsa da mi!
ARTURO
Grassie Giòrs! (A VICTOR) Vist? Còsa I l’avija dije! (RECEPENDO COSA HA DETTO GIORGIO) Come a vnirà torna da ti?
GIORGIO
Laura a sa andova a l’è la ròba bon-a!
VICTOR
Un moment! (A ARTURO) Lei non mi aveva detto che madame Laura avrebbe sposato lui.
ARTURO
Ma mi i l’avija “detto” de spetè il parere dell’esperto!
VICTOR
A quanto pare vi state accordando tra voi! E’ un complotto alle mie épaules!
ARTURO
Alle sue?
VICTOR
Epaules!
ARTURO
Chissà che mal?!…
VICTOR
Si, mi volete sbaruvè e non aspettate altro che io cali le braghe dinanzi a voi, per poi colpirmi alle èpaules!
ARTURO
Torna? Ma la soa a l’è pròpe na bela fissa!
VICTOR
Sais moi cosa devo fare!
GIORGIO
E còsa a dev fè?
ARTURO
Gnente, a va a caghè ‘ns la barca e peuj a scapa…
VICTOR
Vado a chiederlo direttement a madame Laurà… e la prossima vòlta che voi due uscirete da questa stanza sarà per andare all’ospedale! (ESCE E CHIUDE A CHIAVE LA PORTA)
GIORGIO
It l’has capì còsa ch’a veul fè?
ARTURO
Nò!
GIORGIO
Am smijava!… A veul andè diretament chiel da Laura a ciameje ‘d marijela!
ARTURO
Ma nò!…
GIORGIO
Ma si!
ARTURO
Ma dime nen… e chila còsa ch’a-j dis?
GIORGIO
Si che i sai mi! Si l’unica còsa da fè a l’è ch’i rivoma prima noi da Laura che chiel! Per cerchè ‘d rinsavila!
ARTURO
Ah si! E alora còsa i spetoma? Ven, andoma da Laura… (SI AVVIA SEGUITO DA GIORGIO, MA COME AL SOLITO SI APRE LA PORTA CHE GLI SBATTE SUL NASO)
53
SCENA 11^
Orsolina e detti
ORSOLINA
(APPARENDO SULLA PORTA A GIORGIO) E alora andova a l’è ch’it andasije, Giorgino?
GIORGIO
I… andasija a cerchè…
ORSOLINA
A cerchè chi?
GIORGIO
Chi?… chi… chila!
ORSOLINA
Mi?
GIORGIO
Si pròpe chila! Perché Arturino a l’ha sempre ‘d pì mal la panssa… a l’è nen vera Arturino? Arturino, Arturino, andova it ses ficate, seurt fòra a l’è nen el moment ed gieughe a nascondino!…
ARTURO
(APPARENDO DA DIETRO LA PORTA CON UN LAMENTO) Uuhmm!…
GIORGIO
(VEDENDOLO) Ah! Varda ‘ndova a l’è a l’era stermasse drera la porta, farinel! (PIANO) Pora!
ARTURO
Eh?
GIORGIO
(PIU’ FORTE) Piora!
ARTURO
Ah! (PIANGE) Ah! Ah! Ah!
GIORGIO
A l’ha vist?
ORSOLINA
Oh, ma sagrin-te nen Arturino che adess la tua Orsolina at fa passè “bibi al pancino”. (TIRANDO FUORI DA DIETRO LA SCHIENA UNA PERETTA PER CLISTERE) Goarda còsa i l’hai preparate, un bel clistere a la canamia, che a lava e a polida, a disinfiama e dzoratut a desgargarissa ‘l tubo!
ARTURO
Nò el clistere, nò! (SCAPPA) I lo veuj nen!…
ORSOLINA
(INSEGUENDOLO) Ven si Arturino…
ARTURO
Nòòò!…
ORSOLINA
(A GIORGIO) E ti còsa ‘t fase lì ‘mpalà, dame na man a ciapelo!
