Tut per marié sta fija!

Stampa questo copione

ATTO I°

Tut per

marié

sta fija!

due atti comicissimi di

TREMAGI

(SIAE sez. DOR pos. n° 103597)


PERSONAGGI

Felice Tarocco, padron ëd ca

LIC

Rina, soa fomna

RIN

Lucia, soa fija

LUC

Alfredo, fieul d’un coléga ‘d Lice

FRE

Piera, na nëvoda dij Taròch

PIE

Sandro Villata, amis ëd le fije

SAN

Beppe, amis ëd famija

BEP

Questa volta la figlia “da marito” deve vedersela con una madre possessiva, chiacchierona e intraprendente. Gli equivoci conseguenti all’impulsività della matrona rischiano di rovinare irrimediabilmente amori ed amicizie e solo una serie di casi fortunati ricondurrà le storie dei protagonisti al lieto fine. L’unico a dover subire ogni angheria con stoica rassegnazione è il povero Felice Tarocco, destinato a dover sopportare con eroica pazienza la vulcanica consorte.

La scena è fissa e ricalca l’ambiente di un appartamento piccolo borghese di città, con un ingresso dall’esterno in fondo a destra, una uscita verso il giardino in fondo a sinistra, una porta sul lato sinistro che dà accesso alla cucina ed una sul lato destro alle camere da letto. Completano l’arredamento sedie, tavolino, divano, quadri, attaccapanni, ecc.


Felice Tarocco, padron ëd ca

È un “parpagnaco”, succube della moglie, sempre trasandato, malvestito, con un completo grigio molto fuori moda, sgualcito, sdrucito e molto carente in quanto a bottoni. Completa l’abbigliamento una cravatta piccola e di colore insignificante. Anche quando si arrabbia, non è mai troppo alterato, sguaiato o aggressivo. È piuttosto rassegnato a subire le prepotenze della moglie con ironia.

Rina, soa fomna

È la vera padrona di casa. È lei che comanda. Tuttavia le piace farlo in modo subdolo, dando agli altri l’impressione di essere una specie di vittima. Le piace tramare per portare acqua al suo mulino, per sé e per sua figlia, ed anche quando le cose non vanno per il verso giusto, pur rimanendo inizialmente stizzita, trova sempre il modo di rigirare la frittata per il suo tornaconto. Veste in modo troppo austero, ma quasi elegante.

Lucia, soa fija

Un po’ viziata, ma decisamente disincantata. Da dimostrazione di aver assimilato molto bene la lezione della madre. È piuttosto superficiale nel rapporto con gli altri e cerca solo di far andare le cose in un modo adeguato alle sue esigenze. Si veste e si acconcia con moderno buon gusto.

Alfredo, fieul d’un coléga ‘d Lice

È un ragazzone timido e tontolone, che tarda parecchio a capire quel che gli succede intorno, ma è di buon cuore. Vorrebbe sposare Lucia, ma più per accordi fatti tra suo padre e Lice, che per l’essere preda di una travolgente passione. I suoi abiti sono corti e stretti, un po’ superati. Fa sempre la figura del “biòvo”.

Piera, na nëvoda dij Taròch

Giovane carina ed elegante, veste alla moda. È un po’ superficiale ed ingenua, così finisce per trovarsi incastrata in un ingranaggio che non comprende, cadendo preda di indecisioni ed insicurezze, anche nei confronti del suo futuro.

Sandro Villata, amis ëd le fije

È il tipico “blagheur”, il chiacchierone che sa di piacere alle donne, se ne compiace e fa di tutto per incrementare la sua popolarità, anche a costo di essere frainteso nelle sue intenzioni. È persona di carisma pure nei confronti degli altri personaggi maschili, anche se bisogna dire che ci vuole poco. È elegante, brillante e lascia trasparire volentieri nei suoi atteggiamenti, fintamente ritrosi, il benessere economico e sociale della sua famiglia.

Beppe, amis ëd famija

La sua semplicità, abbinata ad una certa dose di faciloneria, lo porta ad impegolarsi in una faccenda che gli sfugge rapidamente di mano. Tutto all’inizio gli sembra chiaro e semplice, ma poi, anche a causa delle torbide acque smosse dalla signora Rina, la vicenda si complica in modo per lui addirittura traumatico.


ATTO 1°

SCENA I

(Lucia e Lice)

è        (LA SCENA È VUOTA; SUONA IL F]CAMPANELLO% DELLA PORTA)

LUC    (D.D.) I ven-o... (SEGUE UN MOMENTO DI SILENZIO)

LIC      (D.D.) Bòja spinass, a j’è quaidun ch’am ven-a a deurbe sta pòrta?

è        (SUONA NUOVAMENTE IL F]CAMPANELLO%)

LUC    (D.D.) I ven-o!… S’i l’hai dit ch’i ven-o… i ven-o, no? Chi a l’é?

LIC      (D.D.) Amis…

LUC    (ENTRA DALLE CAMERE E VA AD APRIRE) E chi ch’a son sti amis?

LIC      (D.D.) I son mi, no?

LUC    (RIENTRA) Ah… Ciao, papà!

LIC      (ENTRANDO) A l’è nen posìbil! Tute le vòlte ch’i torno a ca, am conven mandé prima ‘n telegràma! Sempre l’istessa stòria, con vojàutre! Mi i capisso nen...

LUC    Ma… i j’era dëdlà ch’i lesìa… e peuj it l’has dim-lo ti ‘d fè parej…

LIC      Sì, a l’è vera… i l’hai dite ‘d nen deurbe con tròpa facilità e ‘d ciamé sempre prima chi ch’a l'è... perché as sa mai… ma quand it sente la mia vos...

LUC    Eh... la voce del padrone!

LIC      Pròpi ‘n bel padron! Con doe fomne ‘ntëcà… E ‘ndova ch’a l’è toa mare?

LUC    Fòra.

LIC      Fòra?

LUC    Fòra!

LIC      A st’ora? Ma s’a l’ha fame vnì a ca prima da travajè per giuteve a preparè la toa festa d’ancheuj dòpmesdì… i rivo… e chila a l’è fòra?

LUC    Eh… a riverà…

LIC      Fòrsa, ch’a l’è tard.

LUC    Còsa?

LIC      I l’hai dit ch’a l’è tard.

LUC    Per fè?

LIC      Per mangè! I l’hai fam. A l’è pront?

LUC    Còsa?

LIC      Come còsa? Per un ch’a l’ha fam, còs a dovrìa esse pront? Ël tranvai?

LUC    Ma mama a l’è ‘ncora nen tornà…

LIC      Ch’as taca!… A l’è ‘ncora nen tornà… E peuj am dis a mi ‘d fé ‘n pressa, ‘d nen fela speté… A che ora ch’a l’è surtìa?

LUC    Oh, beh… ‘D sicur prima ‘d des e mesa, l’ora ch’i son aussame mi… A des e mesa a l’era già via.

LIC      Des e mesa! Dime ti… (GUARDA L'OROLOGIO) Guarda mach se mi i deuvo stè sì a discute con na plandra a l’ora ‘d disnè!… E l’autra chissà ‘ndoa ch’a l’è ‘nvece ‘d cudì la cusin-a… Dësbreuite, ti! E va dëdlà a campé giù doi tajarìn o lòn ch’a j’é!...

LUC    Prima ‘d tut, cercoma ‘d capisse: i l’hai dovù s-cianchéme l'anima per fiché ‘n pòch a pòst la ca… i l’hai fin-a rifàit ij let!

LIC      Dòpo des e mesa…

LUC    I son prontame colassion...

LIC      Dòpo des e mesa…

LUC    I l’hai già fin-a tirà fòra da l’armari la vesta da butè a la festa…

LIC      Dòpo des e mesa…

LUC    I son gnanca riessùa a finì ‘d lese ‘l liber…

LIC      It fùisse mach aussate a des e ‘n quart…

LUC    Guarda, papà... mi i son bele stofia ‘d mai avèj un moment per mi! It lo diso ciair! Sta vita sì i peuss pì nen féla! I vëddo nen l’ora d’esse ‘n pòch indipendenta… d’andémne via da sta ca!

LIC      Prima campa la pasta, peuj va ‘ndoa ch’it veule!

LUC    It pense mach sempre a mangè! (ESCE)

SCENA II

(Lice e Lucia)

LIC      Sempre… doe vòlte al dì, là!… Mi i sai nen... Am ven na flìn-a ch’i sai nen cò i farìa! Ma afinirà, neh… i sai nen quandi, ma a finirà! Guarda ‘n pòch… stamatin Rina, mia fomna, am dësvìja ch’a j’ero gnanca sinch ore e am dis (IMITANDO MALE LA VOCE DELLA MOGLIE): “Sent, Lice, im racomando… ven a ca prest, che i l’oma da preparè per tuti coj fieuj. E ti it deuve esse a pòst. Pì che a pòst. A l’è ora ch’i la mario, sta cita! E ti it deuve fè ‘l pare, fè bela figura! A l’è ora ch’it daghe n’ardriss, na bon-a vòlta!” Sì, n’ardriss! (APRE LE BRACCIA E SI GUARDA I VESTITI) I son butà ch’i smijo ‘l barba pòver ch’as ten-o antëca per compassion! Che ardriss it veule ch’im daga? E peuj a dis… Sauto colassion, ven-o a ca ch’i s-ciairo pì nen da la fam... Alé! Madama a j’è nen! A sta fòra quatr o sinch ore... e mi son sì! Chila nò!

LUC    (RIENTRANDO) Papà, it l’has portàlo?

LIC      Còsa?

LUC    It l’has portàlo?

LIC      Ma còsa?

LUC    Ël pèss!

LIC      Ël pèss? Mi i duvìa porté ‘n pèss a ca?

LUC    Sì. Mama a l’ha dime ch’it duvìe portè a ca ‘l pèss.

LIC      Mi?

LUC    Sì.

LIC      E mi i duvìa sugnéme ‘d porté a ca ij pèss?

LUC    Sent papà... mi i na sai gnente... Mama a l’ha dit parèj.

LIC      Ma guarda ‘n pòch... a mi a l’ha nen parlame ‘d gnun pèss… A l’ha nen dime n’assident ëd gnente…

LUC    Alora adés it lo diso ciair come ‘l sol...

LIC      Che ròba?

LUC    Antëcà da mangè a j’è ‘n bel gnente. Zero. Frigo veuid. S’a j’è nen ël tò pèss i soma bele sùit.

LIC      Vate a cogé ch’it tacon-o… ti e tute le fomne dël mond! Cola-là am dis gnente e mi a venta ch’im seugna ‘d porté a ca ‘l pèss! Sai nen… am pija na flìn-a, ch’i sai nen còsa i farìa! Ma a finirà, neh… I sai nen quandi, ma a finirà! (ESCE IN CAMERA)

SCENA III

(Rina, Carla, poi Lice)

RIN     (ENTRA DALLA COMUNE) Òhmmi, òhmmi... a l’è tardi, neh? Papà a l’è già rivà?

LUC    Sì, sì… A l’é già rivà... e as peul nen disse ch’a sìa bin dispòst.

RIN     Boh… Guarda, ti va dëdlà a fichéte ‘n pòch an ordin. Va a gavéte sta vesta. It cambie e..

LUC    Oh, mamina… i sono pròpe straca. (SI SIEDE) Pensa ch’i son campame giù dal let ch’a l’era gnanca des e mesa!

RIN     Oh, i son tanto straca ‘dcò mi! (SI SIEDE ANCHE LEI, STREMATA) Tanto straca ch’i na peuss pi! Figurte ch’i son staita ‘dcò da magna Neta, cola ciaciaron-a... I duvìa mach ciaméje ‘l nòm ëd col mobilié ‘ndoa ch’a l’è ‘ndàita a cambiè ‘l sofà l’autr’ani, ma i n’avìa pròpi nen veuja. Cola dòna at taca sempre certi boton… a ciaciara sempre ‘d col tant… Ma i l’avìa pròpi da manca d’avèj col indiriss…

LUC    E còs a l’ha dite?

RIN     A j’era nen. Peuj i son ëstàita da la sartòira per ël cotin...

LUC    E ‘l cotin a l’era pront?

RIN     A j’era nen. Alora i son passà da la mercandin-a a catè ‘l fil…

LUC    E it l’has catàlo? (ENTRA LICE, NON VISTO)

RIN     A j’era nen. Peuj i son andàita da madama Lisetta…

LUC    E a j’era nen…

RIN     No, no… Madama Lisetta a j’era. I son passà fin-a da chila, perchè i vorìa savèj…

LIC      (LA INTERROMPE) I son mi ch’i vorìa savej fin-a a ‘ndoa ch’a riva la toa cognission, eh?

RIN     Perché?

LIC      Come “perché”? Mi i l’hai fam, altro che “perchè”!

RIN     Ma come mai, Lice, it ses già a ca?

LIC      Am ciama “come mai”, am ciama! Am ciama come mai i son già a ca...

RIN     Sì… it ses già a ca, no?

LIC      Eh, i savìa nen andoa ‘ndéme a stende e parej i son dime: "Andòma ‘n pòch a ca!"

RIN     (CON FARE IRONICO) Oh, i ciamo scusa a col ësgnor se quàiche mè comportament a peul avèilo ofendù!

LIC      Ma che scusa e scusa, Rina! It l’has dësvìjame a sinch ore per dime ‘d fé prest, ch’i l’oma la festa ‘d Lussìa. (IMITANDOLA GOFFAMENTE) “Torna nen dòpo ‘n bòt, ch’it l’has da giuténe a preparè e a riceve j’òspiti...”

RIN     (GLI FA SEGNO DI STAR ZITTO, CHE LUCIA È PRESENTE)

LIC      (NON CAPISCE) Eh?

RIN     (GLI FA SEGNO DI STAR ZITTO)

LIC      Ah!...

RIN     (A LUCIA) Vate a cambiè, Lussìa, ch’a l’è tardi. (LUCIA FA PER USCIRE)

LIC      (RIPRENDE IL DISCORSO INTERROTTO) E a basta nen! It l’has compagname fin-a an sla pòrta per ripétme ‘d nen fé tardi... (LUCIA SI È FERMATA SULLA SOGLIA E ASCOLTA) E a basta nen, ricord-te! It l’has ancora mandàme n’urlo giù per le scale a ripétëm-lo… (LA MOGLIE LO GUARDA MALISSIMO; LUI ABBASSA LA CRESTA) N’urlo per le scale… a sinch e ‘n quart a la matin… n’urlo… sinch e ‘n quart… per le scale…

RIN     It l’has finì?

LIC      Per ades, sì.

RIN     E alora? A l’è lamentasse quaidun, dij mè urlo per le scale?

LIC      Ehm… A j’era Lussìa ch’a durmìa, pòvra cita. ‘Dcò chila a l’è aussasse presto, ‘t sas? A des e mesa, a l’è aussasse, ës lajanon ëd na fija!

LUC    (PROTESTA RISENTITA) A l’era ‘ncor nen des e mesa! E peuj, come a sarìa a dì: "lajanon ëd na fija"? (LE DUE LO SQUADRANO ACCUSATRICI)

LIC      Ah… It l’has sentù, eh?

LUC    Am ësmija!

LIC      Ma it duvìe nen andete a cambiè? S’it l’aveisse nen scotàme, it sentìe nen!... E peuj, còs a j’è ‘d mal?… Lajanon ëd na fija... Ecco! I l’hai torna dilo. I peus nen cambièlo. As peul nen dì diferent! Se i cambio, i diso "fija d’un lajanon", che second mi, a l’é péss!… (SI SCUOTE) Ma tornoma a stamatin… E a va bin!... Im ës-cianco l’anima, i sauto colassion, i scapo da l’ufissi, i ven-o a ca pien ad fam... e la madama a j’è pa ‘ncora! A sta fòra da ca quatr o sinch ore e, quand a torna… bràm! As campa ‘nsima a na cadréga e a bogia pì nen da lì! Ma, còs it fase ‘n bele lì? As mangia o as mangia nen?

LUC    Va bin... i vado a pronté taula!

LIC      Perchè, a j'é ‘ncora nen taula pronta? Vergògna!… Na vergògna, a l’é!

LUC    Ah, già!… (SI RIVOLGE A RINA) Mama, a l’ha pa portàlo…

RIN     Còsa?

LUC    Ël pèss. It l’avìe nen dit che ‘l pèss a duvìa portélo papà?

RIN     Come mai it l'has nen portàlo, Lice?

LIC      E ti ‘t l’has portàje le banane?

RIN     Ma, ‘t campe ij dadi? Mi, i dovìa porté a ca le banane?

LIC      E mi i dovìa porté a ca ‘l pèss? Perché, eh? Perchè?

RIN     Perchè i l’hai dit-lo stamatin!

LIC      E mi, dle banane, i l'hai dit-lo staneuit!

RIN     Euh, a va bin...

LIC      Eh, no… Eh no, Rina, a va nen bin… It l’has pròpi dime gnente!

RIN     Ma dabon, i l’hai nen dit-lo?

LIC      No.

RIN     I l’hai propi dite gnente?

LIC      Gnente, gnente, gnente.

RIN     (TAGLIA CORTO) A veul dì ch’i sarài dësmentiame!

LIC      (PROTESTA) Sempre parej… Ti ‘t fase tut con la testa ant ël sach e peuj chi a deuv pijesse la colpa, i son sempre mi!

RIN     Euh, a va bin…

LIC      Andéve a fé benedì tute anséma!

RIN     (IMPERATIVA) Lice! A basta, eh, adéss! A basta!

LIC      (FA ANCORA UN PO’ L’OFFESO, MA SI DA UNA BELLA CALMATA) Sì, sì... A basta! (A LUCIA) E ti, còs it fase lì, ambalsamà? Va a pronté la tàula!

LUC    Ah, mi la tàula i la pronto anche... ma peui ansima còs ij fico?

RIN     Come se antëca ai fùissa gnente!… Ant ël frigo a j’é d’euv, no?

LUC    Aj na j’é doi...

RIN     Sì, doi! I na mangioma pa vintequatr! (LUCIA ESCE DALLA CUCINA)

LIC      Doi euv?

RIN     Doi euv!… E a j’é ‘dcò na mesa bota ‘d conserva, no?

LIC      Doi euv, Rina? E chissà da quand a son lì… Magara ‘ndrinta a j’è dcò ‘l pipì! A va a finì ch’it dise ch’i son mangiàme doi polastr! Con la fam ch’im sento, doi euv! A l’é come deje ‘n cicolatin an caval! Na fròla an boca a n’aso!… (LA MOGLIE LO GUARDA MALISSIMO; LUI ABBASSA LA CRESTA) An boca… Na fròla… Caval… Deje…

SCENA III bis

(Rina e Lice)

RIN     It l’has fini?

LIC      I l’hai finì, sì... i l’hai finì...

RIN     Brav! Alora, it lo sas còs it diso? Che i sopòrto pi nen quandi ‘t dise ste boricade davanti a la cita! Capì?

LIC      Va bin.

RIN     Se it l’has quaicòs da dime, it lo dise quand i soma soi! D'acòrdi? Quand i soma soi!

LIC      Va bin.

RIN     Quand i soma soi, ti crìa, rusa, strepita… A mi a m’anteressa pròpi nen. Fa pura tut lòn ch’it veule.

LIC      Va bin.

RIN     Disme ‘n pòch, ti… Ma còs it chërde, che ‘nt una ca ai sia gnente da fé? Eh?

LIC      Però...

RIN     It chërde d’esse mach ti a rusiéte ‘l fidich? Eh?

LIC      Ma mi...

RIN     Guarda, che tut ël peis dë sta ca a l’é ‘nsima a ste spale! (SI BATTE FORTI E MINACCIOSE MANATE SULLE SPALLE) It lo sas?

LIC      Però...

RIN     T’im lasse tut da fé a mi!

LIC      Ma mi...

RIN     Mai ch’it im daghe n’ajùt!

LIC      Però...

RIN     E it l’has ancor ël coragi da banfè… e an presensa dla cita!

LIC      Ma mi...

RIN     E già… Monsù a veul tut come ch’ai pias a chiel! As capiss!

LIC      Però…

RIN     E quandi ch’a parla chiel… tuti ciùto!

LIC      Ma mi…

RIN     Ma già! Tute le matin chiel a seurt! A fa ‘n giròt an ufissi, quatr ciance con j’amis e a smija ch’a fasa tut chiel! Anvece... Sta brav, Lice, sta mach brav... che ‘ntëca a j’é ‘d baron ëd ròbe da fé: ten-e polide le stansie, stiré le camise, féje ogni santa matin la riga a le braje… (LICE SI GUARDA I PANTALONI SDRUCITI) Perché s’a j’é nen la riga a le braje, chissà còs ai riva, a monsù!… E peuj… (CON TONO DI RIMPROVERO) Se soa fomna ai ciama n’ajùt, a dis che voroma la persona ‘d servissi! Ch’i l’oma la manìa ‘d fé spatùss! Ch’i l’oma nen veuja ‘d fé gnente! Ch’i l’oma mach veuja ‘d campé via i sòld! A l’è nen vera ch’it lo dise?

LIC      (SI SENTE COLPEVOLE) Sì. Lòn i l’hai dìlo, i l’hai dìlo… i l’hai pròpi dìlo…

RIN     Oh, basta, neh!

LIC      Però, it la fase così gròssa, con sto stiré, lavé, ecétera, ecétera, ecétera... It dise ch’it im fase la riga a le braje!… Ma se ij la faso mi con un crajon, la riga a le braje!… Tute le sman-e!… L'ultima vòlta ch’it l’has ëstiràme ste braje sì, im lo ricordo benìssim, a l’è stait quandi la cita a l’ha fait la Cominion!

RIN     Tavanade!

LIC      Capisso, che ant una ca ai sìa tant da fé, ma… dincinato!… I son sì ch’i smijo “Senza famiglia”!… I vado ‘n gir ch’i smijo un ëd coj ch’a deurmo ant ij vagon feroviàri… o un ëd coj ch’a van a pijé la mnestra al Cotolengo! I son sì ch’i faso vergògna! Quand i vado ‘n gir e im guardo ‘nt le vetrin-e, im ciamo: "Ma chi a l’è col dësgrassià lì?”… I son mi. Guarda sti polsìn. A perdo le file. A filo da tute le part! A l’é na vergògna… Daje doi pont… Fai-je dé da toa fija! S’i l’eve nen temp, disim-lo… i jë darài magara mi… Rina!… Peuj i diso pì gnente, neh… Guarda le stringhe dle scarpe… It lo sas ch’am va mes'ora per scarpa, a la matin, con tuti i grop ch’a j’é? Ogni matin, mes'ora per scarpa! Disgrop-ne un e falo torna… peuj ai na j’é n’aotr, peuj n’aotr, peuj n’aotr, n’aotr, n’aotr... A j’é tanti ‘d coj grop, ch’as podrìa dì ‘l rosari, con ëste stringhe! A l’è na vergògna... na vergògna… (METTE LE MANI IN TASCA) Ecco! Tòh! Guarda le sacòce! A son forà! Se ij fico na monéda, tintiritintintin!… A va drita drita per tèra!

RIN     Sfido! It jë fiche ‘d tut, an sacòcia!

LIC      Ij buto tut lòn ch’a venta butéje…

RIN     No! It jë bute ‘d tut! Baron ëd fassolèt, sòld, tre o quatr mass ëd ciav! It lo sas mach ti, còsa!

LIC      Ma per fòrsa, Rina...

RIN     Eh... no, no!

LIC      Per fòrsa!

RIN     Eh... no, no!

LIC      Alora a veul dì ch’i seurtirài con un cabarèt! E dzora al cabarèt ij buto lòn che j’àutri as fico ‘n sacòcia! A son pa stòrie… L'autr ier i seurto. I son per la strà e i sento un ch’am fica na man an sla spala e am dis: "Senta, bell’uomo…"

RIN     (LO INTERROMPE RIDACCHIANDO) A l’ha ciamàte "bell'uomo"?

LIC      Sì! A l’ha dime "Senta, bell'uomo...”

RIN     A l’ha ciamàte pròpi "bell'uomo"?… (RIDACCHIA)

LIC      Sì... “bell'uomo”!

RIN     A l’ha dìte: "Senta, bell'uomo"… (RIDACCHIA)

LIC      Beh… a vnisìa da daréra...

RIN     Ah, beh... (RIDACCHIA)

LIC      D’ògni mòdo a l’ha dime: "Senta bell'uomo, io l'avverto che lei, pezzettino per pezzettino, sta perdendo la camicia…" A l’era ‘n fassolet ch’am surtìa da na gamba dle braje! Na vergògna, Rina, na vergògna! (RINA RIDE) Tuti ij dì ‘m na capita un-a neuva! L'aotr ier i j’era an Piassa Carlin-a, da ‘n client. Quand i son a metà scala, la portiera am fa: "Andaré!" "No…” ij diso mi “I l’hai da monté sù!” “No, no!” a fa chila “È vietato l'ingresso ai mendicanti!”

RIN     (RIDENDO) A l’avìa pijate per në strasson…

LIC      Per fòrsa, Rina!… I l’hai mai contàte cola dij ragg?

RIN     No.

LIC      Euh, diav… Cola dij ragg… i l’hai mai contatla?

RIN     No. It l’has mai contàme gnente.

LIC      A sarà... na sman-a...

RIN     Ah si?

LIC      Sì. A l’è capitàme la sman-a passà. I j’era n’ufissi. A l’era na bela giornà, con un bel sol. A l’han dime ch’a j’é ‘d ragg dël sol ch’a fan tant bin! Ai diso “raggi ultraviolanti”...

RIN     Ultravioletti.

LIC      Eh, a va bin… ultraviolenti… Dòp-mangià, i son setàme ‘nsìma a la banca ch’a j'é ‘nt ël giardin davanti a l’ufissi e i son dime: "Guarda lì, adess im pijo doi o tre ragg!”... I son gavàme ‘l capel, i l'hai butàlo lì davzin a mi e im la godìa. A ‘n certo moment, mi i j’era lì ch’im pijava i mè ragg... e ai passa un... im lo ricordo benissim!... As ferma, am guarda e am fa parei… (FA UN CENNO DI SALUTO CON LA TESTA, SORRIDENDO) I l’hai pensà: "A sarà un ch’am conòss…” e i l’hai faje ‘dcò mi parej… (RIPETE IL GESTO DI SALUTO) Rina! A l’ha ficàme ‘d sòld ant ël capel e a l’é andàsne! It l’has capì che ròba? Na vergògna… na vergògna…

RIN     Ma va là!… (RIDACCHIA)

LIC      Dabon!… Am chërd nen... It diso mach pì costa e peuj a basta! Guarda ‘n pòch ësta giaca...

RIN     A l'é maròn…

LIC      It veule dì ch’a l’era maron!... Però, pensandje bin, it l’has rason… Ògni tant, a j'é ‘dcò ‘d maròn! Ecco, guarda ‘s tòch sì… (SI GIRA, MOSTRANDO UN LEMBO DELLA GIACCA) A l’è maròn… ma perché a j’è na macia ‘d cafè!... Rina, guarda ‘n pòch sì… (FA VEDERE LE ASOLE) Un-a, doe e tre. Tre botonére. Tre. Ades guarda ‘n pòch da sta part da sì!… (FA VEDERE IL LATO DEI BOTTONI) Gnanca pì un. Prima ai na j’ero tre... peuj doi... peuj... im lo ricordo benissim... a l’è restaje mach pì costì antramés e l’hai falo duré pì ch’i son riessù!… A l’é na vergògna… na vergògna… Còs ij buto? Un fil fer? Na còrda? Ma a deuv finì, neh… I sai nen quandi, ma a deuv finì. I capisso benissim che, ant una ca, aj sia tant da fé… ma fate dé na man da toa fija… A s’aussa a des e mesa e a va da la fnestra! O a les ëd romanz o a l’è da la fnestra. Parej. (FA IL GESTO DI APPOGGIARSI ALLA RINGHIERA COI GOMITI E DI REGGERE IL MENTO CON LE MANI) Mia fija a sta sempre parej. (RIPETE IL GESTO) Sai nen còs a guarda, ma a l’è sempre lì, parej. (RIPETE IL GESTO) Tute le volte ch’i torno a ca, àusso j’euj e mia fija a l’é lì, parej. (RIPETE IL GESTO)

RIN     Ma, a l’è na fijëtta... na totin-a…

LIC      No, no… a l’é pì nen na totin-a, com it dise ti... a l’é diventà ‘n vas ëd geranio!… A l’è na vergògna... na vergògna…

RIN     Ma còs it veule ch’a fasa? I deuvo feje fè la serva?

LIC      Ma no… I chërdo che, s’as veul, as vansa temp per tut… As fa lòn ch’a j'é da fé antëcà… (MIMA OGNI AZIONE) as lava, as gava la poer, as passa ‘l fërton… e dòpo as treuva ‘l temp per fé conversassion, per lese e per ëstè da la fnestra, parèj. (MIMA IL GESTO DI PRIMA) Costa a l’è la vera educassion! Anvece, i passe tuta la santa giornà avanti e ‘ndré per butéve ‘n mostra. A smija ch’i dise: "Guardéne! I soma sì! Sì a j'é la fija, sì a j’é la mare! Sì a j’é la mare, sì a j'é la fija!... Vëddoma ‘n pòch chi as jë pija?"!

RIN     (CON FARE FALSAMENTE ACCONDISCENDENTE)  A va bin, a va bin… I surtiroma pì nen da ‘ntëca… gnanca s’as deuv compré quaicòs!

LIC      Ma, no… esageroma nen! As capiss ch’a venta seurte! Ma vojautre doe, tuti ij dì i steve fòra ‘d ca quatr o sinch ore… Per còsa? Per caté! Caté còsa? Sai nen! Ant ësta ca sì, a sta mira, i duvrìo avej pì ròba noi che “La Rinascente”!

RIN     Esagerà!…

LIC      Ma no, Rina! La question a l’é che per caté ‘n rochèt ëd fil av va quatr ore! Un rochèt ëd fil… quatr ore! Con ël vòstr sistéma, chi a veul catésse na vestimenta a sta fòra ‘d ca ‘n mèis e mes, garantì! A l’é na vergògna... na vergògna… Ël maleur a l’é ch’i l’eve mach l’ambission ëd guardé j’autri e ‘d feve vëdde, ecco...

RIN     Pòvra mi e pòvra cola masnà ‘d toa fija!… A fùissa mach per ti, a pudrìa speté ‘l Dì dël Giudissi per mariesse!

LIC      Ma figurte...

RIN     Anvece, it duvrìe ringrassiéme! Ma, còs it chërde ti? Ëd fé la bin ëd toa fija, tenendla sarà a ciav antëcà? Diso mi… chi ‘t veule ch’a la sposa, se gnun a la ved mai?

LIC      A va bin. I fiteroma ‘n negòssi e i la ficheroma ‘n giojéra con un cartel: "SPÒSASI"…

RIN     E già! Per ti a l’è franch l’istéss s’as ësposa o s’as ësposa nen, eh? Parèj it fase a meno ‘d tiré fòra la dòta!

LIC      Oh, a j’é pòch da tiré fòra!

RIN     Vojautri òmo… ricòrdte bin, neh Lice... i capisse gnente… gnente…

RIN e LIC       (ALL’UNISONO) Gnente!

LIC      Ecco perchè ch’is marioma!

RIN     A l’é la vòstra fortun-a, ‘nvece… Va, Lice… va a travajé, brav!...

LIC      Ah, ecco! Per travaié… per portè a ca ‘d sòld… i vado bin, neh? (IRONICO) Ëd lòn sì ch’im n’antendo!

RIN     Sì. Ma a le ròbe dla ca pensje nen, brav! Perchè a l’è la fomna ch’a l’è la regin-a dla ca! Costì a l’è ‘l mè “regno”! Ël mè “reame”! Capì?

LIC      (SI PROFONDE IN UN INCHINO ESAGERATO) “Onore e gloria alla regina e al suo reame”!

SCENA IV

(Lucia, Lice, Rina e poi Piera)

LUC    (ENTRA E VEDE LICE INCHINATO) Papà… còs it fase?

LIC      An pressa… rendje onor… (LE FA SEGNO DI INCHINARSI CON LUI, CANZONATORIO, E RIPETE L’INCHINO) La regin-a dla ca! “Si renda doveroso omaggio alla Maestà Vostra!”

LUC    (A RINA) Ch’a scusa, Maestà, le posade ‘ndoa a son finìe?

LIC      (DIVERTITO) Ël régn a l’è restà sensa posade!

RIN     No… (POI, RISPONDENDO A LUCIA) I l’hai cambiaje pòst… a son ant ël tèrs tirol…

LIC      Ma còs i stoma lì a cerchè ‘d posade, che tant a j’è gnente da mangè?

RIN     Is rangeroma!

LIC      Sicur. Mi i vado a rangéme a l’òsto.

RIN     E ‘ndoa ch’it vade?

LIC      I lo sai nen. A l’é da sinch ore stamatin ch’i son an pé, con un cafè ‘nt la pansa. Basta, Rina. Mi i l’hai fam. I la vëddo la fam, i la vëddo!… Momenti i vado an tèra da la fam e chila am ciama ‘ndoa ch’i vado… I vado a pijé na bocà d'aria frësca per feme vnì aptit! (ESCE DALLA COMUNE)

RIN     (GLI VA DIETRO GRIDANDO) Lice! Ven sì!... (MA LUI NON ASCOLTA) Che testa! (A LUCIA) Pija ste posade, sù…

LUC    A còs a servo le posade? Papà a l’hai fàit che parte per so cont… mi i l’hai gnun-e veuje ‘d mangé…

RIN     Ah, gnanca mi, dabon... I l’hai mangià doe paste, prima… a la “cremeria”… i j’hai ancora tute sì… an slë stòmi! (MASSAGGIANDOSI IL VENTRE) Ah, ma a j’ero così bon-e!

LUC    Ma sì! Còs i stoma a preparè… e peuj… a la festa ai sarà tanta ‘d cola ròba…

RIN     Brava!   Foma    parèj.     Tò     pare…     ch’as     rangia!     (SUONANO     IL

è        F]CAMPANELLO%)  A son-o!

LUC    Còsa?

RIN     La chitara!

LUC    La chitara?

RIN     Ël ciochìn, no? Còs it veule ch’a l’abio sonà? It ses pròpe fija ‘d tò pare…

LUC    I vado a vëdde chi ch’a j’è. (ESCE E RIENTRA A TEMPO CON PIERA)

RIN     (VA LORO INCONTRO) Oh, Piera… La mia ‘nvodin-a preferìa… It ses già sì? Com a va? (SI SALUTANO A SOGGETTO)

PIE      I son ëvnùita a vëdde s’i l’avìe da manca ‘d na man a preparè per la festa…

RIN     Ma figurte… A l’è già tut pront… it duvìe nen dësturbete…

LUC    Pì che d’àutr a l’è vnùita a fè doe ciance con mi, prima ch’ai rivo tuti j’autri…

RIN     Ah, ecco… Parèj a l’è pì ciàir… Bòn… mi iv lasso sole… i vado ‘n moment dëdlà. Alora is vëddoma pì tard, neh? (ESCE DALLA COMUNE)

SCENA V

(Piera, Lucia e poi Rina)

PIE      I chërdìa ‘d trovete già pronta…

LUC    Ma no… a l’è ‘ncora prest…

PIE      S’it lo dise ti…

LUC    Come a sarìa a dì “s’it lo dise ti”?

PIE      Ma…  am sa tant ch’it jë treuve tuti sì da ‘n moment a l’àutr e ti ‘t ses ancor è       nen pronta. (SUONA IL F]CAMPANELLO%) Vist?

LUC    Còs i l’hai vist? (RINA ATTRAVERSA LA STANZA PER ANDARE AD APRIRE)

PIE      Còs i l’avìa dite?