GIORGIO
Con tant piasì! Ven si Arturino…
ARTURO
Nò, as fa nen parej, it ses un traditor…
GIORGIO
Ard-lo si ch’i l’hai ciapalo !…
ARTURO
Nò! Lass-me andè! Lass-me andè!…
GIORGIO
(METTENDOLO SUL LETTO) Ecco si!
ORSOLINA
Arturino, aussa ‘l tafenno!
ARTURINO
Nò!
ORSOLINA
Aussa ‘l tafenno!
ARTURO
Si! (ESEGUE)
ORSOLINA
Ten le ciape mòle!
ARTURO
Nò!…
ORSOLINA
Ten le ciape mòle!
ARTURO
Si! (ESEGUE)
ORSOLINA
(TIRANDO FUORI UN TUBETTO DI TASCA, APRENDOLO) Un pòch ed vaselina… (APRE IL TUBETTO E COSPARGE COSPARGE IL BECCO DELLA PERETTA) E voila! Alora pront?
GIORGIO
Pronti!
ORSOLINA
E uno…
54
GIORGIO ARTURO ORSOLINA GIORGIO ORS/GIO ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA ARTURO ORSOLINA GIORGIO ARTURO ORSOLINA
Uno…
Nò!
E due…
Due…
E tre! (ORSOLINA INFILA LA PERETTA A ARTURO)
(LAMENTANDOSI) Uhm!… Uhm!…
Ferm!…
(C.S.) Uhm!… hm!… Basta! Basta!…
Ferm! A venta felo tut!
Nò! Basta! Basta!…
Ma còsa ch’a-j’è? A l’è tròp caud?
Nò! A-j manca ‘l sucher!…
Ecco, fait, finì! Arturino it vedras che da si ‘n pòch it starass benissim!
Oh già, el clistere a l’è ‘n tocasana, a l’è tuta salute!
Uhm!…
Adess mi i calo giù na minuta, i rivo subit e voiautri bogè nen da si! (PRENDE LA CHIAVE DELLA PORTA,
ESCE E LI CHIUDE DENTRO)
SCENA 12^
GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO
Giorgio e Arturo
(CORRENDO VERSO LA PORTA) Nò, ch’a duverta, ch’a duverta!… Bruta vejassa!…
(CHE E’ STRAMAZZATO SUL LETTO) Còsa a-j’è Giòrs?
A l’ha ciavane ‘ndrinta sta bagassa!!!
Alora i soma panà! Come i foma adess a andè da Laura?
Fòrse i lo sai mi! (PRENDE IL BINOCOLO, VA SUL BALCONE, GUARDA DI SOTO, RIENTRA) Auss-te da lì!
I la faso nen, el prussòt a l’ha massame!
Auss-te da lì, bogia!
(ALZANDOSI A FATICA) Ma còsa ‘t veule fè?
(TOGLIENDO LE LENZUOLA DAL LETTO E ANNODANDOLE) Costa a l’è nen la stanssia 404?
I cherdo…
La stanssia ‘d Laura a l’è nen la 204?
I penso! A son capitaje talment tante còse an costi dì…
S’a l’è la 204 a veul dì che ‘l pogieul a l’è doi pian sota cost!
A dovrija…
Quindi i calo giù a cantej-ne quat!
Ma ti ‘t ses mat! A ti at giro ij cop! Ma ‘t l’has vist come a l’è aut, it arzighe ancora de sca… sca… sca… scapis…
lolì… de s-ciapete l’òs del còl.
Gnun-e paure, ant la mia longa carriera ‘d donnaiolo i l’hai fane ‘d pess per nen esse pijà ‘n castagna da ij marì
gelos! E peuj a na val la pen-a per rivè ‘d sorpreisa ‘nt la stanssia ‘d Laura.
55
ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO
E già e s’it treuve nòstra suocera it seurte nen viv da là. At smiola!
A-j’è nen! It ricòrde pì nen, a l’è staita lassù ‘nt la baita a canteje la ninna nanna a-j 25 mòro.
Ah già, ch’a l’è vera!… Comunque ti ‘t je vade nen!
Perché?
Perché i vado mi!