LUC    Còs it l’avìe dime?

PIE      A son già sì.

LUC    Chi?

PIE      Eh, chicchiricchì!… J’anvità, no? It vëdras…

RIN     (ENTRA TUTTA AGITATA DALLA COMUNE E SI RIVOLGE A LUCIA) An pressa!... A l’è già rivàje ij primi tòj amis! I l’hai dije da spetè ‘n moment dëdlà! I l’avìa nen dite ‘d butéte ‘n pòch a pòst? Vate a butè ‘n faudalìn, pija ‘l fërton, fa come quand it ëstaghe ‘ntëcà!...

LUC    Ma… mama, quand i stago ‘ntëcà… o i leso o i deurmo...

RIN     (IN DISPARTE) Dài che dëdlà a j’è ‘dcò Sandro!

LUC    No! A l’è già sì?

RIN     A l’è già sì. Pija faudalin e fërton. (LUCIA ESCE DI CORSA; RINA SI AVVICINA A PIERA, CON EVIDENTE FALSITÀ) Scusa, Piera… a l’é vnùme ‘n ment che da l’autra i l’hai un pissèt “punto Venezia” e… dal momènt che ti it n’antende pròpi tant… i l’avrìa piasì ch’it lo guardèisse... ehm... fame ‘l piasì... daje n’euj... At dëspias pa, no? (QUASI LA SPINGE FUORI) Ecco, brava… Va dëdlà che peuj i ven-o ‘dcò mi e it im dise còs it na pense.

PIE      (UN PO’ STUPITA) Sì, magna… Peuj i torno a dite quaicòs...

RIN     (AGITATA) No, no, no!… Va dëdlà e spet-me! I ven-o mi, cara! (LA SPINGE LETTERALMENTE FUORI)

SCENA VI

(Lucia, Rina e poi Piera)

LUC    (ENTRA CON GREMBIULINO E SPAZZOLONE) Ecco sì. Còs i deuvo fè?

RIN     Dame subit ël faudalìn, lesta!

LUC    Ma còsa?...

RIN     (LE ALLACCIA IL GREMBIULINO) Sta nen lì a fé tante domande!

LUC    Ma… mama…

RIN     Ti fa mach sempre lòn ch’it diso mi. (LA SQUADRA DA TESTA A PIEDI, LE PIAZZA PER BENE LO SPAZZOLONE IN POSIZIONE) Andoma, dài! Ven sì e but-te a lavè per tèra! I lo sai ch’it l'has mai falo, ma it l’avràs bin vist tante vòlte come as fa, no?

LUC    Ma… i l’hai nen pijà ‘l sigilìn…

RIN     Ah, lassa fé… Chi ‘t veule ch’as n’ancòrza? Mi adess i vado dëdlà e i torno dëdsà con Sandro. Im racomando, neh…

LUC    Ma sì, mama… Sta tranquila…

RIN     Lass-me fé da mi! (ESCE DALLA COMUNE)

LUC    Ma… a sarà… Mi i son convinta che… anche sensa fè finta ‘d lavè la stansia… (STROFINA MOLTO GOFFAMENTE IL PAVIMENTO)

PIE      (ENTRANDO) Ma… Lucia, còs it fase?

LUC    Gnente, gnente… i speto ‘d gent!

PIE      Eh? (STRABUZZA GLI OCCHI)

LUC    Ti pènsje nen. Perché it ses ëvnùita ‘n sa?

PIE      Magna a rivava nen e alora mi i vnisìa a vëdde…

LUC    (LA INTERROMPE) Se mama a l’ha dite da spetéla dëdlà, ti va dëdlà a spétla!

PIE      Euh, che manére!… Ti, aussa nen tant ël baùl, neh! I vado, i vado… Mi i vado dëdlà, ma ‘mbelessì quaidùn a va a finì al manicòmio! (ESCE)

SCENA VII

(Rina, Sandro e Lucia)

RIN     (D.D.) Ma ven, ven... Passa pura avanti, Sandro…

SAN    (D.D.) Ma no… ch’a passa prima chila, madamin…

RIN     (D.D.) Ma figurte…

SAN    (D.D.) Prego, prego... (ENTRA RINA, SEGUITA DA SANDRO)

RIN     (FINTAMENTE SCANDALIZZATA) Lussìa!... Ma còs it fase lì a strocioné? I diso mi… ma còs a peul dì chi a ven a trovene?

LUC    Ma mama… s’it l’has dimlo ti… (RINA LA FULMINA CON UNO SGUARDO)

SAN    (MOLTO CERIMONIOSO) Am dëspias d’esse rivà parèj… sensa avertì… an anticip… ciapànd na fija bela come Lussìa… disoma parèj… an neglisé... Ma… i son content d’avèj podù conòsse la soa bon-a educassion…

RIN     Ma vàire vòlte i l’hai ditlo, cita… sti travaj a venta fèjë a la matin… nen ëd sicur quandi ch’a deuv rivèje ‘d gent…

LUC    I lo sai pro, mama, it l’has rason… Ma ‘ntëca a j’è tant ëd col da fè… ch’as peul mai stè tranquile ‘n momènt.

RIN     Lassa ste, adess… Va dëdlà a butete ‘n pòch an ordin. Noi it ëspetoma. Va, cita, va… Un momènt ëd passiensa, neh Sandro…

SAN    Ma prego… Fà pura, Lucia… (LUCIA ESCE CON FARE DIMESSO)

RIN     (È SEMPRE CERIMONIOSA, CON SANDRO) Am dëspias tant d’avèite ricevù parèj, neh… ma còs it veule… s’it l’has na mesa idea ‘d còs a veul dì ten-e na ca… e sta fija a l’è tant precisa e ordinà… E peuj, ant ël dòpmesdì a j’è sta festa e ai ten pròpi tant!... A propòsit ëd la festa… it ses rivà così prest…

SAN    Ma… i savìa ch’a j’era già ‘dcò Piera…

RIN     E còs a j’intra Piera?

SAN    Ma no… gnente… i disìa parèj per dì…

RIN     A l’è ch’a j’è ‘ncora tut an disordin…

SAN    (GUARDANDOSI INTORNO) Ma no… ma còs am dis, madamin!… I dirìa, ansi, che costa a l’è na ca da pijè da esèmpi! Tra chila e soa fija Lucia i ten-e ste stansie ant una manéra ch’a l’ha nen ëd paragon!

RIN     Ah… Tròp gentil… Ma a l’è Lucia, pì che d’àutr… Nen perchè a l’è mia fija, neh, ma a bzògna pròpi ch’i lo disa con le man an sël cheur… a l’è na cita cola, che… chërd-me pura, neh... andoa a buta le man chila...

SAN    (CON INTENZIONE) I lo chërdo, i lo chërdo…

RIN     It l’has vist, quand it ses intrà, come a lavava per tèra...

SAN    Euh!... E fin-a sensa duvrè l’aqua… A lavava a sèch!

RIN     Guarda, cola cita lì a sa fè pròpi tut… Nen per dì ch’a l’è mia fija, neh… ma, come it l’has vist… a l’era sì ch’a lavava… a ramassava, là!... Ah, sì… chila a fa ‘d tut!... A ten ij cont ëd la ministrassion famigliar, a gava la poer… sempre… ansima a tuti ij mòbij dla ca… Però a sa ‘dcò ste ‘n salòt, eh? Sì, sì… A studia ‘l violin e a pitùra... e anche pitòst bin, neh! Uh, a fa mila ròbe… E a l’è così modésta… A sente chila… A dis ch’a l’è nen bon-a a fè gnente!...

SAN    La modestia, madamin Taròch, a l’è la pì granda ‘d tute le virtù!... Eh, sì sì… Ëd fije come la soa ai na j’è pì pòche!

RIN     ‘Tension, ‘tension… ecco ch’a riva… Im racomando, neh… dis pa gnente ‘d lòn ch’i l’hai dite, perchè a l’è tant sensibila, ‘t sas?... E peuj... uh, a veul pa mai ch’as parla ‘d chila… (ENTRA LUCIA) Oh, Ven, cara, ven…

LUC    I rivo, neh… Scus-me, se i son fame trovè ‘n col ëstat...

SAN    Ma figurte mai… ansi… it l’has dame manéra ‘d vëdde che, mentre che an companìa it sas ten-e viva la conversassion con në spirit ch’a mostro bin pòchi giovo al dì d’ancheuj, at manca nen lòn che pì a ‘nteressa ant una fija ‘d bon-a famija… cioè la virtù per diventè ‘n bel dì na véra padron-a ‘d ca.

RIN     Ma it l’has sentù còs a l’ha dite Sandro? E come as dis? As dis...

LUC    Grassie...

SAN    Prego… (SORRIDE, UN PO’ IMBARAZZATO DALLE AGGRESSIVE INTROMISSIONI DI MADAMA TARÒCH)

RIN     Bin, alora, s’it am ëscuse ‘n moment, i vado dëdlà a dè n’ultima ardrissà per la festa... I lasso sì la cita a fè j’onor ëd ca. I torno subit, neh… (A LUCIA, SOTTOVOCE, TRAENDOLA IN DISPARTE) I vado ‘n moment da Piera, perchè as sa mai, eh... peuj i torno dëdsà. Im racomando… (ESCE)

SCENA VIII

(Lucia, Sandro, Piera e poi Rina)

LUC    (IMPACCIATA) Ma set-te ‘n moment, vah, Sandro… ch’i parloma pì còmod… (SI SIEDONO ENTRAMBI) Mah…

SAN    (MOLTO IMPACCIATO PURE LUI) Eh, già…

LUC    Ma sì…

SAN    Soma sì…

LUC    It disìe?

SAN    Chi, mi? No, no… gnente... I l’hai pa parlà…

LUC    No… i pensava… còs it disìe prima… con mama…

SAN    Ah, ecco… No… i disìa che… se am ëvnèissa l’idea ‘d butè su ca...

LUC    Cioè... Se at ëvnèissa l’idea dë sposéte!... Ch’a veul dì che… per ël moment… it jë pense nen!…

SAN    Gia! S’i cambio nen idea... Però, se mai am capitèissa… i vurerìa na fija pròpi come ti…

LUC    Ma per ël moment… gnente, eh?

SAN    No.

LUC    Eh, sì… Vojautri giovnòt i dise tuti parèj, ma peuj...

SAN    Ma peuj, còsa?

LUC    Beh… parland parej, an general… per vojautri giovnòt a smija ch’ai sia nen ròba pegior dël matrimoni. Peuj, a basta che ‘n bel dì i vëdde na fijëttin-a pen-a pen-a a pòst...

SAN    E i perdoma le bave!

LUC    (FA LA FINTA OFFESA) Ah, brav… Compliment!

SAN    Ma, no, dai! I schersava! (ENTRA PIERA)

LUC    Oh, ecco sì Piera!... Cara, it presento Sandro, ‘n mè amis. Costassì a l’è Piera. I pudrève conòss-ve mej ancheuj, a la festa…

PIE      (CON TONO CONFIDENZIALE) Mah… verament... i l’hai già ‘l piasì...

SAN    (UN PO’ IMPACCIATO) Eh… ‘dcò mi...

PIE      (CAPISCE CHE LA SITUAZIONE RISCHIA DI DIVENTARE IMBARAZZANTE) Beh… scusème… i deuvo pròpi ‘ndè... (SALUTA) Sandro... Lucia... Con perméss... Is vëddoma pì tard!...

SAN    (UN PO’ IMBAMBOLATO) Ciao… Arvëdse…

LUC    (LA ACCOMPAGNA VERSO LA PORTA, MA CON RUDEZZA, COME PER DISFARSENE AL PIÙ PRESTO) Alora ciao, neh... Is vëddoma pì tard a la festa.

PIE      A va bin, a va bin… (ESCE, UN PO’ STUPITA DAL COMPORTAMENTO DI LUCIA)

LUC    (RITORNA VERSO SANDRO) Oh, finalment… I soma torna soj…

SAN    (QUASI SPAVENTATO DALL’ATTEGGIAMENTO AGGRESSIVO DI LUCIA, SI RITRAE) Beh, soj… A pudrìa rivèje quaidun da ‘n moment a l’autr…

RIN     (ENTRANDO) Lussìa, ai riva papà! I l’hai vist-lo da la fnéstra!

SAN    (QUASI COME PER APPROFITTARE DELLA SITUAZIONE) Ai riva papà? Cioè… monsù Taròch? Mej tajé la còrda!... Cioè… Scuséme… i gavo ‘l dësturb…

RIN     No… ma che dësturb… Tante bele ròbe, neh... Lussìa, compagna Sandro.

SAN    No, no… i conòsso la strà… sta pura lì tranquila, Lucia, grassie… Arvëdse a ‘ncheuj, alora… (ESCE, SALUTATO A SOGGETTO)

LUC    (CON FARE TRASOGNATO, APPENA USCITO SANDRO) Però,mamina… Che person-a fin-a…

RIN     At pias?

LUC    Tant!

RIN     ‘Dcò a mi. Ades però ‘ndoma. (ESCONO, L’UNA DA UNA PARTE E L’ALTRA DALL’ALTRA)

SCENA IX

(Lice e Rina)

LIC      (DA FUORI) Arvëdse, arvëdse… (ENTRANDO) Arvëdse da ràir! Vëdde ‘d giovnòt an gir per ca mia a l’é na ròba ch’am pias pròpi nen! Un a torna a ca soa e a treuva dë ste cernàje! Collì peuj... Oh, s’am pias nen... Am pias nen, ecco! Anche per j’avzìn... A l’é nen bel!... E peuj, s’am pias nen, am pias nen!... Ma dai, là… Andoa ch’i soma rivà? A smija d’intré ant un negòssi, nen ant una ca civil!... I deuvo pròpi fiché le ròbe an ciair con Rina na vòlta per tute!... Rina!

RIN     (DA FUORI) Si?

LIC      Sent un pòch... Am pias pròpi nen, neh Rina... A l’è nen bel. I intro e...

RIN     (ENTRA AGITATA) E brav Lice! I diso mi: it podìe speté ‘ncora ‘n pòch per torné a ca, neh? (È AGITATA, GESTICOLA INFURIATA)

LIC      (RIMANE FERMO AL CENTRO DELLA SCENA, CON ATTEGGIAMENTO SEMPRE PIÙ DIMESSO) Rina, mi i intro e…

RIN     A j'è ‘ncora tut da fé!

LIC      Va beh, però...

RIN     A bzògna prontè piat e bicer!

LIC      Va beh...

RIN     A bzògna vëdde ch’ai manca gnente!

LIC      Rina, mi...

RIN     A bzògna ‘ndè a ritirè la torta!

LIC      Sì, però…

RIN     E chiel a va a l’òsto!

LIC      Sì... Quand i son intrà...

RIN     A l’é ‘l padron ëd ca e a j’è mai, quand a serv!

LIC      Però, scusa... i intro e... ‘dcò per j’avzìn... A l’é nen bel...

RIN     A l’ha fam, chiel! Con tut lòn ch’a j’è da fè, chiel a l’ha fam!

LIC      A l’é nen bel, ecco!  E peuj s’am pias nen, am pias nen!...

RIN     Le paste sëcche, le paste dosse, la limonada… ma chiel a l’ha fam e a va a l’òsto! Ma dime ti!

LIC      ‘Dcò per j’avzìn... a lé nen bel, ecco!

RIN     Cabarèt, tovàje e sërviëtte! Dai su! Sta nen lì a perde dl’autr temp! Fòrsa! Dame na man!

LIC      Sì, però s’am pias nen, am pias nen, a va bin?

RIN     Bogia mach, va! (LO SPINGE FUORI DALLA PORTA DELLE CAMERE)

SCENA X

(Lucia e Rina)

LUC    (ENTRANDO) Mama… it ses sola?

RIN     Sì. Papà a l’è dëdlà. Ma perchè it ses ficàte torna cola vesta-lì?

LUC    Eh, beh... L'autra sèira i j’era vestìme parej e Alfredo, ël fieul ëd col colega ‘d papà, a l’ha dime: "It sas ch’it ëstaghe pròpi bin?"

RIN     Dabon? A l'ha dite pròpi parej? A l'avrà pa dìlo per compliment, eh?

LUC    No no! I son fam-lo dì doe vòlte!

RIN     Ah sì? E a l’ha dìte ch’it ëstaghe bin?

LUC    (COMPIACIUTA) Oh già… A l’ha dime: "Cara Lussìa, vest-te pura sempre parej, perchè it ëstaghe pròpi bin! It ësmije ‘n figurin!"

RIN     Però… a n’ha ‘d gust, col fieul-lì!

LUC    E peuj, da lòn ch’a l’ha dime…

RIN     E it am dise gnente? Ma còs a l’ha dite ‘d precìs? Cont-me, dai...

LUC    Beh... dit... pròpi dit, nen... A l’è nen ch’a l’abia parlà tant!

RIN     Euh, ma alora! S’a l’ha dite gnente… It am fase ven-e ‘n colp, fija mia!

LUC    Ai va pòch a capìlo, però...

RIN     Còsa?

LUC    Luciano, ël so pì car amis, dëscorènd, parèj…a l’è fasse scapè ch’a l’è decis a mariesse… perché a l’è sicur d’avèj trovà cola ch’a fa pròpi per chiel!

RIN     Còsa? ‘Dcò sto Luciano a veul mariesse? Ah, coste sì, ch’a son notissie! Bon da savej! Perchè sì, s’a va mal con Sandro, is tacoma magara a costì, no? At ësmija nen, cara?

LUC    Ma no! Mi i parlava ‘d Sandro! A l’é Sandro ch’a veul mariesse!... E Luciano a l’ha fin-a dime ch’a l’ha scrivùje a sò pare, a Roma, per ciaméje còs a na penserìa!

RIN     A Roma? E còs a fa sò pare a Roma?

LUC    A fa ‘l senator!

RIN     Ma dabon? I l’hai subit dilo, mi!... Che partì! Che partì ch’i l’oma per le man! E chiel a l’ha già scrivù a so papalino ‘l senator… A Roma!... Ma… disme ‘n pòch... a l’ha nen dite ciàir chi ch’a sarìa la sposa?

LUC    No… lòn a l'ha nen dìm-lo, ciàir…

RIN     (PERVASA DA LIEVE, QUANTO FUGACE TURBAMENTO) E alora? Come i foma?

LUC    Mi, però… i l'hai capìlo, ‘t sas… L'autra sèira, antant ch’a balava con mi...

RIN     Sandro?

LUC    Sì. A l’era ‘n pòch nervos, alora i l’hai ciamàje perché…

RIN     Natural! E chiel? Còs a l'ha rëspondù?

LUC    Ch’a l’era ‘n pòch sagrinà, perchè a spetàva na rëspòsta da sò papà e che sta rëspòsta a rivava nen… E peuj, mama… antant ch’am parlava… am guardava con certi euj…

RIN     Òmmi… Ma it dise dabon? At guardava con j’euj?... Euh, ma alora...

LUC    I son sicura, mama! It diso ch’a l’é...

RIN     Cheuit! A l’é cheuit!... Tanto ciair… Che ròba! Ël fieul d’un senator ëd la Repùblica!... Ma… disme ‘n pòch… e con col Fredo… come i la butoma?

LUC    Ma dai, mama! Còs it veule buté?

è

 
RIN     Eh... andoma pian, neh cita... I vorerìa peui nen ch’it am restèisse... come as dis... come la béla Maria… che tuti a la veulo e gnun a la pija... a man veuide, tant per capisse! (SUONANO IL F]CAMPANELLO% E RINA VA AD APRIRE)

SCENA XI

(Alfredo, Piera, Lucia e Rina)

RIN     (RIENTRA QUASI SUBITO CON FREDO E PIERA) Oh, Alfredo… Come ch’a va? Brav, brav… (ALLUSIVA) Ansema a Pierina… Ma guarda che bela cobia!...

FRE    Cerèa, madamin Taròch… Ciao, Lussìa…

PIE      Ciao.

LUC    Ciao.

FRE    It ses tirate a lucid, eh Lussìa? Oh, madamin, ij pòrto ij salùt dij mèj!

RIN     Grassie, caro, grassie. Alora… dal moment ch’i seve sì… an bon-a companìa… mi i ‘ndarìa ‘n moment dëdlà. Eh, già... s’i-j son nen sempre mi, chissà come a va a finì… Ti, Lucia, va ant la toa stansia a finì la tualéta, prima ch’ai riva j’anvità… peuj ven ant ël giardin a déme ‘na man. Su, dai!... Piera, ancamin-a a vnì ti, ch’a j’è ‘ncora tut da fè! (ESCE, CON PIERA CHE LA SEGUE DI MALAVOGLIA)

LUC    E brav Alfredo… (IMITANDOLO GOFFAMENTE) “I sarài a ca toa bin prima ‘d disnè, sta’ sicura!... Parej it dago na man… I-j penso mi a ritirè le paste, le bibite…” e anvece...

FRE    Eh… i lo sai… Còs it veule ch’it disa? Ma la colpa a l’é nen mia. A l’é stait me pare…

LUC    (FA L’OFFESA) Sì, sì...

FRE    Ma dabon, Lussìa… I podìa féje gnente. It sas come a l’é fait me pare…

LUC    Oh, tò pare, tò pare! Quand at fa còmod, a-j sauta fòra la scusa ‘d tò pare!

FRE    Ma no, Lucia, lòn ch’i l’hai dit, i lo ripeto… E peuj perchè manché a na promessa, quand i vëddìa nen l'ora ‘d manten-la! Ansi, i vorìa dite na ròba… ansi i duvìa nen ditlo, perché… i vorìa féte na sorprèisa... ma ‘ntant... I riésso nen a tenìm-lo… (SI PREPARA, IMPACCIATO) Lucia… i l’hai parlà con me pare… i l’hai dìje come a l’é… la facènda… e chiel a l’ha dit ch’a l’é bin content… e a l’ha promëttùme ‘d parlé a tò papà…

LUC    (INDISPETTITA) Còs it l’has fàit? It l’has parlà con tò pare?

FRE    (SI RITRAE, IMPAURITO DALL’INATTESA REAZIONE DI LUCIA) Beh…sì… l'autr ier…

LUC    (LO INCALZA) E còs it l’avrìe dìje?

FRE    Mah… Pì o meno… ch’is vuroma bin e che le nòstre intension a son...

LUC    (INFURIATA) Ma sentì mach che topè! Ohmmi, pòvra mi! Mi i sai nen, là! A venta sempre ch’it fase tut a toa manéra! Tut ëd testa toa, eh? E peuj, chi a resta brusà i son mi!

FRE    Ma come?...

LUC    Massì!... Per doe paròle ch’i soma disse l'ani passà an vilegiatùra... parej... per ëschersé!

FRE    Come, per ëschersé?...

LUC    As capiss! Per ëschersé!

FRE    Ma mi i schersava pa…

LUC    E alora parla per ti! Ah, ma chi a fa ‘d soa testa, a paga ‘d soa sacòcia! Mi i l’hai dite pròpe gnente! Capì? I veuj nen savèine gnente! Ma guarda ‘n pòch con che facia…

PIE      (RIENTRANDO PREOCCUPATA PER LA DISCUSSIONE) Còs ai capita?

LUC    Còs ai capita? I lo sai mi còs ai capita! A va e a parla con sò pare! Ma chi a l’ha dìje ‘d fé na ròba parèj, i ciamo mi? Eh... quandi un a l’ha da fé con ëd badòla!... (ESCE A GRANDI PASSI)

PIE      Ma… Fredo… dime… còs a l’è capità-je?

FRE    (COME STORDITO) Mah? I sai gnanca pì mi… se i deurmo ‘ncora o s’i son dësvij… I l’hai dìje ch’i l’hai parlà a mè pare… ch’ai disèissa doe paròle al so… it sas come a son amis… e chila... It l’has sentù? Am dà dël badòla…

PIE      A l’ha mai fàit parej?

FRE    (C.S.) Macchè… Almeno… ch’i sappia mi a l’é la prima vòlta. A l’avrà quaicòsa ‘d brut?

PIE      No, no… Guarda… fòrse i capisso mi quaicòsa…

FRE    Sent... s’it sas quaicòsa, parla! Perchè mi i na capisso pì gnun-e!

SCENA XII

(Piera, Lice, Lucia, Alfredo e Rina)

            (ENTRANO LICE, MOLTO ASSONNATO, E LUCIA)

PIE      (TRAENDO FREDO IN DISPARTE) Lassa perde... a j’é mè barba!... I peulo nen parlé, adess!...

LIC      E lass-me fé ‘n sugnèt... Mach des minute...

LUC    Propi ades ch’ai riva la gent?

LIC      Ma dai... Mach un sugnèt... (POI RASSEGNATO) E a va bin...

LUC    (A FREDO) Ma it ses ancora sì, ti? Còs it fase? It pije la piega?

FRE    Cerea, monsù Taròch...

RIN     (ENTRA) Su, su! Fè ‘l piasì… Lussìa… Piera… andè dëdlà, ch’a j’è già ‘n bel pòch ëd gent… e a son bele da soj. I soma tuti sì…

PIE      A va bin, magna. (ESCONO LUCIA E PIERA)

FRE    (NOTANDO LICE CHE SI È SEDUTO, MA SEMBRA NON DARSI PACE) Còs a l’ha so òmo? Am ësmija ‘n pòch...

RIN     Am ësmija, am ësmija!... A l’é nervos! A deurm tut ël dòpmesdì e peuj as capis ch’a l’é nervos, quandi ch’as dësvìja!

LIC      (SBADIGLIA) Quand i deurmo, a l’é l'ùnich moment ch’i stago ‘n pòch tranquil. Perchè, quand i deurmo, meraco it vëddo nen. Ansi, im racomando sempre: (A MANI GIUNTE E GUARDANDO VERSO L’ALTO) "Feme sugné lòn ch’i veule, ma feme mach nen sugné mia fomna”! Scusa, eh... Sensa malissia…

RIN     (IMPASSIBILE) Figurte… seugna pura lòn ch’it veule. Ansi, da adess an avanti, guarda, fa come it chërde: vest-te, vest-te nen, deurm, deurm nen, bèiv, bèiv nen... mi it diso pì gnente! (SI BACIA LE DITA A CROCE PER GIURARE) Ch’i chërpa ‘mbelessì, s’i parlo ancora!

LIC      (CON GLI OCCHI AL CIELO) Daje da ment! Content-la!... Scusa, neh Fredo, s’it foma assiste a ste sene… disoma parej… domestiche...

FRE    Oh, beh... ch’as gena nen per mi...

LIC      Guarda che ant la vita, tut a serv. Fina le sene domestiche. A propòsit ëd ròbe ‘d famija… jer i l’hai vist Giulio, tò pare...

RIN     Lice!

LIC      Sì?... Oh bela, Rina… It lo sas ëdcò ti che Giulio a l’è sò pare, no? Ma stoma nen an pé! (LO FA SEDERE) Donca, tò pare, Giulio, a l’ha dime...

RIN     Lice!

LIC      Ma còs a j’è?

RIN     Scusa neh, Fredo… It am farìe ‘l piasì d’andé dëdlà ‘n moment a guardé se tut a gira bin?

FRE    (UN PO’ STRANITO) Volenté, madamin...

RIN     Subit!... Perchè i son nen tranquila, grassie.

LIC      Ades a va, ades a va... Donca, jer i l’hai vist tò pare..

RIN     No!

LIC      Ma sì…

RIN     No!

LIC      Eh? Ma it veule savèjlo mej che mi?

RIN     No. A l’é ch’a sarìa mej ch’it andèisse ‘n moment ant la nòstra stansia per butéte ‘n pòch an ordin, no? Ai riva tuti sti fieuj amis ëd Lussìa… che figura ‘t veule fè?

LIC      Sì, sì, i l’hai capì... Ades i vado a cambiéme. Però spéta mach un moment. I l’hai da dije na ròba.

RIN     No, no e peuj no! As peul nen!

LIC      Oh, basta là! Costa a l’é bela! I deuvo dije na ròba... e as peul nen?

FRE    Alora? Mi còs i faso?

RIN     Gnente!

LIC      A veul dì ch’it manderài peuj na cartolina, neh?... Còsa i deuvo fé? A l’é na ròba ch’am fà ven-e na flìn-a, ma na flin-a… ch’i sai nèn còs i farìa!... Ma a finirà… Come, i lo sai nen... ma a finirà! Oh, s’a finirà!

RIN     Sì, sì, ma ades finiss-la ti!

LIC      Donca, andoa ch’i j’ero? Ah, sì! It disìa che jer i l’hai vist tò pare...

RIN     (SECCATISSIMA) It ij lo dise dòpo! A va bin? Ades va dëdlà!

LIC      Ma a l’è ròba ‘d mesa minuta… E a va bin! Im cambio, i ven-o sì e ‘t lo conto. (SI AVVIA PER ANDARE IN CAMERA)

FRE    A va bin.

LIC      (TORNA FURTIVAMENTE INDIETRO E DICE SOTTOVOCE A FREDO) Jer i l’hai vist tò pare...

RIN     (QUASI URLANDO) Andoma, là! I l’hai dite d’andè dëdlà e ‘dcò da fé ‘n pressa ch’a l’é tardi! (LICE, SBUFFANDO SCONSOLATO, VA IN CAMERA; POI A FREDO) E ti, va ant ël giardin, fòrsa! (FREDO ESEGUE ALLA SVELTA)

SCENA XII bis

(Rina e Lice)

RIN     (VERSO LA PORTA DA CUI È USCITO LICE) Lice!

LIC      (D.D.) Dis-me, Rina...

RIN     Sent un pòch... còs it l’avìe da dije a Fredo?

LIC      (D.D.) Ma gnente… It lo diso peuj.

RIN     No! Ades!

LIC      (D.D.) Rina... e le mie braje?

RIN     E mi i duvrìa savej andoa ch’it l’has butà le toe braje? Cerchët-je!... Guarda, Lice… I vorerìa nen che ti e ‘l pare ‘d Fredo i l’èisse combinà quaiche gavada…

LIC      (D.D.) Ma no, Rina… i vurìa già parlét-ne stamatin…

RIN     Sentoma ‘n pòch...

LIC      (D.D.) I l’eve fàit tanti dë sti preparativ, tante dë ste ciance per sta benedeta festa da bal, che... Alé!

RIN     Alé còsa?

LIC      (D.D.) A l’è sautàje ‘n boton!

RIN     A ‘s capiss... it ses fin come la paja ‘d fave!

LIC      (D.D.) Rina… e ‘l gilé?

RIN     Uff… I l'hai vist-lo an sël let!

LIC      (D.D.) A j’é nen, an sël let...

RIN     A j’é nen?

LIC      (D.D.) A sarà pa finì sota al let?

RIN     Ma già… Figurte, s’a va sota al let…

LIC      (D.D.) As sa mai... Ëd le vòlte… (PAUSA SEGUITA DA RUMORE SECCO) Ahia! Bòja fàuss!

RIN     Còs a l’é sucedùje?

LIC      (D.D.) Eh… I hai piantà na testassà sota al let!... Eukéra!

RIN     Eukéra? Ma còs it dise?

LIC      Eukéra! I l’hai trovalo!

RIN     Gnorànt! As dis Euréka, nen Eukéra!

LIC      (ENTRA SVENTOLANDO IL GILET E SBUFFA SCHIFATO, EVIDENTEMENTE PERCHÈ IL GILET PUZZA) Euh… bècio!...

RIN     Oh là! Finalment ij soma!... Còs a j’é, ades?

LIC      (ANNUSA IL GILET E LO FA ANNUSARE A RINA) Capì?

RIN     E ‘ndoa a l’éra?

LIC      Ël gilé?

RIN     No. Mia nòna an cariòla. E ‘s capis, no? Ma ‘d còs i soma ‘n camin a parlé?

LIC      (MIMA L’ATTO DI APRIRE IL COMODINO E TROVARCELO)

RIN     Fame ‘l sant piasì da spieghéte! Parla!

LIC      A l’era ant ël taulin da neuit! (LO SBATTE PER DARGLI ARIA)

RIN     E… dime ‘n pòch… chi a l’avrà mai butalo ‘mbelelì?

LIC      Mi i l'hai mach tiràlo fòra!

RIN     Peuh... (STORCE IL NASO PER IL PUZZO) Date ‘n pòch d’aqua ‘d Colonia!

LIC      Ai na va na botàla! Con ël rimòrchio! Ai va na passiensa... Ma a finirà, neh... I sai nen quandi, ma a finirà... (ALLUDENDO ALLA CRAVATTA) Fame ‘l grop, va... ch’i jë riesso nen...

RIN     (MENTRE ALLACCIA DI MALAGRAZIA LA CRAVATTA, ACCENNA A TURARSI IL NASO) E disme ‘n pòch, Lice… I diso nen la canòtiera, ch’a sarìa pretende tròp… ma la camisa it pudrìe cambiet-la, neh? I ciamo nen tant, ma na vòlta a la sman-a… Còs ai va a cambiésse na camisa?

LIC      N’autra camisa!...

RIN     E bin?

LIC      Va ‘n pòch a vëdde ant ël birò… Ant ij tiroj a j’é gnente d’autr che doi caussét divèrs, un pàira ‘d mudande forà… e basta! Ansi, ant l'ultim tirol a j’é ‘dcò ‘n tirabosson rot!

RIN     Lassa perde, adess. I na parloma dòpo, neh… (ANNODA E TIRA UN PO’ TROPPO LA CRAVATTA)

LIC      Ohilà! I vuroma resté vidoe, eh?

RIN     A sghìa... (RIPROVA, RIANNODANDO LA CRAVATTA, CHE RIMANE TUTTA STORTA) E toch-la nen, neh!...

LIC      No, no! I la toco nen! (APPENA RINA NON VEDE, ARROTOLA LA CRAVATTA CON LE MANI E LA INFILA NELLA CAMICIA)

RIN     E alora, Lice… ades it am dise lòn ch’i seve dive ti e tò amis Giulio.

LIC      Sì. Jer i l’hai vist mè amis Giulio...

RIN     Lòn i lo sai. E peuj?

LIC      A l’ha dime che sò fieul Fredo...

RIN     I lo sai, i lo sai... (LICE FA PER ANDARSENE) Andoa ch’it vade?

LIC      (FACENDOLE IL VERSO) I lo sai, i lo sai, i lo sai… S’it lo sas già, mi i vado a finì ‘d vestìme.

RIN     I lo sai… ma i lo sai nen!

LIC      Alora… it lo sas o ‘t lo sas nen?

RIN     I lo sai!

LIC      S’it lo sas... im na vado...

RIN     I lo sai… ma i veuj sent-lo da ti.

LIC      Am ven na flìn-a, ch’i sai nen còs i farìa! I sai nen come a finirà, neh Rina, ma a finirà! Oh, se a finirà!...

RIN     Alora?

LIC      (SI ABBOTTONA IL PANCIOTTO) Alora... Jer i l’hai vist mè amis Giulio...

RIN     E a l’ha dìte?

LIC      A l’ha dìme… Alè!

RIN     Còsa?

LIC      Alé! Ij soma torna! Ai manca ‘n boton! (HA SBAGLIATO AD ABBOTTONARE IL PRIMO BOTTONE E SI RITROVA UN BOTTONE ED UN'ASOLA SPAIATI) Vist? Ij soma torna!

RIN     Povr’omnèt… at manca nen ij boton… at manca ‘n pòch ëd servel! (PRENDE IN MANO IL BOTTONE LIBERO) Guard-lo sì ‘l tò boton!

LIC      Ah sì?... (RIDE) Guarda ‘ndoa ch’i l'eve tacàmlo… La botonéra a l’é su… e ‘l boton a l’é lì giù! Còs im na faso ades dë sto boton? Deuvo botonélo parej? (INSERISCE IL BOTTONE LIBERO NELL’ASOLA VUOTA, RESTANDO COL PANCIOTTO TUTTO ATTORCIGLIATO) Ai va botonéra e boton, boton e botonéra, botonéra e boton… Un an facia a l'autr! Nen ël boton an cròta e la botonéra an sij cop!