Ti? Ma ti ‘t l’has nen el fisich!
A-j na ‘n fa gnente! I vado mi!
Ma ‘t l’has già falo quaj vòlta?
Nò, mai!
E alora lassa ch’i vada mi! Ch’i son un veterano!
Nò, i vado mi l’istess a-j’è sempre na prima vòlta.
Ma it ses un principiante, a l’è pericolos!
A-j na ‘n fa gnente, mi ‘m fermo davanti a gnente! E adess come ch’i faso?
Ven si! (LO LEGA ALLA VITA COL LENZUOLO)
Còsa ‘t fase?
It gropo!
Perchè?
Perchè ti ‘t cale giù e mi ‘t ten-o da dzura! Desnò it vade giù, it sbergnache e peuj i ven-o a cheuj-te con el
cuciarin! Dai bogia scavalca la ringhera…
Speta ‘n moment, a l’è mej ch’im buta la sciarpa…
Ma a còsa at serv la sciarpa?
E già e se fiòca? Peuj am ven anche l’anfreidor!…
Dai, adess bogia, scavalca la ringhera!
(FA PER SCAVALCARE IL BALCONE) Giòrs?…
Còsa it l’has torna?
I l’hai paura! A l’è tròp aut, i patisso le vergini…
Le vertigini, gnorant!
Si va bin, lolì!
It veule ch’i vada mi?
Nò, i vado mi!
E alora bogia, scavalca!…
Ti però ‘t em ten-e!
Si, ch’it ten-o.
Sicur?…
Sicur!
A l’è pa che peuj a metà it em mòle, per scapè da sol con Laura!
Ma figur-te se mi… ma doma là, i soma quasi parent…
56
ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO
Grassie it ses pròpe un amis! Alora i vado…
Si bogia…
Mi i calo…
Si, va…
Ti it em ten-e…
Si ‘t ten-o…
Ah, Giòrs, se a dovejssa capiteme quajcòsa i l’hai lassà tut a Laura…
Si, va bin!…
E a ti lasso Laura…
Grassie!
… e soa mare!
Nò, soa mare lass-la a quajdun d’autri!
Ah, Giòrs, sent…
(URLA) Basta! Va!!!
Si! (SI CALA GIU’ DAL BALCONE SORRETTO DA GIORGIO)
Pian, fa pian!…
Aaah!
Còsa a-j’è?
El clistere a l’ha fame efet adess: i l’hai ampienì le mudande!…
A fa l’istess, va giù!
Aaaaah!
E goarda nen sota…
Nò, nò!
Tut bin?
La pilesta a ancamin-a a colè giù per le gambe!
Manten la calma, va giù pian, i soma quasi…
SCENA 13^
LAURA GIORGIO LAURA GIORGIO LAURA GIORGIO
Laura e detti
(ENTRA IN ABITO DA SERA E VA VERSO GIORGIO, GLI TOCCA LA SPALLA) Giorgio…
(SI VOLTA DI SCATTO) Laura!? (GLI SFUGGE IL LENZUOLO DI MANO CHE SCOMPARE OLTRE LA
RINGHIERA DOPODICHE’ SI SENTE UN TONFO STROZZATO, UN RUMORE DI VETRI INFRANTI E UN
TERRIBILE URLO)
Còsa a l’era?
Oh, gnente… a l’era mach Arturo!
Arturo?
Arturo! (SI PRECIPITANO TUTTI E DUE SUL BALCONE)
B U I O
57
Q U A D R O S E C O N D O
Stessa scena il giorno dopo. Al riaccendersi delle luci Arturo è steso a letto agonizzante. Ha la testa fasciata, il braccio sinistro appeso al collo e la gamba destra fasciata appoggiata sopra a un cuscino. A un lato del letto c’è Laura, dall’altro Jolanda, inginocchiate come se stessero pregando. Giorgio guarda dal balcone.
ARTURO
Uuhmm!!!
GIORGIO
Eeeh!…
ARTURO
Uhhmm!…
LAURA
Ooohhh!…
ARTURO
Uhmm!!!