RIN     Ma it bate le quèrce?

LIC      Mi i bato le quèrce? A l’è vojàutre quandi ch’im bute ij boton ch’i bate le querce! Ma a son ròbe da mat!...

RIN     Sì. A son pròpi ròbe da mat. Pensé che dle vòlte a basta mach duvrè ‘n pòch ëd servel… (SBOTTONA E RIABBOTTONA GIUSTO IL PANCIOTTO) Ecco fàit! (RIDE)

LIC      Ah, ecco… (SI GUARDA IL PANCIOTTO) A l’era mach question ëd parte giust… Donca i disìa... còs i disìa?

RIN     It disìe ‘d tò amis Giulio…

LIC      Ah, già... jer i l’hai vist mè amis Giulio, ël pare d’Alfredo...

RIN     E a l’ha dite?...

LIC      A l’ha dime che a Fredo ai piaserìa nòstra Carléta...

RIN     Oh, beh... lòn i lo savìa!

LIC      Ch’as veulo bin...

RIN     Figuromse… E tut sòn, a l’ha ditlo jer, eh?

LIC      Jer, jer...

RIN     E disme ‘n pòch… ti, còs it l’has rëspondù? (RIDACCHIA)

LIC      (LA GUARDA SORPRESO) Donca... Jer i l’hai vist me amis Giulio...

RIN     No, no, no! I veuj savej còs it l’has avù ‘l muso ‘d rëspond-je ti!

LIC      Ël muso?

RIN     Ël muso.

LIC      La facia, se mai...

RIN     Ël muso!

LIC      Ah, ecco… Beh, i l’hai rëspondù-je che... “Ansi!"

RIN     Ah! It l’has rëspondù "Ansi!"… Ma “Ansi”, còsa?

LIC      Ehm… ansi… ansi!

RIN     Còsa?

LIC      Mi i l’hai rëspondù che "Ansi!"… (SUPPLICHEVOLE) Ma scusa, Rina… Còs it l’avrìe ‘n contrari? Fredo a l’é ‘n brav fieul… E peuj... as veulo bin, coi doi-lì!

RIN     Còs it na sas, ti?

LIC      As ved, as ved...

RIN     Ma se Lussìa a Fredo a l’ha mai pensà-je! A sarà ‘dcò ‘n brav fieul, diso pa ‘d no… ma a basta nen!

LIC      Mah… a mi am ësmija ‘nvece ch’a sia tut, se doi as veulo bin!

RIN     Alora, quand it l’avràs fàit ësposé toa fija a sto “fior d’un galantòm” e lor a l’abio gnente per buté sù ca, it saràs obligà a penséje ti, sì o no?

LIC      Beh… a faran come a l’han fàit tuti...

RIN     Un tòch per vòlta? Ti it rason-e pròpi nen! It l’has sempre la testa an mes dle nivole! Rassa ‘d në stassi!

LIC      Ma… pòvri diao…...

RIN     E dàila! Un tòch per vòlta… Stassi! I lo sai mi, chi ch’a duvrìa sposé nòstra fija! I lo sai ëd sicur! Nen un gadan come ‘l fieul ëd tò amis Giulio! A j’è pro, ël fieul adat, mè car! E che fieul! Brav, educà, sgnor e... mes nòbil!

LIC      Mes nòbil… L'autr mes as sa nen!

RIN     Fa nen lë spiritos, neh! Mi i sai che Lussìa a l’é an-namorà ‘d chiel-sì! Adess i diso, se per caso, se per combinassion it ciamo nen còs it duvìe dije a Fredo, ij beu a j’ero bele surtì d’ant la stala! It jë ruvinave la frità a toa fija! E ‘n partì ‘d coi-lì ch’a fan la fortun-a ‘d na famija, an ëscapàva per sempre!

LIC      Scusa, Rina, ma mi i son ël pare...

RIN     No!

LIC      Come, no? I son nen ël pare?

RIN     Ma no…

LIC      Costa peuj… It l’avìe mai dim-lo...

RIN     Còsa?

LIC      Che mi i son nen ël pare ‘d toa fija!

RIN     Ma còs it fërlòche?

LIC      Scusa, eh... Mi i diso ch’i son ël pare e ti “No, no, no…"!

RIN     Figùrte, s’it ses nen ël pare!… Am ësmija, alméno…

LIC      Ma it ses ti a dì " No, no, no…"!

RIN     It capisse pròpi gnente! I parlava da sola, no?

LIC      Sta atenta, ch’a son ij mat ch’a parlo da soj… (RINA SBUFFA INFASTIDITA) A la finitiva, come pare, i duvrìa savej gnente dl’avnì ‘d Lussìa? Eh?

RIN     I l’hai mai dite gnente prima, perchè i j’era sicura ch’it l’avrìe fait confusion, come al tò sòlit, ecco!…

LIC      A va bin… it l’has sempre rason ti… Ma disme mach... tant per capisse… as peul savèj chi ch’a l’é sto mes nobil mes no?

RIN     Spéta ‘n moment! (VA A VEDERE ALLE PORTE CHE NON CI SIA NESSUNO) A l’é Sandro Villata!

LIC      Spéta ‘n moment! (IMITANDO RINA, VA ANCHE LUI A CONTROLLARE LE PORTE) Ti it campe ij dadi! It lo giuro! It pòrto ëd testimòni! It dago la mia paròla d'onor che ti ‘t campe ij dadi!… Ma andoma, là… Sandro Villata? Pròpi chiel-lì, no eh… A l’è nen possibil!

RIN     E s’it disèissa ch’a l’ha già fin-a scrivùje al pare per ciaméje còs a na pensa?

LIC      Euh, sò pare, sò pare… E chi ch’a sarà mai sò pare?

RIN     Un senator ëd la Republica!

LIC      Diav!… Come a sarìa a dì, un senator?

RIN     Già! Senator! A Roma!

LIC      Urca ti… (CI PENSA SU) Senator… E ti it pense che sto... senator a permëttrà che sò fieul as mària la fija d’un come mi?

RIN     Ah, beh... Lì a bzògna ch’it am lasse fè da mi.

LIC      E… sto Senator a l’ha già rëspondù a la littra ‘d sò fieul?

RIN     Fin-a adess, no. Però rasonoma… chiel a l’é a Roma. Naturalment prima a farà ciamé informassion an sla nòstra famija…

LIC      Ahi, ahi, ahi… s’a ciama d’informassion…

RIN     E alora?

LIC      E beh… s’a l’ha ciamà d’informassion… Ahi, ahi, ahi…

RIN     Ma va, và… Dòpo le informassion, a vorerà ‘dcò savej còs i doma ‘d dòta a la fija, no?

LIC      Ahi, ahi, ahi...

RIN     Come a sarìa a dì "Ahi, ahi, ahi...”?

LIC      Ma che dòta ch’it veule ch’ij dago?

RIN     Andoma, là… Con tuti ij sòld ch’it guadagne...

LIC      E con tuti coj ch’it ëspende ti, I ‘ndoma a pari!

RIN     Mi i spendo per la famija!

LIC      Per la famija o no, sempre a pari i ‘ndoma.

RIN     Ma fate furb! Guarda che ‘n gir, grassie a la mia assion diplomàtica, as dis ch’a l’é… n’arditéra…

LIC      Arditéra? Beh, mi i savrìa nen ëd còsa. Fòrse ‘d pèile e ‘d cassaròle!

RIN     Però… as dis, as dis…

LIC      A l’è nen bel, andè a spatarè ‘n gir certe cuche, Rina… A l’è nen bel!…

SCENA XIII

(Lucia, Lice e Rina)

LUC    (ENTRANDO ECCITATA) Mama! Ant ël giardin a l’é già pien ëd gent!

LIC      Oh, l'arditéra!…

RIN     Im racomando, neh Lice… fa j’onor ëd ca!

LUC    Dài sù, fè ‘n pressa! (ESCE DI CORSA)

RIN     Alora, Lice, adess it lo sas. A col Alfredo pens-je pròpi pi nen! Gavët-lo pura d’ant la testa!

LIC      Ma a lé fieul ëd Giulio! Ël mè carissim amis Giulio!

RIN     Am n’anfà gnente! Mi i sento ch’i soma gent destinà a monté sù! Sù!

LIC      Sù… andoa?

RIN     Sù!

LIC      Peuj… as cala torna giù.

RIN     I soma destinà a monté sù, it diso!

LIC      I ‘ndaroma a pé fin-a a Superga…

RIN     I sai bin lòn ch’im diso, mi! Antratant… Fredo... gnente! E se anche ti it diseisse che ‘d sì, mi i dirìa sempre che ’d no! E as na farìa gnente! Ciair?

LIC      Ma Rina… pensom-je ‘ncora ‘n moment… Ij pensoma ‘ncora ‘n pòch, neh? (RINA GLI LANCIA UN’OCCHIATACCIA RAGGELANTE E POI ESCE) Am ven na flìn-a… ch’i sai nen còs i farìa! Oh, costa sì ch’a l’é bela! Costa a l’é pròpi ‘d cole bele! E chi a lo sent adess Giulio? I l’avìa già daje na mesa paròla… Beh, però… Certo che se chiel-lì a l’avèissa d’intension série... che partì!… Senator ëd la Republica, dì!... E mia fija… nòra d’un senator! Un senator e soa fomna ambelessì… a ca nòstra!

SCENA XIV

(Alfredo e Lice)

FRE    (ENTRA TUTTO ARZILLO) I son sì, monsù Taròch!

LIC      E già! It ses sì! E brav, Fredo, brav!… Ehm... It ses fate ‘n giròt fin-a a ca mia, eh?

FRE    Donca, monsù Taròch… jer a l’ha vist mè papà, no?

LIC      E già! Sissì, i l’hai pròpi vist tò papà... Come a sta? Bin! E ti it ses fate ‘n giròt fin-a a ca mia, eh? Brav, Fredo, brav!

FRE    E alora?

LIC      Setomse ‘n moment, va… Oh, ma che bele braje! Che bela tinta ‘d braja! A son neuve?

FRE    No no… I j’avìa ‘dcò l'ani passà!

LIC      Ah sì? Bele, pròpi bele. A l’é da l'ani passà ch’it l’has cole braje-lì?

FRE    Sì.

LIC      Ehm... E brav Fredo, ch’a le fasse ‘n giròt a ca mia, con le braje dl'ani passà!

FRE    Ma… monsù Taròch… a l’avìa nen dit ch’a duvìa parléme?

LIC      Eh? Ah, sì… I l’hai pro quaicòs da dite... Ma an ven na flìn-a, quand a l’é parèj, ch’i sai nen còs i farìa!

FRE    Ch’a scusa… ma a j’è quaicòs ch’a va nen?

LIC      No, no… Ampara, fieul… ant la vita… quandi che un a deuv dì na ròba… a venta ch’a la disa! A l’è franch inùtil stè lì a giréje ‘ntorn! Prima o peuj... a venta dìla! Almeno, quandi che un a l’ha dìt lòn ch’a duvìa dì...

FRE    A l’ha pì gnente da dì!

LIC      Pròpi parèj! A j’é pì gnente da dì! Ciao! (GLI STRINGE LA MANO E FA PER ANDARSENE)

FRE    Ma ch’a guarda che chiel a l’ha pròpi dime gnente, neh…

LIC      Ah. Già… alora… set-te ‘ncora ‘n moment… Donca, sent… a diso che un a l’é padron a ca soa. Ma, che padron! Në strasson qualunque, ecco!…

FRE    I capisso nen...

LIC      Figurte mi... Sent, Fredo… còs it veule ch’it disa... Fate coragi!

FRE    Perchè? A l’è sucedùje quaicòs a mè pare?

LIC      No, no... a l’é sucedùje gnente. Ma ti… fate coragi l’istess. Ant la vita a l’é sempre mej fesse coragi. A l’é mej.

FRE    Ma… A va bin, mi im faraj coragi… ma i continuo a nen capì…

LIC      Alora… mi ‘t la conto pròpi come a l’é. Ant una famija a j’é pare, mare e fija. Minca tant a capito ste ròbe. E ij son ‘dcò mi, ch’i son ël pare dë sta famija-sì! An costa famija aj riva un, come ch’it fùisse ti, e alora la famija a dis: "E perchè no? A l’é ‘n brav fieul… a ‘ndarìa giusta bin." e as na parla pì nen. Peuj, ant l’istessa famija ai riva n’autr. Alora la famija... e mi i j’intro pì gnente, perchè da padron ëd ca i son diventà në strasson qualunque… as comensa a dì: "Eh… fòrse a l’é mej!"… Capì che ròba?

FRE    No.

LIC      Ah… it l’has nen capì… I vado a fichéme la giaca, perchè a j’é na filura ‘d corent. Ai capitèissa sì un ch’am ved sensa giaca a dis subit: " Ma chiel-lì a l’ha gnun-e giache?" anvece i l’hai pro!... Ai manco magara i boton, ma i l’hai!… Spet-me sì. Peuj it conto cola facenda-lì. Guarda, però, ch’a l’é na ròba da gnente, neh… It vëdràs! Ti speta sì... (ESCE)

SCENA XV

(Beppe, Alfredo, poi Sandro e Lucia)

BEP    (ENTRA) Fredo, it ses sì? Come mai? Dëdlà a brando le danse e ti të staghe sì sol come n’oloch? Còs it fase? Amleto?

FRE    Ma, no… I speto monsù Taròch…

BEP    I son ëscapà dëdsà come difèisa e ripòs.

FRE    Ah va?

BEP    I l’hai fait un bal con Liliana, la fija dël dotor Robiòla, e i son sì bele pist! Pòvra fija! Chila a n’ha gnun-e colpe, ma a talòcia ‘n cicinìn da na gamba… e a balé con chila-lì a smija d’andè an sle montagne russe!

FRE    E con Lucia… it l’has balà?

BEP    Òssì! Con Lucia… Ormai a l’é tacasse a Sandro!

FRE    Còsa? A Sandro? Ma perchè? Forse...

BEP    Ah beh… A l’é d’a ‘n bel tòch che coi doi-lì...

FRE    Ma a l’è nen possibil!…

BEP    Nen possibil? E perché nen possibil? Ven un pòch a sguréte j’euj… A venta vëd-la come a fa la gatin-a! Ven, ven! (FA PER PORTARLO FUORI, MENTRE SI ACCORGE CHE STANNO PER ENTRARE LUCIA E SANDRO) Oh, Signor! A son sì! Stermom-se! (SI NASCONDONO DIETRO AL DIVANO MENTRE I DUE CI SI SIEDONO SOPRA)

SAN    Brava Carléta! Pròpi na bela festa! Compliment!

LUC    Adess, però… it deuve pròpi dim-lo…

SAN    (AFFABILE E SORRIDENTE) E còs i duvrìa dite?

LUC    Ma… pr’esèmpi… perchè l’autra sèira it j’ere così... nervos... agità...

SAN    E quandi mai mi i son stàit nervos o agità?

LUC    Sissì! L’autra sèira it j’ere nervos e agità… quand it ëspetave... si ch’i sai... na littra, fòrse…

SAN    (SI ALTERA UN POCHINO) Ah, già… Beh, a l’era mej s’it am lo ricordave nen…

LUC    E… a l’è peuj rivà, sta littra? (LICE ENTRA, VEDE I DUE E FILA VIA ALLA CHETICHELLA CERCANDO DI PASSARE INOSSERVATO)

SAN    Macchè… I l’hai ancora ricevù gnente…

LUC    Ah, còs i pagherìa, per ch’a rivèissa an pressa!

SAN    Oh, bela! E perchè?

LUC    Ma… per pì nen vëdd-te così ‘d cativ umor…

SAN    Beh, grassie, ma…

LUC    A deuv tratesse ‘d na còsa bin amportanta, alora…

SAN    Beh, sì... forse sì…

LUC    E mi i chërdo ‘d savèj perchè cola littra at anteressa tant…

SAN    Ampossibil!

LUC    E se induvin-o?

SAN    Sentoma, alora…

LUC    It am promëtti ch’it anràbie nen?

SAN    It lo promëtto!

LUC    Alora... cola littra... a duvrìa tratè...

SAN    Avanti… coragi…

LUC    Ëd matrimòni! (BEPPE E ALFREDO SALTANO FUORI, RIDACCHIANDO)

SAN    Còs a j’è?

BEP    Oh, gnente... Rijìo ‘n pòch...

FRE    (ACIDO) Già, i rijìo ‘n pòch!

LUC    (ARRABBIATA) Av ësmija na manera furba ‘d divertisse?

BEP    Euh, beh… Dài, Lucia, pijétla nen…

FRE    Sta tranquila ch’i soma divertisse pòch… Certe folarià a fan rìje i gìvo!

LUC    Folarià?

SAN    Ma i capisso nen còs a j’è da ‘nrabiesse parèj…

BEP    (CERCA DI CALMARE LE ACQUE) Ma, no... Ma, dài...

SCENA XVI

(Rina, Fredo, Beppe, Sandro, Lucia e Lice)

RIN     (ENTRANDO) Oh, ma sì a j’è ‘d giovnòt liber e dëdlà a j’è ‘d fijëttin-e da sole! Fòrsa, fòrsa, fieuj! Andè a balè, su!…

FRE    Grassie, madamin… ma mi i balo nen.

BEP    S’a bala nen chiel, i balo mi!

RIN     Oh, Beppe… it am farìe ‘n piasì, pròpi a mi, personalment? Dëdlà, a j’è Liliana, la fija dël dotor Robiòla...

BEP    Ch’a l’abia passiensa, madamin, ma col piasì lì i peuss nen fèilo…

RIN     I capisso nen…

BEP    Liliana a l’avrà vint ani per gamba! Ansi, da un-a an n’ha 21!

RIN     Ma it ciamo pa da mariéla, no?

BEP    Ai mancherìa mach pì cola!

RIN     Su, da brav… Faje fè ‘n gir… mach pì un, dài!

BEP    I lo faso pròpi mach perché am lo ciama chila, neh… A vorerà dì ch’im buterài d’acòrdi con col ch’a buta le canson… Ch’a na buta un-a curta curta… (ESCE IN GIARDINO)

RIN     Grassie, Beppe, Grassie… (VEDE LUCIA E SANDRO CHE PARLOTTANO IN DISPARTE) E vojàutri? I ‘ndeve nen a balè?

SAN    Sì, sì, madamin… Adess i ‘ndoma...

LUC    I soma fermasse ‘n moment per pijè fià, ma adess i tornoma dëdlà!

FRE    (ACIDO) Sandro, it permëtte ch’i fasa ‘n bal con Lussìa, o it la veule pròpi tuta mach per ti?

SAN    Ma ‘s capiss! Ma it veule pa schersè?

LUC    Però ‘n gir sol, neh? Perchè con ti i balo pi nen. It l’has capìme?

FRE    (PREPOTENTE) It faso giré come na sòtola fin-a a doman matin! (PRENDE LUCIA PER MANO E LA TRASCINA FUORI)

SAN    (USCENDO) A vurerà dì che ‘l pròssim bal a sarà per mi…

LIC      (ENTRA) Tuti ch’a balo…

RIN     E alora?

LIC      Eh… Im ricòrdo ‘d quandi ch’i j’ero giovo… Am ven torna veuja ‘d balè…

RIN     Guard-me nen mi, neh… (GLI VOLTA LE SPALLE ED ESCE)

LIC      A l’è pròpi vera… Per trasformè na bela fijëttin-a ant una bes-cia furiosa… a basta marièla!

FINE PRIMO ATTO

SECONDO ATTO

SCENA I

(Rina, Lice e Beppe)

            (RINA È IN SCENA)

LIC      (ENTRA CON BEPPE) Rina, sent un pòch… A j’è sì, Beppe, ch’am dasìa, pròpi ‘n momentin fa, na certa neuva...

BEP    Ma… verament la còsa a l’è... come as dis... ancora “allo stato embrionale”. Per adess... gnente ‘d sicur…

RIN     A va bin. Ma ‘d còsa as traterìa?

LIC      Un matrimòni, a smija. Pa vera?

BEP    I l’hai dit lòn? Eh, alora i son ëstàit un folitro a féme scapé sta paròla… A son ròbe delicà, a sa? E a l’è nen prudent parléne parèj...

RIN     Via, Beppe, sta tranquil, no… Con noi it fase gnun-e imprudense! It lo garantisso!

BEP    Sì, sì... ma, a ved... a l’è nen ch’i l’abia ‘l permess ëd j’anteressà, per parléne… ansi!

RIN     Tranquil!…

LIC      Beppe am disìa... Scusa, neh, s’i parlo mi... che sto matrimòni an riguarderìa, come dì... da davzin.

BEP    A sì? I l’hai dit parèj?

LIC      E già. It l’has dimlo prima. A mi.

BEP    Am dëspias d’essem-lo lassà scapé! Ma… as capis, neh... a son mach indiscression…

RIN     Ma parla, no… ëd còs it l’has paura?

BEP    Beh… a l’é nen question ëd paura...

RIN     I ‘ndoma pa a spatarélo ‘n gir… Set-te ‘n moment…

BEP    (SI SIEDE) I deuve savèj ch’i son tant amis dë sto fieul, no… e ‘dcò pròpi amis ëd famija… ëd la famija dël fieul… tant an confidensa ‘dcò con ël pare… na person-a ‘mportanta… Beh, figuréve che pròpi ‘l pare dlë spos a l’ha dame n’incarich… disoma parèj... particolar...

RIN     Ah… a l’é stàit ël papà dlë spos a ciaméte...

BEP    Certe informassion riservà...

RIN     Capì...

BEP    Per savèj... travers ëd mi, se... Basta, basta, basta! I parlo tròp.

RIN     Alora a l’è inutil!

LIC      Ormai it l’has ancaminà!... Su, dài!… Na parolëtta...

BEP    Eh? No, no! Basta, basta!

RIN     Ma Lice, basta! Còs it veule ‘d pì? A l’ha parlà fin-a tròp!

LIC      Paròle! Mese paròle!

RIN     No, no… a l’ha già dit fin-a tròp!

BEP    Sì, sì, sì!... Tròp, tròp!… Ah, madamin a savèissa… ël fieul a l’é bele cheuit! E la fija… ‘dcò chila. A l’é… disoma… partìa ‘n quarta!…

RIN     (CERCA DI STIMOLARLO A DIRE DI PIÙ) Però… Sent, Beppe… quand as sa già come a andaràn a finì le ròbe...

BEP    Sì, sì... Però... ai va prudensa… A l’han pregame d’esse riservà…

RIN     Diso mi... an fond a l’é mach question ëd dì!… Pòche sman-e al massim!

BEP    Però, as sa mai…

RIN     (CAMBIA TATTICA) Scusa… it pije quaicòsa?

BEP    No, grassie. I l’hai già sagià quaicòsa an giardin…

RIN     Dài… acéta per feme piasì, sù!… I vado ‘n moment an cusin-a e it pijo ‘n bel bicér ëd limonàda frësca!

BEP    No, no, no!...

LIC      Ma Rina! Beppe a l’é pa ‘n fieul da limonàde! Ven giù con mi an cròta ‘nvece, ch’it faso tastè ‘n dil ëd grignolìn…

BEP    Ah, beh... s’i la butoma parèj… (SI ALZA) Andoma a sente ‘s grignolìn!

LIC      (FA USCIRE BEPPE, POI, PRIMA DI USCIRE ANCHE LUI, SI VOLTA) Chissà ‘d chi a vorìa parlé, eh Rina?

RIN     (ATTENTA A NON FARSI SENTIRE DA ALTRI) Ti it capiràs mai gnente, testa d’indìvia! (LICE ESCE; LEI VOLGE GLI OCCHI AL CIELO) Nòsgnor! It lòdo e ‘t ringrassio! La còsa a l’é bele combinà! I soma a pòst!

SCENA II

(Lucia, Rina, poi Sandro, Piera, Fredo e infine Lice)

LUC    (ENTRANDO) Bòja, che caud!

RIN     Tesòr, andoa ch’it l’has lassàlo, Sandro?

LUC    Oh, a l’é dëdlà, ch’a fa ‘n bal con Piera.

RIN     E perchè it l’has lassàlo da sol con Piera? It lo sas ch’a va nen bin!

LUC    Ma mama!… It ses sempre lì con la paùra!

RIN     E paùra, paùra... A l’é nen mach question ëd paùra…

LUC    Pitòst... i l’hai ciamàje dla littra!

RIN     It saras pa fate ancòrze, neh?

LUC    No, no… Ma i l’hai tacàje… as trata pròpi ‘d matrimòni!

RIN     Bela novità! It lo sas che mi i na sai fin-a ‘d pì?

LUC    Ëd pì?

RIN     As capiss! Beppe a l’é stàit incaricà dal senator ëd pijé d’informassion an sla nòstra famija!

LUC    E a ti… chi a l’ha dit-lo?

RIN     Pròpi chiel.

LUC    Dabon?

SAN    (ENTRA CON PIERA E ALFREDO) Ecco, guardéla sì! Lucia, dëdlà a vurìo sent-te...

LUC    A fé còsa?

SAN    Ma a canté, no? Tuti a diso ch’it cante tant bin!

LUC    Mi i canto?

RIN     Còsa? It robàte da le nivole, adess? As capiss ch’it cante! E come, s’it cante! A l’é che adess it ses nen pronta... it ses fòra esercissi! As peul nen, adess, ecco… Ma dis nen ch’it cante nen, eh? It am fase fé sempre ‘d figure…

PIE      A parèj a l’è vera? It cante?

LUC    (IMBARAZZATA) Beh…sissì… Mach che am sa che ‘ncheuj…

PIE      Ma pensa che strano! I soma cusin-e… is conossoma da quand i soma nà… e i l’avìa mai sentùla!…

RIN     It l’has mai sentùla, perché as gena… a l’ha mai cantà davanti a ‘d gent. Anvece a canta… e anche pitòst bin! (TUTTI, A SOGGETTO, HANNO ESCLAMAZIONI DI STUPORE ED AMMIRAZIONE) Ël maéstro ‘d cant a veul nen… a dis ch’a deuv nen sforsè le còrde vocaj… a pudrìa... ruvinè l’impostassion… (TUTTI NUOVAMENTE COME SOPRA)

LIC      (ENTRA SGHIGNAZZANDO) Uh, uh, uh! Che rijade ch’i son fame! Che da rije! (A RINA) Adess it conto… an sala, (RIDE) a j’era Zampòni, col-là ‘d Mòdena, ch’a l’ha dìme: “Complimenti, complimenti, ho sentito che sua figlia canta!” (RIDE) Ma it sente che ròba? Lussìa ch’a canta… Come cola vòlta ch’a cantava, sota a la dòcia, ch’a l’han ciamàne s’ij pijavo la pel al can!

RIN     (DANDOGLI UN PIZZICOTTO, LO TIRA IN DISPARTE) Sta ciuto, teston! Capì?

LIC      (RIDENDO) Lussìa a canta? A bàula, nen ch’a canta!

RIN     (PIZZICOTTO) A j’è pòch da rije, gadan!

LIC      (SI FA SERIO) I capisso nen…

RIN     E quandi mai it l’has capì quaicòsa, ti? (AGLI ALTRI) A paga chiel ël maestro tuti ij mèis e a sa gnanca che soa fija a canta!… (PIZZICOTTO) It lo paghe o no ‘l maestro? (PIZZICOTTO, IN DISPARTE) Dìs ëd sì... dìs ëd sì… (LO STRATTONA PER UNA MANICA) E it treuve dròlo che toa fija a canta?

LIC      Eh… a sarà… ch’i lo pago a rate… e alora...

RIN     Scusélo… a venta pa fèje cas… A l’è ‘ndàit an cròta a feje sagè ‘l grignolin a Beppe e… a l’è ‘n pòch alégher!...

FRE    Ma sì, ma sì… andoma a balè, alora! (ESCE CON LUCIA, PIERA E SANDRO, CON BATTUTE A SOGGETTO)

SCENA III

(Lice e Rina)

LIC      Rina, sent… Guarda che a mi ste ròbe am piaso nen... Se un-a a canta, a canta. S’a canta nen, a canta nen!…

RIN     A basta ch’am piasa a mì, capì?

LIC      A l’é nen bel, Rina...

RIN     Basta, là! Stame bin a sente, adess. Dëdlà a j’é Sandro. It lo ciame sì e ‘t fase doe ciance...

LIC      No, no, no… i son nen bon, Rina...

RIN     Ma figurte, it ses nen bon… It ij dise le sòlite ròbe… a fa bel… a fa brut...

LIC      Eh,già… S’i son nen bon, i son nen bon, no?…E peuj a lo sa benissim ‘dcò chiel che temp ch’a fa!

RIN     It lo ciame e ‘t lo ‘nvite a disné ‘mbelessì! Da nojàutri! Per doman!

LIC      A disné? Sì da noi? A mangé?

RIN     A mangé.

LIC      No, no, no... I son nen bon… A venta ch’i staga lì a pensé còs i deuvo dì... Am ven mal a la testa… E peuj, Rina… i ‘ndoma a fé bruta figura!

RIN     Perchè?

LIC      Pr’esempi… I l’oma ses bicer, no? Ebin… ai na sarà ‘d set qualità!…

RIN     Fame nen rije!...

LIC      Foma parej… ij regalo ‘n pòchi ‘d sòld, parej chiel a va a mangé ‘ndoa ch’ai ësmija. Foma parei? Eh? Massì, foma parei!

RIN     It capisse pròpi gnente! Stoma nen lì a fé tante ciance. It lo ciame sì, it fase quatr paròle e it lo ‘nvite a disné per doman.

LIC      Foma dòpdoman…

RIN     Doman!

LIC      Va bin! Doman, doman, doman!

RIN     Alora… Restoma ‘ntèis. Mi i vado dëdlà a fé quaicòs…

LIC      Rina, tant per savejme regolé… it cante pa ‘dcò ti?

RIN     (SCUOTE LA TESTA, SCONSOLATA)

LIC      Perchè as sa mai, eh?

RIN     (INVELENITA) Ebin, sì! I canto ‘dcò mi! E alora?

LIC      (IMPERTURBABILE) Doman im cato na ghitara.

RIN     (SEMPRE PIU’ INVIPERITA) Mi i canto! A va bin?

LIC      (IMPERTURBABILE) E mi i son-o.

RIN     E s’i savèissa ‘d fete vnì ‘l nervos, i canterìa da la sèira a la matin! I vorerìa pròpi esse n’usél, per canté fin-a a ‘nciorgnìte! (ESCE)

LIC      E mi i vorerìa esse ‘n fusil.

SCENA IV

(Rina, Lice e Sandro)

RIN     (RIENTRA CON SANDRO) Pòrta passiensa, neh Sandro, ma quandi che mè òmo as buta na ròba an testa… (A LIC) Lice, a l’è sì!…

LIC      I lo vëddo, i lo vëddo… (RINA ESCE GUARDANDOLO BIECAMENTE)

SAN    I son sì, monsù Taròch…

LIC      Ëdcò mi. Disme pura…

SAN    Ma a l’era nen chiel…

LIC      E brav Sandrin!... Ch’a l’è fasse ‘n giròt a ca mia!

SAN    (NON CAPISCE) Beh… i l’eve ‘nvitame vojàutri…

LIC      E brav Sandrin!... Ch’a l’è fasse ‘n giròt a ca mia, con le braje dl’ani passà! Ops!... (SANDRO È SOSPETTOSO, CONTINUA A NON CAPIRE, MA CERCA DI SORRIDERE AFFABILMENTE) Ma che farseur, che farseur!… A l’è per cole sòlite ròbe, come a dis mia fomna… S’a fa bel… S’a fa brut… It vëdde… La prima vòlta ch’i l’hai vist-te, i l’avìa pa vist-te bin… peuj anvece… i son dime: “Parla pa, col fieul-lì! A l’è pròpi ‘n fieul ëd la lege!”…

SAN    Grassie, monsù Taròch, chiel a l’è tròp gentil…

LIC      Ah… It ses ancorzut-ne ‘dcò ti, eh? Còs it veule mai… ël piemontèis... come as dis... a parla pòch e a rij da ràir…

SAN    Ch’am ëscusa, neh… ma i capisso pa…

LIC      It capisse nen. Neh? Mah, verament i son ancamin ch’im perdo ‘dcò mi. I vurìa dì che ‘l piemontèis ëd plùch an sla lenga an n’ha nen. Quandi ch’a deuv dì na ròba… Tràcchete… Magara a na dis n’autra! (SANDRO RIDE, INCERTO) Che farseur, che farseur... Dime ‘n pòch... e col monsù… col ëd Roma… col ch’a l’ha marià toa mama, là…

SAN    Mè papà?

LIC      Ecco… già… Anche noi i disoma parèj… papà… as costuma… E dime ‘n pòch… It l’has notissie ‘d col tò papà-lì?

SAN    No.

LIC      Gnanca mi. E dime ‘n pòch… Sto papà… a l’è sempre là?

SAN    Sì.

LIC      Sempre lagiù... a...

SAN    A Roma.

LIC      A Roma! Sì, sì, Roma! Bela sitadin-a!... Ehm.. as capiss che tò papà... a l’avrà ‘n mëstè, ‘mbelelà a Roma… a l’avrà ‘n travaj… A travaja là, no? Ma già… D’un bòja fàuss… Chi a l’avrìa mai dilo… Però... as vëddìa già ‘ntlora, neh?. Col bel’òm ëd tò pare… Parèj a l’è là! A Roma!

SAN    Sì... al Ministero.

LIC      Al Ministero!

SAN    A la Camera.

LIC      (CI PENSA UN ATTIMO) La mia a l’è cola-là! (INDICA LA PORTA DELLA CAMERA DA LETTO)

SAN    Ah, bon-a costa! (RIDE)

LIC      Al l’avrà ‘dcò col tò papà-lì la sua stansia a Roma, no? A durmirà pa an sël pianeròtol, no? (RIDE) Ma che farseur ch’it ses, Sandro!… Im ricòrdo che quand i l’hai vist-lo col tò papà-lì, così bin chërsù, così grand... i son dime: “Che bela person-a! Che autorità! Che statura!” Ma ‘t sas ch’a l’è grand?

SAN    Beh, verament… ch’a sia pròpi grand grand… as peul nen disse...

LIC      It l’has rason! I deuvo esse sincer! Quand i l’hai vist-lo… a l’era setà.

SAN    (SEMPRE PIÙ SCONCERTATO) Ah, ecco…

LIC      Però, im ricòrdo benissim ch’i son dime: ”Quandi ch’as aussa ‘n pé chiel-lì... chissà com a l’è grand!”…

SAN    A va?

LIC      E ‘nvece, no. It l’has rason ti. Quandi peuj i l’hai vist-lo ‘n pé, i l’hai pì nen trovalo tant grand, no… A l’era un-a ‘d cole mese figure… Ops!… I vorìa dì… nen pròpi aut aut… Alticcio, là… Ops!...

SAN    Ma… ch’a scusa, neh, monsù Taròch… I son sicur ch’a l’è nen per dime ste ròbe ‘d mè pare, ch’a l’ha vorsume parlè…

LIC      Ecco, no… pròpi parej… alora… Dime ‘n pòch… doman it ses liber?

SAN    Doman?… (CI PENSA UN ATTIMO) Ehm… Sì,sì… I son liber.

LIC      Ah, it ses liber... E dòpdoman it sarìe stàit liber?

SAN    (PENSA ANCORA UN MOMENTO) Uhm… Ah, no… Pròpi no! Dòpdoman i l’hai n’impegn… i l’hai da ‘ndè fin-a a Milan…

LIC      Ecco! I l’avìa dilo, mi! Ma còs it veule mai… Mia fomna a l’avrìa piasì ch’it ëvnèisse sì da noi, doman, a fè penitensa, come ‘s dis… penitensa per “modo di dire”, là!… Ansoma, a ca nòstra a mangè quaicòsa con noi. Ma a la San Fasson, neh, come a diso an Ëspagna... Pròpi a la bon-a…

SAN    Am dëspias ch’iv dësturbe...