JOLANDA
Iiihhh!
ARTURO
Uuuuhhhh!!!
LAURA
Povero Arturo!
GIORGIO
A l’è da ier sera da quand a l’han portalo si, dopo ch’a l’han medicalo, che a l’è ant l’istessa posission!
JOLANDA
Alora a veul dì ch’a l’è lì, lì per tirè ij causset! Meno male, un babacio ‘d meno! Laura ancamin-a pura a cerchete n’autr òmo!
LAURA
Mamma!
JOLANDA
El testament a l’ha falo, almeno?
LAURA
Mamma!… povero Arturo, come è potuto succedere?
GIORGIO
Disoma che la colpa a l’è ‘dcò ‘n pòch toa Laura, perché quand it ses rivà si mi i son distravume e i l’hai lassà andè el linseul e ‘l pòvr Arturo a l’è andait giù, a l’ha sfondà ‘l sofit ed la sala ristorant e a l’è finì long e tirà ant el vassoio ed la polenta an mes a la taola di vintesinch mòro ch’a pensavo ch’a fussa ‘l cinghial!… E a vorijo mangelo! A l’han fin-a morduje na man!
JOLANDA
Mi ch’i j’era lì con lor i l’hai vist tut! A l’han fin-a faje na foto ricòrdo con el limon an boca!
LAURA
Povero Arturo!
GIORGIO
E pensè che mi i l’avija dij-lo: “va nen Arturo, va nen!” Ma chiel gnente a l’ha vorssù andè a tuti ij cost a mè pòst!
LAURA
Come a tò pòst?
GIORGIO
Eh… si, perché inizialmente i j’era mi ch’i dovija calè giù!…
LAURA
Come ti?
GIORGIO
Si, e peuj chiel a l’ha ansistù talment tant che…
LAURA
Ma come hai potuto permettere che tutto questo accadesse, Giorgio, Sei un mostro!
GIORGIO
Ma mi i l’hai falo per chiel, a-j tenija così tant, a l’era così content ed calè giù dal pogieul! Oddio prima ed decid-se a andè giù a l’ha rompù bastanssa le bale…
LAURA
Oh Giorgio, questo non te lo perdonerò mai!
JOLANDA
Oh, Laura, anche ti, pijt-la nen parej! Mòrt un Papa as na fa n’autr!
ARTURO
(ALZANDOSI LEGGERMENTE DAL CUSCINO FA LA LINGUACCIA A JOLANDA)
JOLANDA
Aaah! A l’è bogiasse!
LAURA
Ma cosa dici?
JOLANDA
It diso ‘d si, a l’ha fame le schernie.
LAURA
Ma no, mamma, è solo suggestione!
ARTURO
(C.S.)
58
JOLANDA LAURA GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO GIORGIO LAURA ARTURO GIORGIO ARTURO JOLANDA ARTURO LAURA JOLANDA GIORGIO JOLANDA LAURA GIORGIO LAURA JOLANDA LAURA ARTURO LAURA ARTURO GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO GIORGIO ARTURO JOLANDA ARTURO
Aaah! Torna, goarda!
Arturo, Arturo…
Arturo!
…ma allora ti sei svegliato dal coma profondo! Come stai, parla!
(BOFONCHIA QUALCOSA)
(AVVICINANDO L’ORECCHIO) Come?
(A FATICA) …A!…
A?
A…
A veul dine quajcòsa! Quajcòsa ch’a ancamin-a per “A”!
A… amore mio!
(FA CENNO DI NO CON LA TESTA)
Amico!…
(C.S.)
Articiòch!
(C.S.) A… A… Acqua…
Acqua, acqua vuole acqua… mamma per piasì vaje a pijè ‘n bicer d’acqua.
Mi?!
Si, chila, per piasì ch’a bogia!
Uuuhm!!! (VA IN BAGNO)
Oh Arturo è tutta colpa mia!
Si soa!
Perdonami!
(RIENTRANDO CON UN BICCHIERE PIENO D’ACQUA) Ecco si i l’eve l’acqua!
(PRENDENDO IL BICCHIERE) Presto da qui! (LO PORGE AD ARTURO) Ecco, bevi!…
(ANNASPANDO) E!
E?
E!
A veul dine torna quajcòsa ch’a ancamin-a con “E”!
E!… Quante lettere?
(GESTICOLA)
Etereo!
(FA CENNO DI NO CON LA TESTA)
Echimosi?
(C.S)
Eh che bale!
(C.S, POI) E… E… E’ del luogo?
59
JOLANDA ARTURO LAURA ARTURO LAURA ARTURO JOLANDA ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO ARTURO LAURA GIORGIO ARTURO LAURA ARTURO LAURA JOLANDA ARTURO LAURA ARTURO GIORGIO ARTURO GIORGIO LAURA ARTURO LAURA ARTURO
E ch’a beiva ch’a fasa pa tante lande!
(BEVENDO) Uhm! Bon-a… fresca…
Va meglio? Oh ti adoro per quello che hai fatto! Hai fatto una cosa meravigliosa, tutta per me!!! (FA PER
ABBRACCIARLO)
(SCATTANDO) Toc-me nen, sassin-a!
Assassin-a!
Si, sassin-a!
Ch’a-j daga nen ed la sassin-a a mia fija, a l’ha capì, tardòch?
Chila ch’a staga ciuto, mare ‘d la sassin-a!!!
Ma Arturo a l’è Laura, it ricòrde pì nen, Laura! La… u… ra!!!
Ti sta ciuto, Giuda!
Iscariota?
Nò, faus!
Cos’è? Uno, dei vostri giochetti di società?
Ma nò Laura, mi i na sai gnente!
Eh! Eh! Eh! Adess un’omicidio it lo ciame gioco di società?
Ma che omicidio?
El mè! Da parte di voi tre!
Secondo me ha una commozione cerebrale!
Second mi a l’ha sempre avula!
It l’has studià tut nei minimi particolari per mettere in atto il tuo piano criminale: gaveme da ‘n mes per scappare
col tuo antico spasimante!
Il mio antico spasimante?
Si, chiel! (INDICA GIORGIO)
Mi?!
Si, ti!
Ma ti ‘t bate ij quart!
Arturo, goarda che fòrse it l’has la fassadura tròp s-ciassa ch’at sgnaca ‘l servel!
Taci sassin-a!… E l’autr spasimente andova a l’è? It l’has già tajalo a tòch e butalo ‘nt el congelator?
Ma chi?
Come chi, Victor le director!
SCENA 14^
VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR
Victor e detti
(SPALANCANDO LA PORTA E ENTRANDO) Pardon, messieurs.
Vard-lo si, a basta nominelo ch’a sponta!
Chiedo scusa, il signore si è svegliato?
Come a ved!
Bien, comunque c’est arrivè l’ambulanza.
60
ARTURO GIORGIO VICTOR ARTURO VICTOR LAURA VICTOR LAURA VICTOR LAURA ARTURO VICTOR ARTURO VICTOR LAURA VICTOR ARTURO VICTOR ARTURO JOLANDA VICTOR ARTURO GIORGIO VICTOR ARTURO GIORGIO ART/GIO
Che ambulanza ?
Per còsa fè?
Per portarvi all’ospedale! Così eviterete di combinare altri guai! Vous m’avez ruvinè!
Eh nò, a l’è chiel ch’a l’ha ruviname mi, a cercato di concupire mia fomna !
Vraiment è lei che ha concupito me! Vero Laura?
Victor è tutto finito!
Mais non?
Oui !
Dopo tutto quello che c’è stato tra di noi?
Oui!
E cosa c’è stato tra di voi?
Rien!
Còsa?
Gnente! Laura?
Nò! Adieu, Victor, adieu! (VA IN BAGNO)
Mais non!… E voi sbrigatevi ! Sotto in ambulanza che vi aspettano ci sono due giovanottoni in camice bianco
con due èpaules commeca!
Come?
Commeca!
(A GIORGIO) It l’has capì? Commeca!