LIC      Eh, i lo sai… Ma mia fomna... Còs it veule mai…

SAN    A va bin! I acéto sens’autr!

LIC      It acéte?

SAN    Sì, i acéto.

LIC      It acéte. S’it veule ‘ncora penséje ‘nsima…

SAN    Ma no… A sarìa na scortesìa, da part mia, nen aceté…

LIC      Ma figùrte! Fa pura sensa gena, neh…

SAN    No, no… I acéto bin volenté.

LIC      E va beh... Tanti ringrassiament da part ëd tuta la famija… (GLI STRINGE LA MANO) Tante eséquie, neh… (RIDE) Ma che farseur, che farseur!…

SAN    Ch’am ëscusa, neh, monsù Taròch… ma i son mi ch’i deuvo ringrassié…

LIC      As capiss… Noi i ‘nvitoma, ti it ringrassie.

SAN    Già… Ch’am permëtta, alora… adess i tornerìa dëdlà… i j’era ‘ncamin ch’i balava con Piera e i vurerìa nen delude la dama…

LIC      Già, la dama… e it gieughe ‘dcò a scacchi?

SAN    No, i disìa… la dama… per dì la fija ch’i son ancamin a fè balè… Piera…

LIC      Ah, sì… (RIDE) Piera… (SI FA SERIO, COME PER FARE UNA CONFIDENZA) A l’è mia ‘nvoda. Mia fija a l’è l’autra… cola ch’as ës-ciama Lussìa…

SAN    (STUPITO) Sì, sì… i lo sai…

LIC      E torna tanti ringrassiament da part ëd la mia famija… tuta la famija… E doman, quandi ch’it ven-e… (LEGGERA PACCA SULLA SPALLA) dësturb-te nen, neh…

SAN    Còs a veul dì? I capisso nen…

LIC      Dësturb-te nen… A l’è nen ël caso ch’it dësturbe…

SAN    Ma…

LIC      It vëdde… Ëd sòlit, quandi che un a l’è ‘nvità, magara a pòrta quaicòsa…

SAN    (RIDENDO) Ah, sì… i l’hai capì… Ch’as preòcupa nen... (ESCE)

LIC      Ecco… Dësturb-te nen.

SCENA V

(Rina e Lice)

RIN     (ENTRANDO, GLI PARLA PIANO, COME PER NON FARSI SENTIRE DA ALTRI) Alora? It l’has parlàje?

LIC      E già, eh…

RIN     E it l’has anvitàlo?

LIC      Sì, sì… Però a l’è nen ch’a sìa pròpi dësbotonasse…

RIN     Còs it veule dì?

LIC      Pensa ch’a l’ha fin-a dime ch’a ‘ndasìa a balè con Piera. A l’ha dit ch’a l’era… la sua “dama”!

RIN     Ma figurte… It l’avràs capì gnente, come tò sòlit!

LIC      Ma come, i l’hai nen capì?

RIN     Sta mach ciuto, là! Fame mach ël piasì, che t’am confonde!

LIC      Ma come, Rina… sta ciuto!… Guarda che costa a l’é na polenta fàita mal, neh… tuta gnòch! An conclusion, cercoma ‘d rasonè e d’esse ciàir… Sto Sandro a l’è nen ch’a sia compromëtùsse granché...

RIN     Ma còs it davan-e?

LIC      E ‘dcò col Beppe… A l’è nen ch’a sia peuj spiegasse pròpi bin… An conclusion, còs a l’ha dit?

RIN     Come a sarìa a dì che col Beppe a l’é nen spiegasse? A l’ha dit bin ciàir ch’as tratàva d’un matrimòni ant la nòstra famija!

LIC      No, Rina, no...

RIN     I sfido chiunque a spieghésse mej!

LIC      No, Rina, no…

RIN     Pì ciàir che parèj…

LIC      Sent, Rina… a l’ha nen dit “ant la nòstra famija”!
RIN     E già… i l’hai pro sentù bin… A l’ha pròpi dit “andrinta” a la nòstra famija!

LIC      No, Rina, no!

RIN     A l’era lì! A l’era lì!

LIC      A l’era lì, a l’è vera, ma a l’ha nen dit lòn. It lo diso mi còs a l’ha dit… A l’ha dit ch’as traterìa d’un matrimòni ch’a riguarderìa “da davzin” la nòstra famija.

RIN     Stessa ròba!

LIC      No, Rina, no… Atension con le paròle… A l’é bin diferent davzin e ‘ndrinta!

RIN     Ma va!…A l’é l’istess! Ti it capisse gnente! Scusa, là… pì davzin ëd toa fija, chi ‘t l’has?

LIC      Ti.

RIN     Ma piant-la, là! Mòl-la mach lì da dì ‘d boricàde, na bon-a vòlta!

LIC      No, Rina, no… Na còsa a l’é “davzin”… e n’autra a l’é “andrinta”!

RIN     A l’é l’istess.

LIC      No, a l’é nen l’istess “davzin” e “andrinta”! “Davzin” a veul dì “davzin” e “andrinta” a veul dì “andrinta”!

RIN     Ma còs it continue a dì davzin e ‘ndrinta, ‘ndrinta e davzin, davzin e ‘ndrinta... it voreràs pa mostreme a parlè a mi, no?

LIC      Rina, scota bin na vòlta lòn ch’it diso… a l’è pròpi nen l’istess… scusa, eh… (VA A PRENDERE UNA BROCCA) Ecco, guarda...

RIN     Ma va, dài...

LIC      Un moment, un moment... Buta che mi i l’abia an man n’afè, si ch’i sai… na ròba... pr’esempi...

RIN     Un pom.

LIC      Ecco, sì, a va bin... un pom. S’it lo bute sì… (PONE LA MANO CHIUSA A PUGNO DI FIANCO ALLA BROCCA) a l’é “davzin”. Se ‘nvece it lo bute ambelessì… (INFILA LA MANO NELLA BROCCA) a l’é “andrinta”! Davzin… e ‘ndrinta! (RIPETE I DUE GESTI) Na bela diferènsa!

RIN     Ma va là, Lice... Lassa perde!...

LIC      Possibil ch’it ariesse nen a capì? It faso n’autr esempi. Sent bin… un a dis: «Mi i stago ‘d ca “davzin” a Le Neuve»...

RIN     Sì, si...

LIC      N’autr a dis: «Mi i jë stago “andrinta”»...

RIN     Ma no, ma no!...

LIC      A j’é na cita diferènsa… o no?

RIN     Ma còs it vade a cerché… Sent-me bin! Rason-a! Ma ‘t veule che ‘n fieul come Sandro at ciama la man ëd toa fija prima ‘d sente ‘l consèj ëd sò pare? Specialment dòpo ch’a l’ha ciamaj-lo? Nen possibil! A venta speté! Beppe a deuv ancora scrive al pare, ‘l pare a deuv risponde al fieul e peui...

LIC      A Pentecòste ai riva lë Spirit Sant.

RIN     Stupid! It vëdràs chi a l’ha rason, se mi o ti!

LIC      A va bin, Rina, a va bin… It diso na còsa sola: mi i sento per l’aria n’odor ëd temporàl… che i sai nen a dite!...

RIN     Ma va là! It ses sempre ‘l sòlit! Sì a venta bogésse! A l’é ‘l moment! A bzògna ciamé Alfredo. Sì! Ciama Fredo e dis-je come a stan le ròbe. Ch’a vena pì nen a giréne per ca e ch’a sia finìa, na vòlta per tute!

LIC      Ma Rina… a l’è ‘l fieul ëd me amis Giulio!...

RIN     Perchè, toa fija ‘ndoa it l’has trovala? Per la stra? E alora?

LIC      Rina, a lé ‘n car amis e coléga ‘d travaj...

RIN     Lice… Adess mi i vado dëdlà e it mando ‘n sà Fredo, parèj it ij parle.

LIC      No, Rina ,no...

RIN     Imediatament!

LIC      No, Rina, no… va dëdlà a cerché Fredo e peuj it ij dise che doman matin, quand a ved ël postin, ai ciama: “A j’è pa gnente per mi?” Mi i jë scrivo…

RIN     No.

LIC      Ma Rina... scota...

RIN     No.

LIC      (CON ARIA SUPPLICHEVOLE) Rina... i jë scrivo...

RIN     No! It ij parle!

LIC      Am ven na flìn-a, quand a l’é parèj, ch’i sai nen còs i farìa!… I jë scrivo!

RIN     Ma disme ‘n pòch… chi ch’a l’é ël padron sì ‘ndrinta?

LIC      Come, chi ch’a l’é?

RIN     It ses nen ti ël padron?

LIC      No.

RIN     Sì.

LIC      (SI IMPUNTA) No, no e peuj no!

RIN     Ecco! It ses mach bon a fé «Bàu bàu»… e peuj it ses gnanca bon a botonéte le braje!

LIC      Sfido, mi… Ai manco ij boton!

RIN     Vergògna!

LIC      Sì, Rina, a l’é na vergògna! Mi i sai nen come a finirà... Ma a finirà, neh... Oh, s’a finirà!...

RIN     Ah, guarda… Se mi i fùissa a tò pòst...

LIC      Sì?...

RIN     Guarda, se mi i fùissa a tò pòst, im vergognerìa ‘d mia fomna! (ESCE)

LIC      Lolì am soced!

SCENA VI

(Alfredo, Rina e Lice)

FRE    (ENTRANDO ACCIGLIATO CON RINA) Monsù Taròch? A l’ha da parlème?

RIN     Set-te, Fredo, set-te. (ALFREDO SI SIEDE; LEI PRENDE IN DISPARTE LICE, CHE STA FACENDO SEGNO A FREDO CHE LUI NON C’ENTRA) Guarda ‘d parlé come as deuv! E fa nen passé che son mi, neh!...

LIC      (SOTTOVOCE) Rina, i jë scrivo...

RIN     It ij parle! Subit!

LIC      Set-te, Fredo, set-te... Ah… it ses già setà… (A RIN) A l’é già setasse.

RIN     Adess… set-te ‘dcò ti e dis-je tut lòn ch’it l’has da dije.

LIC      (SOTTOVOCE) I jë scrivo…

RIN     (DA DIETRO LE SPALLE DI LICE) Parla! It sugerisso mi! Ripet: “Donca…”

LIC      Donca...

RIN     A më smija, s’i më sbaglio nen...

LIC      A më smija, s’i më sbaglio nen...

RIN     Che tò papà…

LIC      Che tò papà...

RIN     A l’abia dime…

LIC      A l’abia dime...

RIN     (SI SPAZIENTISCE) Ma che cretin!

LIC      Ma che cretin!

RIN     Ma còs it dise? (RIPRENDE IL TONO DA SUGGERITRICE) Che ti ‘t l’avrìe quaiche idea an sla nòstra Lucia…

LIC      Che ti ‘t l’avrìe quaiche idea an sla nòsta Lucia...

FRE    (NERVOSO) Monsù Taròch, s’ai rincres nen, ch’a lassa parlé soa fomna! A më smija che chila as la gava mej!

LIC      (SI TIRA INDIETRO, COME PER LIBERARE LA TRAIETTORIA TRA RINA E ALFREDO) Atension… a l’é nen tò òmo, chiel-lì…

RIN     E già! A bzògna bin ch’i parla mi! Per fòrsa! Chiel a l’é nen bon! I capisso nen… perchè ant ësta ca sì chi a fa e a disfa a l’é chiel!… A nòstra ca ai bogia gnanca na feuja, sensa ch’a lo disa nen chiel!

LIC      Ai bogia gnanca na feuja, vera, vera… Ma se tacà a cola feuja a j’é mach tanta ramëtta parèj... (FA SEGNO CON UN’UNGHIA) ai va già n’autr permess!

RIN     Donca… Ecco, Fredo… le còse a stan parèj… Tant mi, come me òmo, i soma tant, ma tant content ch’it l’abie pensà a nòstra fija, per fete na famija… Ma, d’autra part, tant a mi, come a me òmo... an rincrès pròpi tant ëd duvèite dì ‘d no.

LIC      Tant, tant, tant!

RIN     Nen ch’it sìe nen un brav fieul, neh...

LIC      Ansi!

RIN     Ansi…

LIC      Ansi, ansi, ansi!

RIN     E peuj a l’è fija sola, pa vera?…

LIC      Eh?

RIN     (SECCATA) A l’é fija sola, no?

LIC      Per adess… Se peuj a së sposa, a sarà pi nen sola.

RIN     (COMPIACIUTA) A l’é fija sola e a l’ha na gran bela dòta...

LIC      Còs a l’ha?

RIN     A l’ha na gran bela dòta!

LIC      E chi ch’ai la da?

RIN     Ti.

LIC      E a mi, chi ch’am la da?

RIN     (PROSEGUE) E peuj, un dì o l’autr, a erediterà ‘dcò col pòch ch’i l’oma.

LIC      S’a brusa nen...

RIN     Basta! Mòl-la! Donca, tant mi come mè òmo, per dìte la vrità, i l’oma pensà ‘d sisteméla diversament...

FRE    (SEMPRE PIÙ SECCATO) I capisso! I son nen a basta adat, vera?

RIN     No…

FRE    La famija a aspira a quaicòs ëd mej...

RIN     No, no...

LIC      Se mai... A sarà per n’autra vòlta... Ti ripreuva… as sa mai…

RIN     Ma stà ciuto, badòla! Còs it dise?

FRE    E peuj... perchè i duvrìa piém-la? Ansi, auguri!

LIC      Grassie.

FRE    A vorerà dì che, da sì an pòch, i sentiroma chi a sarà ‘l fortunà!

RIN     Natural.

FRE    Perchè, immagino, i l’avrìe nen dime tut lòn... s’ai fùissa già nen pront un pretendent!

LIC      A j’é nen.

RIN     Come, no?

LIC      Fòrse.

RIN     A j’é!

LIC      A të smija.

RIN     A j’é! E, ansi Fredo… i vurìo ciaméte ‘d rairì ‘n pòch le visite. A l’é pròpi question ëd pòchi dì, it lo sas ëdcò ti… avèj passiensa… Ma la gent a ciaciàra, pa vera?… E le cativérie a manco mai... A pudrìo finì ant j’orìe dlë spos… e alora a pudrìa seurt-je quaiche pastìss...

FRE    Sì, sì... i capisso. I starài sì mach giust ël temp ëd salutè j’amis e compagné a ca Piera.

RIN     Pòvra cita, a l’é dëdlà ch’a piora…

FRE    Eh… ël sò cas a l’é ‘n pòch come ël me.

RIN     Cioè?

FRE    A mi i l’eve negàme la fija ch’a l’avrìa podù esse mia fomna… a chila i l’eve gavàje tute le speranse.

RIN     (RIDENDO) Ah, perchè Piera a chërdìa…

LIC      (PIANO) Rina, as ved ch’it rije… As n’ancòrz!

RIN     E lass-me rije, no? Scusa… i peuss nen féne a meno! (RIDE) I diso mi... anche sta fija... I l’avìa sempre vist-la come ‘n tipo romantich… un caràter sentimental, magara… ma stupida...

FRE    Prego?

RIN     Ma i diso mi… A l’ha gnanca ‘n sòld ëd dòta, sta fija!

FRE    (INVELENITO) A j’é pròpi da rije, neh? Mi ij penso già gnanca pì! E la mia cara amisa Piera a dësmentierà ‘n pressa e as troverà ‘n bon partì, anche s’a l’ha nen na bon-a dòta da sbat-je an sla facia ai torolo! (ESCE)

LIC      (SODDISFATTO) Oh, come a l’ha dit-la bin! Come a l’ha dit-la bin!...

RIN     Ma it l’has sentù?

LIC      (RIDENDO DI GUSTO) E già ch’i l’hai sentù!

RIN     E ‘t ses stait lì, sensa dì gnente!?

LIC      S’i diso quaicòs, a l’è per deje rason!

RIN     (FURENTE) Dis nen ëd tavanade! E ricord-te bin: col fieul-lì, an ca mia, a resta nen na minuta ‘d pì! E ‘mbelessì a buterà mai pì pé!

LIC      Euh, adess, Rina...

RIN     Sto maleducà! Vilan! Mòrt ëd fam! Capì? La dòta da sbate an sla facia ai torolo! Come se mia fija al-l’aveissa nen!

LIC      Al-l’ha nen, Rina, al-l’ha nen… Ricordët-lo!

RIN     Na bela dòta!…

LIC      Sì, Rina! Fichët-lo bin ant la biòca! Al-l’ha nen!

RIN     Ma sì… a va bin...

LIC      Ma a l’é ciar? Perché ti it ses bon-a, ‘n dì o l’autr, a ven-e sì e dìme: “Dame ‘n pòch coj sòld ëd la dòta?” A l’é bin ciair? Al-l’ha nen! Il-l’hai nen mi e al-l’ha nen chila! Al-l’ha nen… e basta!

SCENA VII

(Lucia, Rina, Lice e Beppe)

LUC    (ENTRA PIANGENDO) Oh, mamina!... I l’avrìa mai pì chërdùje!

RIN     Còs ai soced?

LUC    Beppe a l’ha dime che... oh... (PIANGE)

RIN     (PREOCCUPATA) Ma còs a l’ha dite col falabràch ëd Beppe?

LUC    A l’ha dime che Sandro a mi a l’ha mai pensàje!

LIC      (RIPRENDE LA BROCCA E RIFÀ IL GESTO “DAVZIN E ‘NDRINTA”) Ij soma, Rina... ij soma...

RIN     Ti it capisse pròpi gnente! Còs it veule ch’a sapia Beppe?