Parlapà! Vi precedo, i ancamin-o a andè giù a controleje sti giovanottoni! (USCENDO) Giovinottiiii….
(A GIORGIO E ARTURO) Vestitevi e scendete!
Mi i vado nen!
E gnanca mi!
Voi ve ne dovete andare!
Eh nò, a l’è chiel ch’a dev andesne, e i sai come.
E anche mi!
(CHIAMANDO) Orsolina!
SCENA 15^
ORSOLINA GIORGIO ARTURO ART/GIO ORSOLINA VICTOR ORSOLINA
Orsolina e detti
(APPARENDO SULLA PORTA) I l’eve ciamame? Còsa a-j’è?
Victor le director a veul mandeme a l’ospidal.
Tanti entrano pochi escono…
(CANTANDO) Orsolina pensaci tu!
(A GIORGIO E ARTURO) Blochelo! (I DUE ESEGUONO) Oeh! Ma che facia pien-a ‘d macie!
Macie?
Si, brosse, costa a l’è varicella!
61
VICTOR
Mais, moi l’ho fattà la varicella!
ORSOLINA
A sarà na ricaduta! Si a venta butè la supposta ed coram!
VICTOR
Nò, la supposta, nò! Brutta vecchiaccia!
ARTURO
(SCHIAFFEGGIANDO VICTOR) As dis nen parej, as dis nen parej…
GIORGIO
(SCHIAFFEGGIANDO VICTOR) As dis nen parej, as dis nen parej…
ORSOLINA
Butelo a novanta gradi, Giogino ten-lo ferm!
GIORGIO
Con tant piasì!
ORSOLINA
Arturo duverta la porta!…
ARTURO
Con tant piasì!… (APRE LA PORTA)
ORSOLINA
E uno, e due e…
TUTTI
…Tre!!!
ORSOLINA
(DA’ UNA PEDATA NEL SEDERE A VICTOR CHE LO MANDA FUORI DALLA PORTA) Fait! Content?
ARTURO
Oh grassie, grassie, Orsolina, grassie!!!
GIORGIO
Chila am sorprend, a l’è pien-a ‘d risorsse! Eh! Eh! Eh! I soma pròpe ‘n bel trio mi, ti e chila!
SCENA 16^
Laura e detti
LAURA
(USCENDO DAL BAGNO) Victor a l’è andass-ne?
GIORGIO
Si e tut per merit ed la nòstra Orsolina! Comunque Victor le director a l’avija pròpe rason che due mariti gelosi della stessa moglie nella stessa stanza con la varicella a l’è na situassion très amusante!
LAURA
Eh nò, sarebbe molto più “amusante” se i mariti fossero rimasti chiusi nella stessa stanza, ma senza varicella! (RIDE) Ah! Ah! Ah!…
GIORGIO
Ah si? Mi anvece i treuvo gnente da rije!
LAURA
Io invece si! (RIDE) Ah! Ah! Ah!… Ridi, ridi Arturo!…Perchè voi… Ah! Ah! Ah!… non avete mai avuto… Ah! Ah!
Ah!… la varicella!!!!
GIORGIO
Còsa?!…
LAURA
Si, il direttore si è sbagliato, era una semplice intossicazione alimentare.
GIORGIO
Semplice intossicazione alimentare?
LAURA
Si, qualcosa che vi ha fatto male.
GIORGIO
Laura come ‘t l’has podù lasseme ‘n balia ‘d costa veja ciampòrgna ch’a l’ha ‘mpienime ‘d meisin-e e suppòste!
ORSOLINA
As dis nen parej, as dis nen parej, as dis nen parej, alora a son servije a gnente le mie lession…
ARTURO
(A ORSOLINA) E ti ‘t lo savije
ORSOLINA
I sai ancora distingue na varicella da ‘n orticaria! Anche se ‘l dotor a la conoss nen!