LIC      Ij soma, Rina… ij soma…

RIN     Chiel-là a parla perchè a l’ha la lenga ‘n boca! A l’è mach un ciaciaron! (ENTRA BEPPE)

LIC      Guard-lo sì…

RIN     (NERVOSA E AGGRESSIVA) Mè car Beppe, it capite pròpi a propòsit. Sì a j’é mia fija ch’a piora e as dispera. Là a j’é mè òmo ch’a cria, a s’agita, (LICE NON HA FATTO UNA PIEGA E GUARDA IL PUBBLICO COME A DIRE: “MI? E QUANDI MAI?”) e am fa diventé gabia...

LIC      I l’hai pen-a fàit tre sàut mortàj.

RIN     Rivà a sta mira-sì, it deuve dìne come a stan le còse! A bzògna ch’it gave ste doe person-e d’ant la tribulassion! Parla ciàir, na bon-a vòlta!

BEP    (STUPITO) Ma, madamin… Mi i savrìa pròpi nen còs i duvrìa dì o fé...

RIN     Oh, basta! Dis la vrità! Sto benedét matrimòni as fa o as fa nen?

BEP    Ah!... I l’hai capì... As fa... as fa ‘d sicur!

LIC      Un moment, un moment... As fa ‘n matrimòni e a va bin. Adess però sentoma… chi a son ij doi colombòt?

BEP    Oh, béla! A lo san nen?

RIN     As capiss!

LIC      No, Rina, no...

RIN     I lo soma!

LIC      No, Rina, no...

LUC    (TIRANDO SU COL NASO) Ant ësto matrimòni... a j’intra Piera?

BEP    E sì, eh!… A l’è ‘l matrimòni tra Piera e Sandro…

LIC      Patatràch! (PRENDE LA BROCCA E RIFÀ IL GESTO “DAVZIN E ANDRINTA”)

BEP    (STRANITO) Ma perchè? Còs iv chërdìe?

RIN     Ma… Piera, mia ‘nvoda? (LICE RIFÀ IL GESTO “DAVZIN E ‘NDRINTA”)

BEP    E già, no?

LIC      Ecco.

RIN     E ti it l’has ancora ‘l coragi ‘d dì “Còs iv chërdìe?” Pròpi ti? Dòpo ch’it l’has fane chërde lòn ch’a l’era nen?

BEP    Mi? (LICE GLI STRINGE LA MANO, COME PER SOLIDARIETÀ)

RIN     Sì! Ti it l’has fane chërde lòn ch’a l’era nen! Perchè it l’has dine ch’as tratàva d’un matrimòni andrinta a la nòstra famija!

LIC      (CON LA BROCCA, RIFÀ “DAVZIN E ‘NDRINTA”) No, Rina, no…

BEP    Còsa còsa? Mi i l’avrìa dit...

RIN     Parlom-se ciàir… cò an n’anfasìa a noi ëd savèj-lo, se la sposa a l’era nen nòstra fija?

BEP    Ch’a senta, madamin… mi ij ciamo scusa, se...

RIN     It deuve nen ciamé-me scusa adess!

BEP    Ma perchè?

RIN     Perchè it l’has compromëttùne!

BEP    Come? Mi i l’avrìa compromëttù quaidun?

RIN     It duvìe parlé ciàir!

BEP    (MENTRE LICE GLI STRINGE LA MANO) Andoma, là...

RIN     I ‘ndoma da gnun-a part! It l’has nen parlà ciair!

BEP    Ma madamin, còs a dis?

RIN     Gnente da fè! Ti, Beppe, o it ses n’antrigant o ‘n parpagnàco… o ‘n cretin!

BEP    Madamin Taròch! Ch’a misura le paròle, neh! E ch’a guarda bin con chi a parla, a sa? Se no, ch’a guarda che prima o peuj a lo treuva, neh, col ch’ai mostra come as trata con i galantòm… e ch’ai mostra l’educassion!

LIC      Un moment, an moment... Lass-me parlé mi, na minuta... Sì, ij soma pì nen. Fin-a a quand it l’has dit tut ël rest, a ‘ndasìa bin. Ma lo-lì dl’educassion, no, eh… Ti, Beppe, it ses na person-a tanto grassiosa, ma it l’has nen d’esperiensa… Preuva ‘n pòch ti a mostréje l’educassion a mia fomna…

BEP    E come, s’ij preuvo…

LIC      E alora, guarda ‘n pòch s’it ses bon ti!... A sarà vint’ani, ch’ij preuvo! Adess i faso nen per dì... Ma ‘n vint ani i l’hai già provaje tute, neh...

RIN     Lice! Piant-la lì! Mi i ciamo mach un pòch ëd rispét!

BEP    Mi i rispéto chi ch’am rispéta mi! E i veuj pròpi dìjlo, Madamin, che ‘d tute le soe mese paròle, dle soe gramissie e dij sòj paciòch, mi in n’hai bele a basta! Sì! E ‘ntant ch’i soma sì per diss-je, (A LICE) i diso ‘dcò che chiel a l’è an buràcio, né pì né meno! E chila, madamin, con tuta soa prosopopéa, a sarà ‘dcò vestìa da sgnora, ma a l’é na lavandèra, na verduréra da Pòrta Pila... (ESCE A GRANDI PASSI DALL’INGRESSO)

SCENA VIII

(Rina, Lice e Lucia)

RIN     Lice! Ma it l’has sentù còs a l’ha avù ‘l coragi da dì?

LIC      Eh… i l’hai sentù…

RIN     Guarda s’it ses ëstait bon a dì na paròla!...

LIC      Ma Rina… s’i diso quaicòsa, a l’è per dèje rason...

LUC    A venta traonde anche costa! Ma già! Vojàutri òmo i seve tuti busiàrd e canàje!

RIN     Còs it veule féje... tò pare a capiss gnente!

LIC      Ma già… J’òmo!... E le fomne? Tute sensa servel. A gabolo, a fico ‘l nas andoa a duvrìo nen e peui… Uéeee! (FA IL VERSO DI UN NEONATO) Giù lacrime! Ma adess a basta, neh! Fé lòn ch’i veule. Mi im na lavo le man! E col tipo-lì, ch’a l’é pen-a ‘ndàs-ne... sinch bicér ëd grignolin a l’è suvàsse, altro che ‘n dil... Sinch bicér! (ESCE)

RIN     E mi? Fòla ch’i son… A dis ch’a l’é colpa mia, adess! Ma come? Col-lì a ven sì e an dà da intende na ròba per n’autra... e peuj a dis ch’a l’é colpa mia! Come s’a fùissa colpa nòstra s’i l’oma da fé con ëd plandronàss ch’a ven-o antëcà per lusinghéne... e peuj moléne!

LUC    Già… e adess… chi ch’ai gionta i son mi…

SCENA IX

(Piera, Rina, Lucia, Alfredo e Sandro)

PIE      (ENTRANDO CON SANDRO E ALFREDO) Ciao ciao… Noi i soma sì…

RIN     Ah, it ses sì? It ses ëvnùita a gòd-te tò trionf? Ciapé cola pòrta, (INDICA L’USCITA) ti e ij tòi amis anséma e buté mai pì pé ambelessì! Perchè d’afront parej, a ca mia, i peuss nen soportéje! (ESCE FURENTE)

PIE      (NON CAPISCE) Ma… magna… (A LUCIA) Ma còs ai capita, Lucia?

LUC    It ciame còs ai capita? Dòpo tut lòn ch’it l’has fame?

PIE      Mi?

LUC    Sì, ti! Prima it piore e ‘t dispere, peuj... It ses pì faussa che Giuda, ecco!

PIE      Ma sent mach che ròba... Ma spieg-me còs a l’é socedùje…

FRE    I lo sai mi, còs a l’è socedùje! Ël bel a l’é ch’a l’han ancora rason lor! Andoma, va, Piera… it lo spiego per la stra...

SAN    Ma… mi i capisso nen...

FRE    (SEMPRE PIÙ ALTERATO) No! Ti ‘t capisse benissim! Ti ‘t capisse fin-a tròp bin! Lassa perde, và, ch’a l’è mej!…

SAN    Mi i lasso perde pròpi gnente! I pretendo prima ch’it im ëspieghe còs a l’è ch’i l’hai fàit ëd così terìbil a ti e a Piera! E peuj i pretendo che a la fin it im lasse semài ‘l temp ëd dëscolpéme!

FRE    It dirài alora che ti con Piera it ses comportate come na vera canaja!

PIE      Ma… Fredo…

SAN    I chërdo da ‘ncaminè a capì… I vurerìa mach savèj chi a l’è ch’a l’è divertisse a le mie spale, butand an girola tute ste malignità… (A FREDO) E i vurerìa nen ch’it fùisse pròpi ti, che adess it blaghe tant…

FRE    Dis gnun-e folarià e lassme stè…

SAN    No! I veuj ciairì tut ës trigo e i veuj che ti, adess… subit… it am dise tut!

FRE    (SEMPRE CON TONO OFFESO) Mi i sai mach ch’a l’è pròpi la prima ‘nteressà… Lucia, ch’a l’ha confidame tut. A l’ha contame che ti it ij fasìe ‘l fil… e a l’ha ‘dcò dime dla littra ch’it l’has ëscrivùje a tò pare per dije ch’it vurìe sposéla e per vëdde còs a na pensava...

SAN    (SI RIVOLGE A LUCIA, CHE SI PONE IN DISPARTE, SILENZIOSA E COLMA DI VERGOGNA) Cosa? Mi it fasìa ‘l fil? I vurìa sposéte?

FRE    E alora? Adess it ses sodisfàit?

SAN    Ah, a l’è parej? Alora a l’è rivaje ‘l moment ëd dè le mie spiegassion. (TIRA FUORI UNA LETTERA) Costassì a l’è cola famosa littra ‘d rispòsta, ch’a l’è rivame pen-a stamatin da mè pare. Frësca frësca. Lesìla pura tuti e peuj, semàj, dòpo im condane. (PORGE IL FOGLIO AD ALFREDO, CHE LO LEGGE CON PIERA)

FRE    Beh, mi it ciamo scusa… ma con tute le ciance ch’a l’è fasse ‘n gir…

SAN    I l’hai capìlo, i l’hai capìlo…

FRE    (CI PENSA SU GUARDANDO ANCORA UN ATTIMO LA LETTERA) Guarda che sì… la colpa ‘d tuti sti paciòch… a l’è ‘d madamin Taròch, neh… I son sicur ch’a l’è chila, ch’a l’è montasse la testa e a sperava ch’it ij marièisse la fija! Massì! A l’ha nen fàit d’autr che parlene con tuti, ancheuj… mese paròle… alusion…

SAN    Antant la figura i son famla mi!…

FRE    (GUARDA DI NUOVO LA LETTERA) E ‘mbelessì as parla mach ëd Piera… (LUCIA ESCE DI CORSA, LE MANI SUL VOLTO) Mi i son mortificà, dòpo tut lòn ch’i l’hai dite... Ma perchè it ses nen ëspiegate subit?

SAN    Beh, verament it l’has pròpi nen dame ‘l temp material da fèlo…

FRE    Ah, ma adess im pijo l’arvangia! I vado dëdlà e i veuj pròpi ch’am senta!

PIE      (CHE NEL FRATTEMPO SI ERA AVVICINATA A SANDRO) No, Fredo, lassa perde…

SAN    Se mai, am toca a mi, ciamè dë spiegassion! I veuj ch’am ciama scusa davanti a tuti!

PIE      Sandro, esagera nen… a l’è na madama… la padron-a ‘d ca… e mia magna!

SAN    I veuj gavèje ‘l vissi, na vòlta per tute!

SCENA X

(Rina, Lucia, Sandro, Lice, Piera e Alfredo)

RIN     (ENTRA A CAPO CHINO, AVVILITA, CON UNA CONTRIZIONE DECISAMENTE TROPPO TRAGICA, SEGUITA DA LUCIA) Carissim Sandro... (NASCONDE IL VISO TRA LE MANI) I l’hai gnanca pì ‘l coragi da guardete ‘n facia, dòpo lòn ch’a l’è capitàje! (ENTRA ANCHE LICE) Mi i l’avìa dijlo a col teston: “Pensa bin lòn ch’it fase, Lice… Guarda che peuj i duvroma pentiss-ne tuti…” Ma col benedet òmo, quandi ch’as buta ‘n testa na ròba... a l’è inutil… Un galantòm, neh, come ai na j’è pòchi! Ma a nìja ‘nt un bicer d’aqua… as ëspaventa per gnente...

SAN    (ANCORA DECISO, MA UN PO’ PERPLESSO) Però... a ved, madamin...

RIN     Ecco, ecco… I lo sai già! It l’has rason! I sai nen còsa a sia passaje per la testassa a col benedet òmo, che ti it ij fèisse la cort a nòstra fija! Còs it veule mai... mi i parlo e chiel a sta nen a scotè... mi i parlo e chiel a crìja... A combin-a e a dëscombin-a tut chiel e peuj… peuj ai dà j’eut dì a col pòr fieul ëd Fredo… (INDICANDO ALFREDO, SEMPRE CONTRITA) col brav fieul… (POI POGGIA UNA MANO SULLA TESTA DI LUCIA, COME PER CONSOLARLA) A scontenta e a fa piorè soa fija, tant an-namorà ‘d col car e brav fieul ëd Fredo!…

SAN    (COMINCIA AD ABBOCCARE) Ah… i lo savìa nen…

RIN     Eh sì, pòvra fija… a veul nen sente parlè d’autri, it sas?

LIC      Rina… sèra la boca, ch’as ved la lenga forcùa...

RIN     (A LICE, RINGHIANDO) Guai a ti, s’it parle! Las-me fé da mi! (POI, SEMPRE A LICE, DI NUOVO AVVILITA) Lice, it capite pròpi a propòsit. A j’è sì Sandro che, con tute le rason, a ciama sodisfassion per le ciance ch’a son fasse an sël sò cont...

LIC      Sent, Rina...

RIN     (RINGHIA) Sta ciuto! (AVVILITA) Sì a j’è Piera, nòstra ‘nvoda… na fija ch’a l’è na perla... Mi i l’hai sempre dit-lo, a l’è pa vera? A momenti a perd un bon partì… l’òmo dal sua vita, per le toe ciaciaràde!...

LIC      Sent, Rina...

RIN     (RINGHIA) Sta ciuto! (AVVILITA) E Alfredo… pòr Fredo… Un fieul brav, anteligènt, posà… Mi i l’hai sempre dit-lo: “E dàila, sta benedeta fija! A l’è ‘n fieul a pòst! Dàila!” Ma ti: “No… no… no!”

LIC      Sent, Rina...

RIN     Ma it lo vëdde nen col pòr fieul, come a l’è dimagrì…

LIC      Sent, Rina...

RIN     E guarda toa fija, come a piora… (IMPERIOSA, A LUCIA) Piora! (A LICE) Per col brav fieul ëd Fredo… (A LUCIA) Piora! (LUCIA FINGE OGNI VOLTA UN SINGHIOZZO DISPERATO)

LIC      (SI PIZZICA LE GUANCE) Rina… im dago ‘d pëssiotin per vëdde s’i son mi o n’autr! I lo sai pì nen!

PIE      (SI AVVICINA A LUCIA PER CONSOLARLA) Andoma, Lussiòta!… I son così contenta, ch’i veuj nen vëdde gnun a piorè!…

RIN     (A LUCIA) Piora! Piora! (LUCIA FINGE UN PIANTO DISPERATO)

PIE      (VA DA ALFREDO) Alfredo… dai…

FRE    At ësmija nen ch’a sia ‘n pòch tròp tardi?

SAN    E dai, Fredo!...

RIN     No, no… Dis gnente, Fredìn… it l’has mila rason... (A LICE) E tut per colpa toa, it vëdde?…

LUC    Sì, sì… per colpa toa! (CON L’INDICE PUNTA IL PADRE, CHE ACCENNA A MORDERLE IL DITO) Ahia!

LIC      Andeve a stermé, tute doe!…

RIN     (METTE UN BRACCIO SULLE SPALLE DELLA FIGLIA) Andoma dëdlà… ant la stansia!… (LA SPINGE ADDOSSO A FREDO)

LIC      Ma che facia, Rina! Che facia! It conossìa ancora nen, fin-a a cola mira! S’it daghe na musà per tera, le pianéle a sagno!

LUC    (SUPPLICHEVOLE) Alfredo...

PIE      Va là, Fredo, ch’it vëdde nen l’ora…

SAN    E dai!

FRE    (ANCORA UN PO’ RECALCITRANTE) Lucia… s’i pudèissa chërde ch’it ses sincera...

SAN    E pijla an preuva, no?…

FRE    I duvrìa nen… (SI DECIDE A CEDERE) Ma it veulo tròpa bin! (SI ABBRACCIANO)

            (TUTTI HANNO BATTUTE ED ESCLAMAZIONI DI SODDISFAZIONE A SOGGETTO)

RIN     Iv dago la mia benedission. (CON FARE SOLENNE, BACIA FREDO E LUCIA IN FRONTE, MENTRE LICE SE LA PRENDE COI CUSCINI DEL DIVANO) I l’hai sempre vorsùje tanta bin a ‘s fieul-sì… It ses un brav fieul, Fredo, i l’hai sempre dilo. E mi i son orgogliosa ‘d consegnéte mia fija!… Lice! Daje ‘dcò ti la tua benedission!

LIC      (SI AVVICINA CON FARE PATERNO) Cari fieuj… quand i l’avrève ‘d cit…

RIN     Ma Lice! Còs it dise?

LIC      Va beh… quand i l’avrève ‘d cite…

RIN     Ma at ësmija ‘l moment?

LIC      E còs a duvrìo fè? Ëd parachèr?

RIN     Dài! Benediss-je!

LIC      Mi i benedisso mia fija, ma per l’autr ambelessì ai andarìa ‘l Papa… perché se sta cita a ven a smijé-je a la mare… pòver Fredo, che bruta fin! (RINA LO AGGREDISCE COME PER DARGLI UN CEFFONE, MA LUI SCAPPA FUORI, INSEGUITO, TRA L’ILARITÀ DEI PRESENTI)

CALA IL SIPARIO

FINE DELLA COMMEDIA