GIORGIO
E còsa ch’i spetave a dim-lo, che raggiungessi la pace dei sensi? Bin, alora se la mia quaranten-a a l’è finija mi i farija che andem-ne perché mi con tut lòn ch’i l’hai da fè, con tute le fomne ch’a-j’è ‘nt el mond, con tuta la mian-a ch’a-j’è ans le piste da sci, i l’hai già perdù bastanssa temp! Ciao Laura, it salut, a l’è stait un piasì torna vedd-te, im racomando ten d’euj Arturino, cha l’è ‘n pòch… baravantan, a l’ha da manca ‘d na fomna fòrta e con ti a peul nen esse che ‘n bon-e man!
LAURA
Sta tranquil!
GIORGIO
Ah! E salut-me toa mamin-a! (A ORSOLINA) Sergente Orsolina a l’è stait un onor conòss-la, i spero d’ancontrela mai pì, e se malauguratament i dovejssa torna ancontrela stavòlta i sarai mi ch’i buteraj la supposta!
ORSOLINA
As dis parej… as dis parej… as dis parej….
62
GIORGIO
(A ARTURO) E ciao Arturo, stame bin e… im racomando an gamba ‘l cul ! Ah, sent: s’it veule it dago ‘l numer ed telefònò ed doe sbrincion-e ch’at rangio la pipa ch’a tira! Ciao Arturino, s’it l’has da manca ‘t sas andova troveme…
ARTURO
Andova?
GIORGIO
Andova a-j son ed fomne! A basta ch’it subie che mi i rivo ‘d corsa…
ARTURO
Ma mi i son nen bon a subijè! S’it veule i petto!
GIORGIO
Brav! Parej i seguiraj l’odor come ij can da trifole!… ciao, ciao, ciao… (ESCE)
SCENA 17^
Arturo, Orsolina e Laura
LAURA
Arturo!
ARTURO
Lauraaa… i sai ancora nen come ‘t l’abie ‘l corage ‘d parleme ansema dòpo lòn ch’it l’has combinà si ‘n tre dì. Perché ‘t l’has falo? Perchè ?
LAURA
I l’hai falo perchè it veuj bin !
ARTURO
Oeh!
LAURA
Si, ti voglio bene, e ho agito così solo per cerchè ‘d dete n’andi, una distortogliata, per toglierti quel comportamento da bambino viziato, per fete diventè n’òmo, per avere anch’io vicino un vero macho, per avere il mio Tarzan!
ARTURO
Ma ti ‘t ses mata! Orsolina giut-me, dame na man ch’i capisso pì gnente! Dis quaj còsa Orsolina
ORSOLINA
A l’ha rason.
ARTURO
It sente, fin-a Orsolina a dis ch’i l’hai rason.
ORSOLINA
Nò, nen ti, aso, toa fomna a l’ha rasòn.
ARTURO
Ecco brava, lolì… contra ‘l pì debol! Ebin i l’eve vorsulo vojaotri: am resta gnente d’autr da fè che compiere il gesto estremo, i vado a ampicheme con la caden-a del cess! Addio! (ENTRA NEL BAGNO)
LAURA
Ma nò Arturo speta… (A ORSOLINA) a l’è sarasse ‘nndrinta! (LO CHIAMA) Arturo, Arturo dai seurt fòra…
ARTURO
(D.D.) A l’è tròp tardi!
LAURA
E dai Arturo seurt, it ciamo scusa ‘d tut!
ARTURO
(D.D.) Nò! Ormai la catena del cesso cinge il mio sottomentone.
LAURA
Arturo ti supplico, non commettere imprudenze, se esci subito andiamo a Borghetto Santo Spirito…
ARTURO
(D.D.) L’ora è giunta, dai un bacio ai bambini!
LAURA
Ma se non ne abbiamo…
ARTURO
(D.D.) Non importa. Laura… addio! Aaah!
LAURA
(AGITATA CERCANDO DI FORZARE LA PORTA) Arturo! Arturo!
ORSOLINA
(ANDANDO VERSO LA PORTA) Ch’am lassa provè mi! (VERSO LA PORTA) Arturino, ò it seurte da l’ ‘ndrinta, ò i sfondo la pòrta, i ven-o andinta it pijo per le orije e it dago ‘n caus andova a-j bat nen al sol ch’it mando a cantè ‘nt el còro ‘d le voci bianche dla cappella Sistina! (SI APRE LA PORTA) Vist, j’òmo a basta saveje pijè da la part giusta!
ARTURO
(APPARE SULLA PORTA IN MUTANDE)
LAURA
Arturo, ma còsa it l’has fait?
ARTURO
It vorije nen “Tarzan”? I son si!
LAURA
Ma allora hai solo fatto finta di suicidarti!
ARTURO
Si Laura, magara la volontà i l’avrija anche, ma a mi, a l’è ‘l corage ch’am manca! Perdon-me, s’i l’hai fate sbaruvè!
63
LAURA
Ma si che ti perdono, Tarzan.
ARTURO
Si: io Tarzan, tu Jane! Eeehh…
LAURA
Arturo spet-me si, rivo subit, parej finijoma ‘l discors…
ARTURO
Ok, pupa!!!
LAURA
Ciao, Tarzan!!! (ESCE)
SCENA 18^
Orsolina e Arturo
ORSOLINA
(RIENTRANDO DAL BAGNO) Alora a l’è finija tuta la baraonda?
ARTURO
Oh Orsolina i l’avija pì nen vist-te, andova it j’ere andaita?
ORSOLINA
A pissè! Anche le veje balie ògni tant a cambio l’acqua a la cocorita! Bin, alora vist che adess it ses… varì, mi i peudo ampajè ij tond e andè…
ARTURO
An Calcutta!
ORSOLINA
A confortè d’autri malavi con mie manine d’or!
ARTURO
Ma nò, speta Orsolina, va ancora nen via, i l’hai ancora damanca ‘d ti, perché tuta sta sarabanda, tuta sta confusion a l’ha fame vnì un cerch ambelessì a la testa, con un dolor ch’a part da sì e a va giù, giù, giù e peuj a ven su, su, su e peuj a va giù, giù, giù e am fan mal ij ajassin.
ORSOLINA
Ma nò, Arturino, ven si che adess la toa Orsolina at fa passè “la bua”. Ven, masnà, ven si an brass a mi! (SI SIEDE SUL LETTO)
ARTURO
(SEDENDOSI SU ORSOLINA) Oh si che bel! Come quand i j’era cit!
ORSOLINA
Orco, s’it peise! Da cit it j’ere pì leger!
ARTURO
Disoma na filastrocca!
ORSOLINA
A va bin, i ancamin-o mi!
ARTURO
Nò, i ancamin-o mi…
ORSOLINA
(PIU’ FORTE) I l’hai dit mi!
ARTURO
Va bin Orsolina, ancamin-a pura ti!
ORSOLINA
Alora: Batista a tira la rista… la rista as s-cianca…
ARTURO
…Batista ‘ns la banca…
ORSOLINA
… la banca as romp…
ARTURO
… Batista ‘ns el pont…
ORSOLINA
… el pont a s-ciòpa…
ARTURO
… Batista ‘ns la ciòca…
ORSOLINA
… la ciòca a fa din dan…
ARTURO
… e Batista… as caga ‘n man!
ORSOLINA
(DA UNO SCHIAFFO A ARTURO)
ARTURO
Ah! Ahia!!!
ORSOLINA
(INFILANDOGLI UN CIUCCIO IN BOCCA) E ades sta ciuto e deurm!
ARTURO
Ti però it ‘m cante la ninna nanna!
ORSOLINA
Si: “Nana naneta, papà l’è andait a messa, messa a sonava, l’angel a cantava…”
ARTURO
(RUSSA) Ronf, ronf…
64
SCENA ULTIMA
Laura e detti
LAURA
(ENTRANDO IN DESABILLE’, CHIARAMENTE VOGLIOSA) Arturo i son si, sono tutta tua!
ORSOLINA
Ssshhttt! Arturino a deurm!
LAURA
(ACCASCIANDOSI SU UNA SEDIA) Noo… ‘l galucio a l’è diventà ‘n capon!!!
F I N E